När allt kommer tillbaka till bristen på naturliga björnbärssnår?!

Allt beror ju på avsaknaden av naturliga björnbärssnår här i landet!?

Nu frågar sig väl väl av ordning – vilken brist? Ja vi kommer tillbaka till det strax. Som frekvent konsument av brittisk motorjournalistisk så har insikten vuxit fram. Alla spännande och spektakulära historier verkar innefatta ett objekt i ett ogenomträngligt hav av oändligt snårig björnbär.

Ty i var och var annat reportage så återfinns de mest spännande av objekt i dessa av taggar beskyddade parkeringsplatser. En enkel bildsökning på nätet skvallrar om allt från burgna vagnar med djurkningande härkomst. Till vikingars ättlingar, speciellt dem i fyrhjulsdrivet derivat. Därtill allt annat som nån gång verkar ha rullat för egen kraft på det brittiska vägnätet.

Men vad hittar vi väl här på våra breddgrader. En Folkabuss på torvmosse? Det är inte utan att man önskar att panelen i Våra Klassiker skulle få lägga pannorna i djupa veck över vilken den bästa av jordmån må vara för svenska fordonsfynd….

Det ska ju tilläggas att jag försökt på eget hand. I trädgården i anslutning till vår lägenhet så finns en riktigt vresig Björnbärsbuske. Trots att jag spanat de senaste 15 åren vi bott här. Men inte, här har inget kul bil bil, eller annat fordon uppenbarat sig här.

Rullo lägger en sula på parketten

Om nu fjolårets nyttjande av Rullo skulle kallas för något så var ”försiktigt och trevande” hur jag skulle beskriva det hela. Men det så när man ska lära känna något nytt.

I år har det istället blivit så att Rullo faktiskt fått göra lite längre utflykter. Nu senast en liten uppvärmning med 30-35 mil i sommarvärmen. Ett bra sätt att få lära känna sin vagn får jag allt säga. Att jag idag kört mycket dieselbil ligger mig i fatet. Vanan av att smyga på låga varv, passar dåligt för Rullos karaktär. Det är väl inte så att jag skulle beskriva den som snabb. Inte heller direkt inspirerad. Men det finns något väldigt pålitligt i hela upplevelsen.

Det står ju inte långt undan att jämföra med de Saab 9000 Turbo jag haft. Det var vagnar som uppmanade att bara stämpla på och dra iväg. Med Rullo så måste man planera och se till att hamna på vettiga varv för att något ska hända. Möjligen skulle upplevelsen kännas mer engagerade om man ni vågade låta bakvagnen få lite mer *vift*.

Men där befinner ”vi” oss. Någonstans i en era av att lära känna varandra….  Smak för 98-oktanigt har den i alla fall. Just runt litern.

I den riksbekanta ladan fanns….

Låt mig säga så här; jag har varit på exkursion, någonstans norrut. Ja till den i vissa tidningskretsar riksbekant lada.
Helt klart en ära att få förtoendet att beskåda denna gröna skönhet. Men som alltid, rara ärtor är svårfunna. Prisbilden en bit bortom ovankant för för en vagn som längtar ut på vägarna efter snart 10 år i ladans gömmor. Tvåtaktare har en liten egenhet att gärna börja rosta i vevpartiet om inte motorkonservering göres efter konstens alla regler vid undanställandet. För en besiktad och körklar vagn hade det varit en annan sak. Men lite för mycket av vågspel där vinningen må bli marginell får mig att avstå.

Men jag hoppas någon annan själ tar vid och igångsätter denna fullutrustade Trabant Kübel i fullutrustat Grenz-utförande.

Om att fatta beslut och välja väg.

Det är inte utan att det känns om vissa vägval är såna man gör väldigt sällan. Idag gjorde jag just ett sådant. Ja troligen kommer jag förbanna och tvivla på mitt sinnestillstånd. Ja över att inte ha köpt just den där unika….

Det är kanske därför jag behöver skriva dessa rader. Som en liten påminnelse till mig själv, härnäst som tvivlet sätter till. För ja det lär det göra. Men som liten notering till mig själv. Hur ska man enklast förvara en dylik tingest? 2 å 40 hög, alltså 45 centimeter för hög för garaget i stan. Om nu inte det var nog som skäl. Den har stått i 20 år i väntan på att registrera…. Den har visserligen bara gått 1500 miles sedan ny. så allt har säkert bekat ihop…. Men framför allt – den saknar rätt alarmutrustning. Ingen sån brittisk ringklocka för att påkalla fri väg. Så så gick beslutet till. Kom nu ihåg det Michael lille…. närhelst tvivlen sätter in igen.

Servicejobbet på Rullo – bättre sent än aldrig?

Ännu lite mer kvalitetstid i garaget och ännu fler servicedetaljer signerade Volvo Original. Så ny gummitätning till oljepåfyllningslocket. Nya kopparringar till bensinfilter och oljeplugg. En kvalitetsolja som innehåller lagom av det goda lämpad för bilar från 1990-talet. Även två dunkar glykol.

Bräslefiltret påvisade helt klart lite patina och vägdamm. Inget läckage, rost eller så. Men lika bra att skifta när man ändå betar av det eftersatta underhållet.

Kamremmen är nu bytt, då fick det även bli ny spännrulle och fjäder till den samma. lika så luftfilter, bränslefilter, motorolja, oljefilter och glykol. Senaste kamremsbytet gjordes 2003-03-28 när mätarställningen var 71045 km, idag 22 år senare säger mätaren 105802, så 3400 mil på 22 år. för skojs skull kan sägas att för 10 år sedan stod mätaren på 10275 mil. Så 300 mil på 10 år