Det ska sägas, även om jag nu med viss insikt får skämmas. Ford Taunus är lika spännande som ett glas vatten i min värld. För mig evigt synonyma med jordgloben i dess front. Frekvent förekommande och dugliga vagnar men lika begeistrande som ja vadå!?

Idag lärde jag mig något nytt. Ford Taunus var banbrytande. Snudd på revolutionerande och omdanande för hela privatbilismen! Ja jag vågar faktiskt sticka ut hakan och säga bilhobbyn av idag!

i första numret av ’nya’ Vi Bilägare 1964 så meddelas att Fordverken i Köln nu kommer, som första europeiska bilfabrikant, släppa en gör-det-själv handledning för privatpersoner. Till saken hör att i USA så har DIY kommit starkt de senaste åren. Tyska Ford  hakar nu på och har nu släpptes anvisning riktad till privatbilisten på tyska såväl som engelska för Taunus-modellen.

Så nästa gång du råkar på på en lätt bedagad och en smula intetsägande Taunus från mitten av 1960-talet, skänk vagnen en tanke om hur den möjliggjort mycket av dagens bilhobby!

Idag testade jag att lägga ut den stackars Mercan på blocket. Gensvaret var… låt säga… förvånande. Visst massa svar. Det ena användarsignaturen mer fantasifull än den andra. Dessvärre verkar blocket mest bestå av bilhandlare och allmänna klippare. Jag anar att det finns en stor risk för att den stackare som råkar lägga ut ett objekt där prisbilden är låg kommer få 40-50 meddelanden från människor som gillar enstavig kommunikation och allmänt ohövlig ton. Hur svårt ska det vara att kommunicera med hela meningar för folk?

jag får inse, jag fick ett snarlikt bud från en bilköparsajt och då slipper man getterna… synd för det är nog döden för att handla privat.

Senaste tidens trevliga och rätmätiga fokus på Mercedes A-klass, nu som nytillkommen i tidningen klassikers scoop, har fått mig att börja fundera. Hur är det egentligen med Chrysler Pt Cruiser? Visst jag inser att dess klocka ännu inte har slagit ”25 år”. Men jag upplever att det är en bil som möjligen har ett teoretisk potential som tillkommande entusiastvagn. Jag skriver teoretisk eftersom den vagnen verkar vara en vattendelare bland alla som har ett intresse för bilar, där merparten verkar ha en stark uppfattning om dess (o)-värde som samlarvagn.

Jag tog mig friheten att inventera mitt tidningsarkiv i jakten på om redax medlemmar i sina tidigare värv möjligen haft någon dokumenterad interaktion med nämnda vagn. Skallgången i arkivet gav en lite spretig bild, visserligen gav redaktör L en smula hopp i sitt test i TV #18:2000, där Cruisern troligen skulle leva längre än nyhetens behag. Men övriga förekomster är en smula artigt ingetsägandes. Funderingen är givet, finns potentialen för Pt Cruiser att kvala in som kommande entusiastbil? Eller är den för evigt att betrakta som en historisk parentes likt Plastcyklar och Bebopjazz där produkten på pappret säkert var bättre än verkliga världen? Även om det finns en handfull tillskyndare som för evigt må hålla sitt hjärtebarn som den ultimata (av)arten.

Jag passar på att bolla frågan vidare, kanske som ett ämne för panelen att stöta och blöta i kommande podsammantränden. Men passar gärna på att medsända en liten brasklapp likt djävulens advokat. Pt Cruiser är ju en vagn som svårligen gått gemene man förbi. Prisbilen idag är ju i spottstyver-klass och garanterat bottennoterat och utbudet av varianter och specialutgåvor övertrumfas väl endast av de som erbjuds av en annan vagn, som har sin trogna skara tillskyndare, 2 CV.

Livet är ganska mycket som att köra bil på motorväg, eller ännu hellre Autobahn. Ja blicken fäst långt fram bara för att se vad som kan tänkas träffa fläkten och med ängsliga blickar i backspegeln för att se om det är någon man måste hålla undan för.

I mitt fall har det blivit mycket blickar i backspegeln sista året. Det faller sig naturligt att stirra där, i backspeglen, för att inte bli påkörd om man står still längs vägkanten. Det har i dagarna gått ett år sedan jag fick bita i gräset och erkänna för mig själv att jag ställts inför den den väggen. Räddningen för mig och mitt sinne blev en massa fokus på tidningar, samlande och katalogiserande. Det var väldigt bra att kunna lägga mycket krut på att kunna sortera och ordna och framför allt bocka av att allt är komplett.

Idag har jag kommit förbi väggen och återgått till min tjänst som supporttekniker med IT-fokus inom landstinget. Samtidigt som ja nu mer lyft blicken och börjat lägga fokus där på framtiden har jag kommit på att jag idag har större intressen än att leka ”brandman” och släcka akuta bränder i it-kontext. Inte på tu tal om att jag inte gillar problemlösning, dock vill jag kunna ha lite större möjlighet att förebygga att problemen ens uppkommer och helst inte varje dag.

I samma veva så har jag kommit på mig själv med att gilla att engagera mig i större projekt och problem. Nu senast kanske du såg mitt inlägg om kära riksväg 50 ”Bergslagsdiagonalen”. Spin off’en på det inlägget är nu att jag i veckan kommer få vara med på ett möte om det lite mer övergripande projektet InFram, vilket ska bli mycket intressant.

Veckan som kommer så är det fokus på Riksförbundet M Sverige, vars vägombudsbil kommer att snurra i Örebro den 13 oktober. Här hoppas jag kunna få lite insikter om vad vi ha att ta tag i Örebro-området och förhoppningsvis träffa en och annan medlem.

Så så sakteliga så börjar väl motorvägsfärden ta fart och blicken få fäste i framtiden! Så väl mött – Mot nya mål!