Pellefant biter sig fast – nu blir det vintervila

Ja blocket är ju ett intressant tillhåll på sitt sätt. Ofta har man mycket människor som hör av sig. Men den här gången ville köparna inte riktigt nappa.

Lustigt nog så kan man ju undra om priset var för högt? Var annonstexten i sig för ärlig? Kanske ska jag ta det hela om ett tecken på att Pellefant valt att bita sig fast i garaget?!

Nåväl nu inleder vi vintervila med lite tvätt, laddande av batteri och påfyllning av luft i hjulen och summerar att jag lagt 5 kilometer till på mätaren. Så 009982 km lyder årets sammanställning.

Nu väntar vintervila och allmän ompyssling när ambitionen faller på.

Tänk va många med klipparambitioner som häckar på blocket.

Pellefant ligger ute på annons på blocket. Det är förvånande hur många ’sista prisset-nysvenskar’ och ’Du får 7000 vid snabb affär’ som ger sig till känna.

Visst försöka går ju, framför allt på meddelandetjänsten, men seriöst, tror kreti och pleti att jag är så desperat att jag skulle säga ja efter 17 minuter som annonsen legat ute?!

Nä det lutar åt att Pellefant får stå kvar i garagets lugna vrå… Det är ju inte som så att någon lär hitta en likadan tillsalu i Sverige. Av dem 22 Seicento jag känner till finns bara två 0.9:or som är efter 2000 års modell. Samt sju av modellen innan.

hoppas seriöst blocket börjar med screening av alla dessa meddelanden för jag blockar varendaste en nu…

I vilka cykler går ditt bilinnehav?

Det är ju inte utan att jag funderar över hur mitt eget bilinnehav förändrats över tid, det är ju snart 30 år sedan jag fick/skaffade/annekterade min första egna bil.

I begynnelsen så präglades mina bilköp av en ganska enkel approach. Jag vill ha en bil – vilken kan jag lyckas övertyga mina stackars föräldrar att låta mig köpa?!

Idenitetssökaren;

Resultatet blev väl en eklektisk blandning med allt från morsans avlagda Citroen GS med den underbara halvautomatiska växellådan med en momentomvandlare istället för koppling. Växlingen i den mån det behövdes, gjordes via att välja “hastighetsområde” via växelspaken. Till vagnar som jag själv köpte i form av en rostig Volvo Amazon anno 1965 och ett knippe Skoda-bilar med motorn bak…

Funkis-fasen;

Efter hand så formerades väl vagnparken utifrån behovet som fanns. Dvs med två stora pyreneerhundar så blev det halvkombi eller kombi. Här figurerar massor av Volvobilar, ett par ur 3-serien, ett par tre ur 200-floran där bland annat den Volvo 245 GLT utgjorde det första inköpet jag gjorde på Blocket. En Volvo 145 Express! och slutligen en Slitochsläng Audi 100 med lilla motorn. Sicken mix…

Revoltfasen;

efter att jag och min dåvarande beslutat oss för att gå skilda vägar så inföll sig den där fasen när man börjar skaffa leksaker “bara för att”. Paletten bestod av ett par Volvo 480 T en svart en vit, Ford Econoline E250 Extended i Ambulansskrud. En högerstyrd Volvo 760, ett par Audi 100 varav en med världens högtalararrangemang och så vidare. Ingen blir lämnade mig oberörd men inte heller så pass mycket begär att de blev kvar någon längre tid. Audin med högtalarna i fråga var den enda bil som hittills blivit stulen i min ägo.

Vuxenfasen med ambition;

Som nybliven sambo med älsklingen L och Bonusdottern så inföll sig en nytt scenario i livet. Här behövdes det skärpa till sig. Bilen behövde ju helt plötsligt vara lite mer realistisk men ändå visa lite ambition. Här passerar BMW 740 iAL, Lancia Kappa, SAAB Griffins, så väl 9000 som 9-5. En härligt välvårdad Audi 100 Avant där AC’n tackat för sig och därmed immade igen så fort det blev kallt. Hustrun insåg dock att bilvalen inte alltid funkade för henne så hon köpte till slut egen bil.

Klipparmentalitet som kom på skam;

Om nu mina bilaffärer dittills präglats av att det funnits ett realt behov så övergick nu intresset att fokusera på försöka förlora mindre pengar eller rent av göra vinst…. Till en början så fungerade det hela enligt plan. Allt från små Fiater, till Chevrolet Caprice och Nissan Pulsar passerade garaget med viss behållning framför allt intrycksmässigt men även monetärt.
Men ganska snart började fokuset landa i att även ha större ambitioner på vinningen. I efterhand så vet jag att det var här jag inte var i fas med utbudet. Ganska snart kom felsatsningarna och bärgningskostnaderna skenade. Bilarnas tillförlitlighet var i botten och min personkännedom om säljarna slog slint. Kanske var det faktum att jag mest messade eller e-postade med säljarna en orsak. Det kan ju gömma sig ganska mycket information mellan raderna.

“Jag behöver ingen bil men det vore ju kul” fasen;

Det är lätt att fastna med blicken i backspegeln, 70-talet bilar har passerat garagen som jag disponerat. Givetvis så finns det en massa av dessa bilar jag i viss mån saknar: Den lågmilade Opel’n Sixten som jag räddade från skroten. Min lågmilade Pontiac Grand Am jag titt som tätt ser snurra på stan. Den högerstyrda Volvon Maronne, Min svarta Volvo 480T eller kanske Fiat Uno’n som fick slita hårt på traden Örebro-Zinkgruvan.
Jag vet också med mig att det fanns orsaker till att jag valde att sälja – kanske var det platsbrist, känslan av att den inte passade mina behov, kompetensbrist hos mig hur jag skulle lösa kommande fel på bilen eller helt enkelt att det var läge att gå vidare i bilägandet.

Så idag tror jag mig tänka såhär. Diesel-Doris funkar ju än och är i sig en levande relik från min uppväxt och mina saliga föräldrar. Så den får stanna var och göra tjänst ‘til the end of days… Men hittar jag något annat kul som uppfyller kravspecen i form av låga mil, udda uppsyn, kul historik, rimligt pris, lagom lätt att hålla liv i och lagom lätt att få i körbart skick så är jag öppen för förslag

På bilfronten, intet nytt. Men väl några gamla uppslag?!

I brist på att Blocket ska leverera ett eller annat spännande uppslag så rådbråkade jag mitt sinne.

Och vips dök ett och annat minnesfragment om tänkbara eller otänkbara kandidater upp för mitt inre. Kanske en sån där udda stapelmodell från Ford’s amerikanska verksamhet… Ja namnet lät ju bekant Escort men av en senare årsmodell än när karosspressarna i Europa spottat färdigt. Meeen säljaren har ju inte svarat på meddelanden sedan hösten 2017….

Eller kanske en lika bantad Chevrolet Corsica om än svensksåld med ett par lagerår i frihamnen, lagom basutrustad med 4:an och grundmodell… Men ack var det inte som så att säljaren sa att hon helst hade sett ett bud i 6-siffriga tal?

Ja – det lutar väl åt att det fanns en orsak till varför aldrig blev någon affär trots allt?!

Ordnung muß sein! Garaget är åter en skruvarena

Så var det dags att säga tack och farväl till allas vår Rödingen. en dryg månad och några dagar efter inköpet så tror jag mig ha insett att det här med bilköp är långt mycket svårare än det tidigare varit. Inte nog med att bilar idag verkar vara mekaniskt mer känsliga och därmed större risk att gå på en rejäl mina. Men även jag har väl utvecklat någon liknande kontaktallergi till saker som bara nästan lyckas fylla checklistan – ja hustrun kan nog gå i god för att det är väldigt komplicerat för mig att köpa något tekniskt utan att ha gjort en långtgående konkurrentanalys och därtill kvalitetsutvärdering. Men visst, de gånger jag väl handlar så blir jag väldigt nöjd – ibland som på rikssvenska, ibland i värmländsk dialektal kontext (läs; besviken/ “urledt trött på”).

Nu var det väl på målsnöret som just Rödingen kom att landa på något som kan likna onåder. Var och en av pusselbitarna i nämnd ordning:
*Platsbrist – det är svårt att hålla rangerbangården rörlig med tre bilar på samma uppfart. framför allt om det faktiskt borde vara en plats till för att hålla garaget “skruvbart”.
*Lacken på motorhuven – tanken på omlack har varit ständigt närvarande men inte helt enkel att motivera eftersom det sällan blir så bra som man önskar för dem pengarna.
*Bristen på fotstöd för vänsterfoten och avsaknaden av farthållare – på det hela petitesser men det är just sånt som är tröttande i längden

Nu lär Rödingen istället få byta ort till staden på A i österled och vara extrabil när Herr R är sporadiskt hemförlovad från jobbet i söder. Jag kommer garanterat sakna bilen men samtidigt även känna att min vardag blir lite enklare varje gång trädgårdsmaskinerna behöver in på översyn, eller när nya köksstommar ska byggas till någon lägenhet, eller när ett flyttlass måste mellanlanda några dagar mellan lägenhetsbyten eller när jag bara vill få in Diesel-Doris på oljebyten, eller cyklarna ska in för däckbyten till dubbdäck eller eller eller, ja du förstår säkert att det är svårt att ha en bil som bör få vila i garaget om den den tar upp just de kvadratmetrarna man behöver till massa annat akut.

Fiero – en missförstådd underdog man borde rädda!

Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.

Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….

För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite Läs mer…