Om våndan av att dekorera

Ett axplock ur samlingen som jag testat montera, allt från Vagnmärke K anno 1975, Seniorvagnmärke 1960/70-tal och Internationellt vagnmärke modell Ä med kromat M

Just det här med trevliga vagnmärken för att signalera sina klubbmedlemskap är en lite klurig historia.

Här på bloggen så förekommer till och från lite texter kopplade till exempelvis Riksförbundet M Sveriges stolta tradition. Samt deras egenhet att ha trevliga ornament att dekorera framför allt äldre vagnar med.

Den här sommaren ställs det mesta på sin spets. Dels för att jag råkar gilla att visa upp mitt stolta medlemskap i nämnda riksförbund i allmänhet. Men detta valår och tillika 100-års jubileum för Riksförbundet M Sverige.

Dessvärre så går det lite i stå med möjligheterna att låta vagnarna få ha medlems-standaret synligt. Om vi börjar med patient Roffe så är bilen tämligen ”bubblig” till formen så det finns få om ens någon slät rak yta där exempelvis det gamla hederliga platsmärket i röd hårdplast sitter väl. För att inte tala om den organiskt ekliptiska grillen som dels är smal och minst lika svängd till formen.

Skam den som ger sig tänkte undertecknad. DD har ju snart säkrat förlängt kontrakt till september 2023 så snart vi fått visa upp oss på närmaste besiktningsstation. Och då är det ju läge att dekorera med Internationellt vagnsmärke. Om nu utrymme och tämligen slät grill står förfogande så är nu Passatens tillkortakommande just konstruktionen som inte riktigt tillåter att jag får in handen bakom plastgallret utan större de-montage.

Turligt nog så tillät i alla fall Ludovico en Audi och Uncle Ben att skruva dit nämnda Internationella vagnmärken. Lite synd bara att det inte handlar om de vagnar jag brukar mest dock. Båda vagnar med det sentida Int. vagnmärket med M i borstad vitmetall.

 

 

På Coop’s parkering gäckar en C2:a

Kanske ser den inte mycket för världen vid första anblicken. Men putsen på denna tidiga C2:a skvallrar om att det här är nog inte ägaren till en i raden av slit och släng-vagnar som förvaltar denna. En koll i besiktningshistoriken ger bilden som väl säger mer än tusen ord även den. En ägare sedan 2008 som då importerade nämnda bil från Belgien av alla ställen. Får jag tillstå att mystiken tätnar i takt med att nyfikenheten stiger…. Hur kom det sig att det blev från Belgien av alla platser? Och dessutom en ganska bas-utrustad variant av allt kul man nu skulle kunna valt? Nästan mest fascinerande; hur kommer det sig att vagnen  i fråga inte hunnit tillryggalägga strax under 2500 mil? varav knappt 850 på de senaste nio åren?

Kontinentenvärme och bromsjobb – Diesel-Doris förnimmer om ungdoms tider

Årets besök för DD hos CarSpect gick sådär. Anliggande handbroms och en väldigt underpresterande broms höger fram ger upphov till ett kommande återbesök.

Nyfiken som jag är, och tillika semester så har Bromsrenovering stått på agendan denna 30+ grader varma onsdag. Får tillstå att det varit tämligen behagligt i värmen. Dock har kanske takten varit aningen justerad. Allt för att ge kropp och sinne lite ståhöjd. Varför stressa när det inte är direkt bråttom.

Turligt nog verkar hittills delarna som behövs finnas hemma på hyllan. Ännu ett bevis för att mitt hamstrande ibland räddar en i nöden.

Frukostklubben sammanträdde

I arla morgonstund är trafiken gles, i synnerhet en söndagmorgon mitt i semestertider.

En av hållpunkterna för året var att frekventera ett av tidningen Klassikers event som anordnas lite varstans i mellan-Sverige numera. Under devisen Frukostklubben träffas man i ottan för att dricka kaffe och sparka däck. Det närmaste eventet är i Norrköping så i arla morgonstund så ringde klockan 04.48 för att stiga upp denna söndag morgon. Ankomst i Norrping kl 07.04.

Jag får nog tillstå att det här med träffar arrangerade av en märkesklubb som är tänkta att vara ”opolitiska” är en svår nöt att knäcka. Kärnan utgörs ju alltid av arrangerande förening och då blir det ju lite jävigt i min smak. Om jag skulle önska något så får gärna Träffpunkt X0-konceptet som Klassiker tidigare haft som sin devis göra en återkomst. Det är lite för eklektiskt för min del när en ZAZ från Lettland ska samsas med en flång ny 911 upplandat med diverse annat för att vara intressant. Men Roffe har nu varit med, om än bara för en stund.

dotting the i’s and crosses the t’s

Att ett projekt må sa flera faser av olika typer av fröjdefulla moment det står ju klart. Vem minns inte första gången man lyckats starta upp något? Eller kanske första provkörningen efter den där efterlängtade eller välbehövliga fixen osv.

I mitt fall är jag nog lite mer av den där typen som gillar att fixa de där sista småsakerna för att kunna bocka av ett gott skick. lite som britterna skulle säga dot the i’s and cross the t’s. Alltså att verkligen se till att allt är som man tänkt/från fabrik/original eller vad man nu besitter för preferenser för just sitt projekt.

I mitt fall är jag svag för originalutförande, ja helst ned på den nivån att rätt typ av skruv ska vara på rätt plats. I fallet med Roffe så återstår det att göra lite service, inte för att motoroljan skulle snurrat allt för många varv i motorns cirkulation. Nej mer för att jag gärna slår i olja så jag i alla fall vet att den bytts, när det var och med vilken kvalisort och beskaffenhet bilen bjudits. Helst bör ju då även oljefiltret ersättas med helst ett originalfilter, men i brist av det kanske ett filter från någon erkänt etablerat och namngivet fabrikat.

För att inte trampa någon filterguru på tårna så säger jag som så att mina bilar får Mahle/Knecht medan hustruns Mann. Just i Roffes fall har jag råkat springa på lite originalfilter så här blir det fulla bockar på originalskicket.

Var sak har sin tid dock. Den gångna helgen fick Uncle Ben årets service med filterbyte för olja såväl luftfilter och kupe-dito. Dessutom bytte jag alla tändspolar och stift efter fjolårets haveri på en av spolarna.