Ett kort betyder – ja vadå? (del 2)

Frågorna lät inte vänta på sig från närstående på mitt tidigare inlägg Ett kort betyder – ja vadå?

Min kära hustru ställde väl det hela på sin spets och uttryckte något i stil med att “så menar du alltså att du kan tänka dig att köpa alla de där bilarna som du skickat hälsningar till?!”

Svaret blev lika trevande som hos någon som fastnat i kamerablixtarnas mediedrev. Med svettpärlor som snart hotar att börja rinna likt rännilar längs näsrygg och kinder. “-nja alla bilar vill jag väl inte köpa. Det finns ju platsbrist att ta hänsyn till och pris… man ska ju ha tid att göra något med den också..

Okej, vi tar det hela från början – jag skickar kort där när jag upptäcker någon intressant bil och jag tycker att det är trevligt att ge cred till den som har den goda smaken och tålamodet att hålla liv i intressanta ting. Det senaste exemplet på en intressant bil är väl dess raka motsats från början. I dagarna råkade jag köra om en härlig Toyota Corolla från typ 1990 + – 2,3 år. Hade du frågat mig för 20 år sedan så hade en 10 år gammal toy’ta varit helt ointressant. Så även för 10 år sedan. Men idag är en 90-tals Toyota något som får mig att hajja till och tänka – när såg man en sån senast?! Hur kommer det sig att den överlevt?

Mönster i tillvaron

De flesta gångerna så kan man ju se ett mönster – kanske en lite äldre ägare, som troligen ägt den lång tid, ja rent av sedan ny. Exemplaret jag noterade i dagarna föll inte helt i den ramen. Visst en äldre ägare men som blev ägare till vagnen så sent som för något år sedan, dessutom hade bilen bytt ägare en handfull gånger tidigare så inte den där vanliga enägarbilen som tenderar att ärvas ned till barnbarns-led för att köras sönder på 8 månader.

Skulle jag kunna tänka mig att köpa – ja visst om plats fanns och det fanns något specifikt att hänga upp det hela på. För en massa år sedan köpte jag en Nissan Pulsar (EXA) en sommar med målsättningen att få åka på bilträffen Träffpunkt 80 som tidningen Klassiker arrangerade. Vågar jag tillstå att helgen efter träffen sålde jag bilen? Det är nog lite samma här – visst jag skulle gärna bli nästa vårdare men då bör det finnas ett narrativ eller plan för varför jag ska skaffa just den.

Plan för att skaffa  – gäller det allt?

Jag önskar jag kunde säga ja – men jag vet hur jag fungerar. hittar jag ett kul objekt till rätt pris med något spännande att hänga upp det hela på så är jag ju torsk. Planen går ju alltid att efterhandskonstruera, eller så spelar man atombombskortet  #Ensåndärharjagalltiddrömtomattäga”

Som en flashback till 1980-talet

Jubileums-Volvo anno 1977 – härlig kristallsilver och guldstripes. Grannens farsa, där hemma i Nora hade just en sån här. Visst ska man vara väldigt petig så ser det här exemplaret ut att fått bakre skärmkanten bytt. Anslutningen mot tröskeln ser på något vis galet vinklad ut. Sedan verkar det saknas en krombåge på det lilla fönstret bakom bakdörren. I ärlighetens namn så var det väl så även i vagnparken när det begav sig. Stor eloge för de härliga aluminiumstötfångarna med välvårdad gummivulst.

Jimmy har lämnat plats för…

Föga anade jag att gårdagens inlägg skulle utmynna i ett byte. Som nämnt, jag skickar ju stundom kort till ägarna av intressanta vagnar. Som nämnt så fick jag en heads up om att en bil som varit på min radar skulle bytas in i dagarna. Idag fick jag även en hälsning om att bilen i fråga fanns hos en klassisk fristående bilverkstad.

Nyfiken som råkar vara min natur så svängde jag förbi nämnda etablissemang och tittade. Likaledes gjorde verkstadsägaren på lilla Jimmy och sa att vi kunde ju göra ett byte om jag lade en slant…. Ja resten är historia. Så nu tronar en två meter längre men lika blå stortysk på gården. Förbättringsmöjligheterna är oändliga! Tack Jimmy, det var kul! Välkommen BHZ!

Det vankas vinterbilstider

Finbilar i all ära. Det finns många intressanta vagnar som får vara ute och röra på sig under säsongen. Men bland de mer intressanta är de så kallade Vinterskotten. Uttrycket kan säkert spåras tillbaka till Teknikens Världs vokabulär. Och som jag förstår det syftar det på en vagn som är tänkt att göra tjänst medan entusiastbilen är i parc ferme för vintervila. Eller ska man säga saltsäsongen?!

Om just denna härliga Peugeot är tänkt som vintervikarie ska jag låta vara osagt – men jag kan se det som ett val av en engagerad bilägare som vill ha ett spännande alternativ när bilarna får simma i saltlake. Skicket andas ju bruksvärde med potential för den rastlöse

Tradera – en ständig källa till nya uppslag

Det finns vissa sanningar som jag har svårt att acceptera – en av dem är att det råder platsbrist i min källare.

Minnesgoda läsare har kunnat följa hur exkursion efter annan gått för att undsätta kompletterande tidningssamlingar. Någonstans måste ju även bredden vara fylld. I dagarna råkade jag dock på vad som annonsen beskriver som “Teknikens värld inbunden från 1946 tom 1998” på Tradera. Utropet var väl inte ohemult och fördelen med höga utrop är att budgivningen tenderar till att bli kort, om ens någon om man nu lyckats lägga utgångsbudet det vill säga.

Ett snabbt överslag i huvudet och insikten att 50 årgångar med TV bör väga in i häradet 180-250 kg och mäta ca 6 löpmeter. Dock rang en och annan varningsklocka ty Teknikens Värld brukar sägas vara utgiven från 1948, men visst tidningen Flyg kom väl ut redan tidigare?!

Här är vi nu – auktionen löpte ut för 30 minuter sedan och det verkar inte bättre än att jag var den enda som kände sig manad. Nu återstår mest att avhämta och se vad i helsefyr jag lagt bud på. PS – nämn inte för min hustru att ännu en uppsättning Teknikens Värld är i antågande, redan den tredje var svårsmält för henne och den här blir nummer fyra. Tilläggas bör väl att sommarens stora MC-relaterade samling alltjämt väntar på att lust och ambition ska sammanfalla.

 

#varharstolthetenöverprinttagitvägen?

I veckan som gått har jag fått vatten på min kvarn…

Det är mycket möjligt att jag letar tecken som styrker mina funderingar, det ska ju i transparensen tillstås. Men efter att ha haft maildialog dels med en vd för ett förlagshus med en handfull titlar i fordonsbranschen. Dels en redaktör på en etablerad tidskrift med i alla fall 60 utgivningsår under hatten.

I det första fallet så framförde jag min förhoppning om att man borde nyttja en arkivarie som skulle kunna bistå redaktionen med uppslag från arkivet men även underbygga artiklar med referenser till tidigare artiklar dels som referensmaterial men även för att bygga renommé och historisk relevans med att påvisa sin egen historik.

Jag lyfte även tankar om varför i hela friden förlagets volympublikation väljer att spoila kommande nummer via att publicera artiklarna online innan de aktuellt nummer nått prenumeranten – det bör väl rimligen vara dem som betalar för kalaset?  Svaret väljer jag att citera för det kändes lite uppgivet för den som är betalande prenumerant på tidningen ”Många väljer att läsa det senaste på hemsidan medan andra väntar tills tidningen kommer i brevlådan och läser allt då i stället. Konsumtionsmönstren hos våra prenumeranter har förändrats under senare år och vi försöker anpassa oss så att alla kan ta del av innehållet på det sätt som de själva önskar. 

Läst mellan raderna säger det hela väl att vi printälskare ska betala för något som andra får på köpet och det innan jag får tagit del av det hela.

I det andra fallet, med redaktören för klubbtidningen så dryftade snarlika frågor, för klubbtidningen i fråga har gjort tafatta försök att redovisa sin tidigare utgivning via att publicera bilder på innehållssammanstöllningar från tidigare nummer. Visst det är manuellt sökbart via att titta på 20-talet bilder men ingen indexering eller liknande.

Här kom vi in på att prata om grundförutsättningen för en medlemstidning, dvs att det finns en medlem som dels betalar för kalaset och i en del fall väljer att vara skribent i nämnda medlemsskrift.

På samma sätt som jag hört från fler föreningar,  jag råkar utgöra undantaget – dvs bara vara halvvägs i förvärvsarbetet. Jo jag känner mig som ett undantag och väldigt lillgammal. Idag lär visst väckelsen att organisera sig inträffa först på andra sidan halv-hundra…. Och det verkar bli allt ovanliga dessvärre…

Jag råkade kolla lite med lite bekanta och idag verkar man mest tro att att ett medlemskap i en en intresseorganisation består i att vara med i dess Facebookgrupp, eller följa dem på Instagram.

Skulle jag ha en egen teori så beror detta ointresse på att vi var med i ungdomens föreningar som mest präglades av minskande medlemstal och de akuta problemen man fick hantera var att upprätthålla formella krav och få ihop den där styrelsen och upprätthålla styrelsemöten och vikande intresse att upprätthålla verksamheten….

Sammanfattningsvis

#varharstolthetenöverprinttagitvägen?

Höstuppdatering – pre fjärdevågen?

När dessa rader skrivs har en arbetsvecka sedan återstarten efter semestern förflutit. Det är på sin plats att summera sommaren 2021.

Om vi tittar på ägarlängden så har det hänt en smula. Ryggraden, eller ska vi säga hyllvärmarna finns alltjämt på uppfarten. Skodan Uncle Ben som i somras fick en ny ac-kondensor i förhoppning att gasen ska stanna på rätt ställe. Diesel-Doris som som vanligt fått ta de där tunga lassen under sommaren i form av flyttlass och tidningar. samt lilla Jimmy som fortfarande känns bräcklig. Den underbara DKW’n har dock ägarlängdsmässigt bytt ägare även om den står kvar i garaget. Logistiken är lite prövande men jag tror att Rikki-Tikki-Tavi kommer lastas på en transport inom kort. Jag är övertygad om att den kommer till ett engagerat hem som har planer och förhoppningar.

Ska jag hoppas och tro så kommer beståndet vara tämligen konstant med de tre hyllvärmarna även om jag börjar hysa vissa tvivel om Jimmy’s grundkondition.  Besiktningsmässigt så var det inget att anmärka på, men…. Ja ja, kanske behöver även Jimmy flytta hemifrån.

Nu står dock garagerenovering och omdisposition av dubbletterna av tidningarna på tur när Rikke-Tikke-Tavi flyttar söderut under september. Jag kunde notera en ny fuktfläck på garageväggen i somras. Så jag vill gärna öppna upp och kolla över väggen och takets standard innan snön gör sig påmind. Det finns inte så många felkällor mer än att vattnet borde komma uppifrån eller från sidan. Kapillärverkan på gips borde inte göra att det blir mögel 150 cm upp på väggen, men osvuret är ju bäst….

Därefter borde dubbletterna kunna få en hylla i garaget i väntan på om någon behöver lite Teknikens Värld, eller Motor, eller rent av Vi bilägare?!

Man blir vad man… läser?!

Skrämmande tanke, jag läste aldrig serietidningar som barn. Visst jag kunde väl ögna igenom dem och kolla på bilderna. Men min lektyr var av lite annan karaktär – när jag var typ fyra år så lade jag gladeligen rabarber på farsans gamla avlagda Teknikens Värld. Bilderna var intressantare och mer verkliga än Disneys version av verkligheten.

När jag gick på lekis så var det tidningen Trailer med allt vad det innebar av häftiga motivlackeringar och allmänt dravel om splitväxellådor och förebyggande underhåll. Udda för en 6-åring, javisst men….

För att någon gång i lagom brådmogen tjata till min min egna prenumeration av Teknikens värld – det fanns ju chansen att vinna Leif Mellbergs Volvo cab! Och samtidigt så hade ju farsan Vi Bilägare som kom som på ett brev på posten. Kanske var det en sån medlemsförmån som medlem i OK, eller så var det nog en hårt subventionerad prenumeration vill jag tro.

Teknikens Värld hängde med fram till den ekonomiska krisens tidiga 1990-tal. Ja, jo krisen var tu-delad, dels en i samhället i övrig men framför allt min personliga. Som så pass gammal att jag gick i gymnasiet då fick jag minsann stå för fiolerna på egen hand…. Det fanns ju betydligt större behov av bensin än tidningar… Hemmavid fortsatte Vi Bilägare att tugga på. Om Teknikens värld haft ambitionen att övertrumfa allt och alla, störst, bäst, snabbast och extrem men Ferrari, Bentley hastighetsrekord och Opel/Lotus Omega på omslagen. Så var Vi bilägare långt mer helylle och hemtam. Här samsades provkörningar av någon sniken Opel med ett sammanställande test om bästa Videokameran för hemmabruk. Eller Microvågsugnar, Borrmaskin eller någon schematisk skiss på hur man bygger ut uteplatsen eller rent av slår ut en vägg.

Först på senare år så har jag förstått hur viktig den där mixen av tekniknära ämnen varit för min allmänbildning idag. Ska man hårdra så kan jag nog tacka för mina första yrkesår i Expertbutik gick så över förväntan. Det fanns liksom en bredd av sånt man snappat upp som kom väl till pass. Vare sig det handlade om hur köpare av parabolantenner borde fästa fast eländet på kåken. Eller rimliga tips om vad man skulle tänka på när Videokameran skulle bytas ut. Valet av Bilstereo, förklaringen till RDS-systemets funktion, osv. Listan skulle kunna göras otroligt lång.

En annan starkt lysande stjärna som vid den här tidpunkten var nära knuten till nämnda OK-publikation var Herbert Müdsam. Även om gemene man säkert kan ha svårt att sätta ansiktet på mannen med det tyskklingande namnet. Så är hans röntgenbilder i sig ett signum. När jag idag alltjämt skruvar med många av de där objekten som nämnde virtuos dissekerade, så slås jag av hur korrekta avbildningarna är! Jag vet att jag sjungit Herberts lov tidigare här i spalterna. Men det är helt fantastiskt vilket öga den mannen har för detaljer.

För den om verkligen vill se bredden av allt som Vi Bilägare skrivit om så rekommenderar jag varmt att titta på omslagen som finns i min tidningssamling. Guldåren om jag får säga är i slutet av 1980-talet, säg 1986-1990. Här kämpar sig redaktionen runt på spännande resor, ofta i karavan. Allt från Istanbul, Moskva och Ökensafari till Bruksorter i gnällbältet. Gud va stolt jag var när Pershyttan utanför Nora var med på omslaget på nummer 22-1988!

Så sensmoralen är väl, att man i viss mån blir som man läser…

Övriga inlägg kopplat till exempelvis Vi Bilägare hittar du via dess länk här under

 

Så vad det det här med referensverktygslådan…

Det är nog likaså bäst att räta ut och adressera det där med min slumpvisa OCD.

Det sägs ju att det är viktigt med sjukdomsinsikt. I mitt fall så är det bara att krypa till korset. Saker som bör/kan/ska/borde sorteras i någon viss ordning, SKA förvaras så. I mitt fall är nog tidningar i samlingen bästa exemplet. Dem ska ligga i nummerordning – punkt. I övrigt har jag inte fullt lika hårda krav. Mitt skrivbord ser ofta ut som sju svåra. Arbetsbänken i garaget som ett minne från en krigszon och min garderob påminner mer om ett logistiskt missfoster än klädförvaring.

just det där med att arbetsbänken påminner om en krigszon gör ju tillvaron, låt säga svår. Mitt sätt att hantera den oordning som fluktuerar har jag hittat en strategi för. Det kallas referensverktygslådan. I mitt fall kröp jag till korset och köpte Biltemas största verktygssats för ett par år sedan. Även om jag redan ägde i princip alla motsvarande verktyg. Dock inköpta i omgångar och i olika utföranden sedan tidigare. Så fick denna sats snart benämningen referensverktygslådan. Syftet lika snuttefiltsaktigt som osäkerhetsreducande – det skulle alltid finnas ännu ett likadant verktyg att tillgå. Eller för den del – ta med om nöden så kräver.

Nu ska jag väl inte säga att jag som person blivit lyckliga av att ha verktygssatsen i fråga – men jag är trygg i min förvissning om att jag i alla fall har ett verktyg att hämta i källaren om nöden så kräver…. Frustrerande nog har Biltema nu bytt verktygsserie så min låda verkar vara ersatt av någon helt annan produktlinje. Möjligen är det dags att börja om på nytt

Ska jag påpeka hur ofta jag nu vaknar kallsvettig och undrar om jag lagt tillbaka verktygen jag lånat ur referensverktygslådan?