Presentation av Sommarplågan 2026 – Välkommen NUA
Sommarplågan 2026 – Chevrolet Alero 1999 ”NUA” förvärvad från dödsboet efter en vägmästare i Jönköping. Att mina bilinköp har en tendens att vara lite prövade är ingen underdrift. Speciellt om man tittar på NUAs snåriga väg till att bli min. Minnesgoda läsare drar sig säker till minnes mina rader om att omedvetet fiska i grumligt vattnen. Bilen var ute till försäljning under något kort dygn hösten 2025. Men försvann. Jag hade turligt nog sparat annonsuppgifterna och telefonnumret angivet. Ringde och fick svar av en äldre herre som oturligt nog blivit inlagd på sjukhus. Vi enades om en kommande kontakt en tid senare. Min vana trogen författades ett brev och en olycklig formulering där jag hälsade bilägaren välkommen hem gav minst sagt en magstark känsla i sinnet när insikten att han aldrig kom hem från lasarettet.
Lång historia kort; de efterlevande meddelande en tid senare att det inte kunde bli affär under tiden som bouppteckning och andra bestyr behövde prioriteras, men lovade att höra av sig när allt var utrett och klart.
Snabbspolat fram till slutet av mars 2026 och jag fick frågan om jag var intresserad och här är vi.
Chevrolet Alero var ingen storsäljare när det begav sig. GM’s stolta plan var att i alla fall hitta avsättning frö 300-350 bilar varje år på den svenska marknaden. Att döma av motorpressens samlade omdöme så var det inte någon flygande start. Långt ifrån. Omdömen som; Att Calle C inte blev klok på vad Aleron skulle fylla för tomrum på marknaden verkar stå helt klart i provkörningen i TV 1999:8. Lika frågande anar man att det är en den enspaltare som TV’s testlag plitade samman 2001:10, den gången testandes den 4-cylindriga variant som inte fanns tillgänglig för test vid introduktionen. Att därtill prispolitiken verkar vara utformad av någon räknenisse med ambition att styra marknadspositionering mot premiumsegmentet lejonkula. Ty det var i princip ingen prisdifferens mellan den mer modesta 16 ventilerade 4:an eller ’top-of-the-line’ v6:an vars enda unika detalj att imponera på grannarna var en spoiler på baklyckan. Möjligen kan det tyckas var ett uppsälj att få ”6:an” på köpet kontra att välja en mer modest 4:a. -Här tror jag räknenissarna möjligen bedrog sig. Ty att matcha en halvbra ”gringo” mot gräddan av de framför allt tyska och möjligen fåtalet andra premium-vagnarna med påtagligt modernare motorer, växellådor och framför allt detaljarbete var ödesdigert.
Såhär med ett perspektiv på +25 år så är det ju lite svårare att matcha in hur mycket mer daterad en Alero möjligen var jämfört med en samtida BMW, Opel, VW eller Mercedes. Idag upplever man möjligen den som en udda fågel med en eller annan tekniskt högvatten-märke bland en del blindskär. Antispinn och däcktrycksövervakning känns förhållandevis i framkant. Men manuell AC och tämligen mediokert utnyttjande av innerutrymmen är ju intet att direkt skriva dikter om, om man säger så.
Nu lite mer om exemplaret i sig.
Motoralternativet; 2.4 liters 4-cylindrig 14-ventilare på 141 hk. Automatlåda – 4-steg med elektronisk styrning.
Pluskontot;
-en ägare sedan ny.
-Just under 8000 mil på mätare.
-Välvårdad i allmänhet.
-Troligen rostfri, mycket tack vare dokumenterad regelbunden rostskyddsbehandlig
-två uppsättningar nycklar!
Minusposter;
-okänd servicehistorik
-startade inte vid försök att få igång
-allmänt repig, markant på höger bakskärm.
-lackbättrad på passagerarsidan, dock med kapitalt fel kulör/ton
-ingen direkt dokumentation
-saknar uppenbarligen kod till bilradion
-”originaldäck, sommar och vinterdäck från 1999!)
-förarstol allmänt smutsig