Semester dag 2, 3 och 4

Om nu någon skulle tro att mina bilbekymmer liksom bara skulle upphört så vill jag å det starkaste dementera detta..

kort sammanfattning bromshelvetet på Uncle Ben provar mitt tålamod, tre gånger har jag nu haft isär oket och hoppas på tredje gången gillt som garant för att det nu ska funka…

även om nu bromsfrågan rådbråkat min hjärna så finns det det i alla fall små framsteg, Pellefant rör sig för egen maskin och svarade väl på en tvätt bildbevis för endera finnes nedan

.

videolänk

Semesterrapport – dag 1

Föga trodde jag väl att min första semesterdag skulle upptas av massa bilproblem, ja möjligen bortsett från dem med Fiaten Pellefant…

Redan 45 minuter in på min frihet dag 0 ringde telefonen; svärfars gamla pickup hade luktat bränt, AC’n hade slutat fungera och nu stod eländet i anslutning till deras hem och vägrade starta…. bara ställa in de avhämtade salladerna från den lokala degknådande Kebabteknikern i kylen för en snabb analys… 20 min senare säger jag – misstänkt kabelbrand till tändningslåset eller något annat i kupén.

en god natts sömn och så var kl 9 i morse och äntligen fick jag börja beta av lite av min egen backlogg. Först och mest akut. grundmåla den nyligen omklädda garageporten… sen avfärd till svärföräldrarnas sommarstugor för felsökning av bredband och lokalt nätverk – en baggis tänkte jag…

Att åka till platsen för sommarnöjet så involverar det en 20-25 minuter av motorvägsfärd, ja i motorvägshastighet… När vi i princip är framme så börjar hustruns kära Uncle Ben låta väldigt skumt, ja liksom om om något hjullager är på upphällningen…. som tur var så återstod bara någon kilometer av småväg vilket kändes väldigt befriande… väl framme konstateras, det är visserligen 30 grader varmt ute men höger bakhjul påvisar temperaturer värdiga en stekhäll…. så misstänkt anligg på bromsen…

Hemfärden gick över villande skogsvägar i maklig takt ska tilläggas…

Nu väntar bilskruvade i morgon – utsikterna att traktera stekheta bromsar på garageuppfartens till lika stekheta asfalt lockade föga så nu hoppas jag kunna vakna tidigt för att om möjligen riva ner bromseländet för mer djupgående analys, ja kanske är det dags att faktiskt göra slag i saker och byta de där vajrarna som legat och väntat sedan ifjol..

Lägesanalys – Garage vs Fiat

Fiaten står så snällt i garaget och väntar på engagemang… och lite delar?!

På skrivbordet inne på källarkontoret ligger en hög med diverse packningar till ventilkåpa, grenrör och topplock å lite nya sträckbult till topplocket…

Någonstans i postgångs-Europa så lär en uppsättning med verktyg från Laser-tools med nummer 5278 skvalpa runt. Dessa gänggångsrenovererare hoppas jag ska kunna rädda de snedgängade tändstiftet på cylinder ”numero due / numer dwa” beroende på om man nu ser den som italiensk eller polsk

I kalendern står det dessutom att jag ska ha semester om 4 långa arbetsdagar så det börjar bli som upplagt för den perfekta stormen med, objekt, verktyg, reservdelar och framför allt ett behov att skruva…

På Fiat-fronten är det lite haltande

Projekt Pellefant haltar en smula – på plussidan kan jag notera ett par saker;
+den går att starta, men går inte direkt rofyllt
+Rullar lätt!
+även larmet verkar vara rimligt lugnt
+den står i mitt garage

på minussidan så summeras lite mer dock
-ett snedgängat tändstift
-ganska skitig härochvar
-något skumt missljud i motorn
-något varierande kompression på ett par cylindrar
-ljusjusteringen verkar vara lätt labil

På det hela taget ungefär som jag skulle ha antagit – inget skräckexemplar än. Väntar på dels ett verktyg för att försöka rädda gängorna till ett av tändstiften och en packningssats innan jag vågar öppna locket på motorn….

Onsdagar är dagar när man löser problem – eller skaffar sig än fler

I onsdagsmorse drabbades jag av ånger. Två dagar tidigare hade jag nåtts av beskedet att bilen som upptagit min mentala sfär, i princip på dagen i ett helt års tid, inte skulle bli min. Någon teknikalitet om att motorn inte mådde vidare värst bra och att verkstaden sagt att det skulle bli på tok för dyrt att fixa, men man erbjöd sig att köpa den för 5000:- vilket väl säljaren accepterat.

Tilläggas kan så fick jag samma erbjudande men kände att aldrig känns bra att vara andrahandsvalet. Lite på samma sätt som när Opel’n Sixten mötte sitt öde på bilfirman i Akalla och bara blev ett inlösenärende. På samma sätt så triggade det där nesliga nederlaget en revanschlusta. Inte ska väl någon annan bara avfärda och döma ut, eller rent av tjäna massa pengar på den där bilen som jag lyckats nosa upp efter otaliga timmars jagande…

Eftertankes kranka blekhet

Nåväl, i onsdags slängde jag iväg ett trevande SMS till säljaren för att kolla om verkstaden gjort slag i sak och fullföljt affären. Svaret var kort – Nej dem hade inte betalt, ville jag nu köpa? Ett par trevade sms fram och åter – och ett besked om att verkstaden var nog ingen riktig verkstad utan en skruvarkunnig herre som minsann berättat utförligt och i skrämmande ordalag meddelat att bilen väl bara var att sända till de sällare jaktmarkerna.

Jag, som givetvis satt på jobbet, började dra i trådarna. Här behövdes en undsättningsauktion snabbt arrangeras. SMS sändes till ”verkstadsherren” med besked om att jag nu minsann köpt bilen av säljaren och att jag avsåg att avhämta den senare samma kväll troligen kl 19. I ärlighetens namn får jag väl tillstå att jag inte fick ett klart ”ja det går bra att hämta” utan något svävande svar om att han nog inte allt kunde säga att han skulle vara på plats vid 19 som jag angett och samtidigt framfördes ett krav på felsökningsersättning osv.  Men sånt får ju liksom inte hindra den lavin av impulser som far igenom sinnet hos mig.

Åtta minuter senare så har jag lyckats boka den perfekta biltransportkärran på Trailercentralen här i stan – DD( Diesel-Doris) får dra 1500 och dem har en kärra som väger 1500 och som får lasta 1100. Som klippt och skuret för projekt fiat-undsättning.

Minuttiming av lunchrast ger utdelning

Lunchrasten detaljplaneras, snabb hemcykling för upphämtning av DD, sedan iväg ut ur stan och ned till Marieberg för hyra av kärra, hem igen, snabblunch med kaffe och macka för att åter ta plats på jobbet.

Kl 16:30 utstämpling och hemfärd för att mötas av hustrun som fixat markservice med kaffe vatten och bananer. Rask färd norröver, sänder för säkerhets skull meddelande till ”verkstadsnissen” om att jag rullar från Örebro och norröver – svaret uteblir….  Gör ett försök att ringa karln när jag passerat Lindesberg…. Lika tyst. Stannar söder om Kopparberg – skickar nytt meddelande om att jag blivit lite tidig – tvär tyst. Ringer säljaren för att få lite mer vägledning om var bilen möjligen finns. Svaret, har ingen aning. Bilen hämtades förra veckan och nu vet säljare inte vart den kördes.

Ringer igen – inget svar…  Suck – nu har jag alltså hyrt kärra och åkt 10 mil och nu vill fanskapet inte svara. Hur stursk ska han vara.?! Skickar SMS och undrar var bilen finns…. Inget svar. ringer – lika tyst…. Ringer säljaren och säger att jag får kasta in handduken och hoppa över att göra affär. Som av en händelse så får jag samtidigt som jag pratar med säljaren ett sms från ”nissen” om att det kommer inte gå att avhämta bilen den dagen alls….

Nu är det svettigt, jag skriver ett bönande sms, men snälla, jag står ju här med Transport, var finns bilen?   Tyst som i graven, ett par minuter senare kommer ett sms med en adress någonstans mitt ute i tomma intet. Jag kastar mig iväg, GPS’en vägleder över tomma industriområden och allt ensligare vägar.  Till slut når jag adressen men nu stoppas av en massiv grind med en minst lika massiv kätting och tillhörande lås. Ridå!

Jag har alltså nu hyrt kärra, kört hela vägen och nu står jag utlåst av ett stort jävla staket!… Ringer igen och se på farfar, någon svarar i andra änden – beskedet löd, det kommer någon och öppnar och jag får betala ”felsökningspengarna” till denne…

Javisst, med lite tur, en massa flax, lite jämmer och böna och be så har jag till slut kommit fram och kan börja lasta den lilla på fiaten som upptagit en massa av min tid och tankar….

De bulgariska bil-likens förlovade trakter

Resten av avhämtningen, vilken involverade att slutligen betala för bilen till ägaren och skriva papperna löpte på i bara farten. Även om en del av de vägar jag färdades på mellan avhämtningsplatsen och sommarboendet där ägaren huserade gick över vägar som jag helst aldrig vill beträda igen. Någonstans där längs de kringliga enfiliga stråken kom jag fram mellan ett par dungar där ett gäng sydöst-europeer såg ut att göra sitt bästa för att tjuvkoppla en bil som stod och larmade och längs samma väg låg en handfull avlagda bilvrak med bulgariska registreringsskyltar…

 

 

 

 

 

330 dagar av funderande….

Örebro 28 dagar innan dagen F i runda slängar…

Vad får en nästan normal bindgalen Automanist att fundera över en 17 år gammal undermotoriserad, underutrustad och säkert alldeles underbar Fiat vareviga dag i snart ett års tid?!

Ja frågan gäckar även subjektet för fallstudien, det vill säga undertecknad. Givetvis är det lätt att hafsa ihop någon teoretisk mumbojumbo i stil med att dagen bilar är alldeles för slätstruktet stereotypa. Och något om hur stödsystemens förmynderi fungerar som en hämsko för njutandet av säregenheterna. Och ja, det finns säkert ett uns av sanning i påståendet sånär som på att jag inte har en modern bil som tvålats bort all sin karaktär. Diesel-Doris besitter många egenheter som svårligen ges utrymme hos någon av dagens alla privatleasingobjekt för 2-3 skattade tusenlappar i månaden. Ja mer än möjligen det där med att kosta pengar oavsett om han/hon/den eller det behagar stå hör fäfot i garaget….

Men nej, jag tror snarare att det handlar om ett visst mått av nostalgi, vårdnadsbehov och inte minst viljan att kunna särskilja min persona från kreti och pleti. Fiat Seicento är väl inte direkt vanliga i Sverige. Statistik från car.info säger att det lär vara 15 registrerade i landet varav åtta med den större 54 starka modernare motorn. Det lämnar sju med de 39 åldrade springarna där merparten är från före faceliften vid millenieskiftet. I och med att  den gamla motorn ströks ur modellprogrammet på grund av att man inte klarade Euro3 som blev EU-krav för 2001 och framåt. Det lämnar Pellefant som en särling med sin udda historik som faceliftad basmodell med den gamla motorn från Polen som vid tidpunkten inte hunnit bli en del av EU.

Men ju mer jag försöker sätta fingret på just varför Pellefant och inte dess kusin som står på bilfirma för halva priset och den långt bättre moderna Fire-motorn så handlar det om…. ja fa *fnutt* handlar det om? -en ägare, aldrig körd i svensk trafik men väl registrerad och besiktad? Något av en likriktare och ny motpol som får den moraliska kompassen att snurra rätt?

Lite som att falla på målsnöret…

Det känns  som om det har blivit ganska mycket platt fall den senaste tiden.

Så även igår – bakom kulisserna har jag hållit kontakt med en av fjolårets heta kandidater till att bli nästa garagegäst. Den underbara lågmilade fiat Seicento’n har liksom inte kunnat lämna mitt sinne. Ägaren och jag har hållit lite sporadisk kontakt och vi hade preliminärt gjort upp att jag skulle få köpa vagnen nu i till midsommarhelgen som varit. När helgen var i annalkande så messade jag och stämde av men fick bara beskedet att ”jag hör av mig”. Vilket inföll igår. beskedet var dock lite åt det tråkigare hållet. Fiaten stod på verkstad och dem hade dömt ut motorn, något med kolvarna som gjorde att den inte riktigt ville vara med.

Fick ett generöst erbjudande om att få köpa den som den står, verkstaden bjöd 5000 vilket väl är helt ok om man nu gillar att skruva och leta udda delar.

Så med dessa grifterader så lägger jag ännu ett ”bita i gräset-moment” till handlingarna.

Dessa rader blev till kvällen den  9 juli. Föga anade jag väl då att jag, ett tiotal-timmar senare skulle göra ännu ett försök att faktiskt köpa bilen i fråga.

 

Så var katten ute ur säcken – Lada lämnar EU 2020

Jovisst, det har ju varit en officiell hemlighet att Lada troligen inte skulle lyckas anpassa modellprogrammet för att klara Euro 6d-kraven som träder i kraft sommaren 2020.

Men det har ju även förekommit rykten om att den tyska importören skulle ha satt någon form av sidoverksamhet och fått klartecken som biltillverkare och därmed eventuellt ha möjligheten att modifiera utbudet för att möta kraven. Men idag lär Lada Deutschland ha meddelat att man upphör under 2020 med nybilsförsäljningen. Euro 6d stipulerar max 95 gram co2 per km, dagens 4X4-modell (Niva) landar på 234 gram…

Det är lite svårt att styrka uppgiften då Facebook, som är plattformen man sänt pressmeddelandet via, har en störtning i bildvisningen ikväll…. Anar jag att konspirationsteoretikerna lär få vatten på sin kvarn?!