Kategori: Pellefant

Lägesanalys – Garage vs Fiat

Publicerad den

Fiaten står så snällt i garaget och väntar på engagemang… och lite delar?!

På skrivbordet inne på källarkontoret ligger en hög med diverse packningar till ventilkåpa, grenrör och topplock å lite nya sträckbult till topplocket…

Någonstans i postgångs-Europa så lär en uppsättning med verktyg från Laser-tools med nummer 5278 skvalpa runt. Dessa gänggångsrenovererare hoppas jag ska kunna rädda de snedgängade tändstiftet på cylinder ”numero due / numer dwa” beroende på om man nu ser den som italiensk eller polsk

I kalendern står det dessutom att jag ska ha semester om 4 långa arbetsdagar så det börjar bli som upplagt för den perfekta stormen med, objekt, verktyg, reservdelar och framför allt ett behov att skruva…

På Fiat-fronten är det lite haltande

Publicerad den

Projekt Pellefant haltar en smula – på plussidan kan jag notera ett par saker;
+den går att starta, men går inte direkt rofyllt
+Rullar lätt!
+även larmet verkar vara rimligt lugnt
+den står i mitt garage

på minussidan så summeras lite mer dock
-ett snedgängat tändstift
-ganska skitig härochvar
-något skumt missljud i motorn
-något varierande kompression på ett par cylindrar
-ljusjusteringen verkar vara lätt labil

På det hela taget ungefär som jag skulle ha antagit – inget skräckexemplar än. Väntar på dels ett verktyg för att försöka rädda gängorna till ett av tändstiften och en packningssats innan jag vågar öppna locket på motorn….

Onsdagar är dagar när man löser problem – eller skaffar sig än fler

Publicerad den

I onsdagsmorse drabbades jag av ånger. Två dagar tidigare hade jag nåtts av beskedet att bilen som upptagit min mentala sfär, i princip på dagen i ett helt års tid, inte skulle bli min. Någon teknikalitet om att motorn inte mådde vidare värst bra och att verkstaden sagt att det skulle bli på tok för dyrt att fixa, men man erbjöd sig att köpa den för 5000:- vilket väl säljaren accepterat.

Tilläggas kan så fick jag samma erbjudande men kände att aldrig känns bra att vara andrahandsvalet. Lite på samma sätt som när Opel’n Sixten mötte sitt öde på bilfirman i Akalla och bara blev ett inlösenärende. På samma sätt så triggade det där nesliga nederlaget en revanschlusta. Inte ska väl någon annan bara avfärda och döma ut, eller rent av tjäna massa pengar på den där bilen som jag lyckats nosa upp efter otaliga timmars jagande…

Eftertankes kranka blekhet

Nåväl, i onsdags slängde jag iväg ett trevande SMS till säljaren för att kolla om verkstaden gjort slag i sak och fullföljt affären. Svaret var kort – Nej dem hade inte betalt, ville jag nu köpa? Ett par trevade sms fram och åter – och ett besked om att verkstaden var nog ingen riktig verkstad utan en skruvarkunnig herre som minsann berättat utförligt och i skrämmande ordalag meddelat att bilen väl bara var att sända till de sällare jaktmarkerna.

Jag, som givetvis satt på jobbet, började dra i trådarna. Här behövdes en undsättningsauktion snabbt arrangeras. SMS sändes till ”verkstadsherren” med besked om att jag nu minsann köpt bilen av säljaren och att jag avsåg att avhämta den senare samma kväll troligen kl 19. I ärlighetens namn får jag väl tillstå att jag inte fick ett klart ”ja det går bra att hämta” utan något svävande svar om att han nog inte allt kunde säga att han skulle vara på plats vid 19 som jag angett och samtidigt framfördes ett krav på felsökningsersättning osv.  Men sånt får ju liksom inte hindra den lavin av impulser som far igenom sinnet hos mig.

Åtta minuter senare så har jag lyckats boka den perfekta biltransportkärran på Trailercentralen här i stan – DD( Diesel-Doris) får dra 1500 och dem har en kärra som väger 1500 och som får lasta 1100. Som klippt och skuret för projekt fiat-undsättning.

Minuttiming av lunchrast ger utdelning

Lunchrasten detaljplaneras, snabb hemcykling för upphämtning av DD, sedan iväg ut ur stan och ned till Marieberg för hyra av kärra, hem igen, snabblunch med kaffe och macka för att åter ta plats på jobbet.

Kl 16:30 utstämpling och hemfärd för att mötas av hustrun som fixat markservice med kaffe vatten och bananer. Rask färd norröver, sänder för säkerhets skull meddelande till ”verkstadsnissen” om att jag rullar från Örebro och norröver – svaret uteblir….  Gör ett försök att ringa karln när jag passerat Lindesberg…. Lika tyst. Stannar söder om Kopparberg – skickar nytt meddelande om att jag blivit lite tidig – tvär tyst. Ringer säljaren för att få lite mer vägledning om var bilen möjligen finns. Svaret, har ingen aning. Bilen hämtades förra veckan och nu vet säljare inte vart den kördes.

Ringer igen – inget svar…  Suck – nu har jag alltså hyrt kärra och åkt 10 mil och nu vill fanskapet inte svara. Hur stursk ska han vara.?! Skickar SMS och undrar var bilen finns…. Inget svar. ringer – lika tyst…. Ringer säljaren och säger att jag får kasta in handduken och hoppa över att göra affär. Som av en händelse så får jag samtidigt som jag pratar med säljaren ett sms från ”nissen” om att det kommer inte gå att avhämta bilen den dagen alls….

Nu är det svettigt, jag skriver ett bönande sms, men snälla, jag står ju här med Transport, var finns bilen?   Tyst som i graven, ett par minuter senare kommer ett sms med en adress någonstans mitt ute i tomma intet. Jag kastar mig iväg, GPS’en vägleder över tomma industriområden och allt ensligare vägar.  Till slut når jag adressen men nu stoppas av en massiv grind med en minst lika massiv kätting och tillhörande lås. Ridå!

Jag har alltså nu hyrt kärra, kört hela vägen och nu står jag utlåst av ett stort jävla staket!… Ringer igen och se på farfar, någon svarar i andra änden – beskedet löd, det kommer någon och öppnar och jag får betala ”felsökningspengarna” till denne…

Javisst, med lite tur, en massa flax, lite jämmer och böna och be så har jag till slut kommit fram och kan börja lasta den lilla på fiaten som upptagit en massa av min tid och tankar….

De bulgariska bil-likens förlovade trakter

Resten av avhämtningen, vilken involverade att slutligen betala för bilen till ägaren och skriva papperna löpte på i bara farten. Även om en del av de vägar jag färdades på mellan avhämtningsplatsen och sommarboendet där ägaren huserade gick över vägar som jag helst aldrig vill beträda igen. Någonstans där längs de kringliga enfiliga stråken kom jag fram mellan ett par dungar där ett gäng sydöst-europeer såg ut att göra sitt bästa för att tjuvkoppla en bil som stod och larmade och längs samma väg låg en handfull avlagda bilvrak med bulgariska registreringsskyltar…

 

 

 

 

 

Lite som att falla på målsnöret…

Publicerad den

Det känns  som om det har blivit ganska mycket platt fall den senaste tiden.

Så även igår – bakom kulisserna har jag hållit kontakt med en av fjolårets heta kandidater till att bli nästa garagegäst. Den underbara lågmilade fiat Seicento’n har liksom inte kunnat lämna mitt sinne. Ägaren och jag har hållit lite sporadisk kontakt och vi hade preliminärt gjort upp att jag skulle få köpa vagnen nu i till midsommarhelgen som varit. När helgen var i annalkande så messade jag och stämde av men fick bara beskedet att ”jag hör av mig”. Vilket inföll igår. beskedet var dock lite åt det tråkigare hållet. Fiaten stod på verkstad och dem hade dömt ut motorn, något med kolvarna som gjorde att den inte riktigt ville vara med.

Fick ett generöst erbjudande om att få köpa den som den står, verkstaden bjöd 5000 vilket väl är helt ok om man nu gillar att skruva och leta udda delar.

Så med dessa grifterader så lägger jag ännu ett ”bita i gräset-moment” till handlingarna.

Dessa rader blev till kvällen den  9 juli. Föga anade jag väl då att jag, ett tiotal-timmar senare skulle göra ännu ett försök att faktiskt köpa bilen i fråga.

 

Västgötaklimax eller bara allmän otur!?

Publicerad den

Örebro i juli 2019

T + 10 dgr

Av de storstilta planerna bidde det inte inte mycket, ja faktiskt inte nått alls…

Redan i mars hade vi varit i kontakt, beskedet var lagom solklart ”-den finns kvar och väntar på dig, jag kommer till K i midsommar…”

Veckan innan denna högtid löd beskedet, ”-jag meddelar när jag är på plats”. En febril aktivitet hos undertecknad infann sig – midsommarfirandet sattes liksom på hold, släkt och vänner informerades om att jag fått andra planer och prompt var tvungen att stå till annat förfogande. Biltransport planerades, försäkrings-Sverige ombads offerera förslag på bilförsäkringar och besiktningstider inventerades för att om möjligt kunna framföra ”pellefant” på laglig väg mellan K och Ö.

Midsommaraftonen hade förflutit i stillhet, idel insatsberedd om och utifall alltsammans skulle komma att utspelas under dessa högt skattade timmar. Midsommardagarna i övrigt i samma oplanerade anda.

Och nu hade ju det gått en och en halv vecka och inte den minsta skymt eller sms från säljaren. Misströstan började lägga sitt våtvarma omslag i undertecknads sinne, skulle det nu inte bli något av projekt pellefant trots allt? Eller ska jag lägga krut och krita på något helt annat – en flång ny Dacia rent av?! Ja tider av misströstan är inte att leka med, för den där köpimpulsen som man underbyggt över lång tid den kan lätt kanaliseras till att inbegripa något helt annat objekt än det ursprungliga…

Ja där var vi nu – ett riktigt Västgötaklimax eller bara allmän otur helt enkelt

 

Projekt Pellefant – när väntan känns lång.

Publicerad den

Örebro i maj 2019

Jag väntar på att tiden ska ha sin gilla gång – det är väl så där 50-55 dagar innan jag vågar tro att jag kan tänkas få beskåda Pellefant. I brist och rastlöshet uppkommer ett och annat delprojekt såsom:

  • Dokumentationprojekt, massa tankar om att skapa videos, ta bilder, dokumentera inköp, uppväckt och besiktning
  • Reservdelsprojekt, har väl redan rullat igång med nya tänddelar och filter liggandes på tur. Här känns det väldigt klart av någon anledning.
  • Rostskyddsprojekt, här våndas jag,  bilen kommer ju från Centraleuropa och har inget riktigt rostskydd – hur ska man göra och vad bör man tänka på? I mina kontakter med de två tillverkare som jag känner till så leder i alla fall Hagmans på stilpoäng. De svarade rappt och engagerat om vilka produkter de rekommenderar till en bil som denna. Medan Auson’s svar mest kändes mekaniskt och väldigt oengagerat.

 

Du säger, en polsk variant på ett italienskt koncept?!

Publicerad den

Örebro i mitten av april

-Fiat Seicento – hur kommer det sig?

Frågan är inte helt enkel att besvara. Och ändå har jag när detta skrivs haft ca 9 månader att överväga varför i hela friden jag inte borde köpa något dylikt.

Skälen att inte köpa är oändliga. vad sägs om:
-Obefintlig krocksäkerhet
-Inget av de eftersträvansbara A’na, dvs ingen Airbag, AC, Antispinn eller ABS.
-Tveksam finish i allmänhet och detta ex i synnerhet
-Undermotoriserad till tusen, 39 hk som ska flytta ca 900 kg bil utan passagerare eller last.
-Sämsta av förutsättningar, ”an Italian product assembled in Poland under Polish/Italian management.”
-Känd för sitt undermåliga elsystem, motoroljeläckage och rostande bränsletankar.

Men på pluskontot och talande för ett kommande köp
+Ytterligt lite, 330+ cm i strumplästen
+En brukande ägare sedan ny
+Inte gått särskilt långt
+Ovanlig och udda
+Ganska billiga reservdelar
+Undermotoriserad så man kan använda alla hästkrafterna hela tiden
+Fattigmansutrustad utan något exempelvis radio
+Kanske den sista av ”adaptionsvarianterna”, dvs en basutrustad bil med ett nationellt (gammalt) motoralternativ som bara erbjöds den marknaden.
+Det känns nästan som om bilen valt mig som kommande ägare – lite som när jag fick rädda Sixten från skroten

Projekt Pellefant – Att skynda långsamt är att göra framsteg.

Publicerad den

Det sägs att det väsentligaste är att projekt alltid rör sig framåt. I fallet med Projekt Pellefant så haltar jag mig igenom inköp så sakteliga. Huvudleverantören Reservdelar24.se höll så smått på att reta gallfeber på mig med att sända helt andra fabrikat på saker som jag beställt. Nu senast kom det några tändstift av en okänd ”no-name” leverantör bara för att… Det kändes lite som Ebbröds bank att betala 60 kr för att sända tillbaka produkter för 92 kr, men principen är ju den att har jag valt fabrikat X så är det just X jag förväntar mig… Då hade jag lika gärna kunnat valt den förbenade no-name sörjan direkt. Numera betalar jag de där extra 50 kr för att dem själva får stå för returfrakten och Klarna hanterar ju krediten enkelt…

Nu väntar en laddning med annat roligt – fingers X-ed att de faktiskt sänder just de fabrikat jag valt…

När projekt Pellefant började ta form

Publicerad den

Örebro i månadsskiftet mars/april 2019

Hustrun tittade fundersamt och uppfordrande på mig, ett par sekunder senare formerade hon följande, –menar du att du ser så där glad ut bara för det?

Det och det, som uttolkare av långt mer tvetydiga meningar och undertexter så såg jag iallafall skrivningen som en liten framgång. Ja kanske rent av en delseger, ”Den står där och väntar på dig… Det var inte bara det att den fanns kvar. Den var liksom designerad för mig och det var undertecknad som den väntade på.

Liksom en ganska bestämd helg…

I samma meddelande hade en tidpunkt stipulerats om än något diffust – men midsommar gick ju liksom inte att missta. Inte som ”i Juli” eller ”till sommaren” eller något annat vagt. Midsommar det var ju liksom en ganska bestämd helg med definitionen att fredagen i detta tidsspann infaller mellan den 19-26 juni.

Så ja, jag sken, kanske likt en sol, eller åtminstone som fullmånen en stjärnklar natt om vintern.

Att meddelandet ens kommit mig tillhanda var ju enkelt. Jag hade ju faktiskt sänt ett sms och resolut presenterat mig och frågat; ’Jag var i kontakt med dig i somras om fiaten, kommer du något till Sverige i sommar/i år?’. Det var inte utan att en viss känsla av behagligt lugn inföll i mig. Det var inte alls så säker att svaret skulle varit så tillmötesgående. Särskillt inte med tanke på våra tidigare trevande konversationer på sms, där enstavigheten lyst igenom.

Att läsa mellan raderna har blivit svårare

Enstavighet kan givetvis vara av godo i vissa fall. Mitt ex och jag hade ofta korta konversationer på sms just runt 00-talet. Ingen av oss hade telefoner med textningshjälp i form av T9 eller ens riktiga tangentbord. Så man skrev via att trycka x antal gånger på respektive siffra och texterna blev mer korthuggna och ordval och ordföljd väsentlig. Jag tror mitt personliga rekord var när man utifrån en tvåordskonversation kunde utläsa sinnesstämning, stressnivå och undertext. Givetvis utan några dekorativa och lika informativa smiley’s och annat fusk.

Men men, att utifrån en okänd människa, som dessutom inte hade svenska som modersmål, sätt att uttrycka sig – låg bortom min förmåga. I alla fall med en sådan säkerhet att våga riskera att inte få köpa det var ju stort även för mig. Hustrun skulle nog även säga att jag ändå tappat all känsla för att läsa mellan raderna och snarast hävdat att jag blivit tondöv med tiden.

Jag kan dock konstatera följande;

-Fiaten finns kvar.
-Säljaren vet nu att jag alltjämt är intesserad.
-Jag får som vanligt kalla fötter och börjar fundera på om det verkligen är den här bilen jag vill lägga någon månadslön på osedd…

Fientlig väntan på en Fiat…

Publicerad den

Örebro i mars 2019

Givetvis så ska väl det här handla om det där som man innerligt hoppas skola hända… Jo så är det väl…

Men dessa rader tar sina första trevande steg i elektronisk form flera månader innan. Eller om man så vill, likväl efter det att historien har sin början.

Snurrigt? Nja låt mig nu får reda ut ett eller annat.

Den historiskt varma sommaren 2018 så fick jag korn på en blå Fiat som skulle vara till salu. Säljaren var en polack som bor i Spanien men som har ett sommarhus i Ställdalen av alla ställen. Förutsättningarna var väl inte som upplagda för att det skulle bli affär. Bilen gick inte helt bra, eller om ska jag säga, rent sagt dåligt. På det personliga planet så var inte heller sysselsättningsnivån på topp. Mitt frilansande gav väl inte full så mycket ”efterrätt” de här månaderna och jag kände mig väl lite nödbedd att lägga ett bud på ca 65 % av utgångspriset. Responsen från säljaren var allt annat än lyrisk. Men jag lyckades, efter lite tjatande, få komma och kolla.

Titten gav väl inte heller full köpkänsla. Mycket berodde nog på att tidens tand gjorde den allmänna uppsynen lite ”trött” med matt lack och allmänt solkig. En större repa på passagerarsidan fick mig genast att tänka på den underbara Opeln Sixten som fick lämna vagnparken just på grund av liknande lackskador. Nu ska väl sägas att i Sixtens fall så var det det väldigt omfattande skador

På pappret så var nog priset rätt, eller rent av lågt.

Ja priset var i häradet av en skattad en månadslön. för pengarna fick man alltså en 16 år gammal bil med en äldre avliden burkare i Polen. En arvinge som valt att ta bilen till Sverige som arvegods runt 2011. Denne hade inte kört bilen mer än från Warszawa via bilprovningen i Stockholm till viloplatsen i norra länsdelen där den nu stod. Vägmätaren skvallrade om att miltalet var just under 1000-strecket varav en tiondel var väl transporten från södra Polen till parkeringen i bergslagens skogar. Ingen hade väl egentligen nyttjat bilen sedan sent 00-tal.

När någonstans så körde väl det hela ihop sig. Några dagar efter jag varit och tittat på bilen så skulle ägaren flyga hem till Spanien. Men det skulle komma några tändstift strax dessförinnan så dessa skulle testas och utfallet återrapporteras till mig… Väntan kändes årslång. Annonsen försvann innan något svar kommit och förhoppningarna om att bli ägare till denna Pellefant landade i minnets mörka vrå… På sms fick jag sedermera svaret att tändstiften nog inte löst problemet till fullo och nu var ägaren på resa hem söder över.

Poverty-Spec och brittisk influenser på Youtube

Som så ofta när jag och min tveksamhet slår till så sås ett frö av tvivel eller kanske ha-begär. Gränsen dem emellan är nog hårfin i vilken av fållorna som objekten må hamna. I det här fallet så har det nog gått mot begär. Lätt omedvetet så har i alla fall de senaste reservdelsbeställningarna fått med en eller annan ”bra att ha”- produkt… Allteammans med en teoretisk plats i ett kommande Fiat-projekt. Det började så smått med ett ”kvarglömt” luftfilter i varukorgen när jag skulle ha delar till Diesel-Doris, jag lovar det var helt omedvetet.  Och i veckan som kommer så lär det även komma ett och annat oljefilter och tändstift inblandat i varorna som Uncle Ben behöver för att klara besiktningen….

Jag skulle nog tro att den avgörande faktorn till varför jag alltjämt hoppas på att få bli ny ägare beror på Ian på HubNut.org som envisas med att köpa och köra de mest ordinära vagnarna från 80/90 och 00-talen. Han verkar faktiskt tycka att dem är bland de bästa. Att han dessutom råka hävda med emfas att det är bättre med mindre motorer (!)     för dem kan man verkligen nyttja fullt ut på fullaste allvar gjorde väl att det var som upplagt för en Fiat… Nu återstår väl bara förhoppning om att Pellefant verkligen kommer bli till salu till sommarn, men det kanske vore läge att sända att sms?!

Så statusen är väl att historien om Pellefant har inte börjat riktigt än, men inte heller tagit slut?! Så fortsättning kanske följer… Om inget annat kommer emellan?!