Med mitt intresse för bilar så faller det sig mer än lovligt ofta att det blir någon postal hälsning sänd. Ofta som vykort, ibland som brev numera. För låt säga 10-15 år sedan var det mest SMS. Då på den tiden vågade folk svara kändes det som. Idag är det mer regel än undantag att ens telefonnummer hamnar på någon blocklista och att meddelandet raderas illa kvickt. ja i den mån att det nu går att finna ett telefonnummer till någon.

I slutet av förra veckan, sände jag en i raden av hälsningar. Den här lite mer seriös än de flesta andra. Mången gång är det bara lite glada tillrop och en tänkt tumme upp till bilen, ägaren och smaken att hålla vid i förvaltandet. Ja för handen på hjärtat, råkar jag notera en bil och sedan inser att vagnen nyligen bytt ägare, ja då är jag kanske inte lika fullt engagerad. Troligen för den ägaren har gjort ett aktivt val att fortsätta på någon annans värv.

Men den här gången så kändes det naturligt att skriva. Hoppas på något att förtälja – i framtiden.