Kategori: Citroen

Redan utforskade tankevurpor ställer på ända.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att prövade tankebanor stundom återuppstår torde inte förvåna någon. Givetvis inte mig heller. I sinnet uppenbarade sig en ’soundbite’ härom aftonen när jag insåg ett predikament jag trodde mig stå inför. Nu ska jag inte tråka församlingen med en allt för djuplodande utläggning om de tänkta implikationerna utan mer konstatera ett par omständigheter.

Ett, det finns två potentiella vagnar jag suktar efter. Den ena dyrare men troligen en mer allmänt erkänd ’entusiastbil’, den andra betydligt ovanligare och därmed garanterad ringaktad som något att samla på för framtiden. Som bonus är den även billigare, faktiskt mycket.
Två; den dyrare erkänt ’entusiastiska vagnen är ”köpbar” tämligen direkt. Medan den rara och påtagligt rare:are har fastnat i ett administrativt limbo. Ett limbo jag av erfarenhet skulle tro kommer kräva upp till ett halvårs tid och möjligen även lite juridiska krumbukter för att lösa ut.

Här någonstans kom just den formulerade ’sound bite’ in i bilden. Så catch frasen för stunden löd i stil med att det var läge ”att äta från menyn”. Det bör sig inte mycket bättre än att jag faktiskt avhandlade ämnet för tre år sedan här på bloggen. Blotta insikten fick mig att istället försöka spinna vidare på den där juridiska komplexiteten. För mitt inre dök nästa frasering upp, ”uppfinn inte rättsfall som inte finns”. Skämskudde-faktorn var hög när jag insåg att även just ett sånt inlägg lagts till handlingen, även det för 3-4 år sedan om än inte med den exakta ordalydelsen.

Möjligen är det bra att inse, det är inte var dag man lyckas formera helt nyskapande tankar. Det går gärna i cirklar, möjligen för det cirklar väl kring min egna person.

Jag hör vän av ordning ställa sig frågande kring vad sensmoralen kring bilval möjligen landar i? Jag ber att få återkomma i frågan, så snart ägaren till den typiskt entusiastiska bilen återkopplar om möjlig visit för att bekanta mig närmare….

Lite uppslag att spinna vidare på

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Lagom har jag fått lägga ännu en ambition att få bli förvaltare till en Citroen 2cv på hyllan. Jo vi hade gjort upp att jag skulle få titta under lördagen, men någon annan hann nog tjata sig förbi i tågordningen.

Ja vad får man då ägna en lördag till att göra, den kan inte riktigt bara få gå på tomgång så att säga. Nej då får man ta och nysta i lite ”kalla” uppslag och förkovra sig. En djupdykning bland mappar och pärmar i anslutning till skrivbordet gjorde att lotten föll på en Rover. I den här gången är det just en Rover, En så pass tidig en att det inte fanns något prefix i from av ”Range – ” eller för den delen inte heller ”Land -”.

Nej vagnen.i fråga är en mellankrigs-konstrktion, men sammansatt lagom som civilproduktionen kom igång efter kriget. Skulle jag sia så landar jag i att den borde varit tillverkad månadsskiftet juni juli 1946. Nämnda vagn ingår nu i ett dödsbo som en före detta kollegas familj står som närmast sörjande för. Som jag tolkat lite lösryckta återkopplingar så är vagnens historik innan den kom i släktens ägo runt 1990 odokumenterat.

Som lätt inbiten fordonshistoriker så finns det något sporrande i att få sätta samman en ägarlängd. Så idag vet jag en hel del mer. Den sista pusselbiten fann jag idag när jag kunde på bästa släktforskningsmanér hitta ägaren innan nuvarande sterbhuset. Återstår nu att se om man ska spinna vidare och se om bilen lämnade några spår hos förra ägarfamiljens medvetande.

André du Citroëns stora dag – besök hos SBP

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Då hade dagen kommit till André och mötet med Svensk Bilprovning.

Redan vid hemkomsten när jag köpte den så kunde jag konstatera markant hög tomgång som inte ville ge efter. Stalltipset när det är den typen av bekymmer är ju att den drar tjuvluft på insugssidan.

Efter lite skruvande kunde jag bara konstatera att ”förgasarfotspackningen” (okej jag vet att det är Monopointinsprutningshusets fot) verkade allt annat än tät, så det blev att fabricera en ny i 0,8 papper. Efter lite återmontering så kände jag mig tämligen säker på att det var ”problem fixed” och i skallen for tanken att de kunde ju vara läge för att besöka vännerna på SBP. För säkerhetsskull så företog jag ett spontant oljebyte för att vara på säkra sidan. Det är ju inte så roligt att åka in med för höga HC-värden på grund av uppdämt servicebehov.

In och bokade tid på nätet, fixade försäkring och ställde på. Iväg till macken och tankade och for vidare till andra sidan stan och ställde mig och inväntade dom.

10 minuter försenade fick vi komma in, och inte började det bra inte, direkt nedslag på avgasläckage, därmed ingen avgaskontroll och sedan rullade det på med ojämn bromsverkan – kanske beroende på luft i bakre kretsen, rostskadat bromsrör och sist men inte minst en nyupptäckt Spindelled som behöver fixas.

Så nu är det bara att fundera på om det känns som om jag ska åka Citroen eller Taurus. Stalltipset är väl att det är försprång taurus även om det kostar multum och de flesta delarna kräver lite framförhållning.

Hemma på min gata i stan…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Okej, jag erkänner, jag är rastlös så i i den. Delarna till min kära Taurus ligger ock skakar landsväg på andra sidan Atlanten, nu senast var de synliga i trakten av Memphis. Så utsikten att få sätta tänderna i denna känns långt borta.

Så vad göra? På blocket fanns en Fiat Uno med blott 9 (nio) ägare och defekta bromsar. Köpläge? Nja, telefonpåringingen gav vid handen att ägaren, en utblottad student, nu beslutat sig för att nyttja cykeln för att ta sig de 800 metrarna till utbildningens högborg, alltsammans förmedlat via dennes moder som var behjälplig över telefon. I samma andetag meddelade hon att intresset varit stort och det ringde hela tiden. Så med andra ord inte läge att framföra ett skambud i ambition att bli ny vårdare till denna.

Men men, bilden på objektet ovan fick mig i alla fall att dra mig till minnes att jag sett en annons på www.Orebrotorget.se för en tid sedan, nån sån där skum annons om en bil till ett historiskt lågt pris, så pass lågt att det inte ens kändes lönt att ringa. Att nu fastighetsmäklarna kör med lockpriser för att driva upp budnivåerna känns ju som allmän kunskap och på senare tid verkar även en och annan glad bilsäljare anammat samma principer, ett lågt pris i annonsen och någon luddig skrivning typ eller bud, eller ännu hellre, ange priset för bilen utan diverse bra och ha saker, typ däck och motor osv.

Nåväl minnet gav vid handen att jag i begynnelsen – eller sådär ett par veckor sedan forskat lite kring vart denna bil borde kunna ha sin hemvist – namnet i annonsen verkade faktiskt höra samman med personen med det mobilnumret som angavs i annonsen. Dessutom verkade personen bo i grannskapet, visserligen inte på vår gata men bra nära, ett par tvärgator bort och lite till.

Så det kändes som ett läge att ta fram cykeln för årets första tur, och framför allt, den första turen på den här sidan stan. Nu ska jag inte påstå att jag på nått vis känner den här delen av Örebro, som barn huserade jag på Berggatan på norr och lite kring bromsplan osv. Därefter följe en herrans massa år i exil, för att först vid 30 års ålder mer ingående få lära mig den stora handels och sjöfartsstadens villande gator.

Sagt och gjort, fram med min stolta springare i form av en Crescent CityBike anno 1990, den där svarta modellen med röd gaffel och pakethållare fram för portföljen. Ett mindre klokt val kom jag att inse, ja inse med samma som ändalykten landade på sadeln vars klädsel varit sprucken de senaste 4 åren. Sadelstoppningens mjuka inre har nog mer övergått till att husera all den väta som fallit sedan midsommar, ty ack vad blöt jag blev där bak. Ett läge för snabbt byte till sambons kära Briceburg från Pryltema istället och iväg över isbelagda gator i riktning sydvart.

Ett par minuter senare och ett par vändningar, så stod jag framför den fina Fiaten, och visst den var jämnfärgad, begynnande rost i skärmkanter, oroväckande rost i nederkant av framdörren osv men inte direkt någon köpkänsla. Lika bra att ställa kosan mot den trodda hemvisten för den där konstigt prissatta bilen strax i närheten. Ett par funderingar över hur kartan sett ut på nätet och iväg. Några minuters irrfärd och sedan befann jag mig på en parkering som visade sig husera just en sådan bil av det märket som utannonserats. Jag tog ett litet notat på regnumret och trampade hemåt.

Väl hemma företogs den sedvanliga hedersstunden med inloggning på transportstyrelsens hemsida, framtagande av fordonsuppgifter, begrundande av antal ägare och senast noterad mätarställning. Beställande av faxutdrag och den spända väntan på att det ska plinga till i mailboxen med pdf-filen från faxboxen. Någanstans mitt däri så lyfte jag luren, slog numret till annonsören och saken var som vi väl kan säga – historia.

Så nu gott folk låt mig presentera André en Citroen AX anno 1994. Prislappen var väl som en bättre magnumflaska Champagne eller nått. Nu återstår väl att se om den ger lika mycket huvudvärk som de ädla dryckerna.:-)