Visst jag har vissa dubier över att sätta dekaler på mina på mina åkdon. Men så passande det var att dessa ankom såhär ett par dagar efter att nämnda podd avhandlat bilmodellen.
Det tränade ögat noterar givet att det råkar vara något special i figurskuren metallic finish
Smått stolt kunde jag konstatera att mitt namn nämnts även i Våra_Klassiker. Den stolta arvtagaren till tidningen Klassikers redaktionspod som somnade in i maj 2025. Bäst att tillägga årtalet, för när dessa rader plitas ned så är det nyårsafton och lite drygt fem timmar minus lite växel kvar på nämnda år. Passande nog var det i årets sista avsnitt, 32. .Nyårsarftonsreleasen
Jag skriver även, för det har hänt i den tidigare podden vid en handfull tillfällen att jag råkat figurera som ”Michael i Örebro” när man nappat på ett eller annat uppslag till ämne att avhandla. Men den är gången var det en helt annan orsak, nämligen det faktum att jag skickat ett julkort, ja ett sånt med frimärke och allt.
Här någonstans så landar det möjligen i en av mina egenheter. Just det där med att hållas med antikverade manér. Möjligen är det där man kan anta att det finns en och annan dörröppnare. Det sticker möjligen ut i dagens mainstreamade medieflöde, just det där med att faktiskt göra insatsen och gå all in?
Den här texten är min personliga reflektion på ett poddavsnitt från Våra klassiker. vill du höra podden så finns den att avspisa på https://play.pod.space/sv/varaklassiker/ och sök upp avsnitt 10
”Hej!
Tackar för en underhållande podd där Renault 4 fick stå i centrum. Ännu mer roligt att ni utgick utifrån marknadsföringen av den samma.
Osökt så går det att spinna vidare på arvet efter Arbmans sätt att marknadsföra en produkt. Eller ska man kanske vända på det, möjligheten som fanns att hitta nationella nischer för bilar och generalagenternas frihet att positionera sig inom dessa.Tror förövrigt Skodas återlansering på 1990-talets mitt i mångt och mycket inspirerades friskt från Arbman och BBD. Vill minnas att det finns en bok av Tjeck Autos första VD Urban Larsson som beskriver just den där lekfullheten och de få begränsningar som var där och då marknadsföringsmässigt. Men även antyds det att runt milleniumskiftet så tog det stopp med hårdare styrning från biltillverkaren. Oavsett, reklammannen Kjell Bergman på reklambyrån Cappuccino gjorde intryck, så pass att det belönades med reklamutmärkelser där och då.
Lika osökt så får det möjligen vän av ”oordning” att fungera på om vi kommer idag tillåts få våra nationella särpräglingar av varumärkesbilderna. Jag syftar i det fallet på att någon ”generalagent” i den forna bemärkelsen där det lite mer fritt tilläts skapa egna vinklingar idag saknas. Idag finns det säljbolag och krasst sagt så ska den lokala handlaren ju kunna lägga beställningen på sin bil hos valfri bilgrossist inom EU. Marknadsföringen hålls på EU-nivå och formspråk, grafiska profiler och budskap är hårt styrt som jag förstår det.
Så vågar man hoppas på att panelen möjligen öppnar upp för att berätta lite anekdoter från skribenttiden och era kontakter med just generalagenterna när dem fanns? Jag har själv försökt nysta i ämnet och tänkt att Olle Olssonbolagens Per Olsson borde sitta inne på massor av erfarenheter av att varit mångårig generalagent. Dock har svaren uteblivit. Rent textmässigt så fanns ju annars Jan Reanders memoarbok ”Lita aldrig på Japaner” som källa till det stundom fula spelet som verkar råda bakom kulisserna.”
Ett tidigare inlägg kopplat till vad jag skrivt om Generalagenterna och att dem idag mångt och mycket upphört till förmån för säljbolag finns på https://www.niskakoski.net/2018/12/08/i-generalagenternas-spar/
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.