-”varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt”.

Det går väl inte att komma undan att vart och ett av alla projekt man för sitt inre skisserar, inte sällan just fastnar i att vara på skiss-stadiet. Men för den skull ska man väl inte nedslås på förhand och inte ge vart och ett av dessa frukter av ens tankeverksamhet storstilat, underfundiga eller helt enkelt bara kul projektnamn.

Att helgens tankeövning fått namnet efter den amerikanska sångerskan kom sig väl uteslutande av en slump. synapserna i skallen korskopplade projektet med en fundering om tidsandan möjligen hade någon film som var samma andas barn. I min inte fullt så cineastiskt bevandrade fatabur fanns bara en referenspunkt – filmen ”Working Girl”. Till nämnda film framförde denna Carly ledmotivet ”Let the river run” och den har bitit sig fast hos undertecknad.

Att Car-ly i sig är en kul ordlek som passar bra på en bil ja det gör väl att det automatiskt även bör vara ett superbt projektnamn. Det är på intet sätt ett invektiv utan passar väl som benämning på något utan att på något vis förarga eller förnedra.

Som alltid så är den där initiala projektfasen en ren förlustelse för mig. Att först och främst genomföra alla de skrivbordsstudier som får att företa. Allt från att skärskåda bilens historik via transportstyrelsens rullor. Sedan via privata aktörers rullor nagelfara besiktningshistoriken, hur den tillryggalagda distansen varierat år för år. Rent av hitta digitala spår lämnade via bilgrupper på nätet. 
Sedan appliceras mer släktforskningens ansatser. Man följer ägaren eller ägarnas spår i arkivvärlden. Här finns boenden över tid med som en faktor. Ty hur ska man tolka om ägaren hattat mellan mantalsskrivningar? Nej ultimat vore väl att ägaren var en av dem som skaffade villa bär någon gång runt 1970-talets boom och alltjämt bor kvar? Men riskfaktorn här är möjligen att garageväggarna och fordon bär minnesmärken över att avtagande perceptuella funktioner? Dessa brukar dock vara lätta att skåda på annonsbilderna, speciellt om välmenande närstående hjälper till med annons och inte direkt tänker på vad man förevigar bildmässigt.

Sedan kommer den intressantaste fasen. Att påbörja letandet av service och underhållsdetaljer, gärna för ett livslångt förvaltande. Jag vet inte hur många varukorgar jag plockat samman hos ”mina” reservdelsnasare. Det är dock väldigt bra att komma ihåg att tömma dessa korgar innan man väl ska handla. Ty det har hänt att det kommit med massa saker till bilar jag inte sedan köpt i villan när något brådstörtat behövt beställas.

När väl alla såna här kontroller gjorts, ja då har oftast bilen hunnit byta ägare, allt medan jag satt på kontoret och gjorde min efterforskning. Skulle det mot förmodan alltjämt finnas en vagn som nu söker ny köpare företas sista nålsögat i processen. Studierna på Youtube om bilmodellen, detta är speciellt väsentligt i de fall modellen på bil inte tillhör trafikbilden av idag, eller denna kontinent. I de fall det dessutom råkar vara en Amerikansk vagn, ja då är det snudd på ett obligatorium att titta igenom filmkartoteken med lite sarkastiska speglingar av bilmodellen. Bästa botemedlet brukar finnas i de fall där till exempel ”Regular Car Review” totalsågar bilen, ägartypen och den image att färdas av något dylikt utstrålar.

Om nu bilen – ovanstående till trots finns kvar som en potentiell kandidat, ja då börjar jag tvivla och möjligen gå vidare till nästa kandidat på listan. Så är det bara att börja om.

Var det föll den här gången? Jo-tack, annonsen försvann kvickt. Men jag har plockat ihop en varukorg för ca 6000 hos min amerikanska hovleverantör av bra och ha prylar…. får försöka komma ihåg att nolla den innan jag lägger ned för idag.