Att koppla upp gamla backupdiskar kan ibland ge lite fynd för minnet. Dateringen för dessa små fragment av en svunnen vardag tillskrivs hösten 2008 och var då gatubilder från Örebro. Fiaten nedan bytte visst ägare 5 år senare, då efter en tämligen lång törnrosa-sömn i garaget.
ödet för Alfa 164:an är inte för mig känt. Men bilden känns inbjudande på något vis, vädret till trots.
Nej tillvaron är full av tappade sugar projektmässigt.
Dagens trafikbild kontrasterar en smula mot denna gröning, här från ICA’s parkering
Att varumärket Swatch gärna utmanar bilden av vad ett armbandsur kan vara vet troligen många. En hel del spännande kreationer har kommit från den Schweiziska firman över åren. Ofta då sprungna ur samarbeten med modehus, designers och annat namnkunnigt.
1996 åkte jag och min dåvarande flickvän på bilsemester genom Europa, då i en vit Volvo 340 utan tillstymmelse till AC, farthållare eller för den delen vidare värst stark motor. Givet behövde vi ta oss över Östersjön, då via färja till forna östtyskland. Och där i Taxfree-shoppen sprang jag på en av Swatch innovationer, eller ska jag säga två?! Som en del i det stundande Olympiska sommarspelen i Atlanta så uppfann man White Hours Black Minuts. En horribel kombination där man behöver ha två armbandsur. den ena visar minuter den andra timmar. Där och då hade jag inte sinnesnärvaro att köpa härligheten.
Jag får erkänna att dessa har gäckat mig och inte lämnat sinnet. Som en del i ”jag fyller 50, det går inte att vänta längre på att hinna med allt innan det är försent” så införskaffades en uppsättning. Av prislappen från 1996 så har värdet stått sig 🙂
Ja jag vet, det har varit lite sviktande rapportering knutet till vad som händer i vagnparken. Laguppställningen denna sommar består av Car-ly Simon, Chevroleten med någon latent identitetskris varnades en Dekaltrimmad Oldsmobile. ”Rullo/Majks/JYA, Rolands bil” – här är det inte så mycket identitetskris. Mer problem för ägaren att veta vad Volvon borde ha för tillmäle. Och så lilla Diesel-Doris. Även här råder visst en oklarhet i vad den bör kallas. Vissa gillar Diesel-Doris. Men Regnumret JNE gör att dottern kallar den JANE?!
Nåväl – de två förstnämnda har varit trafikfäiga. Men stackars lilla Doris, hon har haft utmaningar sedan i vintras. Allt från en Intercooler som sprack via en drivknut som sade upp sig på motorvägen till Västerås. Till att nu lagom som besiktningen löpte ut, behaga sätta bakdörren i baklås. Ja då blev det inte bättre än att få vila till min ambition att reda ut problemen gick att uppbringa.
Så med mycket vånda, en del skruvande och en hel del underhåll så passerade även Doris ”nålsögat” och är laglig i trafik ännu 14 månade framåt. Så förlängt lidande för tyskan Doris. Men en ren vinst för mig som får tillbaka min trotjänare som funkar till det mesta. Ja förutom att ge social status och graciösa entréer på parnassen.
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.