Månad: juli 2026

Strövtåg i hembygden – eller tacka hunden för det.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Senaste dagarnas myckna tid i garaget fick idag ett avbrott tack vare dotterns hund. Eller rättare sagt, behovet av att denne behövde dedikerad vakt.
Just promenader med hund ger ett par tre fördelar.
Ett – man kan rent legitimt stå still och stirra med tom blick ut i periferin.
Två – nygamla promenadstråk och platser man inte rör sig på i vardagen behöver uppfinnas och beträdas.
Tre – som god hundförare är det bra att släppa fokuset på telefonen för att varva observant på omgivningen.

Just under de förutsättningarna företogs eftermiddagens väktarrunda. Ger man bara sig själv tid att fundera och reflektera så fastnar ett och annat. Eller ska man säga, väcks tankarna på vad man faktiskt möter.

Ett hemligsfu(y)llt garage, man kan ju bara undra vad dessa garageportar döljer i tillvaron

En Audi mina ögon garanterat noterat ett otal gånger sedan 2011 när vi först flyttade in i grannskapet. Men såhär, med öppen motorhuv så ger det en helt annan uppsyn. Och tankarna på varför den står sådär ”blottad” i tillvaron är ett gott uppslag och ger föda till dagdrömmerier.

Lite av samma känsla drabbade mig redan i förra veckan, dock inte på hemmaplan utan i storstaden där ögat fastnade på en sån riktig diva i campingvärlden; en Niesmann Clou från mitten av 1980-talet. Jag minns än hur jag storögt stirrade på någon liknade kreation på Husvagnsmässan på Elmia när familjen gjorde en heldag. Så här i efterhand har jag synnerligen svårt att förstå vad sånna ”fattiglappar” som familjen N nu råkade vara skulle ha att göra på Husvagnsmässan och nya kreationer som kostade långt mer än den begagnade Volvo 240 familjen då hade. Lika fantasieggande är att idag tänka på hur denna ”lyx-mobil” verkar ha fastnat i en villaträdgård i huvudstadens utkanter, liksom fastfrusen i tiden.

 

Lite tunt på lackfronten – rött och svart, lite väl ihopblandat

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Hamlet hade nog kunnat travestera sig själv och uttrycka, ”-Polera, eller inte polera, det är ju frågan”.
Nu är det nog möjligen mer ställt inför fakta att det har polerats tidigare. Ty det röda lyckas inte täcka upp. Rustikt charmigt javisst! Men kanske något att adressera i vinter? Bättringsfärg lär ju gå att få tag på.

Låt den rätte komma in? eller av med vintertak, på med sufflett

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Av rent logistiska skäl så var det tvunget att inleda min tid som förvaltare av en 2CV med ett isolerat vintertak på plats. Det var enklaste sättet att få med taket till Örebro.

Nu var det hög tid att avhjälpa tillkortakommandet. Dags att lyfta av glasfiberflaket till förmån för att få suffletten på plats.

SÅ från

Till att istället ha öppningsbart

Franskt så in i vassen

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att gamla konstruktioner kräver gamla manér är väl inget ovanligt. Men i sann anda typiskt för huset Citroën så går det inte bara åt EN smörjspruta utan förstås TVÅ. En designerad för Chassifett, den då till den nedre spörjnippeln. Men sedan ska det givet vara ännu en men laddad med molybdenfett för drivknutar och drivaxlar…. Nu är det i alla fall påfyllt och infettat. Ett steg närmare att kunna säga att den fått sin årsservice.

 

Få

Juli, högsommarvärme och termotak på!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Nytt äventyr är under uppsegling, Papper skrivna, pengar har bytt händer. Men bilen står alltjämt på säljaren tomt, 22 mil bort….
Dagens stora händelse, sätta dit termotaket i strålande sol och högsommarvärme… En upplevelse:)

I morgon upp i arla morgonstund för tåg och tunnelbanan och en promenad, sedan bör det bära hemåt. Bilden ger kännaren vägledning. Den oinvigde får avvakta någon dag på att få veta vilken bil 88 blir i min ägo

Ut i spenaten, garagegluttande med insikter

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Få saker är ju så spännande som att få besöka andra bilgalningars garage. Igår ställdes kosan till västra Vätterns stränder. En underbar Trabant Kombi stod på agendan. Allt överträffade förväntningarna, givet prisbild och årsmodell osv.
Ha-begäret stort, dock fanns ett problem mer svårlöst och synnerligen försvårande. 186 cm förare med storlek 47 i skor fick helt enkelt inte plats, i alla fall inte med möjlighet att faktiskt på ett säkert och lagom obekvämt sätt framföra härligheten.
Men någon annan var snabb och säkrade förvaltandet så bara ett par timmar senare verkar den ha bytt ägare!

Note to self; skaffa mindre fötter och krymp i alla fall 10 cm på benlängden för att få till något gångbart.

Car-ly på ”årskontroll” odramatiskt som få.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I brist på annan sysselsättning så fick Car-ly Simon besöka Carspect för ett årligt uppföljningsbesök. Möjligen var detta tidiga besök, ja planen var att det skulle bli i september, frukten av funderingar. En sommarplåga är ju som bekant tänkt att vara ett kort gästspel i ägarlängden. Ett projekt att fokusera på en kort period där och då.

Bilen på bilden har inget att göra med artikeln att göra. Men en SAAB 900 i allmänt matt tillstånd skulle vara något att sätta tänderna i.

Möjligen fanns väl förhoppningen om att allt inte skulle vara perfekt. Dels för att få något att sätta tänderna i, dels för att ge den där känslan av att något borde få ett nytt hem.

Givet kom alltsammans på skam. allt verkade oförskämt bra får erkännas. Så Besiktningsmässigt så är det ”good to go” för 14 månader framåt. Lite som att vara ”To Good to go?!”

Turligt nog så serverade facebook market uppslag på andra projekt. Så här lyser ”undersökningslamporna” starkt. Ett potentiellt objekt är under utredning. Ett besökt planerat i närtid för att få beskåda härligheten. Exakt vad det är för något, ja det låter vi bero. Det vore att jinxa har jag en känsla av.

 

Dödförklarandet av print och tidskrifter, överdrivet?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Jag får erkänna att jag målat fan på väggen. Möjligen ivrigt influerad av de vad vi väl kan kalla corporate-lingons braskande verklighetsbeskrivningar vi fått oss till livs via OK’s ledning

När OK-förlaget nu slutligen städade i titelportföljen och kastade många kära barn med badvattnet, så tog i alla fall jag det som in inteckning. Ett tecken på att att det som vi fått till oss som ägarombud om struktuella utmaningar om en bransch som på controller-nivå verkar vara ett rött skynke.

När dessa rader plitas ned i och kalendern just slagit om till juli månad 2026 så har styvt 14 månader passerat sedan gardinen drogs ned i mitt tidningsuniversum. Mången var vi som likt en fiskar på torra land kippade efter andan och prognosen för ”överlevnad” i alla fall mentalt var obefintlig.

Men såhär med ’400 dagar och lite växels’ perspektiv – så är inte hoppet ute. Snudd på skulle jag säga att vi kanske så smått ser ”entusiastpressens” återuppståndelse. Ty även om ”Klassiker” och ”SAAB Cars Magasin” förpassades till förlagsvärldens insomnade titlar så verkar det finnas hopp. Snudd på i samma nisch, men nu drivet av samma gäng publicerande journalister, finansierat via förskottsbetalning och samarbeten med andra intresseorgan.

För mig faller sig det fullt naturligt att världens största SAAB-klubb håller lite i trådarna för ett dedikerad magasin just som kretsar kring SAAB. Att även gammelbils-sveriges paraplyorgan för bilklubbarna; Motorhistoriska Riksförbundet utgör det sammanhållande bollplanket att studsa mot för höstens nya titel Våra Klassiker magasinet känns betryggande. Inte för att jag skulle haft några tvivel att skriva ut en förskottsbetalning till gänget kring Carl Legelius om de bara bett mig. Men det känns ännu lite säkrare när det är till MHRF och Saabklubben man tecknar sig.

Petimätern i mig känner givetvis att man för transparensens skull bör tillstå. Det är inget utgivningsmässigt 1:1 förhållande vare sig för magasinet om SAAB eller Klassiker. I det senare fallet är väl förhållandet sämst så till vida att klassiker kom ut i 12 nummer på ett år medan nu får man se fram mot att något dimper ned en gång på hösten och en gång på våren.

Å andra sidan; jag skulle nog sträcka mig så pass långt att entusiastbils-sverige möjligen faktiskt just kan skörda frukterna av OK-förlagets pyramidalt klumpiga beslut….

Ja för jag kan tänka mig att sål änge herrarna Legelius, Johansson, Nyblad och Meyer var knutna till förlaget så hade vi inte fått se i alla fall två nyetablerade och engagerade förlag, Dels Fredriks Raketbild.nu och nu senast Claes med Kubik förlag. Båda har nu kanaliserat ett antal titlar bara under det gångna året. Lägger man där till att de nu fungerar som samlade distributörer för fler motorskribenters alster så finns det potential för en ny era av motorbokhandlare, ja lite som Björn-Eric Linds låda. Exakt vad Björn Meyer har hittat på eller på gång vet jag inte, medverkar stundom i Carl’s prduktion. Här verkar herr legelius ha fullt att stå i med ett idogt poddande på Våra klassiker – podden.

Men jag får väl tillstå, saknaden efter tidningen Klassiker är stor, snudd på oöverstiglig. På det mer medmänskliga planet så tänker jag att jag hellre sett att ”trojkan” fått vara kvar på OK Förlaget. Men Innerst inne,  jag tror att det var bra för ”flocken” att nu släppas fria, de kommer göra så mycket mer spännande och intressanta alster.