I väntan på bussen

Världsläge; Billös

Sinnesstämning; uppgiven men framåtblickande…

Temperatur; Byig kraftig vind och några kämpande plusgrader – snön i klart underläge.

Ja så var det städat och tomt i bilhänseende. Maronne avvek under lördagen mot Högsäter och VolvoDoktorns vård. Det ska erkännas att det var inte helt enkelt att skicka iväg henne. Har ju haft 760’n som backup och leksak sedan 2006 och är nog ganska säker på att jag aldrig lär hitta en likvärdig till denna.

Så nu är Billösheten ett faktum….

Djupfryst och lätt bestulen

Maronne – ja den kära 760’n anno 1990 klädsamt moderat högerlagd ska ju ut på äventyr inom kort…

Så det var ju dags för att väcka henne ur vinterdvalan igår kväll. Termometern parkerad i häradet runt -10 och beckmörker, 5 centimeter kornig nysnö och allmänt fruset.

Scenario; ta dig in i bilen, starta, varmkör och ta dig hem till Storstaden.
Mental inställning till projektet; en Baggis – startar garanterat och ingenting kan gå fel….
Utfall; blev ett och annat förflutet mindre övervägt ord över mina läppar.

Ja som alltid när man är stressad så går allt lite sämre än planerat;

*Att bilen givetvis var gravt infryst och därtill lyckades gå i baklås på förardörren var väl ingen högoddsare men ändå oväntat med tanke på att jag gjort denna manöver ett par gånger varje vinter som jag varit vårdare till denna skönhet.

*Att det var lufttomt i vänster bakhjul var däremot mindre vanligt med tanke på att däcken är fräscha – dessutom av ett inte helt okänt men numera tvivelaktigt fabrikat med ett namn som är mycket Svenskklingande trots sin Kontinentala tyska ägare

*Att bilen skulle fortsätta med egenheten att fortsätta gå i baklås var ju bara för troligt.

Saker värda att nämna; tja någon klåfingrig och säkert väldigt behövande har lagt rabarber på extrauppsättningen med fälgar med tillhörande usla blankslitna sommardäck som jag starkt vill minnas att jag ägt till denna

Sensmoral; Ha alltid ett välpumpat reservhjul i bilen och ät aldrig gul snö

2009 års laguppställning

Japp då var det klart – operation ”Rättning i Ledet” förlöpte likt en montageanvisning från IKEA. Och slutligen så blev de tre bara en – eller två om man nu ska vara petig.

Petig är just det som jag varit de senaste veckorna, ja språkmässigt menar jag, formligen frossat i de klassiska fällorna  i form av ”det är mindre människor ute och handlar mitt i veckorna” Va?! är det kortare eller smalare i gemen?

Fau-Acht huserar numera i Småland eller om det kan vara Halland -Forshedas geopolitiska plats i tillvaron känns lite vag, jag kanske borde Googla…? Nåväl, hon fick en ny vårdare så sent som för någon vecka sedan. Lite konstigt var det allt att väcka denna best mitt i smällkalla vintern bara för att skifta till vinterdäck – ställa på och ut och låta sig förföras. Visst är Saaben snabb ja på nått vardagsnära sätt, men den förförande kraften hos 286 springvilliga är något speciellt. Okej nu ska man väl vara korrekt och säga att de gärna gör sig mer uppenbara när varvräknaren passerat 3000 och att det är en underbar sång däröver. Den svarta skinninredningens behagliga knarrande, den röda belysningen i den låga instrumentbrädan och en känsla av att sitta lite högt med bra utsikt över landskapet som i gnistrande frostvitt och en lågt stående sol, ja det är underbart och mycket lömskt.

Kvar på farsans garageuppfart står fortfarande kära Maronne – inte för att det saknats intressenter eller så, nej hon väntar på en viss Volvoläkare någonstans västerut som uttryckt intresse för att få vara fortsatt vårdare. Enligt planeringen ska hon få flytta nu till helgen även om jag sannolikt inte får vara med och vinka av – uppgraderingshelg i konsultträsket hägrar och jag lär få slita hund i nån bunker på norska gränsen igen.

Så just nu är de två i uppställningen men som sagt – när det är silly season då kan vem som helst få gå:-)