Byt inte bort din Volvo bit för bit…

Nån gång på det glada 80-talet, ja då när biltillverkarna månade om sina kunder. Då damp Volvo-tidningen Ratten regelbundet ned i brevlådan hemma hos oss. Ja även Volvos tillbehörskatalog ramlade in årligen och utgjorde det lilla universum som utgjorde ekosystemet runt en Volvo-familj.

Så här i efterhand har jag förstått att det samma gällde för de flesta bilmärken inklusive Sovjetimperiets satelliter i form av VAZ-Lada. Men där och så så var det bara Volvos sfär som nådde mig.

Ett ständigt mantra som upprepade sig i Volvo’s indoktrinerande hjärntvättande propaganda var just att det fanns inget alternativ till Volvo Originaldelar och Originalservice. Även om den senare kom att få något tillmäle som anspelade på konstlat rabatterade priser. I annonserna fanns ett mantra som löd i stil med, ”byt inte bort din Volvo bit för bit”.

I vår familj var det inte tal om någon märkesservice. nej skruva bil gjorde man på egen hand på uppfarten, oftast en lördag. Reservdelarna beställdes från Linköping. Ty något varuhus från Plojtema hade inte nått gnällbältet ännu.  Grannarna gick gärna samman och lade en stor beställning på allt från, tänddelar, kamremssatser, vattenpumpar, lampor, oljor och filter. Därtill gärna någon kul styling finess bara för att ge bilen lite nya features. För näthinnan kan jag se den knappstyrda öppningen av bakluckan på får 244 som annars krävde att nyckeln skulle nyttjas.

Men just det där med, att bilen så smått skulle upphöra att vara en Volvo i takt med att saker byttes. Ja sånt det har fastnat i sinnet. Ja så pass mycket att jag alltjämt idag har svårt att inte leta originalprylarna när det väl handlar om att serva eller reparera en Hisingstraktor. Ja visst det är dyrare – men vem vill byta bort sin Volvo bit för bit?

 

 

Tänk – en klassisk pensionärs Opel….

Att varumärket Opel hade en inmutad marknad präglad av ”sistagångs-köpare” var ett faktum under stor del av min uppväxt. Idag har möjligen klientelet fallit till föga och skaffat generiska asiatiska vagnar.

Men tänk va glad jag blev när denna mycket korrekta Astra av 1990-tals snitt stod vid loppisen härom dagen. Jag hade äran att bese ekipaget även när det lämnade etablissemanget. Kabyssen bestod av tre entiteter allesammans minst +70. Länge leve Pensionärsvagnen Opel Astra!

I regnet vid ”centralköpladan”

Att SAABarna inte blir fler är ett obestritt faktum. I trafikbilden blir det allt glesare mellan förekomsterna.

När jag satt utanför huvudköpladan, ja den ute på slätten så fastnade blicken på något bekant. En sen 9000. Passade givet på att föreviga härligheten.

Att planera i förtid?!

I dagarna fann jag mig i en situation inte helt olik hur jag som oftast kan ertappas med att fördriva tid. Ja givet med att kolla flödet av annonser på blocket.

Missionen för dagen, inventera och fundera på om det vore läge att skaffa husvagn. Ja Husvagn är ju ett subjekt som stundom fastnar på min radar. Inte för att jag direkt tror mig vara en husvagnsmänniska. Att hustrun definitivt inte är det ja det tror jag mig vara fullständigt säker på. Men en tidigare hotellvistelse i skåne för någon vecka sedan fick mig i alla fall att fundera.

I raderna av annonser som fladdrade förbi dök helt oförhappandes fastnade blicken på annonsen för en sån där Högbyggd ”dörrstoppsformad” Peugeot upp. Ja du vet en sån där 1007 som rosade marknaden för snart 20 år sedan. Att det möjligen blev lite av att dansa en sommar, eller rättare sagt fyra somrar om man ska vara ärlig. Ja det var ju en helt annan femma. Att pressen var begeistrad men ändå inte tyckte konceptet räckte till verkar stå klart. Ständigt frånsprungna av konkurrerande alternativ i de numismatiska sammanställningarna. Priset för högt, vikten för hög. Ja allmänt mätt på en måttstock som möjligen mer var avpassad för konkurrenterna.

Men ack så praktiskt eftersom vagnen just hade enkelt insteg och ”vuxen” sittställning för en åldrande kundgrupp. Exakt hur 1007:an hittade sina kunder har alltid fascinerat mig. Ty jag tror var och en som skaffade någon just gjorde det av ett särbehov. Vare sig det var ålder, kroppsliga tillkortakommanden, behovet av att kunna manövrera i trånga utrymmen. Eller rent av bara för färgens skull. Det sistnämnda eftersom den fanns i några riktigt kulörta Ljusgröna, blågrå eller rent av saffransgula om nu inte sorbetgul och ferrariröd inte var tillräckligt.

Att habegäret snabbt växte ja det var helt klart. Men insikten att det fanns i alla fall minst två handfull med potentiella kandidater, varav många verkade rosat marknaden sedan snösmältningen varit ett faktum. Ja det tyder väl på att marknaden inte insett hur fantastisk denna vagns potential verkligen är?! Oavsett, en enägarvagn med full servicehistorik och av bilderna att döma välvårdan listade inte i häradet under två skattade månadslöner nu denna sommar 2024.

Och visst, man borde ju slå till nu när de alltjämt finns bilar med lätt insteg, ty vips lär väl knän och höfter snart säga stopp annars. Då lagom till att alla 1007:or förpassats in i bilhimmelen.

 

Semestern är över – 2024 års ledighet är nu till ända

Det hör inte till vanligheterna att jag stänger ”semesterfönstret redan i juli. Nej vanligtvis har ju augusti och bitar av september varit min semesterhalva. Ja ska man vara petig så har jag ju även helgen ledig. Men det räknas liksom inte riktigt.

att det blev på detta viset må skyllas på arbetet. Det faktum att vi ska byta journalsystem för alla vårdförlopp under september gjorde det hela omöjligt att vara ledig som vanan varit.

Det hela har även medfört att årets sedvanliga skruvprojekt fått maka på sig. Alltsammans brukar redovisas under devisen Sommarplågan. Men i år får jag vackert inse att det inte riktigt fanns tid och plats för att låta ett sånt event ta plats.

Men som ordstävet säger, med varje stängd dörr så kanske ett fönster står på glänt. Så även i detta fall. Det finns handfasta tankar om ett skruvprojekt. Om än med fokus på det lite längre förvaltandet. Men mer om det om några månader skulle jag tro.

Så var det det här med att hålla sig till planen….?!

Bakom kulissen här på bloggen finns det ett och annat inlägg som inte riktigt nått hela vägen fram till publicering. Vän av ordning skulle säkert säga att det finns ett och annat publicerat dito som inte eller borde.

Ordklyverierna är många. Med rätta, ett och annat som finns här, har med facit i hand möjligen rätt. Det finns ett och annat lågvattenmärke det ska erkännas. Men samtidigt, de finns här för att jag själv ska få möjligheten att långt senare fundera kring hur jag resonerade där och då. Ibland kanske vi tänker lite gelet, lite till mans. Eller kvinns om man nu ska vara sådan.

Nåväl, en radda inlägg har i alla fall fastnat. Många av dem verkar ha samma röda tråd. Nämligen en uppmaning till mig själv att hålla mig till planen. Exakt vad planen må vara har varierat. Ibland har det varit att skaffa en bil med de livsviktiga A:na- ABS, AC, Airbag och möjligen Automat. Stundom att skaffa alla varianter på Audi 100 typ 44. Ofta, just att verkligen göra slag i saken och skaffa en London Taxi. Någon annan gång, att söka revansch för mina dåliga affärer med bilar av märket Rover. Ja, som läsare anar du att trådens färg inte alltid är röd. Stundom är det osäkert på om det ens finns tråd.

När jag i afton satte mig för att plita ned lite uppdateringar så insåg jag att det just höll på att bli ett sånt inlägg. Något som skulle mana på mig att hålla mig till den smala vägen. Låta planen ha sin gång. I samma ögonblick kom insikten att det inte fanns någon plan. Eller rättare sagt. Planen som jag har och jobbar efter är i en helt annan linje än allt jag kämpat med hittills.

Exakt vad det kommer bli får jag kanske anledning att återkomma till. Helt klart är dock att det inte blev någon ”sommarplåga 2024” som tog upp min semester.

Den sista viljan fram – eller varför det (o)nödigvändiga verktyget blev inköpt.

Få saker verkar vara så laddade som detta verktyg, Volvo specialverktyg 9995284 ”Mothåll”.

För den som inte är helt inläst i ämnet så kan följande resumé vara bra.

-Tillämpning; används vid kamremsjobb på Volvos motorer av modell B19, B200, B21 och B23/230 s. k rödblockare.

-Merparten av motorvarianterna klarar av ett kamremsbrott utan följdskador på vevparti eller ventiler. Undantaget verkar vara lilla rödblocket (b19 och B200) som fanns i Volvo 300-serien primärt.

Eftersom den breda massan av motorer inte råkar ut för problem om man råkar få kamremsbrott och därmed kan möjligen en felmonterad rem som mest resultera i att motorn inte går bra eller inte alls. Så verkar de flesta tycka att det är en förlåtande konstruktion och att man inte behöver vara överdrivet noggrann när man jobbar på en ”rödblockare”. Jag dömer ingen, var och en får tillkänna sig den övertygelse som passar.

Det är här jag befinner mig. En släkting har just en Volvo med rödblock som borde få ny kamrem. Samme ägare ville dessutom att allt ska göras ”by the book” och säger instruktionen att specialverktyg 9995284 ska nyttjas ja då ska det banne mig göras. För står det så i den helige skrift (Volvos gröna häfte – redaktörs anmärkning) då är det så det gäller.

Nu bär det väl sig inte bättre än att jag kandiderat till att göra storservicen på bilen så då var det bara att åka och införskaffa denna tusenkronors-bit på Volvo enkom för att få äran att göra servicen på rätt sätt. Och för protokollet vill jag tillföra, jo jag vet – verktyget är inte en absolut nödvändighet, en och annan säger nog att det rent av är enklare utan just detta, i alla fall om man har en mutterknack….