Så nära, men inte blev det någon affär idag heller…

Ambitionen att hitta något annat, mer spännande i bilväg, är ständigt en faktor i min vardag. Minnesgoda besökare här på sajten har ju ofta kunnat följa mina våndor stundom avbrutna för att göra något snedsprång och faktiskt göra slag i saken och köpa ett eller annat. Vän av ordning missar givetvis inte chansen att påminna om att de två senaste vagnarna väl inte riktigt varit fullträffar mer än ur perspektivet att jag fått nya upplevelser när eländena valt att mer eller mindre självdö redan under hemfärden.

Idag hade jag lyckats trumma upp ett så pass stort intresse för en vagn ur ett tekniskt perspektiv att jag gjorde slag i saken och övertygade min ärade hälft att vi borde ta en tur nordvart – hela vägen till min forna lärdomsstad Lindesberg. Väl på plats så hittade jag en röd liten högerstyrd indienbyggd Suzuki Alto. Bilen som väl kan beskrivas som något av det mest basala i bilväg som såldes under 2000-talets första decennium. , 4 hjul, tveksam krocksäkerhet, ABS-bromsar och fyra sittplatser. Nu är ju det allmän skåpmat likväl som på en 16 ventilsaspirerad motor på 1.1 liter och 63 hästkrafter… Det lite roliga med just dessa Maruti-motorer är att de är 16 ventilare men med en kamaxel… jag var tvungen att forska hur man lyckats med konststycket och hittade följande illustration

Som du säkert anat så blev det ingen affär, den här gången heller… Massa småpyssel i form av sprucken plast och total avsaknad av den där hooken av villha-känsla gjorde att det bara kändes konstlat.

Samtidigt i Enköping…

Av någon anledning så blir det ofta som så att jag gör ett pitstop längs vägen när jag reser i österled – och konstigare är att jag tenderar till att få samma parkeringsplats allt som oftast… jämför gärna med när jag körde hem Pjuck…

…så var det dags att ringa ”begravningsbyrån”, Le Ford has 2 leave…

Jag har testat, jag har slipat, jag har skruvat… Men den kära Forden, lystrande till tillmälet P(j)uck har ingen framtid i min ägo, även om AC’n funkar perfekt och nästan allt annat så. Men vevstakslagren överlever typ 5 minuter på tomgång, ett par sekunder vid 2500 varv, röken som lägger sig lik en föraning av Lützen ger väl en indikation om att allt inte heller är helt kurant vad det gäller ventiltätningar eller kolvringar.

Nu ska jag väl inte säga att jag kommer sakna eländet så mycket, men jag kommer gräma mig över att det inte gick att reparera motorn, ett antal vevlagerbyten till trots och en massa slipningar av veven. Att jag dessutom lyckats byta fjädrar, bromsrör och målat en hel del rostskyddsgucka på allsköns ställen, ja faktiskt i en sån omfattning att besiktningsteknikern var mäkta imponerad över hur fräscht det hela såg ut under….

Men väl, när man lått vägs ände, ja då är det vägs ände…. Och som så ofta, så kommer jag förlita mig på att Fordonsflytten kommer se till att Forden får det öde den förtjänar. Så om du har en bil som behöver gå till skroten så hör med Fordonsflytten vettja!