Månad: februari 2023

När den journalistiska ambitionen hänfaller i storytelling

Publicerad den

I det dagsfärska numret av tidningen Klassiker får vi som läsare möta cred. Legelius egna Ford Granada. En stolt kupémodell i härligt mellangrön metalliclack alltsammans osande samtid sent 1970-tal.

För dem likt mig som lyssnar på tidningens egna redaktionspodd så berättelsen om inköpet utspelats för våra öron. Kanske inte i direkt realtid.  Men väl som följetong från det att tips och budgivning inföll sig i höstas, sedermera att budet de facto var vinnande och resumé över avhämtandet.

Jag nämnde i ett tidigare inlägg Vem är att tacka för… att jag uppskattar att få bilden av bilens tidigare liv, innan den stolte ägaren av idag möjligen får posera i ett hörn i artikeln. Min infallsvinkel är att ägaren idag sällan eller nära på aldrig är att tacka för att en 30/40/50 år gammal bil finns kvar idag. Möjligen har ägaren av idag sett till att någon annan kunnat kapitalisera på vagnen i fråga när den bytte ägare. Även det en förutsättning för att hobbyn ska fortsätta existera i sig…

I artikeln här ligger fokus helt rätt i min smak. Chefredaktören har borrat sig ned i historien bakom bilens öde och beskriver ägarfamiljens vedermödor och hittar även orsaken bakom att bilen blev kvar i änkans ägo även om körkort inte fanns. Ett ytterst smakfullt porträtt i min smak, bara en sådan sak att lägga upp alla kvarlämnade artefakter som fanns i bilen vid hämtningstillfället ger ytterligare en dimension till just det här exemplarets historia och proveniens. Det är inte utan att jag kan känna igen och dra paralleller till min farfar och farmors bilhistoria, när de som arbetskraftsinvandrade från Finland gör bilkarriär till släkten där hemmavid förtret och avundsjuka.

Ett underbart reportage och ett underbart exempel på där inte bara bilen i sig utan dess historia får stå i fokus.

 

 

I vårsolen skiner alla rara ärtor lite extra

Publicerad den

För det otränade ögat, en Camry från 00-talets början. Men för den invigde noteras enkelt två saker;
den korta registreringsskylten med det ovanligt breda bakljusen och
det lilla ytterst diskreta tillägget bredvid Camry-emblemet till höger.

Något osar ”Import” troligen från Nordamerika eller möjligen Mellanöstern….

Återstår väl att sända några rader med nyfikna frågor till en intet ont anande åldring som ägt bilen sedan den kom till Sverige… Kanske får jag anledning att återkomma med lite mer information. Skicket i övrigt, tja spår av lite plåtmassage på bakdörren ger vid handen att det inte handlar om ”the first rodeo” denna varit med om.

Våndan av att sakna ett skruvobjekt

Publicerad den

Det mesta rår nog den skira vårsolen för. Ja den begynnande våndan av att det saknas något kul att skruva med.

Inte för att Diesel-Doris inte för den skull är befriad av förbättringspotential. Mest akut är möjligen att larmet konstant går när man låser bilen. Nu är jag väl inte nödbedd att fixa just det problemet. Stackars Doris rullar inte nämnvärt mycket om dagarna så det gå att jobba sig runt.

Redan i fjol höst fattade jag ett principbeslut – i korta ordalag, skaffa inget annan bil mer än möjligen en Londontaxi. Inte den enklaste av urval. Men samtidigt, det är ju en sån jag haft ambition att skaffa – länge nu..

När nu suget sätter till så blir det lite svårt att effektuera mitt beslut. För utbudet av lämpliga vagnar är milt sagt begränsat. Som ett brev på posten (!?) spårar hjärnan ur och börjar leta andra uppslag och spår…  Måtte jag hålla mig på den ”smala vägen” och hålla mig från frestelser från japan eller Kentucky….

Med vårsol i blick och fem års fokus i sinnet

Publicerad den

Vårsolen skänker hopp om att ljusnade tider hägrar. Kanske inte direkt samhällsmässigt men väl ute i naturen i stort.

Den som följt denna bloggares alster över tid må kanske redan känna till att mycket fokus lagts på vad framtiden har att bjuda på.

Senaste tiden har mycket fokus lagts på papperstidningarnas väl och ve. Som regionombud i OK så faller det sig väl naturligt att snegla lite på förlagets verksamhet och de kommunicerade utmaningar man står inför. Ja de annalkande utmaningarna i branschen ser inte ut att enkelt övervinnas. Stigande produktionskostnader, minskad konkurrens kring utdelning, vikande upplagesiffror för det pappersburna och slutligen den växande konkurrensen på de digitala plattformarna.

På samma sätt har motsvarande skärseld prövat mina tankar om mitt älskade Riksförbund M Sverige (fd Motormännen). Även om den teoretiska rabatt man kan få via förbundet avtal med Preem, hela 50 öre litern, är synnerligen attraktiv så känns det som det känns allt mindre attraktivt. Jag vill understryka att jag inte är på väg att säga upp något medlemskap. Men det är inte längre lika solklart att det är det första jag betalar in.

I båda fallen så känns det som verksamheterna är ur takt med tiden. Utsikterna att vara medlem i respektive är en sak. Utsikterna att vara ENGAGERAD medlem helt andra. Det som möjligen talar för den första av dem är att det alltjämt finns en struktur med val och förening på lokal nivå. För den senare som inte har samma medlemsstruktur eller fotfolk att hålla liv i representationen. I gengäld känns möjligheterna att verka de spegelvända. I OK finns det lokala engagemanget men det finns liten eller tynande möjlighet att göra något. I M Sverige finns resurserna och friheten att göra något men inte strukturen för att lyckas göra något.

Utan att nu göra någon politisk jämförelse eller värdering så har i alla fall jag försökt att göra någon form av analys om var jag skulle tro att respektive organisation kommer befinna sig om 1825 dagar. Att ta ordet femårsplan i min lite mer borgerliga mun känns ekivokt så ”1825-dagars plan” får det bli.

Nu ska jag väl inte föregripa vad mitt spånande emanerat i. Respektive organ har fått mina tankevurpor för moget övervägande. Solklart är att jag som så ofta – har en fäbless det som är på utgående och transformerande. Exakt vad denna metamorfos kommer resultera i, ska jag låta vara osagt, men helt klart är att klockan är kvart i tolv för båda formerna av engagemang som jag ser det.

Om jag skulle sticka hakan rejält så blir mitt slutord – gå gärna med eller skaffa en prenumeration, men välj helst ett alternativ med digital leverans –  för det är ingen som går plus i verksamheter som fortfarande kommunicerar på papper….

..bara att tömma papperskorgen, släcka ljuset…

Publicerad den

I dagarna har lilla jag ägnat mycket tid till ”kålrotsmassage”!? Ämnet för nämnda knådande har varit, kommer det finnas någon ekonomisk möjlighet att ge ut papperstidningar?

Att just detta upptagit min tid faller sig av just att mitt tidningssamlande fått mig att fundera. För drygt 75 år sedan, ja lagom i efterkrigstidens Sverige skedde en utmanande omdaning för tidningsbranschen. Pappersransonering gjorde att det var svårt att få tilldelning i sån omfattning att tidningsmakarna kunde; Ett, ge ut så många sidor i varje nummer man kände behov av, Två, tillräckligt många nummer per år.

Ransoneringtider ritade om kartan

Effekten, ja antingen så harvade man på och höll sig till sin tilldelning. Eller så gjorde man som tidningarna Populär-Teknik och tidningen Flyg. Helt sonika gick ihop och skapade en ny tidningen I det fallet Teknikens Värld 1948. Den ene med 12 nummer i något som påminner A5-formats ”ranson” och den andre 26 nummer men bara med ett begränsat antal sidor oftast under 30, dubbelnummer ca 40. Därefter ja 23-26 nummer i A4/Letter per år och över 40 sidor i princip konstant.

Att dagens tidningar har ingen direkt brist på papper. Möjligen billigt papper då. Stigande tryckkostnader tack vare en minskad marknad och konkurres. Konkurrensen på att slutligen få distribuera tidningen till sin läsare är i omvandling. Postnord tittar inte förbi överallt hela tiden, Citymail darrar på manschetten, möjligen kan Bring leverera om det klassas som varuförändelse och inte brev… Utmaningarna hopar sig.

Kostnadsläget ritar om kartan?

Skulle jag sia om framtiden så ser det utmanande ut. När jag försökt söka svar hos dem som borde veta. Så är det ovanligt tyst, eller ska man säga, det är kanske inte något man pratar med vem som helst om. Att kostnadsläget är svårt det kan man ana. Obekräftade uppgifter säger att prisbilden ökat med 50%. Detta i en bransch som inte direkt täljt guld med smörkniv. Bara en sån sak som att två av landets stora custombil-tidningar nu slagit påsarna samman. Visst de fanns i samma förlagshus portfölj men ändå, två snart 50 åriga epoker knådas samman  – ja till vad? Bara en sån skriving att satsa på rörligt som det står i pressreleasen osar 00-tal när alla tidningar med självaktning gjorde TV… Visst Youtube revolutionerade väl även den marknaden…

..bara att tömma papperskorgen, släcka ljuset…

Att jag har en viss fäbless att engagera mig i sånt som möjligen är på väg bort, ja det ligger nog i nostalgikerns natur. Det var inte fullt så mycket påtvingade val i livet när jag då under 1980- och tidigt 1990-tal fick min världsbild satt. Den största kioskvältaren var möjligen att Ian och Bert kom in i riksdagen med Ny Demokrati. I gengäld hade vi flera val av utbud i tidningskiosken. Otaliga var serietidningarna och alla motortidningar. Om du råkar hitta en tidningskiosk i dag så upptäcker man strax att det inte finns fullt så många tidningar att bläddra i 2023.

Det är i sig en paradox för aldrig förr har tidningsutbudet varit större. Möjligen är svårigheten att hitta fram till dem. Att det mesta finns digitalt, ja det förstår jag. Tänk att slippa allt det där med att skicka till tryck och sedan få flera pall tunga tidningar att adressera och emballera. Dessutom betala för såväl papper, tryckeri, distribution och slutligen till pappersinsamlingen för återvinning av det hela. Den digitala distributionen ger ju hela det goda, i form av en tidning med bilder och texter precis så vackert kombinerade som en bra layout kan göra. Men utan de där kostsamma bitarna. Att de dessutom TEORETISKT kan ge publicisten exakt feedback på vilka artiklar jag läst, hur länge jag tittat på bilderna och om jag valde att öppna publikationen igen för att läsa om något. Var jag befann mig, hur dags på dygnet osv. Det måste vara drömmen för en den som ska sälja in en annonsplats. Dessutom kan annonsören få med en direkt länk till sin sida/tjänst/funktion för att jag som läsare ska kunna hoppa dit….

Nej, det är nog så pass illa ställt, att det här med tidningar på papper det är en ekonomiskt utdöende dinosaurie. Det återstår nog mest att tömma papperskorgen, släcka lyset och låsa dörren till det tryckta mediet. Givet saknad men kanske mest av oss som gillar att fylla hyllorna med arkiverbart – tyvärr….

 

 

 

Gummisnoddsturbo

Publicerad den

Idag hade jag turen att få beskåda den lågmilade Volvo 343:an jag bloggade om för ett par dagar sedan.

Fritt ut minnet så var bilen i trevlig skick. Verkligheten var minst lika trevlig. Ja sånär som på att bilen fått fel stötfångare fram.

Vid första anblick inget dåligt val, vare sig av bil eller stötfångaren i sig. Men för den som kan sin 343’a vet direkt att Variomatic-modellen behöver en speciell variant på stötfångaren med ventilationsgaller som låter luft gå via rambalkarna för att kyla cvt-systemet.

Om jag är lockad? Ja – kommer det bli något bud från mig? Inte fullt så troligt. Hur kul 340-modellen än är så håller jag mig till att möjligen lockas av den där vagnen från mötesplatsen vid trädet,….