Felicia – den Sjuttiosjunde i listan.

Föga anade jag när jag vaknade lite för tidigt en lördagmorgon att  jag innan klockan slagit 09.30 skulle vara ägare till numero 77 på listan över bilar som passerat min ägo.

I takt med att Blocket blivit ett tillhåll för bilskojare och en och annan svenne med klippparmentalitet så har jag numera full pejl på de alternativa säljkanalerna, primärt Facebook Market och Örebrotorget.

I går afton lär jag ha hittat ännu ett spännande, korrekt prissatt, objekt i form av en rimligt välvårdad och rostfri Skoda Felicia anno faceliftens år 1998. Det är nog till och med som så att det är årsmodellen 1999 vilket per definition är den sista årsmodellen på bilar Sverige eftersom denna rullade av bandet i september 1998. Säsongen 2000 så avskaffas årsmodellsväsende för att då ersättas med tillverkningsår och månad.

Jovisst, en Felicia har ju en speciell plats i mitt medvetande – min tid på Autoforum i Örebro satte sina spår i form av de 50-talet vagnar jag fick bese få sina nya ägare efter återlanseringen av märket i Örebro. Det här exemplaret var dock inte bördigt från Autoforum utan Berners i Östersund. Kanske har dess ursprung i Jämtland(?) möjligen den goda egenheten att just detta ex är synnerligen strukturellt rostfritt. Sydligare individer har ju en tendens till extrem spaltrost i bakskärmarna som här verkar vara väldigt frånvarande.

Nu återstår väl mest att bekanta sig med nyförvärvet. Priset var helt klart acceptabelt. I synnerhet om man tänker på att den här bilen kostar mindre att köpa och betala in årsskatten på än vad den stackars DieselDoris antas vara värd i skatt under lika lång tid. Men i gengäld får jag acceptera att det inte finns någon kyld luft i kupén sommartid. För vän av ordning så ska givetvis lugnade besked delges – DieselDoris är på intet tänkt att strykas ur vagnparken – ombyte till småbil förnöjer dock.

 

Dr Glas – i bilform, eller hur Ssangyong Rodius retar näthinnan

det finns en frasering i dikten om doktor Glas som väl sammanfattar allt som väl borde varit en ledstjärna för Ken Greenley här han satte ritstiftet på pappret för att ge MPV-tingesten Ssangyong Rodius sin uppsyn. Synd bara att han nog tog fasta på den sista sensmoralen i form av att vilja ingiva människan någon känsla.

På pappret så borde en Ssangyong Rodius vara en kapabel krabat. i sin ädlaste form har den en 3,2 liter stor bensineldad 6:a från Mercedes, 200+ hästkrafter, plats för 7 åkande, skinninredning och allmänt den nödtorft som asiatiska bilar skämt bort oss med i form av allsköns teknikstöd. Dock fanns det en lite vanligare variant med en 2,7 liters dieselruska som säkert hjälpte lite på traven med bensinarens akilleshäl i form av hiskelig törst med siffror på 2 liter milen i stadstrafik.

De senaste halvåret så jag haft en blocketbevakning på alla Ssangyong som dyker upp till försäljning, noterbart är dock att de flesta, för att inte säga alla Rodius som nått säljstatus råkar vara kvar till dess att annonserna löpt ut. Ett tappert försök att ens lyckas värdera en sådan via bilköparsajter stöter likaledes på patrull, det finns liksom inte ens något riktvärde. Snacka om död på marknaden. I dagarna pratade jag med en av säljarna meddelade lite uppgivet att det fanns prutmån på annonspriset och sa att hälften vore ok om det bara kunde bli affär.

Jag gjorde dock snabbt ekvationen. 2 liter milen, 6000 kr om året i skatt (på en bensinare) och bakhjulsdrift. Därtill råkade mitt försäkringsbolag tro att försäkringsrisken måtte vara enorm för de ville ha samma pengar för en sådan som om det vore en extrem 7-serie från Bayern.

Bevakningen får väl ligga kvar även om  intresset väl mattats – markant, behovet eller ska jag säga bristen på är alltjämt lika (litet).

För att om möjligt problematisera det hela ännu ett varv så ska väl tillstås att Rodius-modellen direkt kom att utses till något av de mer formfula saker som kommit ut på marknaden. Bland dem mest frekventa bespottarna fanns många mer eller mindre namnkunniga brittiska publikation så väl i tryck som i bildmedia. TopGear lär ha varit än i raden, med såväl utmärkelsen WTF Car och försöket att bygga om en Rodius till båt?! Det sistnämnda projektet kan jag bara ana har en koppling till att designern Ken lär ha hävdat att inspirationen funnits i form av en eller annan Yacht.

Citatet i sin helhet lär lyda ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill få kontakt till vilket pris som helst.” Hjalmar Söderberg i Doktor Glas.