Semesterns förgänglighet är säkert en faktor var man kan känna igen sig i. I mitt fall infaller stoppstrecket först söndagen den 6 september. I år var det kanske inte det mest taktiska av val att lägga ledigheten så sent, i alla fall om just mängden soltimmar skulle viktas som mest väsentligt.

Så vilka projekt återstår då att hinna räta ut? Det retoriska svaret blir motfrågan; -Hur långt är ett snöre?!
Nåväl spetsfundigheter åsido, mest akut är att lösa garageplatser. Ja pluralis, sommarplågan Car-ly Simon kommer som första vagn nu övergå och upptas i den exklusiva klubben som blivit VinterVånda. Som om inte det vore tillräckligt så behöver även Babar komma under tak . Här är det riktigt spännande och minst sagt utmanande .
Just en 2CV är behändig, lätt och definitivt en aning skör. Speciellt om den får stå ute i vätan. Så plats behöver realiseras. Denna gång har matematiken i undertecknad fått för sig att det rent av borde gå och ’skohorna’ in bredvid lilla JYA. Dock tror jag inte min hyresvärd riktigt tänkt att det borde vara just så. Turligt nog är hyresvärden indirekt undertecknad via att hustrun är en av fastighetsägarna som äger kåken i fråga. Jag räknar och räknar, återstår att testa teorin inom kort.
På en högre nivå så återstår givet en massa uppskjutna underhållsinsatser på diverse vagnar: byta fönsterhiss på Diesel-Doris, att se över vevhusventilationen på svärmors S60. Byta bromsar på dotterns Fiat. Besiktiga JYA, men det behövs bromsöversyn för att känna att den har sin fulla potential att stanna.

Därtill skulle det vara superbt bra om jag hann ett varv till storstan för att skaffa cocosbollar och hälsa på ute på Djurgården. Därtill besöka en annan tidningskonnesör och rent av göra en lite transport av en annan kul vagn. Men det kräver att det finns plats att parkera härligheten här hemmavid…. Tetris i vardagen helt klart.