Du säger, en polsk variant på ett italienskt koncept?!

Örebro i mitten av april

-Fiat Seicento – hur kommer det sig?

Frågan är inte helt enkel att besvara. Och ändå har jag när detta skrivs haft ca 9 månader att överväga varför i hela friden jag inte borde köpa något dylikt.

Skälen att inte köpa är oändliga. vad sägs om:
-Obefintlig krocksäkerhet
-Inget av de eftersträvansbara A’na, dvs ingen Airbag, AC, Antispinn eller ABS.
-Tveksam finish i allmänhet och detta ex i synnerhet
-Undermotoriserad till tusen, 39 hk som ska flytta ca 900 kg bil utan passagerare eller last.
-Sämsta av förutsättningar, ”an Italian product assembled in Poland under Polish/Italian management.”
-Känd för sitt undermåliga elsystem, motoroljeläckage och rostande bränsletankar.

Men på pluskontot och talande för ett kommande köp
+Ytterligt lite, 330+ cm i strumplästen
+En brukande ägare sedan ny
+Inte gått särskilt långt
+Ovanlig och udda
+Ganska billiga reservdelar
+Undermotoriserad så man kan använda alla hästkrafterna hela tiden
+Fattigmansutrustad utan något exempelvis radio
+Kanske den sista av ”adaptionsvarianterna”, dvs en basutrustad bil med ett nationellt (gammalt) motoralternativ som bara erbjöds den marknaden.
+Det känns nästan som om bilen valt mig som kommande ägare – lite som när jag fick rädda Sixten från skroten

Torrsimmandets okrönte konung – e de ja’ de?!

Min vetgirighet får mig ofta att söka svar på frågor och problem om jag ännu inte riktigt drabbats av. Inspirationskällorna till såna kommande saker finns ju nästan i varje tv-program med mat-, bak-, hem- eller trädgårdstema. Ja allt om hur man ska blanda den optimala jorden för din rhododendron. Till att perfekt temperera en rådjurssadel eller vispa en stabil maräng kan fascinera mig. Uppenbarligen är jag inte ensam om detta. För vore jag den enda så hade dessa innehållsproducenter aldrig offrat ”dyra” sändningsminutrar på sånt.

Nya källor till insikter

Över tid har nya källor till just sånt här ökat lavinartat i form av drivorna av klipp på framför allt Youtube. Men även alla dessa bilmärkes-grupper på nätet ger ju samma typ av insikter om potentiella problem som man kan råka på som ägare av bilmodellen xzy 2.0. I de här fallen så är väl förhållandet omvänt. Det är ju oftast problemet som är källan och inspirationen till att man gjort en presentation alls.

Allt detta torrsimmande (definintion från Wikipedia) har väl gjort att ett och annat möjligen fastnat i minnet. Men allt för sällan omvandlats till praktiska erfarenheter. Säkert har en och annan insikt fått mig från att avstå från att köpa en viss bil med tron om att den var ”sällsynt dålig konstruktion” för att citera Galenskaparna/Aftershave.

Över tid så har det även kommit en ny fråga som jag rådbråkat huvudet med…. Hur gör alla de där ”media content provider-nissarna” även kända som ”Youtubers” när de framställer sina alster? Är det något som en obegåvad 43-åring skulle kunna sno ihop med några kameror och massa svärande? Svaret på frågan lär väl finnas även på youtube…kan jag tänka. Men jag kanske borde släppa sargen och göra nått i praktiken?

Projekt Pellefant – Att skynda långsamt är att göra framsteg.

Det sägs att det väsentligaste är att projekt alltid rör sig framåt. I fallet med Projekt Pellefant så haltar jag mig igenom inköp så sakteliga. Huvudleverantören Reservdelar24.se höll så smått på att reta gallfeber på mig med att sända helt andra fabrikat på saker som jag beställt. Nu senast kom det några tändstift av en okänd ”no-name” leverantör bara för att… Det kändes lite som Ebbröds bank att betala 60 kr för att sända tillbaka produkter för 92 kr, men principen är ju den att har jag valt fabrikat X så är det just X jag förväntar mig… Då hade jag lika gärna kunnat valt den förbenade no-name sörjan direkt. Numera betalar jag de där extra 50 kr för att dem själva får stå för returfrakten och Klarna hanterar ju krediten enkelt…

Nu väntar en laddning med annat roligt – fingers X-ed att de faktiskt sänder just de fabrikat jag valt…

Med vårsolen kommer nya gäster på besök.

Numera så är det en självklarhet att den som har en webbsida eller blogg spanar in vilka sidor som besöks….

I den bästa av världar så borde man givetvis optimera så var och en av dem som tittar förbi får sitt lystmäte tillgodosett. Som lektör och skribent förväntas jag att spinna vidare på just sånt som läses. Rent av skriva en rappakaljatext med snarlika ord för att fånga fler besök. Men även få dig kära besökare att hänga kvar och kanske tillbringa ytterligare någon sekund som gäst här.

Nu är väl inte jag som andra. Orden känns liksom som om de räcker lagom till att skriva just så mycket eller utförligt som det blivit … Jovisst jag är nyfiken på vad som faktiskt läses och så.

Aftonbladet eller Expressen?

Varje höst så sticker ett sökord ut i listan, nämligen Snowgrip som var en norsk uppfinning i kategorin slirskydd på bil. Och så snart snön börjat ge vika så kommer Budapest-resenärerna och kollar in texten som ursprungligen gjordes till några bekanta som skulle ut och fara. Ja lite som den gamla sketchen där Gösta Ekman inte kan bestämma sig för vilken kvällstidning han ska köpa. Så lika men ändå helt olika, precis som texterna som fångar besökare hit.

Så just i detta nu så skulle jag ana att du är mer nyfiken på Budapest?! eller kanske rent av bilen VAZ/Lada’s svenska historia?

I vilka cykler går ditt bilinnehav?

Det är ju inte utan att jag funderar över hur mitt eget bilinnehav förändrats över tid, det är ju snart 30 år sedan jag fick/skaffade/annekterade min första egna bil.

I begynnelsen så präglades mina bilköp av en ganska enkel approach. Jag vill ha en bil – vilken kan jag lyckas övertyga mina stackars föräldrar att låta mig köpa?!

Idenitetssökaren;

Resultatet blev väl en eklektisk blandning med allt från morsans avlagda Citroen GS med den underbara halvautomatiska växellådan med en momentomvandlare istället för koppling. Växlingen i den mån det behövdes, gjordes via att välja ”hastighetsområde” via växelspaken. Till vagnar som jag själv köpte i form av en rostig Volvo Amazon anno 1965 och ett knippe Skoda-bilar med motorn bak…

Funkis-fasen;

Efter hand så formerades väl vagnparken utifrån behovet som fanns. Dvs med två stora pyreneerhundar så blev det halvkombi eller kombi. Här figurerar massor av Volvobilar, ett par ur 3-serien, ett par tre ur 200-floran där bland annat den Volvo 245 GLT utgjorde det första inköpet jag gjorde på Blocket. En Volvo 145 Express! och slutligen en Slitochsläng Audi 100 med lilla motorn. Sicken mix…

Revoltfasen;

efter att jag och min dåvarande beslutat oss för att gå skilda vägar så inföll sig den där fasen när man börjar skaffa leksaker ”bara för att”. Paletten bestod av ett par Volvo 480 T en svart en vit, Ford Econoline E250 Extended i Ambulansskrud. En högerstyrd Volvo 760, ett par Audi 100 varav en med världens högtalararrangemang och så vidare. Ingen blir lämnade mig oberörd men inte heller så pass mycket begär att de blev kvar någon längre tid. Audin med högtalarna i fråga var den enda bil som hittills blivit stulen i min ägo.

Vuxenfasen med ambition;

Som nybliven sambo med älsklingen L och Bonusdottern så inföll sig en nytt scenario i livet. Här behövdes det skärpa till sig. Bilen behövde ju helt plötsligt vara lite mer realistisk men ändå visa lite ambition. Här passerar BMW 740 iAL, Lancia Kappa, SAAB Griffins, så väl 9000 som 9-5. En härligt välvårdad Audi 100 Avant där AC’n tackat för sig och därmed immade igen så fort det blev kallt. Hustrun insåg dock att bilvalen inte alltid funkade för henne så hon köpte till slut egen bil.

Klipparmentalitet som kom på skam;

Om nu mina bilaffärer dittills präglats av att det funnits ett realt behov så övergick nu intresset att fokusera på försöka förlora mindre pengar eller rent av göra vinst…. Till en början så fungerade det hela enligt plan. Allt från små Fiater, till Chevrolet Caprice och Nissan Pulsar passerade garaget med viss behållning framför allt intrycksmässigt men även monetärt.
Men ganska snart började fokuset landa i att även ha större ambitioner på vinningen. I efterhand så vet jag att det var här jag inte var i fas med utbudet. Ganska snart kom felsatsningarna och bärgningskostnaderna skenade. Bilarnas tillförlitlighet var i botten och min personkännedom om säljarna slog slint. Kanske var det faktum att jag mest messade eller e-postade med säljarna en orsak. Det kan ju gömma sig ganska mycket information mellan raderna.

”Jag behöver ingen bil men det vore ju kul” fasen;

Det är lätt att fastna med blicken i backspegeln, 70-talet bilar har passerat garagen som jag disponerat. Givetvis så finns det en massa av dessa bilar jag i viss mån saknar: Den lågmilade Opel’n Sixten som jag räddade från skroten. Min lågmilade Pontiac Grand Am jag titt som tätt ser snurra på stan. Den högerstyrda Volvon Maronne, Min svarta Volvo 480T eller kanske Fiat Uno’n som fick slita hårt på traden Örebro-Zinkgruvan.
Jag vet också med mig att det fanns orsaker till att jag valde att sälja – kanske var det platsbrist, känslan av att den inte passade mina behov, kompetensbrist hos mig hur jag skulle lösa kommande fel på bilen eller helt enkelt att det var läge att gå vidare i bilägandet.

Så idag tror jag mig tänka såhär. Diesel-Doris funkar ju än och är i sig en levande relik från min uppväxt och mina saliga föräldrar. Så den får stanna var och göra tjänst ’til the end of days… Men hittar jag något annat kul som uppfyller kravspecen i form av låga mil, udda uppsyn, kul historik, rimligt pris, lagom lätt att hålla liv i och lagom lätt att få i körbart skick så är jag öppen för förslag

När projekt Pellefant började ta form

Örebro i månadsskiftet mars/april 2019

Hustrun tittade fundersamt och uppfordrande på mig, ett par sekunder senare formerade hon följande, –menar du att du ser så där glad ut bara för det?

Det och det, som uttolkare av långt mer tvetydiga meningar och undertexter så såg jag iallafall skrivningen som en liten framgång. Ja kanske rent av en delseger, ”Den står där och väntar på dig… Det var inte bara det att den fanns kvar. Den var liksom designerad för mig och det var undertecknad som den väntade på.

Liksom en ganska bestämd helg…

I samma meddelande hade en tidpunkt stipulerats om än något diffust – men midsommar gick ju liksom inte att missta. Inte som ”i Juli” eller ”till sommaren” eller något annat vagt. Midsommar det var ju liksom en ganska bestämd helg med definitionen att fredagen i detta tidsspann infaller mellan den 19-26 juni.

Så ja, jag sken, kanske likt en sol, eller åtminstone som fullmånen en stjärnklar natt om vintern.

Att meddelandet ens kommit mig tillhanda var ju enkelt. Jag hade ju faktiskt sänt ett sms och resolut presenterat mig och frågat; ’Jag var i kontakt med dig i somras om fiaten, kommer du något till Sverige i sommar/i år?’. Det var inte utan att en viss känsla av behagligt lugn inföll i mig. Det var inte alls så säker att svaret skulle varit så tillmötesgående. Särskillt inte med tanke på våra tidigare trevande konversationer på sms, där enstavigheten lyst igenom.

Att läsa mellan raderna har blivit svårare

Enstavighet kan givetvis vara av godo i vissa fall. Mitt ex och jag hade ofta korta konversationer på sms just runt 00-talet. Ingen av oss hade telefoner med textningshjälp i form av T9 eller ens riktiga tangentbord. Så man skrev via att trycka x antal gånger på respektive siffra och texterna blev mer korthuggna och ordval och ordföljd väsentlig. Jag tror mitt personliga rekord var när man utifrån en tvåordskonversation kunde utläsa sinnesstämning, stressnivå och undertext. Givetvis utan några dekorativa och lika informativa smiley’s och annat fusk.

Men men, att utifrån en okänd människa, som dessutom inte hade svenska som modersmål, sätt att uttrycka sig – låg bortom min förmåga. I alla fall med en sådan säkerhet att våga riskera att inte få köpa det var ju stort även för mig. Hustrun skulle nog även säga att jag ändå tappat all känsla för att läsa mellan raderna och snarast hävdat att jag blivit tondöv med tiden.

Jag kan dock konstatera följande;

-Fiaten finns kvar.
-Säljaren vet nu att jag alltjämt är intesserad.
-Jag får som vanligt kalla fötter och börjar fundera på om det verkligen är den här bilen jag vill lägga någon månadslön på osedd…