Den här sidan har flyttat. Du når den antingen via att klicka på länken här nedanför. Eller så kan du välja att klicka i navigationen på ”Välkommen till Majks krypin på webben” och välja Snowgrip som kategori
Månad: januari 2017
Till norska däckkryss och tändinställningslampors lov…
Min ärade hälft kämpar allt som oftast för att om möjligt få ett grepp om vad det är som driver mig i mitt bilintresse. Föremålen för min begeistring kan ibland vara väsensskilda, många och framför allt kastas jag mellan dem i snabb takt, det ska erkännas.
Merparten av alla de intryck som präglat min världsbild om hur ett garage ska vara beskaffat härrör från perioden mellan 1980-talet och fram till tidigt 1990-tal, säkert kopplat till att det var just då som jag som storögd jusselin gick på exkursion och kikade in i grannskapets vidöppna garageportar var och varannan helg.
Följaktligen så har i alla fall, idag två obsoleta, saker 
sin givna plats
på den där mentala listan över totalt ovärderligt livsnödvändiga saker som bara måste finnas i ett typiskt garage, dels de norska slirskydden som ser ut som ett metallkors, dels den ovärderliga pistolformade tändinställningslampan av stroboskop modell.
Och som så ofta, finns sakerna med på den där mentala bra-att-ha-listan så har jag även ständig spaning efter om någon sån där uppsättning bara skulle råka dyka upp på någon loppis, eller tradera, eller på blocket eller på nästa bilmässa eller på… ja du anar varför min ärade hälft ibland undrar om allt verkligen är rätt kopplat däruppe i hjärnkontoret…
Eder
Vagnparksansvarige
Vägmannaskap – en dygd allt mer på utdöende.
Hela min uppväxt präglades av att Bilen var kommunikationsmedlet. Kanske var det tack vare att farsan körde glassbil, eller så var det just att i Nora där jag växte upp så var bussar inte direkt det naturliga sättet att förflytta sig. Rent kan det ha varit semestrarna med bil och husvagn som liksom valsade fast och cementerade in Bilen som det naturligaste av sätt att förflytta sig. Och visst, det blev ganska många upptäckarmil i bil varje sommar, oftast med Jugoslavien som vändkrets innan det bar hemöver igen. Hemvägen givet en annan sträcka än nedresan, för så ska det va, sa farsan.
Många av resorna sätter än idag någon form av ”minsta-nivå” för vad som är möjligt, korsa Budapest i rusningstrafik – inga problem, ta sig upp till Gross Glockner, been there and hab’ der aufkleber, Rhen-dalen med den Lorelei *gäsp* och listan kan göras Läs mer…
Nya bilder
Inget är som modernisering , sägs det. Strax före jul så kom jag och min ärade hälft fram till att det var dags att ta lite krafttag rörande alla våra digitala bilder som verkar finnas spridda på allehanda av våra tekniska grunkor, oftast på någon telefon, eller kanske på den förra telefonen… eller var den kanske i digitalkameran – och var i så fall har vi gjort av dem?
Nåväl det blev att bita i det syrliga äpplet och just välja dito, ja en mac, det föll sig så mycket lättare när alla paddor och fånar liksom direkt fick det att landa på burken. I alla fall i teorin, för framtidssäkrade vet verkar vi vara för allt nytt det bara liksom ploppar in i sin rätta mapp, men sen var det ju allt det är som vi fotograferat, eller fotograferat låter ju så högtravande, för när jag började kolla vad som egentligen fanns på dessa otal cd-skivor, minneskort och backupdiskar så får jag väl tillstå att tre fjärdedelar var sånt som aldrig någonsin kommer att behövas igen… bilder på notislappar med forntida inköpslistor från Willys, bilder på mina fötter(?!) bilder på macid’et på en nätverksgrunka på mitt forna jobb som garanterat inte överlevt till dessa dagar.
Efter lite städande så återstod inte så mycket, eller ska jag säga 33000! kort som i någon mån kanske kan intressera någon i nått sammanhang, det är ju så lätt att spara:-)
Nåväl, fördelen var att jag hittade ett och annat matnyttigt som kanske går att förgylla den här sidan så, tro’t om du vill, det har kommit till ett och annat foto, inte bara på förstasidan!
Välkommen – nu börjar det bli som tidigare
Hej och välkommen,
Under den gångna veckan har det jobbats och omjobbats, den gamla plattformen som användes kändes allt annat än uppdaterad och när det väl infann sig lite extra tid så var det helt klart läge att byta till WordPress.
Säg dock den konvertering som gått helt smärtfritt, även i detta fall så lyckades undertecknad med konststycket att radera massa viktiga filer när allt väl var klart. Så storstädning av webbutrymmet blev påbjudet och så var det bara att börja om på ny kula.
PS – Listan / Krononlogin med alla bilar jag ägt hittar du nu via https://www.niskakoski.net/kronologi/
Mvh
Michael Niskakoski
Långsam affär uppskattas!
på sin ledarsida i tidningen Klassikers oktobernummer 2009, skrev Carl Legelius mycket träffande den där våndan av att handla med bilar via annons på nätet. Den där våndan och tidspressen som gör att allt numer ska gå så erbarmligt fort.
Jag kan bara gå till mig själv och min standardtanke om att jag är alldeles för sent ute om jag ringer på en bil mer än 60 minuter efter att annonsen lagts ut på blocket exempelvis. För oftast så är man hjälplöst akterseglad, ty antingen har någon redan lagt handpenning eller så är en budstrid långt gången och det en gång så lockande priset är nu långt bortom horisonten. Nu senast missade jag en Range Rover som verkade riktigt lovande med 7(!) minuter Läs mer…
Ännu ett förlorat bilår…
…har lagts till handlingarna. Summerat blev 2016 ett verkligt bottennapp, innehavet på bilfronten ser precis lika ospännande ut som vid ingången av nämnda kalenderår.
En strimma av visshet noterades då familjen de facto kom att passera Berlin, inte bara en utan två gånger med hustruns Oncle Ben. Herr Ben fick även bekänna färg i städer så som Warszawa, Prag och till och med hemorten Mlada Boleslav men det var ju ingen bil vi förvärvade denna säsong….
Nu ska jag inte låtsas om som det ens varit nära att komma till skott, visst det var en Lada Samara Baltic som gäckade – men jag fattade insikt redan innan tåget skulle bokas och jag fick vackert backa ur. Efterhandsanalysen gav väl vid handen att det var olyckliga omständigheter i form av minimalt bilbehov, ett lätt föraning om att ekonomi är läran om att hushålla med en resurs och andra, som jag då trodde, intressanta alternativ som lurade i kulissen… Och så länge som kära Diesel-Doris råkar ha hälsa, ja då är det lite svårmotiverat att slå till på nått objekt som bara är lite intressant…
Nä, nu får det vara nog med ältande över sånt som uppenbarligen kom av sig… Nu siktar vi på 2017!