Etikett: alkoholisten

2025 – det förlorade året, en resumé

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I kalendern står det december. Ju typ halvvägs in i mot lucia är det allt. Det är kanske lika väl att redan i dag greppa tangentbordet för att försöka summera det i mångt och mycket förlorade året 2025.

Som säkert en och annan av er känner till så diagnostiserades min kära hustru av cancer i svalget i april. Detta efter en lång radda av besök i primärvården där man notoriskt blundade för alla symtom och hävdade att det var virus som gav känningarna. Så om januari fram till mars var otaliga försök att få hjälp på vårdcentraler och privatpraktiker. Så var resan därefter, en myriad av besök dagliga besök ”på jobbet” så att säga. Det är lite splittrat att vara it-tekniker på regionen för att samtidigt vara närstående till en av regionens behövande invånare. Turerna fortgick fram långt efter att industrisemestern var lagd till handlingarna. Så den planerade fritiden i garaget förbyttes abrupt mot att vara sondmatnings-ansvarig, logistisk-ansvarig, färdtjänst-ansvarig, matgeneral och jourhavande medmänniska när allt annat inte riktigt fungerat i livet. ”Vi” är ännu inte tillbaka till någon direkt vardag utan brottas med komplikationerna efter cellgifter och speciellt med strålnings effekter med söndertrasade slemhinnor i svalget. Men det är i alla fall inte helt nattsvart.

Så dierkt ljust har det inte varit på bilfronten heller. Året inleddes i stor stil med auktionsfyndet ”Alkoholisten”. En Ford Focus av den där tidiga ”miljösatsningen” där Etanol var hippt och på tapeten. Just mitt exemplar gav i alla fall 7-8 månader av upplevelser och intryck. Ja det var så länge jag orkade hålla ut innan det blev respass till skroten för eländet. På något vis fanns det ett uns terapi i att ha en riktigt värdelös vagn vars tillkortakommanden mest utgjorde lite spännande avbrott i den annars jobbiga vardagen.

Annars så har alla mina inköpsprojekt kommit på skam. Men ovanligt nog för min del så har jag faktiskt haft tillfällen att få åka och titta på en del teoretiskt spännande. Eller vad sägs om Trabant Tramp/Kübel av mediakänt ursprung, En Volvo 240 GLT som var perfekt på 7 meters håll eller i alla fall inte sedd underifrån. En Volvo 940 LTT på bilfirma här i stan. Därtill var jag lovad att få titta och köpa en Citroen 2CV ”AZAM” eller Lyx-Belgare som någon kallade dessa för. Där lyckades någon annan tjata sig före och gjorde affär dagen innan jag var lovad att det absolut var första möjliga tillfälle att bese härligheten. (Lite bittert).

Sedan finns ju alla vagnar jag av en eller annan anledning tappat sugen på innan jag kom iväg. Mest berömt fall av kalla fötter var när jag lyckas prisförhandla till mig ännu en Trabant Tramp. Men denna gång stående i England. Insikten exakt hur dyr den väl skulle bli innan den stod på uppfarten här hemma fick mig att ovanligt nog för mig  ´ghosta´ den stackars säljaren.

Ett annat missöde var när jag lyckades med det mindre taktfulla att brevledes råka kontakta ägaren till en trevlig uddavagn typ någon vecka efter att denne gått ur tiden. Upprinnelsen var att jag pratat med herren i fråga typ 10 dagar innan jag sände mitt brev. Det oturliga var att han dog tre dagar efter vår konversation. Det hela hade möjligen inte känts lika klavertrampsmässigt om jag inte råkade inleda brevet med några muntra fraser om att det var skönt att han fått komma hem… (syftandes på från lasarettet där han befann sig när vi pratade).

Ja då har vi inte berört de där vagnarna som var på tapeten i somras, typ den lågmilade brandbilen byggd på en Land Rover Series IIB, ja den som behövde passera nålsögat i form av att registreras in i Sverige sådär 5 år efter Brexit med allt vad sånt innebär. Eller för den delen, den Citroen 2CV som har en ägare sedan ny och verkar vara i ett fantastiskt orenoverat gott skick.

2025 kanske inte var fullt så tomt trots allt när jag tänker efter. Men jag tror det bestående intrycket kommer bestå av insikten att livet behöver erövras varje dag, för rätt som det är, ställs allt man tror sig veta om framtiden på ända.

Jag väljer spriten framför allt!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Min sommarplåga för säsongen – Alkoholisten har varit på besök hos Carspect. Rimligen var det väl en udda tanke från min sida att besikta så tidigt. Det var i alla fall 3 månader kvar innan körförbud. Men två begynnande stenskott dagarna innan. Ja de satte liksom fokus på att det var dags. Ja innan sprickorna började vandra iväg.

Alkoholisten har inte direkt rosat dessa spalter. Vi fick ju en avig start. Men så är det väl när man stöter på en missbrukare i vardagen. Det finns liksom lite nerv under ytan. Så här i efterhand kan jag väl säga att bilen påminde om en lättare knarkarkvart invändigt. Inrökt, ostädad, fimpar bort ikring. Allmänt eftersatt och sunkig. Dessutom synnerligen inkontinent. Och med stor aptit på diverse alkoholer i form av glykol och E85-bränsle

Men såhär två månader in så är det väl som att ha en klient på torken. Det går så sakteliga mot mer städat beteende. Visst ”kroppen” har väl tagit stryk bortom vad enklare sminkning kan dölja. En intryckt skärmkant vänster bak. En rostäten framskärm som saknar botten. Allmänna bucklor och stenskott. Men, och här vill jag verkligen säga men – Pigga ögon i form av bra lampor. Därtill bra och snabb värme. Men visst, radioantennen lyser med sin frånvaro ännu. Utsikten att lägga 400 hundra för att kunna höra om världens elände i realtid via radions P1 känns lågprioriterat idag.

I lappkastens tidevarv

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Summerar utrustningslistans priser.

Med ett så rastlöst sinne som bevisligen mitt är, så är svängningarna frekventa. För typ tre veckor sedan kämpades med att få hem en förbedad Ford. Ett auktionsfynd(?) från bilias outlet-cirkus. Sedan dess har turerna varit flera. Eller ska jag säga lappkasten?

Kollegorna tipsar

Bara någon dag efter att Forden stod på gården, ja då fick jag via en kollega nys om en annan sjuklig patient. I praktiken faktiskt årsbarn med eländet jag just hämtat med. Men väsensskild till sin natur. Tipset var på en flakbil och därmed mer av arbetshäst. Lägg då till att den dessutom var med en på pappret undermotoriserad Dieselrova. Nu har dock den inte blivit till salu. En trasslig historia i form av att den drabbats av ohälsa utlånad till någon i en helt annan del i landet gör det liksom lite strandad här. Utsikterna att boka in den på verkstad för en kostsam diagnos ser väl inte allt för godartade ut. Men det är där det står och faller nu. Kommer man bärga hem bilen till Västergötland, en nätt sträcka på 18 mil. Eller kommer man kasta in handduken och låta någon annan ta vid?

Jag har vän av ordning fråga, ja om det blir det sistnämnda är jag kandidat? Magkänslan säger som mannen i duetten i Nile City ”-Ja för skråen”. Logikkretsen i skallen säger att jag redan har för många leksaker och inte får plats med ännu ett plåtschabrak.

Hundpromenader ger uppslag

Men på tal om det där med logik eller magkänsla. Tror nu inte att flakbilen varit enda saken som passerat mitt medvetande. Nej, och här håller jag det faktum att jag alternerar som hundvakt om dagarna. Ty hade jag inte fått spankulera fritt i området hade jag aldrig sett att det stod en välmotoriserad leksak på en av uppfarterna.

När jag efter lite funderande insåg, den verkar stå långtidsparkerad. Ja då var missionen ett faktum. Här måste bara undersökas. En kortare hälsning på papper, ett par dagar av väntan och historien började klarna. Ägaren hade bytt biltyp och valt det moderna i att åka Elbil. Ja när jag tänker efter inte omöjligt att jag nog råkat se bilen och rent av skrivit något här. Nu har ett par tre år passerat. Bilen blir väl inte bättre av att bara stå. Men beroende på marknad och modellen tror jag inte den ryms i leksaksbudgeten direkt. Men att fönstershoppa har ju sin charm, Speciellt nu när jag summerar ihop posterna i utrustningslistan landar prislappen ny närmare halvmiljon-vallen.

Uppslag och lappkast

Nu var dessa två snedsprång på intet sätt unika. Hustrun skulle nog säga att det snarast är så varje vecka. Jag själv märker väl möjligen inte alla utsvävningar. För för mig så är det ju bara att utforska vardagens små förunderligheter.