Stundom förvånas även jag själv

Ja över hur snabbt fokus må flytta från en bil jag sett till nästa. Min kära hustru brukar vara den som oftast stundom förbryllas, stundom förfasas över hur snabbt objekten må passera i revy.

Som läsare här på bloggen möter man möjligen ett axplock av allt som fastar på näthinnan. Även om jag själv ofta tror mig ha en inre kompass jag bör kunna förlita mig blint på, så förvånas även jag.

Om det statistiskt sett oftast handlar om en bil med i alla fall 25 år på nacken, troligen tillverkad i Tyskland, Sverige eller undantagsfall Frankrike.

Att det nu senast blivit ett sydkoreanskt derivat av en amerikansk inropare förvånar. Dessutom så purfärsk som från början av 2010-talet är än mer frapperande. Att just en avläggare i Daewoo’s fatabur, sedermera omdubbad till Chevrolet Cruze skulle fastna på näthinnan förvånade. Men det är väl något undermedvetet som signalerar till sinnet;  -Här finns det en rar ärta.” GIvet kandiderar denna vagn till månadens mottagare av tumme upp och lovord över förvaltande av vagn!

”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”

orden är inte mina egna, Ty redan på på 1700-talet så lär en Thomas Thorild ha yppat konklusionen. De finns för övrigt även återgivna över ingången till en aula på Uppsala universitet.

Att just mitt sätt att tänka skulle uppnå den där större nivån, det är inte troligt. Finns ens behovet? Tänker att jag tänker – det räcker väl?

I dagarna har det varit en del fokus på att vinterbona garaget. När nu Volvon JYA förväntas husera hemmavid så känns det bra om allt är så bra det bara kan. Ett led i detta var att sortera. Att bilen skulle bli mitt projekt stod klart redan förra sommaren. En lätt sömndrucken inköpsrunda företogs. Ett knippe beställningar från kända leverantörer klickades hem. Uteslutande saker i Volvos Blå kartonger hamnade huller m buller bland allsköns andra saker.

När jag nu summerar så tror jag mig ha luftfilter att byta i alla fall tills vägmätarställningen säger 25 000 mil, tändstift som räcker till 24 000, Oljefilter är bara för tre byten till, så där lär det inte vara miltalet som styr. Nya tändkablar. En flång ny nedre del till luftintaget/filtehuset. Kopparringar till oljepluggen tiofalt. Nya tolkarblad till strålkastarna.

Ja listan kan göras lång.

Det väl här det varit på sin plats att fundera. Behöver jag verkligen 4 nya luftfilter utöver det nya jag satte in i somras? Det spontana svaret är väl jo det behövs. Men jag får erkänna, det är inte troligt att jag kommer komma till en mästarställning på 25000 mil, i alla fall in te i närtid. Jag summerade att medelkörsträckan per år uppgår till 55 mil. idag står mätaren på 10650 mil. Med dagens körmönster passeras 11000 mil någongång runt 2031-32, exakt när de nästkommande 14000 milen ska hinna tillryggaläggas får jag återkomma om – lite senare 😀

Höstens metamorfoser – bokstavligt som bildligt

Att hösten är tider av förändring torde väl stå var och en självskrivet. Det är bara att titta på närmaste Lönn eller Ek som byter sin färgskrud.

I garaget är inte förvandlingen fullt lika påtaglig. På JYA byts inga däck, för inte fnutt ska vägsaltet få chansen att ens nudda karossen. I alla fall inte så länge Rolands ande vilar över förvaltningen. Men väl, när jag tittade i korgen från bakluckan så materialiserade sig en uppsättning låsmuttrar. Eller ska vi säga, ”tror-det-ska-fördröja-kleptomanernas-ambition-att-sno-hjulen-tillägg”?

Att tristessen var stor nu när JYA officiellt är inställd för säsongen. Golvmattorna urtagna. allt löst förflyttat och batteriet bortkopplat och satt på laddning. Ja vad bättre än att ägna någn timme åt att rengöra och polera nämnda försvåra-stölden muttrarna. Resultatet helt ok om jag får säga själv. Att dessa inte suttit på JYA är solklart. den har någon ännu mer raffinerad variant. Men kanske har de suttit på en 240? Kanske rent av med de 25 ekrade turbin-fäljarna kallade ”Corona”.

Att dessa nog får ligga kvar i sin plastförpackning känns troligt. De kanske behövs en vacker dag.

Lägga till handlingarna och gå vidare

I dag hade jag äran att mer ingående få titta på den vinröda 240 GLT’n jag sprang på en månad sedan. Det är inte den vanligaste av helgnöjen i alla för mig. En synnerligen trevlig vagn – i alla fall på 5 meters avstånd. Lite väl besviket blev det hela, när jag kikade under ifrån. förstärkningsbalkarna under främre stolsraden var ett minne blott. Nämnda vagn klarat elddopet som besiktningen utgör så sent som på vårvintern. Men en del plåt det saknas helt klart.

Lägger man sedan till söndersparkad dörrficka på passagerarsidan, en hängig överdragsklädsel och en air av gammal tobak. Ja då har vi raskt landat tillbaka i 1990-talets typexemplar. Att vi nu skriver 2025 och prisbilden är påtagligt högre känns beklämmande. Envisa rykten gjorde gällande att säljarens målbild vad 150 000 kr. Jag skulle väl säga att en femtedel kanske var ett bra lagom låt pris pris för en basutrustad GLT men övrigt komplett vagn. Speciellt med tanke på att rostlagningen säkert landar i häradet av minst en arbetsvecka. Lägger man sedan till att bakluckan borde bytas eftersom man haft last som slagit upp ur luckan. alla däcken borde bytas, i alla fall till samma fabrikat. Och slutligen en större basservice står för dörren. Då har vi inte heller adresserat de sedvanliga ärren i lacken.

Nej, då är det nog bäst att strö lite uppmuntran till ägarinnan, tacka för titten, och bege sig hemöver i höstsolen med JYA.

Överdragsklädseln lämnar nog ingen oberörd. Jag gillar – men det kliar i fingrarna att få veta hur inredningen överlevt därunder.

Ett brev betyder… ja vadå?

Med mitt intresse för bilar så faller det sig mer än lovligt ofta att det blir någon postal hälsning sänd. Ofta som vykort, ibland som brev numera. För låt säga 10-15 år sedan var det mest SMS. Då på den tiden vågade folk svara kändes det som. Idag är det mer regel än undantag att ens telefonnummer hamnar på någon blocklista och att meddelandet raderas illa kvickt. ja i den mån att det nu går att finna ett telefonnummer till någon.

I slutet av förra veckan, sände jag en i raden av hälsningar. Den här lite mer seriös än de flesta andra. Mången gång är det bara lite glada tillrop och en tänkt tumme upp till bilen, ägaren och smaken att hålla vid i förvaltandet. Ja för handen på hjärtat, råkar jag notera en bil och sedan inser att vagnen nyligen bytt ägare, ja då är jag kanske inte lika fullt engagerad. Troligen för den ägaren har gjort ett aktivt val att fortsätta på någon annans värv.

Men den här gången så kändes det naturligt att skriva. Hoppas på något att förtälja – i framtiden.

Lite tomgång i tillvaron

Senaste dagarna har ett jobbigt 2025 tagit ut sin rätt. Eller möjligen, så är det krafterna som helt sonika tagit slut. Jag lovar att vara mer detaljrik i vad som händer bortom den här bloggen och varför just 2025 varit ett smärre helvete.

Men fördelen med att ligga för ankar och vara fast är möjligen att tristessen föder nya uppslag. Ett av dessa upplag är att forska och försöka belägga varför livsmedelskedjan B&W inte längre är. Ett annat uppslag kom idag via podden Snedtänkt och avsnittet om snabbmatshaket Clock. Ett tredje mer slumpartat var att äntligen bryta gränsen i mitt tidningssamlande. Nu får även kundtidningen flytta in i hyllorna. Vad bättre än att först sikta på Volvos långpublikation Ratten. Ja det är något enklare att härbärgera 75 årgångar tidningar än att få chansen att skaffa ett kul exemplar utöver kära JYA helt klart.

Möjligen kommer jag vara mer negativ när jag väl försöker jaga upp alla årgångarna sedan 1930 för arkivering… men hinder är ju till för att övervinnas.