Fredag kväll T minus 3 dagar

Fredag kväll;

Säljaren hörde av sig på sms – kort och kärvt, ”när kan du vara på plats?”. svaret, ”kalendern rensad men efter 9 är smidigare” svarade spekulanten. Men det var i den korta följande repliken som gav huvudbry, kontentan var att det skulle komma ännu en intressent som skulle ansluta. Bara den där extra parametern och faktor Z sådde ett frö av tvivel. Just det där måttet av tvivel var nog för att få vår berättare på tankar som inte involverade just bilen som var planerad att beskådas om sådär 66(?) timmar. En rysning i sinnet fortplantade sig ned för ryggen? Skulle nu projektet omkullkastas sånär som på en teknikalitet och konkurrens från annan. Ja frågor som inte kunde besvaras än på ett par tre dagar….

Det var inte utan att beskedet om att fler potentiella köpare skulle ansluta på måndagens visning lade sordin på midsommaraftonsstämningen.

Ja, skulle man vara mer öppenhjärtig och frank så var det lite som så att det hela redan fått honom att kasta in handduken och börjat lyfta blicken mot andra objekt. På ett mer personligt plan så fanns en växande frustration över att ha ägnat timmar av att letat och byggt relation med säljaren. -Ja till vadå, bara för att någon annan ska segla in på räkmacka och dra nytta av allt som gjorts för att kratta manegen, tänkte han.

Ja det var helt klart i moll aftonen hade landat summerade han när att satt där och plitade ned status och tankar.

 

Torsdag T minus 4 dagar

Redan på torsdag kväll började packandet. Han visste inte om det kom sig av rastlöshet eller om det berodde på någon latent anspänning. Hans hustru, som vid det här laget, alltså 17 år och inköpandet av 51 bilar senare, visste med ens att något var i görningen.

Med hennes unika insikter, som bara en närstående till någon som lider av tvättäkta automani, fanns inte en gnutta av tvivel. Ännu ett bilköpsprojekt var på väg att få sin upplösning. Om det sedan skulle utmynna att en vagn verkligen landade på uppfarten eller inte, ja det var något som endast framtiden skulle kunna utvisa.

Just där och då, denna torsdag innan midsommarhelgen, fanns mer en viljeriktning än just en fastslagen planering klar likt korvspad. Klart var att ägaren till vagnen hört av sig i början av veckan för att sondera om det fanns en lämplig tidpunkt.

Att just ägaren troligt skulle höra av sig hade stått rimligt klart. Om detta hade parten som råkade upplåta garaget där nämnda vagn nu stått skvallrat om. Exakt hur länge vagnen huserat just där ja det fanns det olika bud om, lite beroende på vem man frågat. Åtta, tio eller rent av tjugo år?

Ungefär lika korvspadsklart var vem som egentligen initierat detta sammanträffande de tre parterna emellan.

Hyresvärden hade indirekt ställt på bilägaren att komma med plan. Spekulanten hade jagat rätt på bilägaren när denne varit utlandsposterad under fjolåret för att uttrycka sin fascination för bilmodellen i allmänhet och efter att fått höra bilens historik, objektet i synnerhet. Att spekulanten som i ett led i efterforskningarna om bilen lyckat nosa upp hyresvärden gav den ny dimension. Ja något som liknande ett triangeldrama rent av.

Bilägaren hade, om nu vår spekulant tolkat allt rätt, kommit till insikt om att det var läge att konsolidera vagnparken. Ja här någonstans tar denna historieskrivning avstamp.

 

Trikålåren – är det dags att ta adjö?

Trikålåren var ju inte direlt tänkt att bli ett ”sommarplågan-projekt” när jag skisserade det hela den där söndagen i mars.

Nej tanken var att snabbt skaffa något som verkligen stod med ena hjulparet på skroten och den andra i trafiken(?).

Just på så sätt så har projektet förlupit som planerat, motorn klarade sig med ett byte av topplockspackning. Ja och lite vätskebyten så som olja och kylarvatten. Sedan kom ju sakerna till efter besiktningen. Fjäderbyten, bromsmassage och byta lite lampor. Ett oplanerat påbjudet oljebyte i växellådan tillkom.

Så även check på detta. Alltsammans kollat av Opus som hade kampanj på efterkontrollen. Så nu är härligheten trafikduglig….

Ja så när som på ett enormt klånkande i framvagnen…. Och visst, precis som besiktningsteknikerna konstaterat, glappa stabilisatorstag har liten påverkan på trafiksäkerheten. Dock är det ytterst irriterade när det rasslar och smäller närhelst man åker någonstans i Ö….

Så sista anhalten blir nu att Amazon får sända över två stag för någon trehundring så ska väl det gå att få tyst på även detta.

Vad härnäst hör jag dig fundera över. Ja även jag funderar. men troligt är väl att någon stackare som behöver en billig slitochslängvagn med kry AC för priset av en cykel, mobiltelefon eller iPad om man nu väljer att se det på så sätt? Framtiden får utvisa, men först ska den trots missljuden där fram få besöka lärdomsstaden i öster inom kort.

Repetition för perfektion?

Det sägs att repetition är såväl lärandets motor men även enda vägen till att nå perfektion i det man gör.

Med något som liknar grunden för någon form av agglomerationsteori skulle jag säga att merparten av mina fordon tenderar till att få samma problem – samtidigt. För några år sedan var det sommaren av bromsslangar. Om minnet inte mig helt spelar diverse spratt så fick fyra(!) av den dåvarande vagnparken anmärkningar på bromsslangarna. Nu på försommaren verkar det vara fjäderbrott som grasserar hej vilt. Såväl Trikålåren som Uncle Ben har diagnostiserats lida av sjukan.

Att Trikålåren lider, ja det var inget större dilemma, den lilla citroënen ingår inte i ryggraden i vagnparken så det gick att skjuta på framtiden. Men när jag vid en liten inspektion konstaterade ett utbrott även hos hustruns Skoda Unce Ben, var läget kapitalt annat. Just den lite större Skoda är den vagn som utgör livsnerven i hustruns och mitt gemensamma transportnav. Läget var dessutom inte direkt så det gick att skjuta på framtiden.

Här var det bara någon centimeters marginal innan totalhaveri och allt vad sånt skulle kunna innebära. Lika bra att lägga en beställning på allt som rimligen borde gå åt för att sätta nya fjäderben där fram. Budgetmässigt inget att skriva hem om. Allt som har med bil att göra om inte är femsiffrigt i beloppet får ju anses vara ett klipp. Ja i alla fall när det handlar om Uncle Ben där funktion behövs prioriteras.

Men fullt så enkelt avlöpte inte det hela. Ty det verkar finnas flera utföranden på stötdämpare. Det som väl fanns i kartongen hade inga direkta likheter med det som fanns på bilen. Snabbt rådslag mellan höger och vänster hjärnhalva. Byt fjädrar och skicka resten i retur.

Så efter en massa maratonskruvande av fjäderben, alternerat mellan såväl Trikålåren och Uncle ben så är trepå plats och bytta. Den fjärde och sista – utgör nu Triklåren som ligger i garaget och inväntar tid, engagemang och framför allt en något mindre misshandlad tekniker, helst en sådan med fungerade vänstertumme och betydligt mindre inflammation i övriga fingrars alla leder.

Att just repetition skulle göra att jag nått perfektion, det håller jag för otroligt. men ett par tips och trix har jag säkert kommit på. frågan är mer om jag kommer kunna nyttja kunskapen någon annan gång:-)

 

Bland gräsänder och fjäderbyten – sommarn är här

För tredje året i rad så gästas vår villaträdgård en handfull gräsänder dagligen. Exakt hur det kommer sig att de hittat hit är för mig ett mysterium. Närmaste mindre vattendrag ligger minst någon kilometer bort. Närmaste sjö mer än 2 km härifrån ”fågelvägen”. Men när de väl är här så är de nog mätta och belåtna. Låt säga att foderkostnaden för änder i alla fall blir en 40 kr om dagen. Det första inlägget om dessa gäster finns här

Om sommaren 2021 präglades av Likströmsgeneratorer och en och annan militärcykel. Så verkar 2023 snarast ha fokus på fjäderbyten på grund av besiktning. Först ut var Trikålåren. Såhär halvvägs in i bytesprocessen så har den varit nervkrävande. Konstruktionen är ”fransk” till den milda grad att jag längtar till tysk standard. Härnäst ska Uncle Ben få smaka på snarlik behandling. Hen här har jag köpt såväl fjädrar som stötdämpare vilket förhoppningsvis gör det hela lite smidigare.

På tal om trikålårens tillkortakommanden – jag råkade få med drivaxeln ut ur växellådan. Nu finns ingen olja kvar i slutväxeln. Där och då var det ytterst nära att hela härligheten donerades till fordonsflytten. Existensen hänger på en skör tråd.

 

When in doubt – köp ännu mer verktyg

Jag må öppenhjärtigt erkänna, ja jag har min beskärda del av tvivel. Idag har detta tvivel den lilla Trikålåren i fokus.

Att det mesta går som vanligt i mitt skruvande underlättar inte riktigt min infasnigsperiod. Men samtidigt, saker som kräver lite först man ska komma in på livet har en tendens att bli lite mer långvariga. Om nu C3’an verkligen skulle bli långvarig, det betvivlar jag. Men samtidigt så är det inte helt oävet att ha något att lägga skruvarklådan på när helst den sätter in.

I någon form av ambition att lösa ut problemet med att skruva loss fjäderbenet så har jag letat på internet efter lämpliga tips. Reservdelsleverantören som jag nyttjar till husbehovsbruk – Reservdelar24/Autodoc har ett gott bibliotek med filmer. Dessvärre verkar bilen man filmat ha eftermarknadsdelar monterade vilket underlättar. Nu står en T30 skruvskalle mellan mig och seger. Men det har involverat två besök till Biltema i jakt på verktyg.

Nu senast en 30 mm hylsa på 3/4 skaft…. Ja sitter det fast så sitter det – FAST. Men det mesta löser sig med 150 cm rör och 3/4-tums dragskaft…

Så lösningen är möjligen att skaffa än mer verktyg….?!

Sommarplåga – med betoning på sista satsen…

Gah! så kan dagen i garaget sammanfattas.  Mission, ta ned fjäderben och byt  fjärdrar….

Lägesbeskrivningen –  ja kort Gah!!!!

Eller som jag brukar kunna sammanfatta i klara ordalag. Det går inte bra, det går som vanligt….

Ber att få återkomma när framstag möjligen är ett faktum. – men preliminär analys; köp inget franskt, jag borde stannat i VAG’s fauna och flora…