Etikett: 2CV

2025 – det förlorade året, en resumé

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I kalendern står det december. Ju typ halvvägs in i mot lucia är det allt. Det är kanske lika väl att redan i dag greppa tangentbordet för att försöka summera det i mångt och mycket förlorade året 2025.

Som säkert en och annan av er känner till så diagnostiserades min kära hustru av cancer i svalget i april. Detta efter en lång radda av besök i primärvården där man notoriskt blundade för alla symtom och hävdade att det var virus som gav känningarna. Så om januari fram till mars var otaliga försök att få hjälp på vårdcentraler och privatpraktiker. Så var resan därefter, en myriad av besök dagliga besök ”på jobbet” så att säga. Det är lite splittrat att vara it-tekniker på regionen för att samtidigt vara närstående till en av regionens behövande invånare. Turerna fortgick fram långt efter att industrisemestern var lagd till handlingarna. Så den planerade fritiden i garaget förbyttes abrupt mot att vara sondmatnings-ansvarig, logistisk-ansvarig, färdtjänst-ansvarig, matgeneral och jourhavande medmänniska när allt annat inte riktigt fungerat i livet. ”Vi” är ännu inte tillbaka till någon direkt vardag utan brottas med komplikationerna efter cellgifter och speciellt med strålnings effekter med söndertrasade slemhinnor i svalget. Men det är i alla fall inte helt nattsvart.

Så dierkt ljust har det inte varit på bilfronten heller. Året inleddes i stor stil med auktionsfyndet ”Alkoholisten”. En Ford Focus av den där tidiga ”miljösatsningen” där Etanol var hippt och på tapeten. Just mitt exemplar gav i alla fall 7-8 månader av upplevelser och intryck. Ja det var så länge jag orkade hålla ut innan det blev respass till skroten för eländet. På något vis fanns det ett uns terapi i att ha en riktigt värdelös vagn vars tillkortakommanden mest utgjorde lite spännande avbrott i den annars jobbiga vardagen.

Annars så har alla mina inköpsprojekt kommit på skam. Men ovanligt nog för min del så har jag faktiskt haft tillfällen att få åka och titta på en del teoretiskt spännande. Eller vad sägs om Trabant Tramp/Kübel av mediakänt ursprung, En Volvo 240 GLT som var perfekt på 7 meters håll eller i alla fall inte sedd underifrån. En Volvo 940 LTT på bilfirma här i stan. Därtill var jag lovad att få titta och köpa en Citroen 2CV ”AZAM” eller Lyx-Belgare som någon kallade dessa för. Där lyckades någon annan tjata sig före och gjorde affär dagen innan jag var lovad att det absolut var första möjliga tillfälle att bese härligheten. (Lite bittert).

Sedan finns ju alla vagnar jag av en eller annan anledning tappat sugen på innan jag kom iväg. Mest berömt fall av kalla fötter var när jag lyckas prisförhandla till mig ännu en Trabant Tramp. Men denna gång stående i England. Insikten exakt hur dyr den väl skulle bli innan den stod på uppfarten här hemma fick mig att ovanligt nog för mig  ´ghosta´ den stackars säljaren.

Ett annat missöde var när jag lyckades med det mindre taktfulla att brevledes råka kontakta ägaren till en trevlig uddavagn typ någon vecka efter att denne gått ur tiden. Upprinnelsen var att jag pratat med herren i fråga typ 10 dagar innan jag sände mitt brev. Det oturliga var att han dog tre dagar efter vår konversation. Det hela hade möjligen inte känts lika klavertrampsmässigt om jag inte råkade inleda brevet med några muntra fraser om att det var skönt att han fått komma hem… (syftandes på från lasarettet där han befann sig när vi pratade).

Ja då har vi inte berört de där vagnarna som var på tapeten i somras, typ den lågmilade brandbilen byggd på en Land Rover Series IIB, ja den som behövde passera nålsögat i form av att registreras in i Sverige sådär 5 år efter Brexit med allt vad sånt innebär. Eller för den delen, den Citroen 2CV som har en ägare sedan ny och verkar vara i ett fantastiskt orenoverat gott skick.

2025 kanske inte var fullt så tomt trots allt när jag tänker efter. Men jag tror det bestående intrycket kommer bestå av insikten att livet behöver erövras varje dag, för rätt som det är, ställs allt man tror sig veta om framtiden på ända.

Lite uppslag att spinna vidare på

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Lagom har jag fått lägga ännu en ambition att få bli förvaltare till en Citroen 2cv på hyllan. Jo vi hade gjort upp att jag skulle få titta under lördagen, men någon annan hann nog tjata sig förbi i tågordningen.

Ja vad får man då ägna en lördag till att göra, den kan inte riktigt bara få gå på tomgång så att säga. Nej då får man ta och nysta i lite ”kalla” uppslag och förkovra sig. En djupdykning bland mappar och pärmar i anslutning till skrivbordet gjorde att lotten föll på en Rover. I den här gången är det just en Rover, En så pass tidig en att det inte fanns något prefix i from av ”Range – ” eller för den delen inte heller ”Land -”.

Nej vagnen.i fråga är en mellankrigs-konstrktion, men sammansatt lagom som civilproduktionen kom igång efter kriget. Skulle jag sia så landar jag i att den borde varit tillverkad månadsskiftet juni juli 1946. Nämnda vagn ingår nu i ett dödsbo som en före detta kollegas familj står som närmast sörjande för. Som jag tolkat lite lösryckta återkopplingar så är vagnens historik innan den kom i släktens ägo runt 1990 odokumenterat.

Som lätt inbiten fordonshistoriker så finns det något sporrande i att få sätta samman en ägarlängd. Så idag vet jag en hel del mer. Den sista pusselbiten fann jag idag när jag kunde på bästa släktforskningsmanér hitta ägaren innan nuvarande sterbhuset. Återstår nu att se om man ska spinna vidare och se om bilen lämnade några spår hos förra ägarfamiljens medvetande.

När hösten kommer och tiden gått för fort. Ett återbesök.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

När jag för snart ett år sedan satt och orerade i ett inlägg med samma rubrik var det känslan av att något var i görningen i tidnings-Sverige som fanns i maggropen. Såhär 11 månader senare så kan jag väl säga att min magkänsla möjligen var mer rätt än vad jag själv anade. Vet inte om det i sig skulle vara något att slå sig på bröstet för. Mer möjligen en indikator på att lita mer på den inre kompassens riktighet då.

Om nu känslan av att det finns massa saker som inte hanns med under sommaren 2025 känns närvarande. Ja då kan man rent kliniskt även säga att så varit fallet. Alla storstilta tankar om att utvidga fordonsparken men fler intressanta objekt har kommit på skam. Lika så förhoppningarna om att kunna utvidga tidningsarkivets omfång drastiskt. Om det möjligen funnits tid till något så har det varit att reflektera över livet, tiden och prioriteringar.

Utkomsten i sin helhet av sådana övningar kanske inte är lämpade för allmänhetens beskådan så här i en bilorienterad blogg som denna. Men jag kan nog lugnt säga att insikten tangerar bilinnehaven och vad jag suktat efter. Minnesgoda läsare vet att en Land Rover Brandbil varit på tapeten. Lika så en Trabant av mediakänt ursprung. Därtill har en lång och intressant mailväxling förekommit kring en Citroen 2CV. I det fallet har historiken varit en avgörande faktor till varför intresset att få bli nästa förvaltare finnes. Att få förvärva en av de klassiska ”kryphåls CV2:orna” från första ägaren och få fortsätta minutiöst vårda vore en ära och ynnest.  Nu faller det möjligen lite på två tråkigheter. Dels prisbilden, här pratar vi en av landets för tillfället dyraste ”Dussar”. Dels att den inte är tvåfärgad. Att den är Gul, ja det är Kul, men det hade varit än mer spännande om den varit tvåfärgad med förslagsvis Vinröda detaljer. Åter till det där med avvägningar, hade priset varit låt säga 25% lägre hade det varit en baggis att svälja, men när man pratar högt upp på  topp-10 i prisbild, ja då vore rätt utförande enklare att acceptera.

För något år sedan så skrev jag ett inlägg om det där med mental prisbild för olika objekt. Exemplet jag hade då var Skoda från slutet av 1970 talet fram till 1989, dem med motor bak. Som aktiv i ”träsket” när det begav sig så är för evigt min sinnebild präglad av att ett bra ex kostar max 15000 kr och en vettigt objekt 4000 kr. Jo jag vet, det var så det såg ut innan millennieskiftet, och har sannolikt ingen bäring på hur det är 25-30 år senare och bilbeståndet än mer decimerat.

Med samma blick så har jag även svårt att realt värdera gamla Volvobilar på samma vis som marknaden gör 2025.  Samma mentala broms har slagit till och säger att en Amazon det är 35-50. I realiteten bör väl siffran vara minst det tredubbla i alla fall för vettiga seriösa exemplar. Även här ligger en hämsko. Min kära Rullo torde väl vara ett av de bättre exemplaren värdemässigt som oskruvad, fullspecad Turbo Plus bil i ett mycket gott skick där allt funkar och är som nytt. Men även här har jag otroligt svårt att se att den borde stå i de pengar som värderare och spekulanter bjuder. Nu lär Rullo få vara kvar så länge jag får råda, ett arv är ett arv och sak på så sätt vårdas. Men det känns skevt. Minst lika skevt känns att någon annan än jag skulle köra just den bilen?!…. Det känns som knappt jag kan leva upp till ”morbror Rolands” standard och få förvalta den, men jag tror än mindre att någon annan skulle fylla kostymen bättre än just jag. Samtidigt så är jag väldigt nyfiken på den härliga 240GLT’n som jag såg i veckan. Tänk om man kunde få äran att först och främst titta på bilen lite närmare, eller rent av bli näste förvaltare även av denna.

Möjligen har jag här nått insikten, min kompass är lite off och skulle behöva kalibreras. Förövrigt något jag ofta hävdat att man bör göra titt som tätt.

Nu får jag hoppas att inte ägarna till alla bilar här ovan verkligen lyckas övertyga mig om det ärofyllda att få ta vid i förvaltandet. För då lär det bli akut platsbrist och möjligen väldigt ansträngd ekonomi i framtiden.

 

brasklappar att utdela – här vad som nådde tidningen klassiker idag.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Senaste tidens trevliga och rätmätiga fokus på Mercedes A-klass, nu som nytillkommen i tidningen klassikers scoop, har fått mig att börja fundera. Hur är det egentligen med Chrysler Pt Cruiser? Visst jag inser att dess klocka ännu inte har slagit ”25 år”. Men jag upplever att det är en bil som möjligen har ett teoretisk potential som tillkommande entusiastvagn. Jag skriver teoretisk eftersom den vagnen verkar vara en vattendelare bland alla som har ett intresse för bilar, där merparten verkar ha en stark uppfattning om dess (o)-värde som samlarvagn.

Jag tog mig friheten att inventera mitt tidningsarkiv i jakten på om redax medlemmar i sina tidigare värv möjligen haft någon dokumenterad interaktion med nämnda vagn. Skallgången i arkivet gav en lite spretig bild, visserligen gav redaktör L en smula hopp i sitt test i TV #18:2000, där Cruisern troligen skulle leva längre än nyhetens behag. Men övriga förekomster är en smula artigt ingetsägandes. Funderingen är givet, finns potentialen för Pt Cruiser att kvala in som kommande entusiastbil? Eller är den för evigt att betrakta som en historisk parentes likt Plastcyklar och Bebopjazz där produkten på pappret säkert var bättre än verkliga världen? Även om det finns en handfull tillskyndare som för evigt må hålla sitt hjärtebarn som den ultimata (av)arten.

Jag passar på att bolla frågan vidare, kanske som ett ämne för panelen att stöta och blöta i kommande podsammantränden. Men passar gärna på att medsända en liten brasklapp likt djävulens advokat. Pt Cruiser är ju en vagn som svårligen gått gemene man förbi. Prisbilen idag är ju i spottstyver-klass och garanterat bottennoterat och utbudet av varianter och specialutgåvor övertrumfas väl endast av de som erbjuds av en annan vagn, som har sin trogna skara tillskyndare, 2 CV.