Kategori: Bilinköp som aldrig blev av

Långsam affär – eller möjligen affär med förhinder?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Bilarna på bilden har ingen koppling till texten, men än den härligt faktorn av ”snödekor” och ovanligt nog gul bil i vintervädret

Jag ska på intet sätt ta cred för uttrycket ”Långsam affär uppskattas”. jag vill gärna hävda att det yppades i en ledare i saligt insomnade publikationen Klassiker redan 2009. Ja närmare bestämt så skaldade herr Legelius d.y. just på ämnet redan 2009 i oktoberutgåvan av ovannämnda epos.  Så även jag, men först anno 2017 råkade nämnda uppslag passera bloggens läsare, raderna finns att ta del av här.

Att dessa tankar möjligen finns i mitt medvetande, speciellt i dessa dagar, stavas givet att jag tänkt titta på bil. Eller mer realistiskt. titta för att våga köpa. Om jag i bloggens begynnelse hade en aptit på bilar och bilaffärerna var en naturlig del i det som kan kallas vardag. Så var orsaken till att det gick att göra såna oöverlagda dåd – (det lät ovanligt sinistert) så var priserna helt andra.  här regerade prisklasser garanterat under 10 och inte ovanligt långt under hälften av det. Ja jag vill nog hävda att 3500-5000 var bekväma belopp att riska på en Pontiac Bonneville, En VW Passat, någon Audi 100 osv. osv.

Objektet som nu gäckar min tillvaro är lite dyrare, eller om vi ska se det nyktert, i alla fall typ 15-20 lite beroende på utifrån vilken nivå man startar från. Då är det ine helt bekvämt att säga ja tack och amen, bara utifrån en eller annan bild och elektronisk dialog. Lägger man därtill dem rent logistiska utmaningarna att bege sig 20-25 mil för att titta på härligheten så infinner sig ett visst mått av kalender-tetris. Är det inte den egna, så kan man ge sig på att den man ska besöka har planer som inte är så lätta att styra om. Lägger man därtill som vi har sedan en tid till väderfaktorn och utmaningarna presenterar. Ja då får det mig att fundera på om det är affärer med förhinder, eller möjligen bara en släng av att ”låt oss lära bekanta oss med varandra, jag som köpare och du som säljare”. Eller kort och gott att ”långsam affär uppskattas”?

Det känns möjligen som om ”the window of opportunity” är på väg att stängas, i alla fall kalendermässigt för min del. Det återstår bara tre dagar av min ”efter nyåret-ledighet” så fortsätter SMHI’s vädervarningar för snökaos alltjämt gälla, ja då är det nog tack och godnatt för en tid framöver.

Redan utforskade tankevurpor ställer på ända.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att prövade tankebanor stundom återuppstår torde inte förvåna någon. Givetvis inte mig heller. I sinnet uppenbarade sig en ’soundbite’ härom aftonen när jag insåg ett predikament jag trodde mig stå inför. Nu ska jag inte tråka församlingen med en allt för djuplodande utläggning om de tänkta implikationerna utan mer konstatera ett par omständigheter.

Ett, det finns två potentiella vagnar jag suktar efter. Den ena dyrare men troligen en mer allmänt erkänd ’entusiastbil’, den andra betydligt ovanligare och därmed garanterad ringaktad som något att samla på för framtiden. Som bonus är den även billigare, faktiskt mycket.
Två; den dyrare erkänt ’entusiastiska vagnen är ”köpbar” tämligen direkt. Medan den rara och påtagligt rare:are har fastnat i ett administrativt limbo. Ett limbo jag av erfarenhet skulle tro kommer kräva upp till ett halvårs tid och möjligen även lite juridiska krumbukter för att lösa ut.

Här någonstans kom just den formulerade ’sound bite’ in i bilden. Så catch frasen för stunden löd i stil med att det var läge ”att äta från menyn”. Det bör sig inte mycket bättre än att jag faktiskt avhandlade ämnet för tre år sedan här på bloggen. Blotta insikten fick mig att istället försöka spinna vidare på den där juridiska komplexiteten. För mitt inre dök nästa frasering upp, ”uppfinn inte rättsfall som inte finns”. Skämskudde-faktorn var hög när jag insåg att även just ett sånt inlägg lagts till handlingen, även det för 3-4 år sedan om än inte med den exakta ordalydelsen.

Möjligen är det bra att inse, det är inte var dag man lyckas formera helt nyskapande tankar. Det går gärna i cirklar, möjligen för det cirklar väl kring min egna person.

Jag hör vän av ordning ställa sig frågande kring vad sensmoralen kring bilval möjligen landar i? Jag ber att få återkomma i frågan, så snart ägaren till den typiskt entusiastiska bilen återkopplar om möjlig visit för att bekanta mig närmare….

Om att fatta beslut och välja väg.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det är inte utan att det känns om vissa vägval är såna man gör väldigt sällan. Idag gjorde jag just ett sådant. Ja troligen kommer jag förbanna och tvivla på mitt sinnestillstånd. Ja över att inte ha köpt just den där unika….

Det är kanske därför jag behöver skriva dessa rader. Som en liten påminnelse till mig själv, härnäst som tvivlet sätter till. För ja det lär det göra. Men som liten notering till mig själv. Hur ska man enklast förvara en dylik tingest? 2 å 40 hög, alltså 45 centimeter för hög för garaget i stan. Om nu inte det var nog som skäl. Den har stått i 20 år i väntan på att registrera…. Den har visserligen bara gått 1500 miles sedan ny. så allt har säkert bekat ihop…. Men framför allt – den saknar rätt alarmutrustning. Ingen sån brittisk ringklocka för att påkalla fri väg. Så så gick beslutet till. Kom nu ihåg det Michael lille…. närhelst tvivlen sätter in igen.

-Men tänk om jag ångar mig, och ångrat mig igen?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Redan.i vintras fångades mitt öga av TT’n. En riktig fånge på uppfarten här i grannskapet. Kontakt togs. Prisbild avhandlades. Projekt avfärdades. Konklusion – för dyr och för osäker om motorn var kurant.

Ve och fasa, idag är den borta, dess plats på uppfarten ersatt. Av en ELBIL. Ja det är som de säger. det är först när båset efter kon ekar tomt man saknar något… 2025 levererar i alla fall frånfällen på många plan.

Oss bilgalningar emellan?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I mitt liv så har jag kommit långt med att skapa flera olika sfärer i tillvaron. Jag hör för mitt inre att dem som har psykologi som sin skolning säkert sätter diagnoser snabbt utifrån detta beteende. Möjligen kan det kanske kallas compartmentalization. Låt oss nu inte fastna i egenheten i sig, eller effekterna och orsakerna bakom.

Nej den här spaningen handlar nog mer om att dessa icke överlappande sfärer får vissa effekter. I jobbet möter jag ett visst klientel, på fritiden som arkivarie av biltidningar finns ett annat persongalleri där kontakter förekommer. På samma vis, så finns det en sfär där mina vänner i Londontaxi-sverige huserar. Ett annat för mina kontakter med Bilklubbarma och slutligen även ett helt eget universum knutet till Land Rovers.

Att överspillet av information mellan grupperingarna är mindre än vad jag själv vågade tro på blev jag grymt varse idag. Ty även om många ”världar” har facebook som nav så verkar inte ens dess algoritmer riktigt vilja vara kommunikativa sinsemellan. Beviset, för en stund sedan nåddes jag av den tråkiga nyheten att en av personligheterna i LondonTaxi-Sverige har gått ur tiden. Eller mer korrekt, gick ur tiden redan i somras. Så så mycket ”överspill” verkar det vara.

Så – mina bästa tankar till dig Klas! Må nästa spelplan vara minst lika berikande för din del som din livshistoria från den här spelomgången bevisligen varit!

Att planera i förtid?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I dagarna fann jag mig i en situation inte helt olik hur jag som oftast kan ertappas med att fördriva tid. Ja givet med att kolla flödet av annonser på blocket.

Missionen för dagen, inventera och fundera på om det vore läge att skaffa husvagn. Ja Husvagn är ju ett subjekt som stundom fastnar på min radar. Inte för att jag direkt tror mig vara en husvagnsmänniska. Att hustrun definitivt inte är det ja det tror jag mig vara fullständigt säker på. Men en tidigare hotellvistelse i skåne för någon vecka sedan fick mig i alla fall att fundera.

I raderna av annonser som fladdrade förbi dök helt oförhappandes fastnade blicken på annonsen för en sån där Högbyggd ”dörrstoppsformad” Peugeot upp. Ja du vet en sån där 1007 som rosade marknaden för snart 20 år sedan. Att det möjligen blev lite av att dansa en sommar, eller rättare sagt fyra somrar om man ska vara ärlig. Ja det var ju en helt annan femma. Att pressen var begeistrad men ändå inte tyckte konceptet räckte till verkar stå klart. Ständigt frånsprungna av konkurrerande alternativ i de numismatiska sammanställningarna. Priset för högt, vikten för hög. Ja allmänt mätt på en måttstock som möjligen mer var avpassad för konkurrenterna.

Men ack så praktiskt eftersom vagnen just hade enkelt insteg och ”vuxen” sittställning för en åldrande kundgrupp. Exakt hur 1007:an hittade sina kunder har alltid fascinerat mig. Ty jag tror var och en som skaffade någon just gjorde det av ett särbehov. Vare sig det var ålder, kroppsliga tillkortakommanden, behovet av att kunna manövrera i trånga utrymmen. Eller rent av bara för färgens skull. Det sistnämnda eftersom den fanns i några riktigt kulörta Ljusgröna, blågrå eller rent av saffransgula om nu inte sorbetgul och ferrariröd inte var tillräckligt.

Att habegäret snabbt växte ja det var helt klart. Men insikten att det fanns i alla fall minst två handfull med potentiella kandidater, varav många verkade rosat marknaden sedan snösmältningen varit ett faktum. Ja det tyder väl på att marknaden inte insett hur fantastisk denna vagns potential verkligen är?! Oavsett, en enägarvagn med full servicehistorik och av bilderna att döma välvårdan listade inte i häradet under två skattade månadslöner nu denna sommar 2024.

Och visst, man borde ju slå till nu när de alltjämt finns bilar med lätt insteg, ty vips lär väl knän och höfter snart säga stopp annars. Då lagom till att alla 1007:or förpassats in i bilhimmelen.

 

Om ansvar #2

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I inte helt triumfatoriska ordalag så författades inlägget här innan.

Föga anade jag att det skulle bli en prövningarnas övning.

Ett – tåg bokades för att kunna åka och avhämta förvärvet.

 

Två – två timmar innan avfärd meddelar tågoperatören – avgång inställd.

 

Tre -samtal kommer från säljare; Bilen startar inte, idag heller även fast batteriet stått på laddning hela natten.

Fyra – undertecknad sätter sig i den trofasta Passaten Diesel-Doris och ställer kosan mot ett okänt garage i Katrineholm, fast förvissad om att säkra inköpet av nämnda Gula bil med mjukt tak.

Fem – insikten drabbar undertecknad vid torrsim i bilen, Inte fnutt kan jag tänka mig att vara synlig i en Gul Renault Megane som formligen osar ”hårfrissan Bibi 50 plus som ska ha något chic’t”

Sex, kör en omväg och åker tillbaka hem, vid hemkomsten konstateras. Ja det roliga är ju att åka i alla fall – varför kör jag aldrig bil nu för tiden?

Så var det det här med ansvaret – ja jag tog mitt ansvar och köpte inte någon bil utan tak så om det nu inte blir en toppensommar med massa sol så var det i alla fall inte mitt fel….

Om att ta sitt ansvar?! #1

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

När dessa rader plitas ned så är det nära på ett helt dygn innan jag vet den exakta utkomsten av mitt hittepå.

För att nu inte jinxa det hela så får jag hålla mig till tämligen generella termer och att i svepande ordalag försöka ge en bild av vad jag menar. Eller så gör vi det hela än enklare, det vill säga du klickar här och ser vad det var jag trodde mig hitta på.

Men vi börjar med en handfull vederläggliga fakta.

-.Ett: jag har med åren utvecklat en viss känslighet för att exponeras av sol, framför allt mitt på huvudet. Det är något som jag blir smärtsamt påmind om varje gång jag klipper gräset här hemma och solen behagar göra mig sällskap.

Två: åldern börjar ju bli av den kalibern att jag inte direkt uppskattar drag, buller och vibrationer. Javisst, gubbåldern tillsammans med gubbkropp och tinnitus gör det hela inte fullt så behagligt som jag kommit fram till att man kan ha det.

Tre: varför ska man inte kunna ha det praktiskt i största allmänhet? Ja menar en bra stereo med moderna bekvämligheter gör ju att resandet i alla fall kan kombineras med fortbildning eller kommunikation?

Ja med dessa pusselbitar så bör man kunna ge bilden av vilka modeller och varianter av fordon som jag borde välja.

Men icke – inte den här gången. Och allt kokar då ned till att jag såg hur Marcus Oscarsson hade en braskande nyhet för ett par dagar sedan. Något om att prognosen varslade om en synnerligen varm sommar, ja rent av i kalibern liknande sommaren 2018. För dem som om möjligt inte kan placera vilken sommar det var så säger jag bara polska brandmän och 33 grader varmt i Örebro typ.

Exakt vad det möjligen blir i åkdonsväg – ja det får tiden utvisa -men det är inte omöjligt att vi har ett potentiellt fall av Sommarplåga på ingång!

Lite som en retroaktiv prenumeration på tidningen Connoisseur

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Jo jag vet, det har varit lite tyst på bilfronten en tid nu. Jag tror det nära på passerat ett helt år sedan senaste förvärvet i form av Trikålåren var ett faktum. Jag vet inte om jag ska skylla på att det är en materialsport eller helt sonika citera den store filosofen Pölsa i filmen ”Smala Sussies” smått geniala konstaterade ”jävla oflyt hele ti’n”.

Möjligen är det sviterna av att inte ha varit riktigt i takt med min samtid som fått mig att tveka och indirekt komma än längre från samtidens prisbild och värderingshets. Kanske även frukten av att nu ha jobbat på sånt sätt att behöva ta med bilen till jobbet mest varit en belastning. Aningen då i form av bristen på parkeringsmöjligheter. Eller som idag, kostnaden för att få parkera vara så på pass ansenlig att det är svårt att motivera de extra hundralappar varje vecka det nu kostar.

Uppslagen har funnits men det har alltid kommit något emellan. Här senast var det en Renault Safrane som kom på fall av vädrets makter. Utsikterna att försöka felsöka en stendöd fransyska i -20° ja det var inte att tänka på. När säljaren dessutom råkade inflika att vagnen dött under en provtur och varnat för att något ”securité” deklamerats i kupén. Ja då kändes steget så pass stort att det blev oöverstigligt.

I andra fall har allt liksom runnit ut i sanden oftast på grund av allt praktiskt. Omöjligt att få till ett lämpligt datum för hämning som passar säljare och köpare. Här för leden föll det på att säljaren fått bege sig till andra landsänden för att utbilda och förväntades vara borta all överskådlig tid.

Tid ger perspektiv

Nej, i brist på roliga uppslag så har det blivit naturligt att fokusera på andra spännande saker och företeelser som fått mig att reflektera. Lite som en teaser så får jag flagga för att det kommer komma något på ämnet ”Portföljer”. Ja minns ni dessa dokumentväskor som fanns överallt under 1980 & -90-talen. Ja de var till och med så vanliga att Lasse Åberg lyckades få i referensen i Sällskapsresan. Ja den om båtsporten, SOS hette den om jag inte helt missminner mig. Där travesterad i form av en referens till den polska attachéväskan mer känd som plastkassen.

Här någonstans fastnar jag i en känsla av portföljens inbyggda tyngd, värdighet och seriositet jag känner svår att applicera på tillvaron och yrkesvärvet av idag. Möjligen är attachéväskan att betrakta med samma burgna men möjligt utdaterade blick som att få en retroaktiv prenumeration på inkomstmiljonärernas husorgan Connoisseur utan att riktigt ha monetära muskler att matcha livsstilen.