Det är inte utan att jag undrar hur många sådana här projektintroduktioner jag påbörjat i mina dagar.
Men det är inte utan att jag uppskattar även detta steg även om målet för nämnda introduktion kanske aldrig kommer att införlivas. Eller för den delen ens komma så pass långt att det ens skulle kunna bli ett förvärv.
Att tankar ibland mår bättre av att ventileras så här i textbaserad form, det är troligen orsaken till mången skribents skrivklåda. Kanske för att summera tankarna för den dagen. Eller kanske tänkt som någon lättsamt kåserade ordvändning för eget eller allmänt beskådande. Att dessa rader blev för det allmänna, ja det står ju klart nu när du kan ta del av detta, bästa besökare.
Att skaffa ny bil är för mig en process som består i många steg.
Det första – belägg historiken, Här vill det nog typiskt att det ska vara få poster i ägarlängden. Ty vem vill bli vårdare nummer 26 i raden av lika många mångsysslare som passerat i revy.
Det andra, fundera på kända egenheter och brister. Du ska tro att det finns mången känd egenhet hos de flesta av vagnar. Vissa mer allmänt spridda än andra, SAAB’s hängande innertak och rostiga dörrar. Audis hycklande lås – de som bäst fungerar för att avskräcka ärligt folk, Cadillac v8:or av generationen Northstar taskigt korta topplocksbultar. Rover K-series Topplockspackningar, ja listan kan göras oändlig. Det handlar nog mest om vilka bilar vi ska gotta ned oss i. Annonser kan ofta ge en god vägledning om allmänna krämpor.
Delsummering; När dessa två pusselbitar inhämtats – är det något att gå vidare med? Eller rättare sagt, vad bör jag hålla ögonen på om och när det blir tillfälle att beskåda en eventuell kandidat.
Fyra; nu har du förhoppningsvis klarat av okulärbesiktningen och kanske rent av konkluderat vad magkänslan säger?
Fyra och en halv Subtotalisera, är det läge att gå vidare? Väg mot den rationella hjärnhalvans värdering om svedan i plånboken kan kompenseras av den emotionella faktorn att nu vara ägare till en ”vad helst det nu må vara”.
Ja mången gång faller den här ekvationen på punkt två. Ty att köpa en Cadillac med Northstar motor där värmen inte funkar, ja det är ju verkligen att gamb’la på hög nivå. Eller för den den att skaffa en Tvådörrars Saab 900 med hängande innertak och nybytt framruta, nästan lika dömt att misslyckas. I det senare fallet så behöver framrutan ur för att få ut innertaket vid omklädning.
Men när dem där två första hindren passerats, vad gör man då? För 15 år sedan så fanns inte den viktiga fundering vid punkt 4 1/2. Att köpimpulsen skulle motsvara eller helst övertrumfa den ekonomiska ”svedan” i plånboken.
Här någonstans befinner jag mig nu. Ett trevligt lågmilat exemplar av en ganska alldaglig men ack så kapabel vagn har nosats upp. Ägarlängden helt ok. Miltalet välbelagt och lagom lågt och inte oävet på något vis. Ett plus för åldern där 30-årssträcket hägrar inom kort.
Sa någon hänga om avgassystemet?! I garagets lugna vrå fann ja givet några hemhamstrade ”gummi-skapjonger” tänkta att ha om och utifall att… Inte inköpta i närtid, de här har minst ett halvt decennium som hyllvärmare i garaget….
På förbättringskontot vet jag inte direkt vad som väntar. En föraning säger mig att det kan vara läge att hänga om avgassystemet – ty röret pekar i en ovan vinkel vad jag sett hittills.
En möjligt försvårande faktor är nu att priset är en faktor höljd i dunkel. Den smått jobbiga uppmaningen från säljaren är väl att komma med bud. Min spontana fundering är, hur ska man ge ett bud på en bil som på intet sätt är den mest attraktiva av modeller. I ett utförande som inte heller är det mest eftersökta.
Nämnda vagn är visserligen lågmilad men inte så extremt att miltalet ger något direkt att gå på. Ägarhistoriken omfattar en tre-generations familj med lokal anknytning. Men inte heller lika ovanlig som exempelvis den mätarställningshämmande Pellefant där 1000-milasträcket inte passerats. Ja någonstans den där sista varianten av en bil i mellansegmentet just innan det stora tekniksprånget kom att ske. Välbyggd skulle jag tro, men inte lika välbyggd som något med stjärna i fronten. Möjligen lika tråkigt diskbänksrealistisk som knäckemackor till frukost. Troligen något man kan tänka sig att äta hela vägen in i kaklet men kanske utan den där kulinariska finessen att lämna någon känsla av sensation?!
Så stilla, så värdigt frusen i tid
I min iver att söka stöd i sätta pris-processen så tog jag tillflykt till diverse bilsajter som erbjuder värdering. Prisbilden var svårtydd. eller rättare sagt, prisbilden var vad jag skulle säga iskall. typ en halv månadslön?! För den som försökt hitta en bil till salu de senaste två åren för en halv månadslön så låter det orealistiskt. Visst det kommer ut objekt titt som tätt. ibland prissatta än längre. Siffror är siffror, statistik lika så. Men utsikten att säga till familjen som idag förvaltar nämnda vagn att listpriset är si eller så känns så väl skrämmande som utsiktslösa…
På samma sätt att abdikera redan innan och spela ut kortet ”den här bilen är för fin för att jag skulle kunna ha råd att köpa” skrämmer minst lika mycket. Kanske får jag koka ned resonemanget på samma sätt som jag konkluderade vad värdet på en Trabant är – i korta ordalag konstaterade jag att utifrån annonserna det senaste året så kan priset vara allt från 3 påsar muffins/flak öl till 25000 kronor.
Exakt var denna skulle hamna, ja det är svårt att sia om innan jag varit och beskådat härligheten. Ja tankarna är flerfaldiga – svaren ytterst få.