När alternativet ”inte går att komma runt” ?!

Sommaren 2023 kommer sannolikt att gå till historien som den varmaste i mannaminne och negationen blir den att den troligen är den svalaste av alla dem som följer. Ja vi står obönhörligen inför stora utmaningar som civilisation

På snarlikt sätt går semestern nu mot sitt slut och och inget nytt sommarplåge-projekt har uppenbarat sig på min horisont. Visst har en handfull alternativ funnits på tapeten. Ett par av olika schatteringar av derivatet Ford. De två hetaste kandidaterna båda ca 35-40 mil från Ö. Båda lika rätt så väl som fel. En seriös tanke på att abdikera från min politiska kompassnåls hjärtpunkt och välja en Trabant. Men även ambitionen att skaffa en arvtagare till min stundom saknade Pontiac Grand AM. Ja mången idé men allt för långt till genomförandet.

När väl ett anatomiskt skelett uppenbarade sig i trakterna av där ett av fjolårets objekt alltjämt huserar så kändes det hela, om inte solklart men väl så oomstigligt. Så här är jag, lagom inmålad i hörnet av vad en sista veckas semester må innebära.

Sååå vad ska man göra, då när ”alternativet inte går att komma runt”? Ja, svaret saknas än så länge, även om jag starkt anar att mantrat ”när hjärta och hjärna inte kan komma överrrens så är det plånboken som får ta smällen” kommer bli allt för aktuellt. Inom en allt för snar framtid är jag rätt för….

 

 

Ännu ett vykort – ännu en brusten förhoppning?

I mina dagar har det sänts en och annan postal hälsning till potentiella fordonssäljare runtom i landet. Nu senast ägaren till en importerad Ford/Mercury som tydligen verkar ha upphört kolla annonssvaren på blockets meddelandetjänst.

Om vederbörande möjligen inte huserat typ 4 timmar i bil bort så kanske, jag istället svängt förbi enkom för att lägga min hälsning i brevinkastet. Men nu får det bli PostNord som får träda i tjänst. Fingers crossed att säljaren behagar svara.

Möjligen ska detta inlägg och intressskiftning ses som ett smärre hälsotecken och att min gasserade sjuka av ”morbus London-Taxinum” få vara på avklingande.

Mannen med röntgenblicken har somnat in

I slutet av juni 2023 meddelades den tråkiga nyheten att Herbert Müdsam bytt planhalva. Ett frånfälle helt klart. Att denna doldis möjligen inte är så allmänt omsjungen skallrar möjligen det faktum att mina inlägg kopplat till denne saligt insomnade virtuos helt plötsligt genererar en hel del besök.

Om du likt dessa letar efter mer information om Herbert så finns det ett par tre inlägg jag kan rekommendera

Herbert Müdsam – mannen med röntgenblicken

Mannen med röntgenblick – del 2

Hyllas den som hyllas bör – mannen med röntgenblick del 3

Längs Klarälvens strand tycks männen med röntgenblick samlas

När tvivlen slår sina klor i sinnet

I mitt polycykliska bilintresse så cirklar bilintresset runt flera olika vagnar och inriktningar.

Över tid har det varit ett antal cirklar som alltsammans roterat i. Allt från Audi från min uppväxt, Volvo kombis under åren de var överkomliga. Akterladdade Skoda och diverse andra östeuropeiska lågvattenmärken. Även dessa från sommarsemestrarna bakom järnridån. Och i mer vuxen ålder en tanke på London Taxis – som bevisligen alltjämt finns på näthinnan.

Just London Taxi-spåret har även emanerat i ett smärre reservdelslager av känt felande detaljer. Här någonstans så börjar misströstandet och tvivlen sätta sig i sinnet. Inte minst för prisbilden för det senaste objektet visade sig vara helt väsensskilt från mitt estimat.

Frågan är möjligen om det må vara läge att växla fokus för mitt intresse? Kanske sadla om och lägga fokus på något av de andra spåren?

I svärtan av sin samtid

Att man lite tills mans präglas av de ideal som råder när man formerar sin sinnebild av ett och annat, ja de torde vara otvetydigt.

I mitt fall, född anno 1976 och med barnaögonen på omvärlden därefter så har det i mångt och mycket fångats av bilar med svärta.

Nu pratar jag inte som svarta lackeringar i allmänhet, nej för där och då var starka färgval à al mode. Nej jag pratar mer om frukten av 1970-talets säkerhetstänk och gummerade vadderingar istället för blaffigt krom.

För mig är en amerika-anpassad MGB med svart tryne i from av grill och stötfångare i någon gummerad plast betydligt attraktivare än en med det blankkromade som fanns lite tidigare. På samma sätt attraherar Volvos GLT-modeller långt mer med sina svarta inläggningar och Stripes och svart grill än GLE’s silver-sobra diton, för att inte tala om GLT6’ gulddekor som känns, ja påklistrat sprejburksaktig.

Här är mitt dilemma, framför allt jakten på en London-taxi, ska man sammanföra alla dessa stilelement så är det i princip bara de absolut sista årsmodellerna som helt kvalar in, även om vagnar från mitten av 1980-talet ibland kan ha de svarta klossiga stötfångarbalkarna.
När jag kommer tänka på det så ligger väl Volvo 140-serie anno 1974 även på min topplista över modeller jag gillar. Men visst, då ska den väl helst även ha lackering i apelsingult/lätt orange.

Uppenbart är helt klart att svärtan från uppväxten på sitt appellerar i tillvaron än idag.

(över-)Analyserade drivkrafter

Såhär med bara någon vecka kvar inför det att årets stresstest. Då i form av semestern hägrar pågår en smärre kamp i mitt huvud. Det kan yttra sig i många olika faser och planer.

Allt från att sondera alla annonssajter efter lämpliga objekt. Fundera på om det finns spännande vagnar jag i borde uttrycka intresse för. Överväga alternativa vagnval. Reflektera över vad jag verkligen vill ha. Även fundera på hur jag ska lyckas bli av med kandidaten om kemin inte infinner sig.

Än mer förvirrat kan det bli när jag försöker sätta objektet i någon form av projektkontext. Här nedan ett försök till Youtube-uppslag för hur ett avhämtande långt bort i landet skulle kunna utspela sig. En plan timead och klar inte helt ovärdig en viss Charles Ingvar.

Här någonstans börjar det allt som oftast gå upp för mig,
-ett; Köpet är sällan det svåra – ja om nu väl säljaren svarar – och det är det ju inte alltid:-)
-två; Logistiken har blivit så mycket mer problematisk ju äldre jag blivit. Helt plötsligt ska det vara platsbiljett på tåget, ja rent av snabbtåg med frukost.
-tre; Ja vad gör jag om jag helt plötsligt vill komma ur ägandet? Hur mycket kommer jag gå back, eller kommer jag ens lyckas sälja?
-fyra; Vad har jag för vision med förvärvet? tänker jag att det ska vara något att bruka, skruva eller visa upp?

När allt detta sköljt över mitt sinne, ja då är det inte alltid kompassriktningen känns given. Nej skulle jag idag sätta en blank 25-öring på vad nästa objekt som landar på uppfarten verkligen kommer vara. Ja då får jag faktiskt bli svaret skyldig. Det är inte omöjligt att det skulle bli något helt annat än vad min vision är för stunden. Ty det nog bättre att köpa något som man tror man kan bli av med. När det stadiet av bilägandet står för dörren. Det behöver ju inte vara drömbilen av idag som är mest lättsåld…

Med hjärnan på högvarv – snart är semestern här.

Till skillnad från månget år tidigare så har årets semester en synnerligen lös planering. Ja så pass oformlig att det endast finns en lös tanke om att passera Götet och på färden därifrån uppsöka köpmeckat Ullared.

Just denna lösa planering lämnar ett stort utrymme för att komma på nya upptåg kopplat till något spännande fordonsmässigt. Här tillstöter i viss mån även komplikationerna. Det är lätt att låta hjärnan löpa fritt. Med fritt tänkande hänfaller jag lätt i fria fantasier.

Ja tänk att möjligen bege sig till Gotland i juli för att undsätta en Morris från 1931? Ja det är inte utan att det skulle kunna vara ett kul projekt om det nu var görbart. Vore man dessutom Youtuber så bör det kunna vara spännande ”content”. För vad kan gå fel när man ska väcka upp något från 1931 som inte rullat på 15 år. Dessutom på en Ö där inte allt finns tillgängligt utan massa fördröjande logistik?! Möjligen är det lite kärvt att hysta in 65000 på vinst eller förlust och därtill riskera ohemula kostnader för att få hem eländet till Ö

När hjärnan så smått börjat fastna i mer resonabla och mindre orealistiska banor så landar ambitionen möjligen i att skaffa en Citroen 2CV? Lämpligt objekt var lätt att finna. Om än på helt olämplig plats i trakterna vi kallar semi-Danmark även känt som Skåne. Här är dock objektet så pass lätt att den skulle gå att hämta på kärra. Inte helt lika Youtube-vänligt men ack så mycket enklare att få till. Ja om det inte vore för att ”hovleverantören” av bilsläp hjältarna på Trailercentralen planerar att ha sommarstängt lagom som min semester är.

I mer realistiska banor skulle jag ju istället kunna fokusera på att fixa rostuppslagen på hustruns bil. Ja samtidigt skulle man ju även kunna göra lite service på den, jag tror det är dags i dagarna om man frågar serviceindikatorn i alla fall. Skulle sedan andan falla på så vill säkert lilla Trikålåren få lite översyn och bussningsbyten, klånkandet i framvagnen är inte helt borta efter bytet av stabilisatorstag.

Men om man nu ändå ska ha lite större drömmar och ambition – man kanske borde skaffa en härlig vagn med bristande kopplingsfunktion.?!… Jag tror mig känna till ett lämpligt objekt, ja även det på avstånd hemifrån. Det är väl nästan Youtube-ämne att köra hem den från Kronoberg utan koppling?

 

 

 

 

Surt sa ’Micke räv’

Det var med en stor kopp av något beskt som eftersmak veckan förflöt efter besöket i Uppsala och titten på den LondonTaxi som gäckat mig i snart 14 månader. Se T Minus

Klart är att;
-bara för att samma ägare haft något länge så innebär det inte att det att denne omhuldade vårdat det hela med något engagemang.

-Rost kommer alltid som ett brev på posten i Vinyltak

-Kartlägg gärna de ekonomiska faktorerna innan man lägger en heldag bara för att sondera terrängen.

-Bara för objektet i fråga har en spännande historia så behöver inte det ha smittat av sig på objektet och nu lysa igenom när man väl får titta på nämnda vagn.

-Skilj på ägare och vagn, bara för den ena har vissa fördelar behöver inte det automatiskt innebära att den andra fått detta.

-Lita på magkänslan, det finns inga gratisluncher.

Ja ska jag vara riktigt rättfram så är det inte utan att jag ännu en gång börjar känna att det här med LondonTaxi det är nog inget för mig att satsa på. Möjligen kommer meningen här innan få till historien som #famouslastwords

Tisdag T plus en dag – epilogen

Om nu gårdagen varit svårplanerad, så hade efterspelet varit minst lika oformligt

Ja in i det sista hade kurvbollarna formligen kastats mot honom . Allt från kontraorder om var de skulle mötas, Garageinnehavarens snabbt uppkomna förhinder, för att inte tala om att den aviserade motkandidaten till att få bli nästa vårdare till nämnda vagn, visade sig vara inte en utan två gentlemän som anlände i en en Porsche SUV av senaste snitt.

Nej dagen hade verkligen bjudit på uppslag av de mer oförutsebara slagen.Bilen då hörs någon fråga. Jodå en 40 år gammal bil där ganska mycket fått sjangsera. Strukturellt frisk så när som på att taket påvisade stora rostskador under det famösa/infama och fruktade vinyltaket.

Den möjligt största behållningen var att åkdonet för dagen, den 20 år gammal Citroen C3 i prisklassen 2500 kr dubbad till Trikålåren som hade påvisat enorm potential och tillförlitlighet.

Nej av den här taxiaffären bidde det intet, skrockade han för sig själv och lade block och penna åt sidan.