Månad: oktober 2023

Om att hålla sig till planen – när samlandet vill gå över styr

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att jag ofta råkar ha en tendens till ”agil planering”. Eller agil och agil. Någon mig närstående kallar med mer lappkast och velighet. Jag är den första att erkänna att det säkert kan te sig så för den utomstående.

”Han som blandar kortleken” har säkert roligt åt mitt krumbuktande och nästa förkroppsligade förvrida uppseende när det är som kortast mellan kasten.

Just då, när det är som mest av hela havet stormar i tillvaron, ja då är tidningsakriverandet ett ankare i tillvaron. Även om jag ständigt får nya tips och uppslag på tidskrifter som förekommet, en del längre men de flesta väldigt flyktigt. Ja då är de lätt att begeistrat men ändå avmätt kunna säga, Ja den ska jag försöka leta upp, eller tvärt om. Nej, det ska inte ingå i mitt arkiv. Oftast då för att titlarna inte riktigt har nyhetsfokus. Utan här siktar man in sig på enskilda förekomster, såväl bilar, personer eller kanske företeelser.

Att gränsdragningen inte alltid är solklar det kan jag hålla med om. Den klassiska tidskiften Riksettan som fokuserade på bilismens framväxt och höjdpunkt. Ja den är svår. Man kan nyttja den för uppslag om hur trafikdebatten fördes och många artiklar inbjuder till spännande läsning. Men dessvärre ligger den för nära nostalgipress med Nostalgia, Classic Motor och Klassiker som andra exempel. Att nu det råkar finnas massa Classic Motor inläst på min sida Majks.se det erkänner jag. Det var mest ett olyckligt rastlöst moment när jag insåg att det fanns chans att sortera 20-25 årgångar och samtidigt ge dem chansen att förevigas. Jag får erkänna att de hänger synnerligen löst i samlingen på så sätt.

Nej fram med lite mer pondus och auktoritet i beslutsprocessen . Ja lite mer av Felldins klassiska ”Håll gränsen”, vill jag tänka.

När Vi Bilägare bjuder med armbågen…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I nummer 14 2023 så lockar Vi Bilägare med spartipset att byta bromsskivor på bilen för att spendera mindre. Ett helt klart behjärtansvärt initiativ inte helt olikt tidningens approach under 1980- & 90-talen. Texten och illustrationerna är sammanställda av en skribent som jag inte kan placera. Jag skulle tro att det kanske är ett uppdrag utlagd på extern part.

Just bromsbyten är spännande, det finns YouTube-kanaler som mer eller mindre nischat sig i genren. Gemensamt i alla fall för dem som likt oss här i Sverige verkar i rostbältet är vikten av att slipa rent medbringaren/navet varemot bromsskivan vilar. Men även att rent av blästra anläggningsytorna på bygeln där bromsklotsarna vilar för att säkerställa att bromsbeläggen rör sig fritt och inte rostar fast över tid.

Skribenten har ett passus kopplat till monteringen en uppmaning om att nyttja stålborsten. Men glömmer att understryka vikten av att få bort all rost och beläggning. Det är nästan så man kan tro att de är i maskopi med OK Verkstäderna som möjligen kan få chansen att felsöka vibrationer vid inbromsning eller anliggande bromsar inom kort.

Extra tragikomiskt blir det när man tittar i samma tidning och hänger ut Mekonomen för att deras verkstad just missat att göra rent navet/medbringaren när tidningen hade sin bil inlämnad… Så de bjuder med armbågen och ger själva inte fackmannamässiga råd i sina egna texter…. men har mage att klaga på andra för bristen av fackmannaskap… Frågan man får ställa sig är, vet man vad man själv skriver om? Eller för att låna orden från tidningens forne medarbetaren Calle C som i veckans Klassikers podd sade  “Motorjournalister…” med sån betoning och eftertryck att det lät som han själv skakade på huvudet samtidigt.

Ett griftetal – eller möjligen Ode to Joy!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Nu har den inte helt indoktrinerade lilla Citroën C3, populärt kallad Trikålåren utgått ur min tjänstgöringslängd.

Ja jag hör dig fundera på om det varit en god investering. Jag får spela kortet att ha bil sällan är en investering. Men visst, jag fick igen köpeskillingen och skatten. Men alla timmar i garaget och de myckna leveranserna av bildelar ja de är föreviga ofinansierade.

Visst i sanningens namn, det var inte något behagligt ägande. När väl beslutet var fattat och förtroendet utraderat, ja då the point och no return nådd. Utsagan att det skulle bli skroten nästa för denna kom på skam – Viköperdinbil bjöd över vad klipparmaffian på blocket och FB kände var relevant. Så på så sätt ett enkelt val.

Så åter faller tjänsten på Diesel-Doris, även nämnda vagn har fått visa upp sig på bilprovningen, denna gång med anmärkning på en styrled. Vis av erfarenheterna från Trikålåren så valde jag givet att sikta lite högre än Biltema och valde FAG. Nog om detta, förnyat förtroende hela 2024 säkrat. I alla fall besiktningstekniskt.

Inte trodde jag en modernare bil kunde ha så infernaliskt låg kvalité

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ack Trikålåren vad du prövar mitt tålamod. Allt från vatten i vänster strålkastare, motorstyrningslampor, till att nu även bakrutedefrostern lagt av.

Visst halvgamla bilar, ja sånna som passerat skrotstadiet vid 17 års ålder är inte bra. Men Inte bra är milsvida till hur illa det är med en billigt byggd Citroën. Det går inte komma runt det faktum att denna jag har är rent ut sagt ett skrotämne.

Sällan har väl en bil gått från att vara krasslig, till dålig och nu ja stört omöjlig efter sååååå många timmars kvalitetstid en sommar.

Inte heller verkar det vara seriöst möjligt att sälja eländet. Det är i sig synd för den ser välvårdad ut.Vågar jag spekulera så blir det säkert nytt hem på stortorpsskroten inom kort….

 

In the circle of life – då fick vi ta farväl av…. Pelle?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att hela vår tillvaro kretsar kring de olika möten som händer i tillvaron som kan kallas livet. Ja det det torde vara känd.

Inte heller att alla vagnar jag mött för evigt skulle snurra runt i det universum som utgör min tillvaro. Ja även det får anses vara fullt normalt.

I dagarna trodde jag dock att allt hängde på gärdesgården för en av dem. Den stackars Diesel-Doris – DD, nu inne på sitt 25 år och fyrtioförsta tusentalet mil nu var en given kandidat att få lämna in. Besiktningen behagade löpa ut i månadsskiftet, och dessvärre sammanföll det hela med att även svärfar Walter bytte spelhalva. Inte heller där var nog oddsen till hans favör, 87 och med diagnoskort långt som när jag besiktade en Saab en gång. Anmärkningarna tog två sidor av protokollförarens insatser i anspråk. Tilläggas bör att det här var på den bruna tiden. Nej inte politiskt, jag menar förstås när Svensk Bilprovning med sitt monopol regerade och hade bruna protokoll-set med karbonpapper emellan.

Men när nöden är som störst, ja då får man gå ut i garaget och skaka liv i Diesel-liket, för det är den enda med dragkrok. En blixtinkallad sejour hos Carspect och bara en par krämpor som påpekande med en styrled som värsta plump i protokollet. Så vips var DD fit for service i sitt specialgebit – släpa och agera flyttbil.

Så nej – utsikterna för DD ser ut som om hon/den/det får förlängt förordnande med ännu ett år. Eller i praktiken, till 2025 lär det ju bli?!

Pelle – sommarnöjet med vit bil och diverse fastkletade flygfän

Men Pelle då? Ja Pelle – Dotterns lilla Twingo har kämpat emot fordonskontrollen. ett bromsrör och en styrled vållade återbesök gånger två?! Som tekniskt ansvarig är jag synnerligen brydd över hur bromsarna på den sida jag inte rört kunde bli sämre av att jag donade på andra hjulet övergår min tekniska kompetens. Men nu ska nålsögat vara passerat, så även en inte helt försumbar mängd bromsvätska.

Så då var det bara att se till att någon annan spekulant möjligen får chansen att åka Twingo. Erkännas kan att jag kommer sakna den agila lilla rackaren – även om jag inte helt gillade sittställningen.