Årets sista utgåva av Vi Bilägare, nummer 16 ramlade in i brevlådan i dag. Därmed har årets samlade utgivning av Vi Bilägare och Motormännen landat i arkivet. Likaledes hölls årets och till lika mandatperiodens sista ordinarie möte för oss valda ägarombud i OK. I februari nästa år kommer medlemmarna få rösta för nästa representation. Ödet får utvisa om vilka som får ta vid. För min del vet jag bara att det lär bli ännu ett år med Vi Bilägare och Motor. Båda tidningarna har då jubileum 80 år för Motor och 60 för nya Vi Bilägare.
Månad: november 2022
Nästan som Amen i kyrkan – Freestar hittar nytt hem
Så har den gäckande amerikanska minibussen fått ny ägare. Hatten av till den som gjorde slag i saken och blev ny förvaltare av härligheten.
I samma anda, nu har jag ”bara” brittiska egenheter på min hjärna. Nu senast – jakten på delarna till mitt imaginära objekt. Frågan är väl, hur i hela friden ska jag få tag på den där tryckplattan och urtrampningslagret som utgått ur ruljansen sedan länge….?!
Vadan denna brist på symmetri?
Det finns få saker som är så svåra att inte notera så snart man sett dem.
Här i form av Fords Flex osymmetriska placering av bakrutetorkaren.
Att samla saker – till sånt man inte äger, del 2
Ponera att du för ett par år sedan tittat på en bil. Vid tillfället var vagnen en smula krasslig. Krassligheten skulle kunna bero på ett typfel på modellen, men det var inte fastställt.
Nämnda vagn finns alltjämt med i ditt medvetande vilket gör att du har lite koll. Vagnen har inte bytt ägare och krämpan återstår.
Är det då läge att på ren chansning börja samla dem Nos-delar som var typiska felkällor? Ja till saken hör att de inte direkt verkar växa på träd, ty delarna är sedan länge utgångna. Ersättningsvarianterna är inte rakt av möjliga att använda, även om delnumret är det samm om än med generationskodning.
Ska jag tillägga att priset per del är i prisklassen att gå på aw och käka lite pizza till typ. Men samtidigt, det handlar om i alla fall en handfull detaljer så det blir några tusenlappar på totalen… Tilläggas bör, marknaden för delarna är lite lätt begränsad i alla fall i vår del av världen.
Eller är det som så att det är lite som att vissla i vinjetten? Liksom spoila och jinxa ödet?!
Det finns ännu lite tankar samlade på samma ämne här
Och vinnande i besöksstatistiken är….
Föga förvånade verkar det finnas ett nyvaket intresse för de norska slirskydden Kipetak. Bara under måndagen har det väderprövade östra Sverige stått för 80% av mina besök och av dessa har 90 % av trafiken har letat efter sidan om Snowgrip. så sannolikheten att även du letade info är typ 7 av 10:-)
Vem är att tacka för entusiastbilens existens?
Jag får nog tillstå att jag stundom kan bli lite irriterad på Klassikers lilla post för presentation av ägaren till fordonen som dem valt att ha som testobjekt till sin köpguide. Inte på något sätt att den dagsaktuella innehavaren skulle vara ointressant.
Men, handen på hjärtat, är det inte den tidigare ägarlängden som möjligen utgjort förutsättningen för vagnens existens. Möjligen har ägaren idag haft smaken, investeringsambitionen, turen eller rent av framsynen att skaffa vagnen. Jag förstår att ur ett rent publicistiskt perspektiv så är det innehavaren som upplåtit vagnen och möjligen är denne som kan presenteras mer ingående. Dem som tidigare har ägt har inte chansen att ge bilden av sig själv eller ge bilden av sin tid som ägare. Sådant lär spela in får man anta.
I senaste numret av Klassiker så har man med en Bentley som nyligen bytt ägare och till just ägaren som är med och presenteras i artikeln. Ägaren, den verktygsnasande Lars från Boråstrakten är ju inte helt okänd för tidningens läsare. Men turligt nog lyckas man även presentera den före detta ägaren från norra Djurgården och ett par anekdoter om sin tid som förvaltare. Dock inte i anslutning till artikeln utan i tidningens andra ända. Det är möjligen guldkornet i tidningen, historien om hur man håller vid i +20 år i en sån imposant vagn och att den verkligen fått smaka på Autobahn osv.
Jag har haft äran att få ta över förvaltandet av en handfull vagnar efter det att långvariga ägare valt att lämna över. För mig har deras förvaltningsberättelser varit bidragande orsaker till att jag trollbundits och strävat efter att få ta vid.
Ty – vad kan toppa att få lära sig processen när en Skanska-medarbetare skaffade bil i Saudiarabien i slutet av 1980-talet som i fallet med samco bin laden. Eller Ericsson-ingenjören som var posterad i Utah köpte en Pontiac som sedermera dubbades till Black Thunder i min kronologi. En berättelse jag gärna hade fått ta del av var hur det kom sig att min Opel Rekord från 1979, kallad Sixten, verkligen bara kom att rulla 3900 mil innan jag fick ta vid 36 år senare. Dessvärre var ägaren så pass dement att gode mannen som höll i trådarna vi försäljningen vare sig hade vetskap eller ville att jag skulle kontakta ägaren alls. Därtill historiken om hur en av tidning-Sveriges publicistfamiljer och deras Audis väl och ve gav ännu lite krydda till innehavet. Tråkigare var bara att vagnen inte höll måttet.
Idag önskar jag innerligt att leksaksbudgeten var större så den stackars Ford Freestar-bussen skulle kunna få ta plats på uppfarten. Men satt att, jag egentligen vill skaffa LondonTaxi så får utsvävningarna och tillika chansningarna hållas till ett minimum. Ja i alla fall inom en väldigt snäv budget. Även här anar jag att det kan rymmas en spännande historieskrivning att upptäcka.
Men samtidigt, om någon av de Hackney-carriages som jag spanat in skulle komma ut till försäljning, ja då finns gott om spännande stoff att brodera ut bilden utifrån. Frågan handlar väl nu mer om det någonsin kommer bli av. Ja tvivlen må stocka sig.
Längs Klarälvens strand tycks männen med röntgenblick samlas
Redan för ett par år sedan passade jag på att kort presentera den tekniske illustratör som gett mig flest insikter hur bilar sett ut under skalet. Den gången var Herbert Müdsam mål för min sammanställning. Som långläsare av Vi Bilägare så föll det sig naturligt, han är tidningens okrönte konung på den fronten. Det är inte utan att jag saknar hans tolkningar av kommande bilar eller bilderna av olika konstruktioner.
Att herr Müdsam inte är den ende det är ett faktum ställt bortom tvivel. I det dagsfärska numret av OK Förlagets tidning Klassiker (2022:10) så presenteras den samtida virtuosen Rony Lutz. Hans bana är tämligen lik Herberts, båda stammandes från Tyskland och kom till Sverige under 1960-talet. Herr Lutz bana gick via olika reprojobb i Småland och Östergötland vidare till SAAB. I sitt värv där kom han att dissekerande illustrera Wallenbergbolagets olika produkter. En mycket trevlig artikel på totalt sex sidor vilken rekommenderas varmt.I presentationstexten så framgick att Rony Lutz skulle husera i Karlstad vilket i sig är intressant. Då med tanke på att det är en av 290 kommuner i landet, så statistiskt en chans på 290. Till saken hör att skrå-kollegan Herbert också råkar bo i Karlstad. Tanken svindlar. Att jag därtill nu råkar kommit på att båda bor på samma gata, ja vad är oddsen för det?
Jag hoppas innerligt att Klassiker kanske kan göra ännu ett besök i Karlstad, för att presentera Herbert Müdsam som varit en så stor del i illustrerandet av OK Förlagets systertidning. Vågar Jag hoppas på att chefredaktör Legelius kanske kan shanghaia bäste redaktör Calle Carlquist för ett knäck längs Klarälvens strand?
Att samla saker – till sånt man inte äger?!
Den som följt mitt orerande på denna blogg vet att jag ibland kommit fram till att drivet bakom att byta bil inte alltid drivs av behovet. Nej stundom så är det just det där detektivarbetet med att leta delar och kunskap om hur man borde lösa vissa kända eller möjligen okända tillkortakommanden hos ett visst objekt.
På samma sätt så får jag tillstå att det hänt att jag ryckts med i processen och ibland köpt hem delar redan innan förvärvet varit ett faktum. Mer famösa av sådana felkalkyleringar från min sida omfattar en Pontiac kallad akvariet. Det händer regelbundet att jag funderar på vad bromsklotsarna fram och bak till nämnda vagn ska komma att hitta någon bil att monteras på. Till mitt försvar vill jag dock tillföra att dem kom med i samband med att en del annat skulle köpas hem från USA och fraktkostnaden var opåverkad, Ergo, släng med bromsdetaljer för några hundralappar och spara frakten.
Jag har dock lite att erkänna kopplat till mer aktuella händelser, ja faktiskt så sent som idag….
Får jag presentera mothållet till kopplingsarmen på sena Londontaxis, ja dem ur serierna FX4R och FX4S, ja då med bensin motor och manuell växelllåda….. Nu återstår väl mest att hitta resten av bitarna som jag tror skulle behövas för att väcka mitt fantasiobjekt till liv.
När är det läge att göra om och göra rätt?
Frågan kan ju te sig lite udda, men handen på hjärtat. Om något varit tveksamt fixat men ändå fungerat, är det då läge att göra om och göra rätt?
Min fundering kommer sig av patienten på uppfarten – då i form av familjens slitna släpkärra som kommer fylla trettio om något år eller två. Nämnda kärra har haft samma förvaltare i i alla fall 25 av de 28-29 höstar som väl ligger på kärrans samvete. Visst, över tid förstår jag att det är lätt att gena för att hålla något på rull.
Men när jag nu volonterat till uppgiften att fixa lite besiktningsanmärkningar och noterar en rad saker som kommer försvåra mitt felavhjälpande, kan och bör jag fixa dessa?
Ska jag fixa bromsstocksjusteringen till så som den var från fabrik, eller ska jag taska ihop det hela – igen? Risken är då överhängande att vajrarna inte fått behövliga slack. Sedan hur gör jag med det där hjullagret som är sopslut men som besiktningen lyckats undgå att notera – när det mitt problem?
Frågorna många, Tidsåtgången blev rejält mycket större. Samvetet inte nämnvärt rymligare… Så, ja det är alltid tid att göra rätt, speciellt om säkerheten blir bättre.
Om inte Om vore?
För transparens och ärlighet bör erkännas, jag har skambudat på en udda amerikan…
Nu får väl även tilläggas att jag inte direkt tror på att nämnda bud kommer falla i god dager hos mottagaren.
Men vad ska man göra när man ser att en vagn varit till salu i över ett år. Utsikterna att nämnda vagn ska finna en ny vårdare i närtid kan antas vara små. ja vad är det då för fel att uttrycka intresse. Att då samtidigt meddela vilka monetära premisser jag jobbar under?!
Låt mig i samma anda av öppenhet även meddela vilken av blockets alla erbjudanden som fastnat på min näthinna https://www.blocket.se/annons/alvsborg/ford_freestar/103731654 om inte annat för så snart jag delger vad jag visat intresse för ja då gör någon vänlig själ slag i saken och köper nämnda vagn:-)
Ska jag tillägga att det är en Ford?! Om än med Detroit som hemstad och inte Köln, Saarlouis, Valencia eller Genk… vågar jag tillägga att den är tillverkad i Kanada?!
*Update* två veckor senare var bilen i alla fall på väg till ett nytt hem. Tilläggas bör, inte mitt