Bonnsmide och tattarrenoveringar – Pontiacen är min!

Minnesgoda läsare må känna sig informerade – ja jag har blivit med Pontiac. Nu ska väl erkännas att det inte är nån dussinvagn för det här landet, vi pratar Pontiac Grand Am GT 1993. Lättare orientering för den som känner att minnet behöver en uppfräschning, Grand Am är den lilla Pontiacen – brukar klassas in som mid-size och det verkar väl ganska passande, 4,75 m lång och ett format som i mångt stämmer överens med första generations Volvo (S&V) 40-serie. Den nya generationens Grand Am hade sin premiär 1992 och hängde med fram till 1998.

*Motormässigt fanns 4 alternativ (1993-års modell);
4 cylindrig 2,3 liter och 8 ventiler vilken gav 115 hk – 5-växlad manuell eller 3 stegs automat (SE)
4 cylindrig 2,3 liter och 16 ventiler vilken gav 155 hk – 3 stegs automat (SE & GT)
4 cylindrig 2,3 liter och 16 ventiler vilken gav 175 hk – 5 växlad manuell High Output (GT)
6 cylindrig 3,3 liter V6 vilken gav 160 hk – 3 stegs automat (SE & GT)

*Karossmässigt fanns den som 2-dörrars Coupé och 4-dörrars Sedan

Just mitt exemplar, en 4-dörrars Grand Am V6 GT, kommer ursprungligen från Ogden i Utah, sannolikt levererad den 16 augusti 1993, till en svensk herre som jobbade i Utah. Att valet föll på just denna Pontiac säger han själv kunde tillskrivas ett par faktorer, ett bilen fanns i hallen, två den är sportig och framför allt den ärade hälften tyckte den passade bra. En svag minnesbild förtäljer även att de övervägde att skaffa en Grand Prix, en bil som vi sett en hel del av här hemma i Sverige, men tursamt nog föll just valet på en Grand Am.

Den andra oktober 1994 skeppades den ”hem” till Sverige från Long Beach Florida för att landa i Sverige med tillhörande förregistrering den 4 november 1994. Den 29 samma månad tas den i trafik och körs ganska sparsamt norr om polcirkeln, runt millennieskiftet kommer den ned till Göteborgstrakten och år 2000 noteras 37553 km vid besiktningen och 4 år senare har ytterligare dryga 450 mil lagts till. I november 2005 ställs den av och har då lyckats samla på sig ytterligare 300 mil så ny står mätaren på 45071 km.

Den fredagen den 13 septemboer 2013 så blir undertecknad ägare till Black Thunder som den döpts till av bonusdottern, inköpt just från samme herre som hämtade ut bilen i Ogden.

Själva hemfärden involverar en rad intressanta upplevelser i form av brustet bromsrör, tveksamma bromsar, dubbdäck i september och fungerande AC! Därtill ett par spindelnät rätt genom kupén och ett underbart kasettband som berättar allt om hur man får ut maximalt av sin nyförvärvade Pontiac Grand Am!

Inget är som väntans tider

Väl framme i Gräfsnäs möttes jag av denna syn och jag var så gott som såld.

Ett sunt objekt med minst ett brustet bromsrör, ett löphjul eller spännare till multiribbremmen som inte trivs och lite småplock och framför allt ett uppdämt servicebehov.

Nu återstår bara de små formaliteterna som att invänta att säljaren får nya registeringspapper och att jag har tid att åka samma härliga resa genom Sverige beväpnad med gott humör, massa bromsolja, ett otal meter bromsrör med tillhörande verktyg och nipplar innan vi förhoppningsvis rör oss i riktning mot gnällbältet.

Det lär finnas anledning för uppdateringar.:-)

Mot Gräfsnäs…

Mitt bilköpande trycks i mångt å mycket ha gått i stå. Inte för att idéer och objekt inte har lyst med nån frånvaro men det har liksom inte fallit på sin plats. Har det inte varit för dyrt, så har det varit för dåligt, eller för tråkigt eller bara allmänt fel.
Sitter just i skrivandets stund och upplever Tågsverige i ett nötskal, kopparstöld mellan Örebro och Arboga som gör att tåget blev minst 30 minuter sent bara på den enskilda sträckan….
Nåväl siktet inställt på en enägar-pontiac där säljaren köpt bilen ny i Utah 1993. Om bilderna håller vad det lovar så kan det tänkas bli affär, om nu tåget tar mig hela vägen till Alingsås i tid till bussen mot Gräfsnäs….

Konsten att undersöka objektets historia, ett par handfasta tips på vägen

Att lägga pusslet kring ens kommande objekt kan ibland vara tidsödande men ack så nödvändigt.

Hur troligt är det att Du vill betala fullt pris för ett objekt som utges ha gått 8000 mil men som i verkligheten har 28000 mil på mätaren?

Nu pratar jag inte om bilar med trixade mätarställningar utan alla de objekt där mätaren bara har 5 siffror och slår om till 0 redan vid 10000 mil. I praktiken ett ganska vanligt dilemma långt fram på 1980-talet och där vi idag hittar ett och annat misstänkt fall på diverse säljsajter som Blocket där optimistiska eller rent av skrupelfria säljare torgför sina bilar med visserligen korrekt avläst men tveksam mätarställning/historik.

Typexemplet hittade jag för en tid sedan i form av en Opel Ascona från mitten av 80-talet, 11 ägare och där den senaste uppgav att den bara gått 4300 mil!
Okej, alla varningsklockar rang ju lång väg men säljaren var fullständigt övertygad att det var just så och prissatte därefter…. Jag tycker dock att 159 mil per år låter lite väl lite och vice versa, varje ägare kör mindre än 400 mil på de tre år man äger objektet…. hmmmm

Nåväl ett par handfasta tips på vägen om Du vill göra lite detektivarbete om vad som är rimligt,

1. Servicehistoriken – finns den? Ja – grattis här finns mycket att hämta, Inte – Är det ett rimligt modernt objekt, kolla med märkesverkstad, deras datasystem brukar kunna trolla fram hårda fakta. Eller om bilen alltid servats på ”bensinmacken” eller kvartersskruvaren, kolla med den om de känner till bilen och ägarens vanor?

2. Besiktningsprotokoll – om de saknas kontakta Bilprovningens kundtjänst och be att få protokollskopior på mail eller fax. 0771-600 600 På senare tid har dessvärre man valt att rensa i systemet så idag finns bara de tre senaste åren i deras rullor.

3. Köp en Carfax-rapport på carfax.se Inte direkt gratis men värt varenda spänn om det är ett speciellt objekt. Här finns även noterade ägarbyten, noterade mätarställningar vid besiktningar och massa annat spännande

4. Beställ kopior ur Riksarkivet, det här är väl kanske mer för att få reda på om det gjorts några tekniska förändringar på ditt objekt mellan 1972-1995, när finns en guldgruva om du vill veta vem som köpte bilen ny, när fick den dragkrok osv..

5. Beställ fram ett faxutdrag från Transportstyrelsen och kolla vem som ägt bilen tidigare, ring upp förra eller förrförra ägaren och fråga hur mycket den vill minas att bilen gått och kanske hur just de brukat bilen – här finns kanske långa kontinentenresor tre gånger om året?

Två månader utan bil….

Okej, jag ger upp…. Inser att jag gått och blivit kräsen snål och allmänt svårflirtad…

Inte nog med att jag har svårt att komma till skott att ens åka och titta, sen när jag väl suttit och skakat land och rike kring, då infaller sig inte köplusten alls. Hittills har tre långa tågresor kammat noll på bilfronten.

Den första, en 87’ans VW Passat med full körjournal sedan ny! Ett perfekt objekt men ack va tråkig! i Upplands Väsby

Den andra, en Opel Rekord som bott i samma garage sedan ny, nu sönderrepad av vandaler och ett pris som väl va tre gånger det egentliga värdet… i Bromma

Den tredje, en Saturn med plastkaross, udda och väldigt skamfilad, i Åtvidaberg

Alla dessa snedsprång har fått mig att fundera på det där med vad jag verkligen söker i nästa projekt. Kanske känns det lite blockerat av att det även är stiltje på jobbfronten – kan det vara det att det är omöjligt att välja inriktning när jag tror att hobbybilen måste vara dagsbehovets raka motsats?!