Obestridliga fakta är att jag ibland håller mig från att skriva allt som passerar rent bilmässigt här på bloggen.

Ibland eftersom jag tror det saknar bärig på den lägre berättelsen som pågår här. Ibland, men väldigt sällan – av rent taktiska själ. Men alls som oftast eftersom det vara varit infall som det inte blev något av.

När dessa rader skrivs så har 2/3-delar av september passerat. Det är kanske två veckor kvar innan ”vintervilan” infaller för många entusiastbilar. Eller vintervila och vintervila. möjligen vinterförvaringen.

Min blocket-bevakning består av i alla fall 3 kanske fyra intressanta vagnar. Ingen av dem har rört sig annonsmässigt på ett antal veckor. Möjligen annonseringsförbannelsen i form av att om den inte sålts på 3 dagar, ja då är den sannolikt ”död” annonsmässigt. Att just något är ”dött” beror ofta på att man ligger fel rent säljmässigt. Cabben som har prisnivån som råder strax före semestern, just då när möjligheterna är oändliga. Eller husvagnens som kommer ut lagom till midsommar.

Men här trivs även vagnarna av det där alltjämt mest uppskattade varianterna. Lite som att försöka sälja en Citroen 2CV för ”topp-pengar” men det inte är en tvåfärgad Charleston. Eller en lågmilad men på tok för högt prissatt Volvo 2-/4-/940/ inroparmodell, då utan AC och ABS. Chansen finns dock att någon i riket verkligen är ättling till Evert som köpte just en sån som sista bil. Uträknad är den inte – helt.

Här stångas jag just nu. Men just en lite för dyr (20/25 %) Citroen 2CV, En lite för på säsongen och väldigt dyr Land Rover Camper. Men framför allt ett stort ha-begär efter en Volvo 240 som var med på sidan för någon tid sedan. Den sistnämnda har jag i klartext bett dem höra av sig om den är till salu. Men icke….