Givet scenario, en för(v)irrad inbiten bilist, nu stående på en järnvägsstation, det kan bara innebära en sak. Det är dags att hämta något nytt på hjul
Jag vet inte hur många gånger mitt blåa anteckningsblock fått agera mapp för att hålla samman biljetter, kartskisser, kontaktuppgifter och allt annat sånt som är bra att ha på pränt. Även denna gång kom det hela väl till pass för att hålla koll på biljetterna till de två sträckorna med tåg från Örebro

Med tåg kommer man långt. men allt som oftast behövs även lite ”lokaltafik” för att komma fram till slutdestinationen. Turligt för mig, Jönköpingstrafiken hade två tänkbara busslinjer som nådde grannskapet med bara en kort bits promenad.

Biljett med QR-kod och tidtabell på klassiskt papper. Två världar av idag.
På plats i villakvarteret efter typ 20 minuter på bussen. Säljaren hade meddelat att bilen inte ville starta så jag reste med lite verktyg och ett öppet sinne. Bara att se hur mycket man måste skruva för att få liv i härligheten. Att den kördes senast sommaren 2025 framgick av besiktningshistoriken. Dock verkar resan bara varit några kilometer

Äntligen framme på fyndplatsen, tillika hemvist sedan sommaren 1999.
Att ge sig av för att hämta bil när man vet att den inte startade när säljaren senast försökte ger en liten extra nerv i tillvaron. Här är dock bevis på att det är sällan så pass illa som man skulle kunna tro. Lite laddning av batteri och framför allt lite kunskap om hur stöldskyddet agerar gjorde att det gick över förväntan.

Att det är mars måndag och våren har fastnat i limbo syns genom fönstren. Men i kupén är allt frid och fröjd