En stilstudie i omvänt förfall?!

Fördelen med att åka till samma trakter flera år i rad är att man kan se utvecklingen. Här bäst skådat genom en stilstudie av en fascinerade BMW 3-serie Cab i Berlin. Låt säga att ha-begäret kvarstår….

Vårt första möte sommaren 2017

Vårt andra möte 2019

Sommaren 2021 har något hänt – det är påtagligt mindre dammig!

å så va ju det här med Mujaheddin…

När jag växte upp på 1980-talet så var den sovjetiska ockupationen av Afghanistan i ropet självfallet även Mujaheddin-rörelsens motstånd. Jag anar att dagens ungdomar kanske skulle se ut som frågetecken om de fick frågan om vad det var.

När man som jag gräver i tidningsarkivet så slås man ofta av hur många tämligen tidsbundna företeelser och termer som man refererar till. En och annan av dessa avslöjanden har bevisligen etsats in i det kollektiva medvetandet. Exempel finns i form av
– Alfa Sud’s rostbenägenhet, någon känna avslöjar att bilen rent av kan bli Cab efter en tid.
– Skoda 105/120’s vältbenägenhet, något som jag tror inte hänt i trafik efter ombyggnationen.
– Saab’s milt sagt enkelt forcerade startspärr i form av växelspakslåset.

Axplocket är sammanställt fritt ur minnet men under hösten hoppas jag kunna göra en lite större sammanställning av sanningar som var allmängods i teknikpressen under 1900-talets andra hälft.

Gamla bekanta flimrar förbi

Stundom slår det mig hur sällan jag dyker på folk och bilar som jag mött tidigare. Staden på Ö mitt i gnällbältet verkar vara en plats där man sällan springer på något särskilt frekvent.

I veckan som gick hände dock motsatsen. Den trevliga sena Ford Escorten som jag bloggade om 2016 råkade fara förbi. Alltjämt framförd av samma ägare.

bild från vårt tidigare möte 2016

Tradera levererar – något mer än ”hitte-på” och halvsanningar.

Tradera är enligt mig en frekvent källa till allmänt hitte-på och tveksamma halvsanningar. Men i veckan levererade en ovärderlig upplysning.

En samlarteknisk knäckfråga är ju ofta hur länge något tillverkats/gavs ut/fanns. I mitt fall är det övergången från BilEkonomi till Vi bilägare som varit svår att belägga. På nätet och vi bilägare hemsida så är uppgifterna motstridiga. Uppgifterna varierar från 1963 till 1966. Men ingen har kunnat belägga det hela.

Nu tror jag mig kunna säga att sista utgåvan av BilEkonomi var nummer 1963:12 och jag citerar omslaget ”Sista numret av motortidningen BilEkonomi med stort bildsvep kring 30 års bilism”. Nu återstår väl att belägga att Vi Bilägare finns från och med 1964:1…

Mitt tidningssamlande väger tungt…

-Va sa du att det väger?! Seriöst, ett halvt ton!?

Även om jag tror bilden talar för sig själv så får jag meddela att vågen stannade på 511,8 kilo när allt väl var hemkommet. Jag förstår att folk blir förvånade när frågar om jag skulle kunna skicka delar av min samling och jag berättar vad det väger och därmed kostar att få saker levererade till sig… Och det här här bara ca 12-15 löpmeter tidningar…

Never judge the book by its cover…

Ni må tro att frustrationen varit stor i dagarna. Den undsatta ViBilägare-skatten levererade mycket gott men alltjämt så finns det ett irriterade hål i samlingen. Vi Bilägare 1980:7 eller nummer 7 1980 som man så vill.

Det här är tredje samlingen där jag saknar sektion 1 men har sektion 2. Idag gick jag igenom hela 1970/1980-tals samlingen ännu en gång, ja bara för att.

Jag kan konstatera att man blir lite blind och möjligen lite lätt lurad för den rationella funktionen i sinnet stämmer ju av att det är rätt ordning på numren och eventuellt sektionsnummer. Sedan vidare till nästa årgång och på’t igen.

Det var först när jag lade ut hela spannet från 1977 till 1982 som jag noterade något galet. 1979 fanns det ett dubbelnummer 6/7 men även ett  nummer 7(?). Kunde möjligen tryckfelsnisse varit i farten?!

Mycket riktigt på omslaget står det klart och tydligt nummer 7 1979 men väl inne i inlagan står tryckår 1980 på Rotogravyr och på ledarplats ser man klart och tydligt Nr 7 1980.

Så till dig som samlar Vi Bilägare – 1980:7 finns! Men kom ihåg, Never judge a book by its cover

Att undsätta en antikvariatisk ädelsten

I veckan som gick ställde jag ännu en gång farthållaren och rulla norröver. Även denna gång långt norr om Dalälven så det klassas väl som Norrland för en sörlänning som undertecknad. Målet Bergeforsen där Indalsälven mynnar ut i bottniska viken.

Där väntade 47 årgångar av Vi Bilägare, ja årgångarna 1973-2020. Jag har ju avhämtat en och annan samling med tidningar under året som gått men den här uppskattar jag mycket. Efter att ha katalogiserat 2/3-delar så saknas inte mer än 5-6 tidningar vilket är mycket trevligt. Nu är det inte bara det att den är ovanligt komplett som gör det hela till en lite ädelsten utan framför allt att den förvarats plano. De stora tabloidtidningarna från 1970/1980-talen har fått ligga utvikta. Dessa var så pass stora att även posten vek dem på mitten för att göra distributionen hanterbar.

Så ett varmt tack till Urban och Birgitta för att jag fick ta över samlingen!

För mig som gillar att scanna mina tidningar så är dessa vikta exemplar en ständig utmaning att hantera, de är sköra och snudd på omöjliga att veckla ut. Så de ligger inte plant i scannern utan att man får försöka tynga ned omslaget.

Nackdelen är väl möjligen att de kräver andra former av arkivboxar där de får ligga plant vilket tar fler hyllmeter än vid stående förvaring.

En annan effekt av denna utökning i samlingen är att jag beslutat mig för att även scanna omslagen till bilagorna för respektive nummer. Lite mer jobb men i gengäld hoppas jag att bildkvaliteten ska bli högre tack vare de bättre originalen.

Ännu ett infall av vägmannaskap – ännu en irrfärd för tidningssamling

“…Vägmannaskap har inget med fart eller körprestationer att göra. Mopedåkande ynglingar med semesterpackning tillhör exempelvis de mest genuina  vägmännen.
Men den som låter sin Porsche stå kvar garaget en sommarmorgon när dimmorna lättar och tar inrikesflyget istället, har missuppfattat det hela.
Han saknar något. Man kan kalla det upptäckarglädje, kanske. Eller äventyrslystnad.
I varje fall saknar han vägmannaskap.” Dag E Hogsten i Teknikens Värld 1975:14

Ännu en tidig uppstigning för att lägga 5-6 timmars enkel väg för att avhämta ännu lite fler dubbletter, men förhoppningsvis även ett och annat fynd som glesar ut luckorna i Vi Bilägares backlogg.

Scenario; uppstigning strax efter 04. avfärd snarast därefter, för att snirkla mig ut genom det Örebro där bilen snart är helt bannlyst och inte lär kunna köras.  Vidare mot V-ås Sala och Valbo, upp längs E4:an till nästa avgiftsbelagda bro, fortsätt ett par mil och sväng in mot Bergeforsen. Körtid enligt Waze – 5 timmar och lite växel. det blir säkert lite längre än så.

Att avhämta, 47 årgångar Vi Bilägare – många av de där i tidningspapper…. förhoppningsvis finns de saknade bitarna 75-77 och lite av det från 1980-talets mitt… Fingers X-ed.

Rapport och bildbevis på hur fullastad en bil kan bli av lite tidningar kommer förhoppningsvis inom kort.