Tänk va många med klipparambitioner som häckar på blocket.

Pellefant ligger ute på annons på blocket. Det är förvånande hur många ’sista prisset-nysvenskar’ och ’Du får 7000 vid snabb affär’ som ger sig till känna.

Visst försöka går ju, framför allt på meddelandetjänsten, men seriöst, tror kreti och pleti att jag är så desperat att jag skulle säga ja efter 17 minuter som annonsen legat ute?!

Nä det lutar åt att Pellefant får stå kvar i garagets lugna vrå… Det är ju inte som så att någon lär hitta en likadan tillsalu i Sverige. Av dem 22 Seicento jag känner till finns bara två 0.9:or som är efter 2000 års modell. Samt sju av modellen innan.

hoppas seriöst blocket börjar med screening av alla dessa meddelanden för jag blockar varendaste en nu…

Fiat Seicento till salu

(notera; Pellefant fann ny vårdare i början av 2021 – tack för visat intresse)

Så har det väl blivit dags att kolla intresset för om någon vill ta över Pellefant.

Jag har ägt den sedan sommaren 2019 och varsamt väckt den ur dess dvala.

Historiken är följande; såldes ny till en äldre herre i Warszawa – Polen 2002. bilen användes regelbundet men ej särskilt mycket (50-100 mil per år). Runt 2010 ärvs bilen av en släkting med sommarhus i trakterna av Kopparberg och bilen körs till Sverige och registreringsbesiktas 2011 men tas aldrig i trafik.

Sommaren 2018 annonseras bilen ut och jag kollar på den första gången, mätarställning då 982 mil.

Sommaren 2019 köper jag bilen och tar den på kärra till Örebro. den 22 augusti 2019 så besiktar jag bilen för första gången i Sverige. Mätarställning aug 2020 är 998 mil men jag har för avsikt att köra ca 100 mil under slutet av månaden. Så låt säga 1100 mil.

Visst, jag hade rätt!

Ibland är det av vikt att få testa sina teorier för att se att man faktiskt var inne på rätt spår.

Allt som oftast blir det i garaget eller möjligen på skroten tillfälle ges. Men i helgen som gick så hade jag tillfället att kolla min spaning efter bilen i det här inlägget.

Scenariot är, i korta drag, tyskreggad firmabil som står i Götet, utannonserad av namne med chef på firman. Bilden gav en hint om var bilen möjligen kunde stå parkerad. Säljaren svarar inte på meddelandetjänsten i annonsen. Jag trodde mig dock kunna ana var i staden man tagit bilden. Och då måste man ju testa sin teori om man väl har chansen.

Och här är väl beviset att min teori höll även i praktiken 🙂
Med lite tur kanske säljaren vaknar till och svarar så där 20 dagar senare.

Spioner, jag menar Blocketspektulanten lägger pussel,

Det största nöjet med att fundera på att byta bil är nog själva fasen av Due diligence, ja det där med att undersöka objektet innan man väl väljer att gå vidare med affären.

Många saker kan man ju göra torrsimmandes redan innan man slutligen beskådar härligheten tex att:

  • läsa på om typfel på bilmodellen – internet är fullt av intressanta forum för nästan varje bilvariant man kan tänka sig. Det är ju bara att fråga allvetande Uncle Google .
  • Kolla registreringshistoriken hos transportstyrelsen.
  • Söka på reservdelsfirmorna för att det finns några renoveringssatser som kan ge tips om ev vanliga problem att hålla koll på.
  • Spåra säljhistoriken via det kostnadsfria sajterna Biluppgifter.se och Car.info. Här rekommenderar jag att kolla på båda då ingen ger hela bilden
  • är det dessutom en bil från de där förenade staterna av Amärrka där borta i väster så kosta på dig en Carfax-rapport. Allt för att minska risken att köpa en citron eller rent av flood car som varit i baltikum för remanufaktur..
Allt det här det kunde väl var och en som ett rinnande vatten…. Men hur man när det liksom saknas massa källor?

Det hela kan dock leda lite större våndor om objektet i fråga nu råkar vara en tyskreggad bil på ”vanliga” tyska skyltar och ej exportplåt… Och för att göra det hela än mer spännande så kastar vi in faktorn att det handlar om en visstids-student som råkat ta med föräldrarnas firmabil som flyttracer till Svedala… Är det kört då?

Givetvis har jag råkat på ett sånt objekt, på blocket, i närtid.

Efternamnet i annonsen

Nu hade jag dock turen av att säljaren gav sitt fullständiga namn i annonsen och att efternamnet inte var något av dem typiska  ”Meyer/Müller/Schmidt (läs. Andersson/Larsson/Karlsson) osv.

Firmans logotype

-På bilden i annonsen så kunde man dels se vilken stad bilen var registrerad i och framför allt ett ganska smidigt firmanamn som lätt gick att spåra till dess kontor i staden i fråga.

Spåra ägarens webbsida

-Med firmanamn och stad då var det ju en baggis att hitta firmans hemsida. Och om det finns något som jag älskar med tysk korrekthet så är det just det att publika webbsidor måste redovisa vem som står bakom sidan/firman. Det är det där knastertorra som man hittar under fliken impressum

Lägg samman ett och ett och få tre

-Nu bar det bättre än att jag snabbt kunde se att chefen för firman bär samma efternamn om säljaren här i Sverige. Bingo – för man vill inte köpa grisen i säcken när det handlar om bilar UTAN tysk exportplåt. Ur lagstiftarens synvinkel så har dem inte  klarat exportproceduren i förbundslandet den är reggad i tekniskt sett. Och registreringsbeviset behöver ju signeras av rätt ägare.

Bildkällan – som tvåtusen ord – give och take

-Som jag nämnde, det fanns bilder i annonsen. Och som sägnen säger, en bild säger ju mer än en massa ord. Just i det här fallet var det dessutom två bilder man hade man haft smaken att fotografera bilen i en stor svensk stad. Det gick dock att uttyda ett par viktiga faktorer, huset som bilen står vid har en lite lustig byggstil och i grannskapet finns ännu ett par särskiljande byggnader.

Vad är det man ser som man nog inte tänkte på när man tog bilden?

-Jag säger bara thank god for Google Maps och Streetview. En kvarts kartstudier så kunde jag med ganska precis ackuratess säga var bilderna förevigats. Visst helt i onödan men det är alltid kul att kunna belägga att allt är solitt. I den bästa av världar hade jag med kartinfon kunnat matcha in att säljaren bodde där. Men den turen hade jag inte den här gången.

Målgång med förhinder

Nu kunde ju det här ha varit en fröjdefull liten berättelse, allt har ju liksom fallit på plats. Och det utan att jag behövt åka till storstan för att beundra och våndas. Men som så ofta… Så enkelt var/är det inte. För säljaren har inte behagat läsa mina meddelanden på blockets meddelandetjänst… så det lär inte bli någon affär….

Saab 9-5 snart i var mans trädgård?

Var jag än spanar så tycker jag mig se gamla Saabar… såväl i villaträdgårdar och på bakgårdar i och utanför tätorten. I flödet på Facebooks Marketplace, på Blocket och så vidare. Till riktiga vrakpriser allt som oftast dessutom.

Jo jag har full förståelse, ett bilmärke som gått ur tiden har svårt att underhålla sin ’fan-base’ och nyrekryteringen av Saab-entusiaster blir ju nästan obefintlig. Men å andra sidan, produkten var ju inte så dålig att det motiverar all denna utskrotning.

Axplocket från i morse omfattade två ganska trevliga 9-5 Kombis med halvstora motorn. Båda med normalt miltal för en 15 år gammal bil och en prislapp runt 10’. Det känns som objekt med klipp-potential. Sen finns ju rena objekten till riktiga fyndpengar om man nu vill lägga lite tid på att skruva…

 

Semestervåndor – när det perfekta stiltjen infaller.

Jo, jag hade det mesta uttänkt. Såhär första semesterveckan så skulle jag givet ägna mig åt att avhjälpa det uppdämda underhållsunderskottet av spanjacken Jimmy. Nya bärarmar, fästen till krängningshämmaren och kamrem med allt som tillhör ligger och väntar.
Väntar lär det få göra, för lilla Jimmy är ute på vift i Västergötland. Vilket väl i sig är bra för en bil som inte används är liksom mest död materia.

Den godmodige tjecken, Uncle Ben, har väl likaledes lite på backloggen som pockar på. Men det är inte lika enkelt att kallställa det primära åkdonet. Som planeringen ser ut just nu så kommer den dessutom behöva göra tjänst till helgen, vare sig jag vill eller ej.

DD och Pellefant må ju även dem ha ett och annat att traktera, men dessvärre så ligger det inte nämnvärt mycket saker på lut på lagret.
Så här må jag vara, helt utan kul projekt att avverka i närtid.

 

Alea iacta est. ännu en gång.

Tja, det var liksom förbestämt att det skulle behöva bli ännu ett kort. Om Norraposten nu gjort vad man utlovat, och fått betalt för så bör det ligga ett litet kort av formatet c6 med en liten påklistrad hälsning och tillika fråga….

 

Väntan kännes. Ja så smått oliiiidlig. Från semesterfåtöljen, eder skriftställare och tillika vagnparksansvarige