Så vad det det här med referensverktygslådan…

Det är nog likaså bäst att räta ut och adressera det där med min slumpvisa OCD.

Det sägs ju att det är viktigt med sjukdomsinsikt. I mitt fall så är det bara att krypa till korset. Saker som bör/kan/ska/borde sorteras i någon viss ordning, SKA förvaras så. I mitt fall är nog tidningar i samlingen bästa exemplet. Dem ska ligga i nummerordning – punkt. I övrigt har jag inte fullt lika hårda krav. Mitt skrivbord ser ofta ut som sju svåra. Arbetsbänken i garaget som ett minne från en krigszon och min garderob påminner mer om ett logistiskt missfoster än klädförvaring.

just det där med att arbetsbänken påminner om en krigszon gör ju tillvaron, låt säga svår. Mitt sätt att hantera den oordning som fluktuerar har jag hittat en strategi för. Det kallas referensverktygslådan. I mitt fall kröp jag till korset och köpte Biltemas största verktygssats för ett par år sedan. Även om jag redan ägde i princip alla motsvarande verktyg. Dock inköpta i omgångar och i olika utföranden sedan tidigare. Så fick denna sats snart benämningen referensverktygslådan. Syftet lika snuttefiltsaktigt som osäkerhetsreducande – det skulle alltid finnas ännu ett likadant verktyg att tillgå. Eller för den del – ta med om nöden så kräver.

Nu ska jag väl inte säga att jag som person blivit lyckliga av att ha verktygssatsen i fråga – men jag är trygg i min förvissning om att jag i alla fall har ett verktyg att hämta i källaren om nöden så kräver…. Frustrerande nog har Biltema nu bytt verktygsserie så min låda verkar vara ersatt av någon helt annan produktlinje. Möjligen är det dags att börja om på nytt

Ska jag påpeka hur ofta jag nu vaknar kallsvettig och undrar om jag lagt tillbaka verktygen jag lånat ur referensverktygslådan?

The Munga story – a never ending one?!

Just an update – my attempts to sell my Munga has come to a halt. Many thanks to all that has shown an interest.

Due to a bit of hesitation from certain parts I was forced to abort this project at this time. As mentioned I needed to rent a second car park and since these leases run for the whole winter season where’s no need to let it go.

Thanks once again for your interest.

Ännu en ett fall av semestertorka – när sinnet är som upplagt för äventyr.

Som antytt i en tidigare post – allt på grund av…så är det ett par dagar efter hemkomst från en bilresa till den tyska huvudstaden. I sinnet snurrar en massa uppslag såväl nya som gamla. Uppdelat i fyra grupper så snurrar just. Uppslagen just ny är att:

skaffa den där Saaben som doldes av den uppväxta häcken.
skaffa en Citroën ZX av senare snitt
försöka lokalisera en BMW ägare i Berlin som bevisligen inte behövt sin bil sedan 2012.
låta Mungan hitta ny förvaltare.

Rent kliniskt får jag erkänna att jag faktiskt jobbar på alla fyra fronterna samtidigt. Men uppenbarligen så verkar alla uppslag ha lie förhinder att övervinna. Saaben har jag försökt köpa i ett år, BMW’n vet nog inte om att jag är spekulant, Mungan är inte den enklaste av vagnar att adoptera bort och Citroën ja vad säger man…

Jag lovar att hålla er informerade om det blir något av endera av egenheterna. Vis av tidigare projekt så skulle jag säga att det är låg sannolikhet att något realiseras i närtid.

Upp och iväg som Roald Dahl skrev.

Lite historia – BilEko blev Vi Bilägare 1963

I mitt tidigare inlägg som handlade om avgränsningar så berör jag problematiken att veta när man har allt av en tidning. Efter att ha lusläst slutnumret av BilEkonomi så tror jag mig kunna säga.

Första numret av nya Vi Bilägare utkom hösten 1963, i november för att vara exakt.

citat hämtat från John Backlunds ledare i nämnda nummer

” Här har »Bileko» inte räckt till, vilket framgår av tidigare nämnda upplagesiffra. Vad som nu sker i tidningsfrågan är helt enkelt en sammansmältning av IC Stockholms tidigare lokalorgan »Vi Bilägare» och rikstidningen »Bilekonomi». Utformningen av det nya organet, vars namn blir »Vi Bilägare», är redan bekant för större delen av vår läsekrets
genom de två provnummer som utsänts (nov. och dec.).

Det tekniska utförandet av »Vi Bilägare» blir som de flesta uppmärksammat av samma slag som dagspressens. Detta innebär kanske en något försämrad bildkvalitet men i gengäld blir det möjligt att presentera desto »färskare» nyheter. Tekniken möjlig­ gör också att vi kan ge ut flera olika upplagor av tidningen. Norrlänningarna kommer således att få en egen edition liksom de övriga delarna av landet. Allt som allt kommer »Vi Bilägare» ut i fem olika versioner — en syd, en mellansvensk, en stock­ holmsk, en väst- och en norrlandsedition. Vi tror att vi på detta sätt kommer att kunna ge läsaren ett betydligt mer levande och
intressant stoff.”

 

Allt på grund av den där häcken…

Vi hade lagom kommit hem från en vecka i stora storstan. Stämningen var som alltid efter en veckas semester lätt lyrisk, ja snudd på euforisk. Precis som så ofta, lagom hemkommen efter en bortavaro så var kylen lika tom som reskassan. Snudd på brådstörtat var det där tvivelaktiga nöjet att behöva frekventera Maxi-baronens matlada ett faktum.

Nära på lika tveksamt på nöjesfronten var korsandet av staden Ö från kant till kant påbjudet. Och just där någonstans så föddes tvivlet och frustrationen, just på grund av den där häcken…

Just häckens form, eller rättare sagt mest höjd, vållade problemet. För det blev just ett problem i flera timmar, eller dygn om man nu ska vara sådan.

Som du kanske förstår, problemet bestod i att jag inte kunde se bilen i fråga bakom häcken. Och eftersom det var månadsskifte i dagarna så föddes givetvis tvivlet. Hade den roliga Saaben fått gå till de sällare jaktmarkerna?!

 

Idag vet jag bättre, häcken har växt så bilen inte syntes från färdvägen…

När avgränsningarna blivit allt viktigare

När jag började min tidningssamlande bana hade jag bara en hållpunkt att förhålla mig till. En tämligen väldokumenterad sådan. Nämligen startåret för tidningen Teknikens Värld. Att jag säger väldokumenterad kommer sig av att nämnda publikation firade ’40’ lagom som jag dels skulle fylla 12 och dels var trogen prenumerant sedan ett par år. Som en del i detta halvsekels historia gav man ut ett specialnummer med nedslag i sin egen historik, givetvis med första numret som en av nedslagsplatserna. Så för mig fanns inget tvivel om att. 1948 startade det hela och utgivningen har varit igång sedan dess. Takten 26 nummer per år, vilket senare visade sig vara en sanning med modifikation. Ja ska man vara kalenderbitare så är dem ganska många ska tilläggas.

Men hur gör man med tidskrifter som stundom går upp i – eller möjligen bryts ur andra?

Mitt favorithuvudbry är OK Förlagets husorgan som idag heter Vi Bilägare. Men att försöka belägga utgivningslängden är inte helt enkelt. Den enkla historieskrivningen, om man ska tolka förlaget själv, är att man hållit på sedan 1930. Nu blir det dock lite mer tveksamt – OK gick samman med IC under 1963. IC hade en medlemstidning sedan 1930 som kallades BilEkonomi. I och med sammanslagningen så ’fick’ OK Förlaget tidningen BilEkonomi. 1963 ges det sista numret ut av BilEkonomi, lustigt nog har just den utgåvan inget nummer utan heter Slutnummer! Men rimligen har det nummer 12 i utgivningslängden, för jag vet om att tidningar med numreringen 1 till 11 samt ett slutnummer fanns.

För att nu inte göra det hela enkelt – tidningen Vi Bilägare gavs ut parallellt med BilEkonomi. Då som en medlemstidning för Bilägarnas Inköpsförening i Stockholm. Så det här med avgränsningar blir allt mer luddigt. Jag har sökt svaret på om Vi Bilägare tar vid redan från årsskiftet 1963/1964 men hittills har jag inte lyckats bli ägare av några tidigare nummer än 1968?! Efter att ha läst de sista numren av BilEkonomi så slås jag av att det även lär ha varit fem editioner av Vi Bilägare beroende på del av landet som de skulle sändas till. Huvaligen för att kunna samla alla editionerna….

Fallet Automobil

Det blir ju lite lättare med tidningar som numera vilar från utgivningen. Återigen så är det OK Förlaget som har varit involverade och i viss mån faktiskt ännu en gång hållit på med lite historieförvanskning. I samband med att sista utgåvan gick i tryck så hade redaktör Carlquist summerat utgivningslängden till 333 nummer. Nu bar det sig inte bättre än att när jag blev nu förvaltare av en komplett samling så var dem helt plötsligt 335 nummer. Plus att det har givits ut ett par ”best-of” nummer med äldre artiklar.

Gränserna sätter ramar – det är bra för kalenderbitare som undertecknad

Att det här med att veta var begränsningarna faktiskt är underlättar för mig. Det är ju alltid trevligt att veta hur/vad/antal som jag ska leta efter. Och frågan har blivit smått aktuell nu när jag råkade på det där halvtonnet med MC-tidningar. För ska jag samla så vill jag gärna ha långa kompletta serier. Så när semesterstiltjen lagt sig här om några veckor så hoppas jag kunna räkna in och katalogisera för att se vad eller ens om jag ska vidga mina vyer till det där på två hjul…..