Kategori: Okategoriserade

Ett griftetal – eller möjligen Ode to Joy!

Publicerad den

Nu har den inte helt indoktrinerade lilla Citroën C3, populärt kallad Trikålåren utgått ur min tjänstgöringslängd.

Ja jag hör dig fundera på om det varit en god investering. Jag får spela kortet att ha bil sällan är en investering. Men visst, jag fick igen köpeskillingen och skatten. Men alla timmar i garaget och de myckna leveranserna av bildelar ja de är föreviga ofinansierade.

Visst i sanningens namn, det var inte något behagligt ägande. När väl beslutet var fattat och förtroendet utraderat, ja då the point och no return nådd. Utsagan att det skulle bli skroten nästa för denna kom på skam – Viköperdinbil bjöd över vad klipparmaffian på blocket och FB kände var relevant. Så på så sätt ett enkelt val

Så åter faller tjänsten på Diesel-Doris, även nämnda vagn har fått visa upp sig på bilprovningen, denna gång med anmärkning på en styrled. Vis av erfarenheterna från Trikålåren så valde jag givet att sikta lite högre än Biltema och valde FAG. Nog om detta, förnyat förtroende hela 2024 säkrat. I alla fall besiktningstekniskt.

Inte trodde jag en modernare bil kunde ha så infernaliskt låg kvalité

Publicerad den

Ack Trikålåren vad du prövar mitt tålamod. Allt från vatten i vänster strålkastare, motorstyrningslampor, till att nu även bakrutedefrostern lagt av.

Visst halvgamla bilar, ja sånna som passerat skrotstadiet vid 17 års ålder är inte bra. Men Inte bra är milsvida till hur illa det är med en billigt byggd Citroën. Det går inte komma runt det faktum att denna jag har är rent ut sagt ett skrotämne.

Sällan har väl en bil gått från att vara krasslig, till dålig och nu ja stört omöjlig efter sååååå många timmars kvalitetstid en sommar.

Inte heller verkar det vara seriöst möjligt att sälja eländet. Det är i sig synd för den ser välvårdad ut.Vågar jag spekulera så blir det säkert nytt hem på stortorpsskroten inom kort….

 

In the circle of life – då fick vi ta farväl av…. Pelle?

Publicerad den

Att hela vår tillvaro kretsar kring de olika möten som händer i tillvaron som kan kallas livet. Ja det det torde vara känd.

Inte heller att alla vagnar jag mött för evigt skulle snurra runt i det universum som utgör min tillvaro. Ja även det får anses vara fullt normalt.

I dagarna trodde jag dock att allt hängde på gärdesgården för en av dem. Den stackars Diesel-Doris – DD, nu inne på sitt 25 år och fyrtioförsta tusentalet mil nu var en given kandidat att få lämna in. Besiktningen behagade löpa ut i månadsskiftet, och dessvärre sammanföll det hela med att även svärfar Walter bytte spelhalva. Inte heller där var nog oddsen till hans favör, 87 och med diagnoskort långt som när jag besiktade en Saab en gång. Anmärkningarna tog två sidor av protokollförarens insatser i anspråk. Tilläggas bör att det här var på den bruna tiden. Nej inte politiskt, jag menar förstås när Svensk Bilprovning med sitt monopol regerade och hade bruna protokoll-set med karbonpapper emellan.

Men när nöden är som störst, ja då får man gå ut i garaget och skaka liv i Diesel-liket, för det är den enda med dragkrok. En blixtinkallad sejour hos Carspect och bara en par krämpor som påpekande med en styrled som värsta plump i protokollet. Så vips var DD fit for service i sitt specialgebit – släpa och agera flyttbil.

Så nej – utsikterna för DD ser ut som om hon/den/det får förlängt förordnande med ännu ett år. Eller i praktiken, till 2025 lär det ju bli?!

Pelle – sommarnöjet med vit bil och diverse fastkletade flygfän

Men Pelle då? Ja Pelle – Dotterns lilla Twingo har kämpat emot fordonskontrollen. ett bromsrör och en styrled vållade återbesök gånger två?! Som tekniskt ansvarig är jag synnerligen brydd över hur bromsarna på den sida jag inte rört kunde bli sämre av att jag donade på andra hjulet övergår min tekniska kompetens. Men nu ska nålsögat vara passerat, så även en inte helt försumbar mängd bromsvätska.

Så då var det bara att se till att någon annan spekulant möjligen får chansen att åka Twingo. Erkännas kan att jag kommer sakna den agila lilla rackaren – även om jag inte helt gillade sittställningen.

 

 

 

Medlemstidningen – ett utrotningshotat exemplar?

Publicerad den

Att ”nedskitat papper” börjar bli en utrotningshotad företeelse. Kanske är utmaningarna så pass många. I takt med att räknenissar och hippa byråer må hävda att allt går att paketera så mycket billigare. Allt går ju att leda i bevis när allt ska räknas i kostnad per klick. Ja föga förvånade verkar det där på papper få stryka på foten.

Nu senast kom insikten att kära Riksförbundet M Sverige ändrat utgivningsplanen för ”Motor” till 6 utgåvor för 2023 och 2024. Nu är ju något på pränt påtagligt bättre än allt på internet. Men samtidigt – att få något i näven är så pass mycket mer handfast och beständigt. Tro mig, för jag försöker även katalogisera det där som bara finns i digital form – än så länge med miserabelt resultat.

Tittar man historiskt så var det inte ovanligt under det där som sägs vara välfärdsåren, då från 1950-1970 att klubbtidningarna kom frekvent. Bästa exemplet är nog just Motor där 50 nummer per år var standard fram till 1970. Sedan började kräftgången, 1971-1981 26 nummer, 18 st 1982, 1983 krympte det till 12 och det höll sig fram till 2006 när 10 nummer var standard till 2016 med 9 sedan redan 2017 som höll sig fram till 2022. Och nu enkom 6 st. Och som sagt, sex pappersutgåvor är långt bättre än allt bara på webben. Men håll med – det är något speciellt med ”nedskitat papper”

Hösten kryper allt närmare – dags att ge arkiveringen en renässans?

Publicerad den

Det är inte utan att höstens antågande ger möjlighet att ha ge tidningarna förnyat intresse. Ja de har väl blivit närmare 12500 stycken nu.

Det är inte utan att jag saknar när tillväxttalen räknades i 1000-tal. Men realistiskt gå håller det inte att växa. Vare sig utrymmesmässigt, men framför allt, var ska jag hitta vettiga samlingar att införliva?

En god bekant här i trakten, vi kan kalla Torgny. Inte bara för saken skull, ja för han heter ju just så. Han råkar ofta ha spännande uppslag, små smått bortglömda utgåvor. Eller första årgångar av osv. Även vid vårt senaste sammanstrålande hade han återigen ett par spännande uppslag. Hoppas kunna presentera ett och annat matnyttigt senare i höstrusket.

Eftersom problem sällan kommer allena.

Publicerad den

Till Trikålåren så har jag just gjort en ny list till regskyltshållaren. Ordalydelsen, passande nog från en fransk hit för sådär 10-15 år sedan. ”Car les problèmes ne viennent pas seuls”. Översatt ska det visst uttydas ”för problem inte kommer ensamma”.

Ja det har uppenbarligen inte bara varit ett problem med Trikålåren. I de fall när jag försökt avhjälpa ett så kommer det ett annat på köpet. Nu är det säkert inte bilens eller slumpen. Nej just nu känns det som om det här med problem ligger i tiden. Lite som prövningar som kastas framför mig i smått som stort.

Nej på den fronten så är problem inte en bristvara. Minnesgoda besökare här vet sedan gammalt att mitt dagliga värv är kopplat till ett annat problembarn. Nämligen Regionen här i gnällbältet. vi behöver inte gå in djupare på exakt vilken av de tre. Jag nöjer mig med att konstatera att även arbetssituationen har stora mått av just problem. Eller kanske mer korrekt, saker som måste ställas in tack vare lappkast i verksamhetens direktiv. I veckan som gick blev mitt tilltänkta uppdrag att hänga på gärdesgården så till sägandes.

Som den luttrade realist jag numera fått lära mig att vara, blev jag inte överraskad men synnerligen irriterad och frustrerad. Å andra sidan. Med såna kantbollar i jobbet så är det ju bra att ha en dålig Citroën att ta ut frustrationerna på. Dessbättre en bil som var nästan gratis när jag skulle förvärva eländet. Dessvärre är den lika intressant i sig som en påse osaltade jordnötter. Man kunde önska det fanns något lite mer inspirerande att lägga krutet på.

#GladihågendetinteblevnågonteknikstinnBMW