Månad: januari 2026

Om att vara fordonsmässigt utmanad

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

-Och bilen går bra?

frågan är väl om vilken bil vi pratar om. I familjen så finns 5 bilar. Familjen i det här fallet är hustrun,  jag och  dotter med äkta hälft. Det började med att dotterns ”andrabil”, en för sammanhanget oförskämt ogammal Ford Focus, behagade sluta koppla ut eller i hur man nu ser det. Lagom som servicejobbet för den var inplanerat. Så behagade även dotterns förstabil – även det en Ford Focus men kombi drabbas av akut kamremshaveri. Den som kan sin motorhistoria vet säkert att Fords Ecoboost-motorer är lynniga till sin natur. Våt kamrem är inget jag rekommenderar om man inte är gjord av pengar och kan göra preventivt underhåll låååångt innan serviceboken stipulerar. Nu är nog scenariot att det krävs motorbyte för att få ut fler mil ur den karossen.

Givet var läget akut, de fick ta vår kära Uncle Ben som vikarie.  En baggis eftersom jag i alla fall har Diesel-doris. Tills igår. Då sköt jag drivknuten på förarsidan!

Nackdelen var att jag var på väg mot Västerås på motorvägen. Det blev att sakta och försiktigt försöka ta bakvägarna till Örebro från Arboga. Så sådär 90 minuter senare så var jag väl hemma. Konstaterade att jag har nya knutar på lager så det var bara att i snöglopp och -6 grader inta garageuppfarten för lite motion.

Glad i hågen så konstaterade jag 3 timmar senare att drivknuten var på plats och bilen åter i ett stycke.
Skam den som ger sig tänkte jag i morse och hoppade in i Diesel-Doris för ännu ett försök att nå västra aros. Bara för att upptäcka att ja, det gick nu att styra bilen och den hoppade inte fram längs vägen. Men i gengäld pumpgasade bilen av sig själv, rök enormt svart och var milt sagt orkeslös.

Att i det här läget abdikera och vända hem ännu en dag i ogjort värv fanns inte på kartan. Resan förtogs i stillhet och med känslig gasfot. Fram och åter, missionen utförd men med insikten att av alla 5 bilar vi har är bara två driftsfäiga, ja i alla fall tekniskt. Att JYA skulle få se snöglopp och salt håller jag för otroligt. Så nja jag och hustrun har ingen bil. dottern har ju ”snott” vår andra.

Så billöst i slutet av januari 2026… det är ett aber i snövädret.

 

När nyfikenheten fått fäste

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I princip för just ett år sedan råkade jag se en trevligt lågmilad Ford Fiesta. Det var något i uppsynen som jag inte riktigt kunde sätta fingret på, Ja den där känslan som britter gärna kallar något franskt – je ne sais quoi. den där obestämbara känslan som ger en hint av något, som man just inte kan sätta fingret på.

Väl hemma, beväpnad med registreringsnumret så förstod jag bättre. Mätarställningen vid vid besiktningen sommaren 2024 visade 1940 mil. 1940 mil på 21-22 år är imponerade.  Även ägarlängden var rätt, det vill säga, en brukare – en dam i 80-års åldern. Lägger man ihop alla pusselbitar ja klarnade bilden en smula. Här fanns det säkert en orsak till att bilen just överlevt i ett underbart skick.

Osannolika överlevare har ofta en gemensam nämnare.i form av att de näst intill regelmässigt är basutrustade strippade inropare. Ja gärna såna modeller som aldrig egentligen såldes till vanliga köpare. Ty en nybilsköpare tenderar till att gärna vilja välja till i alla fall något från tillvalen. En metalliclack istället för den där solida baskulören. Eller ett lite bättre utrustningspaket för några tusenlappar upp, kanske den där radion som i alla fall kunde spela cd-skivor. Eller rent av att välja en motor som lätt gav lite möjlighet att faktiskt köra bilen.

Men i det här fallet tror jag mig idag veta att allt var så basalt som det kunde bli där som första posten i prislistan. En Fiesta med 3 dörrar, den lilla stötstångsmotorn på 70 hästar, en solid röd lack. Härligt plastiga hjulsidor som täcker de diminutiva stålfälgarna. Vevar till fönstren och en radio som just är radio punkt.

En sann tidskapsel av en bilmodell som var då pass vardaglig att man där och då inte såg dem för alla andra.

Överlevare i vitt

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Jag kan inte direkt minnas att Skoda Felcia var vanlig i vitt efter faceliften. Att vi sålde en och annan i vitt innan modellåret 1997 vill jag minnas. Men när väl de nya lackerade stötfångarna och den nya fronten var ett faktum. Ja så var det mest andra kulörer som var i ropet.

En härlig flashback till åren där innan millennieskiftet.

Långsam affär – eller möjligen affär med förhinder?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Bilarna på bilden har ingen koppling till texten, men än den härligt faktorn av ”snödekor” och ovanligt nog gul bil i vintervädret

Jag ska på intet sätt ta cred för uttrycket ”Långsam affär uppskattas”. jag vill gärna hävda att det yppades i en ledare i saligt insomnade publikationen Klassiker redan 2009. Ja närmare bestämt så skaldade herr Legelius d.y. just på ämnet redan 2009 i oktoberutgåvan av ovannämnda epos.  Så även jag, men först anno 2017 råkade nämnda uppslag passera bloggens läsare, raderna finns att ta del av här.

Att dessa tankar möjligen finns i mitt medvetande, speciellt i dessa dagar, stavas givet att jag tänkt titta på bil. Eller mer realistiskt. titta för att våga köpa. Om jag i bloggens begynnelse hade en aptit på bilar och bilaffärerna var en naturlig del i det som kan kallas vardag. Så var orsaken till att det gick att göra såna oöverlagda dåd – (det lät ovanligt sinistert) så var priserna helt andra.  här regerade prisklasser garanterat under 10 och inte ovanligt långt under hälften av det. Ja jag vill nog hävda att 3500-5000 var bekväma belopp att riska på en Pontiac Bonneville, En VW Passat, någon Audi 100 osv. osv.

Objektet som nu gäckar min tillvaro är lite dyrare, eller om vi ska se det nyktert, i alla fall typ 15-20 lite beroende på utifrån vilken nivå man startar från. Då är det ine helt bekvämt att säga ja tack och amen, bara utifrån en eller annan bild och elektronisk dialog. Lägger man därtill dem rent logistiska utmaningarna att bege sig 20-25 mil för att titta på härligheten så infinner sig ett visst mått av kalender-tetris. Är det inte den egna, så kan man ge sig på att den man ska besöka har planer som inte är så lätta att styra om. Lägger man därtill som vi har sedan en tid till väderfaktorn och utmaningarna presenterar. Ja då får det mig att fundera på om det är affärer med förhinder, eller möjligen bara en släng av att ”låt oss lära bekanta oss med varandra, jag som köpare och du som säljare”. Eller kort och gott att ”långsam affär uppskattas”?

Det känns möjligen som om ”the window of opportunity” är på väg att stängas, i alla fall kalendermässigt för min del. Det återstår bara tre dagar av min ”efter nyåret-ledighet” så fortsätter SMHI’s vädervarningar för snökaos alltjämt gälla, ja då är det nog tack och godnatt för en tid framöver.