När Swatch ansåg att det krävs två urtavlor för att visa tid

Att varumärket Swatch gärna utmanar bilden av vad ett armbandsur kan vara vet troligen många. En hel del spännande kreationer har kommit från den Schweiziska firman över åren. Ofta då sprungna ur samarbeten med modehus, designers och annat namnkunnigt.

1996 åkte jag och min dåvarande flickvän på bilsemester genom Europa, då i en vit Volvo 340 utan tillstymmelse till AC, farthållare eller för den delen vidare värst stark motor. Givet behövde vi ta oss över Östersjön, då via färja till forna östtyskland. Och där i Taxfree-shoppen sprang jag på en av Swatch innovationer, eller ska jag säga två?! Som en del i det stundande Olympiska sommarspelen i Atlanta så uppfann man White Hours Black Minuts. En horribel kombination där man behöver ha två armbandsur. den ena visar minuter  den andra timmar. Där och då hade jag inte sinnesnärvaro att köpa härligheten.

Jag får erkänna att dessa har gäckat mig och inte lämnat sinnet. Som en del i ”jag fyller 50, det går inte att vänta längre på att hinna med allt innan det är försent” så införskaffades en uppsättning. Av prislappen från 1996 så har värdet stått sig 🙂

Ordningen åter – alla tre bilar i trafik

Ja jag vet, det har varit lite sviktande rapportering knutet till vad som händer i vagnparken. Laguppställningen denna sommar består av Car-ly Simon, Chevroleten med någon latent identitetskris varnade sen Dekaltrimmad Oldsmobile. ”Rullo/Majks/JYA, Rolands bil” – här är det inte så mycket identitetskris. Mer problem för ägaren att veta vad Volvon borde ha för tillmäle. Och så lilla Diesel-Doris. Även här råder visst en oklarhet i vad den bör kallas. Vissa gillar Diesel-Doris. Men Regnumret JNE gör att dottern kallar den JANE?!

Nåväl – de två förstnämnda har varit trafikfäiga. Men stackars lilla Doris, hon har haft utmaningar sedan i vintras. Allt från en Intercooler som sprack via en drivknut som sade upp sig på motorvägen till Västerås. Till att nu lagom som besiktningen löpte ut, behaga sätta bakdörren i baklås. Ja då blev det inte bättre än att få vila till min ambition att reda ut problemen gick att uppbringa.

Så med mycket vånda, en del skruvande och en hel del underhåll så passerade även Doris ”nålsögat” och är laglig i trafik ännu 14 månade framåt. Så förlängt lidande för tyskan Doris. Men en ren vinst för mig som får tillbaka min trotjänare som funkar till det mesta. Ja förutom att ge social status och graciösa entréer på parnassen.

 

Majks – en skylt flera bilar?

NUA, nu med en ännu större identitetskris. En Oldsmobile, såld som Chevrolet, med den personliga skylten som syftar på ägarskapet – kanske inte så mycket på ägaren

Det lite halvängsliga med att ha personlig skylt yttrar sig i en viss vånda på vilken av vagnarna kombinationen bör sitta. Så låt mig här visa ”husets val, i alla fall för stunden.

JYA i lånta fjädrar

Aleron – nu även dekalbeprydd

Visst jag har vissa dubier över att sätta dekaler på mina på mina åkdon. Men så passande det var att dessa ankom såhär ett par dagar efter att nämnda podd avhandlat bilmodellen.

Det tränade ögat noterar givet att det råkar vara något special i figurskuren metallic finish

 

Den rullande identitetskrisen uppmärksammades – Alero omnämnd i podden Våra Klassiker#50

Det är inte utan att det är kul att Alerons gästspel på Frukostklubbens första möte för året gjorde  någon form av intryck hos podd-gänget. Helt klart en bil som å ena sidan är så generiskt obestämbar att den borde flyga under rader, Å andra sidan, milt irriterade och svårbestämbar för sinnet utan att vara så extrem som exempelvis en Pontiac Aztek.

Poddavsnittet finns på diverse plattformar, eller direkt via pod.space

Utlokaliseringsbekymmer

Garagebristen, eller rättare sagt, bristen på utrymmen där jag kan skruva bil ostört över tid, gav JYA en tur till annan ort. Skylten med MAJKS känns ovan i mina ögon.

Så just nu står ännu en förbenad Ford i garaget och väntar på lite ambition och engagemang. Säger bara Våt Kamrem….

Märkeskläder?

Att SAAB passade på att erbjuda en exklusiv inredning i italiensk ull som alternativ till det skotska skinnet från Bridge of Weir har väl inte helt fallit i glömska. Yllet var förövrigt från Zegna som även gör en hel del textil som blir kostymer.

Att jaguar valde en lite annan approach kom mig till livs när jag packade upp en försändelse med kavajer. Låt mig visa insidan på mitt nyförvärv. 

Frågan jag nu ställer mig är om även bilen borde platsa i ”garderoben”…?!

 

Lite stiltje – är det alltid dåligt?

Att våren kan anas vara i antågande är… bra?! Men det känns om det tar lång tid. Och är tålamodet inte på topp ligger känslan av stiltje nära till hands.

Nu kan man väl ha viss förtröstan i form av att världsmarknadernas prissättning på drivmedel får en och annan att studsa hårt. Ja hoppet i dieselpriskurvan tillskrivs gärna den oroliga tiderna i gulfen. Eller ska vi säga Iran med omnejd. Det hela underblåst av en man i Vita huset.

Men jag skulle väl gärna faktiskt ta konstanden för lite ”dyrdropar” bara rätt objekt möjligen skulle kunna komma ut på marknaden.

Men där är vi inte nu…. så Stiltje, är det verkligen så dåligt?