Etikett: DKW

då vänder vi blad – välkommen 2022

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Om det ska sättas något enskilt ord på detta Covid-präglade 2021 så väljer jag omdaning.

Mycket talar för att det var 2020-talet kommer vara årtiondet där mången sanning kommer att få omprövas.
-Dieselns död och möjliga återuppståndelse i form av växtbaserad syntetisk dito.
-Insikten om att drivmedelspriserna som redan idag är prövande kommer dubbleras innan 2030 står i kalendern.
-Elbilens snabba frammarsch, effektbristen i ledningsnätet till trots.
-Biblioteketsväsendets snabba utgallring av periodika.
-Motorpressbranschens vacklande tro på sin egen affärsmodell och indirekta dödförklaring av print som födkrok.

Indikationerna är många, och då har jag bara sett till mitt intresse för bilen som fenomen.

På det lite mer praktiska planet så har motoråret varit likaledes omdanande, Rikke-Tikke-Tavi kom, sågs och seglade. Lilla Jimmy byttes mot enorma Bhzzzz. Diesel-Doris har snart fått se varenda vrå av Sveriges land i jakten på tidningar att införliva till samlingarna. Att sedan Bhzzzz sedermera övergav min mitt i tjänsten när nivåregleringen packade ihop, ja det jag ju lite kul krydda och oplanerad förändring i tillvaron. Möjligen gav det även vatten på min kvarn att komplexa gamla lyxvagnar är vanskliga livspartners, i alla fall ekonomiskt sett.

Om något ändrats på det praktiska planet så är engagemang ledordet. Att jag har och haft medlemskap i olika klubbar och intressegrupper är ingen nyhet. Dock var 2021 året där det hela blev mer handfast. Dels medlemskapet i DKW-klubben är eftersmaken känns unken och nattstånden. Dels via OK och M Sverige där sjukdomsinsikten mer präglat vattentrampandet och en påbörjad men långsam omdaning.

Om det möjligen är någon organisation där jag tror man alltjämt är i fas med samtiden så skulle det nog vara Mercedes-Benz klubben. Där verkar återväxten och nyrekryteringen vara närvarande. Sedan är väl frågan om det beror på klubbens arbete eller om det mer handlar om Mercedesbilarnas attraktionskraft det är svårt att avgöra på distans.

På tidningssamlandets horisont så har mycket landat i att bygga kontinuitet. Teknikens Värld-spåret här komplett från startåret 1948 till och med 2019, Vi Bilägare komplett sedan nystarten1964 till dags dato. Motor är det lite sämre ställt med, tidningen startade 1943 men min samling är full täckning från 1960 till dags dato. Därtill en massa andra kul titlar där jag lyckats hitta rätt samlingar att införskaffa.

Inte heller via att pliktskyldigt redovisa bilaffärerna som det inte blev något av, ger inte många rader att skriva hem om. Inte heller så pass minnesskapande att jag nu ens kan komma på någon vagn att nämna. Men visst – den lågmilade 607:an var nog säkert en av de sista att finna i landet i vettigt skick. Men som alltid, med vettigt skick och samtidens galna prisutveckling på bilar så kändes det på tok för dyrt att få vara med i den klubben.

Ja på tal om klubbar så kan jag konstatera att inte heller jag känner mig helt såld på att vara medlem i alla klubbar som jag var med i 2021. Så 2022 tackar jag nej till DKW, AHK och troligen Mercedes. AHK och Mercedes ger annars ut väldigt trevliga magasin. Dock känns det inte som jag hittat rätt och boatt  in mig. Kvar blir M Sverige, Moderaterna, OK och kanske Företagshistoria. Den sistnämnda tangerar lite arbetet med M Sverige.

Där någonstans tror jag vi summerat 2021. Men givet – uppslagen till ytterligare orerande finnes. Om jag möjligen skulle vilja tillägga något så vore kanske Hyundai Matrix ett uppslag, men den karamellen låter jag nog bero ännu en tid till… sedan är ju alltid Toyota Camry ett uppslag som är ständigt passivt närvarande, även om köpkänslan inte riktigt råkat uppenbara sig – än ska väl tilläggas.

 

 

 

The Munga story – a never ending one?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Just an update – my attempts to sell my Munga has come to a halt. Many thanks to all that has shown an interest.

Due to a bit of hesitation from certain parts I was forced to abort this project at this time. As mentioned I needed to rent a second car park and since these leases run for the whole winter season where’s no need to let it go.

Thanks once again for your interest.

När våndan över alla projekt sätter tänderna i själsfriden…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

På senare levnadsår så verkar det som om visheten stundom övertrumfar vissheten. Låt mig få lägga ut texten så kanske det klarnar.

När jag var runt 25 så var 5-7 bilar i olika faser av projektstatus inget som störde mitt sinne. Om sanningen ska fram så var det väl till viss del för jag då bodde så att det gick att gömma och glömma bort en och annan vagn i någon del av trädgården, uthuset, garaget eller carporten, eller för den del bakom något välplacerat buskage på samma nämnda urholkning i naturen.

En oväntad kursändring i vardagen fick mig att göra mig av med nämnda lilla kåk. Eller lilla och lilla, 13 rum och kök var ju aningen större än hur jag bor idag. I och med samma lappkast så var jag även tvungen att göra mig av med mina samlingar av tryckt material, tidningar, böcker och broschyrer. Frekventa besökare här på bloggen vet säkert att jag ägnat det senaste året till att återskapa en god del av det jag fick försaka i alla fall på tidskriftsfronten.

I viss mån har väl även fordonsparken fått breda ut sig en smula. Ja 4 bilar när man bor centralt i stad som gör allt för att dem med fordonsintresse eller behov inte ska kunna ta sig fram förenklar ju inte. I vintras fick den lågmilade Fiaten Pellefant respass – någon sådan där gnagande känsla av att fordon ska kunna nyttjas hade fått sitt fäste och då var det inte svårt att låta den hitta ett bättre hem.

Strax därefter råkade mitt allmänna spanade på tidigare tilltänkta objekt ge utdelning och Rikki-Tikki-Tavi fann ett hem i mitt garage. Såhär typ tre månader in i förvaltandet så hopar sig tvivlen om förträffligheten med en fyrhjulsdriven DKW.

Missförstå mig nu rätt, det är ett solitt objekt, rostfri kaross, lagom patinerad så det går att använda, rimligt billiga delar och massor av uppmärksamhet. Men det känns liksom lite avslaget – kanske är det DKW som märke i sig och klubben i synnerhet. Skulle jag själv sia så är nog klubbens existens hotad på grund av den höga medelåldern dels på bilar, men framför allt åldern på ägarna. Visst man finns på Facebook men de flesta som någon gång ger sig till känna och publicerar något – får noll i respons.  Det finns en driftig admin som postar regelbundet med trevliga inlägg men det finns inget momentum i flödet för alla sitter tysta och tittar på.

Om nu DKW’s facebook är en öken så är Mercedesklubben dess raka motsats, massor av inlägg, ja faktiskt till den milda grad att jag valt att gå ur flödet för det var på tok för brett och spretigt… Ja aldrig får man vara helt nöjd kan jag konstatera.

Och så var det här med Vishet kontra Visshet – det är nog dags att skala bort ett och annat. Som jag nämnde så har jag 4 bilar i ruljansen och någon lär få ge vika.Till det kommer två militärcyklar från gröna firman, plus ett knippe andra cyklar varav en prototyp till ersättare till M42/M105 från 1990-talets början. Därtill ett par tusen tidningar i källaren som väntar på att sorteras in och katalogiseras. Visheten säger att det är bättre att stämma i bäcken redan nu – för Vissheten är inte helt klar på att jag kommer ro allt detta i land…. Och sånt mina vänner, det sätter sina tänder i själsfriden;-)

Bland gräsänder, likströmsgeneratorer och militärcyklar – sommaren är här

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det känns att vardagen kastas mellan hopp och förtvivlan. Kanske är det försommarsäsongen vånda så här i covid-tider, för det verkar ju inte vara någon idé att planera något.

Jag råkar nu vara medlem i en handfull fordonsklubbar – DKW, Mercedes M Sverige (Motormännen) och OK. Var och en av dessa har historiskt varit aktiva och anordnat träffar till höger och vänster. Men spontant kan jag bara komma att tänka på att det är bara DKW-gänget som har ambition att göra ett arrangemang denna sommar. Ja sommar och sommar, det är faktiskt tidigt i höst om du fråga mig – allt efter tredje vecka i augusti är väl höst enligt skolgångsterminerna?

Gräsänderna

Nu står jag väl inte och faller med att få träffa likasinnade själar i bilorienterad kontext. Just nu är det nog de förvirrade gräsänderna som stundom barrikaderar vår trädgård som får mest av mitt medvetande. Jag hade aldrig kunnat ana vilka gruppdynamiska utmaningar som ett skock änder präglas av. Vissa av dem tål då rakt inte att vissa råkar ens titta i deras riktning. På samma sätt så finns det charmerade individer som gör allt för att fånga även vi två-bentas fulla uppmärksamhet och socialiserar sig gärna om man råkar vara ute i det gröna.

Likströmsgeneratorer

Om nu gräsänderna är dem som fångar engagemanget så är väl Mungans generator dess raka motsats – även om jag vet att det är där jag borde lägga min energi. I alla fall om jag har ambitionen att faktiskt låta Rikki-Tikki-Tavi rulla några längre sträckor. Det hela faller väl nu mest på att jag gärna skulle vilja mäta mig fram till om det är generatorn eller möjligen den separata regulatorn som spelar mig ett spratt. Blotta vikten på en renoverad generator skapar sina problem – jag fann en modest prissatt och nyservad dito i Tyskland hos en privatperson. Dessvärre hanterar inte privatpaket-speditörerna paket tyngre än 20 kg så den ligger kvar i mellersta fäderneslandet och nämnda Munga häckar alltjämt i garaget vikarierande som avlastningsyta.

Militärcykel

I brist på roliga uppslag råkade jag köpa en till militärcykel – den här gången en M/105A, den med det förstärkta baknavet med bromsbackar. Att dessa baknav är lite speciella fick jag snabbt erfara, eller rättare sagt det nämndes redan i annonsen. Bromsen vill inte släppa efter att man bromsat en gång. Nu gör ju inte konstruktionen av Sachs HR 90V det hela så enkelt. Olikt de flesta andra bromsnav jag skruvat med så vill inte dessa dela på sig med mindre än att man måste bryta bort ett dammskydd i plåt. Att dammskyddet i fråga gick ur Sachs tillverkning någon gång under 1970-talet ställer ju till lite problem. Uppslag saknas dock inte, möjligen ambitionen att betala vad som begärs för de restpartier jag råkat hitta. Eller vad sägs om en översynssats för 350 chf (3300 ex moms tull och frakt). Det är ju bara det att det är sju – åtta gånger vad cykeln kostade.

Allt är inte nattsvart – Jimmy klarade besiktningen!

Årets besiktningsrace bestående av Diesel-Doris och Jimmy för min del fick visa upp sig på andra stationer än Opus den här gången. Diesel-Doris på Svensk Bilprovning (SBP) vilket gick sådär. En brusten fjäder och två dåliga bromsslangar gav inbjudan till återbesök. Nu är det avhjälp men lustigt nog – eller snarast skrämmande så det förslår så noterade inte teknikern att ett av bromsrören läckte efter återmonteringen. Jag kan säga att bilen var bättre innan än efter efterkontrollen…. (jodå klart jag såg till att fixa det hela väl hemma igen. Men SBP kändes väldigt trött organisationsmässigt.)  Jimmy fick istället visa upp sig hos CarSpect här i grannskapet. Döm om min förvåning när det blev blankt papper och körklart till 31/8-2022. Jimmy visar sig vara en bra slit och släng-vagn, perfekt för irrfärder i sjukhusets parkeringshus.

 

 

Munga – en matematisk bil att räkna med?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

DKW Munga – en vagn att räkna med

att vara förvaltare till en Munga är en en ständig matematisk upplevelse. Permanent fyrhjulsdrift blir ju 4×4. Motorn är av samma snitt som i klassiska Sonderklasse som kallades 3=6 och det skulle ju då vara det trecylindriga i tvåtaktstappning som upplevs som en 6:a. En mindre känd egenhet hos Mungan i militärutförande är att elsystemet är 24 volt för allt utom tändkretsen som är 12 volt, ja förutom vid startögonblicket då det är 24 volt?!

Att växellådan även har en lågfartskrets som funkar på alla växlar gör ju att det blir 2 x (4 + 1)

Att Mungan sedan gjordes i 3 olika karossalternativ för massorna, dvs som 4-6-8 sitsig gör det hela än mer sifferorieterat. Vågar jag nämna även att det blev en treaxlad variant med 6 hjul men bara två sitsar?

De små segrarnas sötma

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Väntan på delar till Mungan från firman i Tyskland kändes olidlig. Ja få saker som insikten om att något dyrk man köpt inte funkar är stressande. Ja så pass stressande att jag gått i spinn på att försöka fixa eländet utan delarna som behagade skaka fram genom ett mindre öppet covid-prövat  Europa.

Som lök på den omskrivna laxen så råkade leveransen, som anlände för några dagar sedan, innehålla allt jag beställt. Eller allt sånär som på korrekt fästplatta till förgasaren. I kartongen fanns en väldigt fin NOS original detalj, men spegelvänd för den mindre motorn. Alltså snygg så det förslår men väldigt fel och totalt omöjlig att nyttja. Nu var ju detaljen inte det dyraste av saker, ja faktiskt så pass irriterande prissatt att returfrakten kostar lika lite /mycket som delen i sig så det lär innebära ännu en väntan på en kommande order.

Just rastlösheten över att inte kunna lura ut vad om fått bileländet att inte gilla läget vände jag till något konstruktivt. Förebyggande underhåll är ju aldrig fel, vare sig för fordonet i sig eller kunskapen om konstruktion och funktion. I fallet med Tikki-Tikki-Tavi så innebär att göra FU att jaga en massa smörjpunkter som behöver fettas. För den om inte varit med om smörjnipplar och fettsprutor så kan det hela te sig omständligt. Men jag får nog erkänna att jag saknat att bilar som kräver att man krälar runt och kollar läget regelbundet. De senaste vagnarna som hade rundsmörjningsschema i min ägo var min Amazon från 1965 och ett knippe Skoda från 70/80-talet. Just dessa var roliga för där fanns smörjkopp på vattenpumpen. Men visst Pontiacen Black Thunder hade ett par smörjnipplar i framvagnen så helt bortglömd har inte smörjsprutan varit.

Den förlorade kompressionsmätaren gör sin återkomst

Döm om min förvåning när den notoriskt svårfunna kompressionsmätaren helt plötsligt uppdagade sig, på en totalt ologisk plats om än i garaget… Lika otippat så var resultatet av den snabbt genomförda mätningen inte lika stabil, två av tre visade i alla fall kompression i klass med vad 7:1 borde landa i, men sorgebarnet, cylinder 1 haltade betänkligt och ligger väl närmare 5.5

 

Som jag antyder i rubriken, det har funnits små framsteg trots bristen på delar. Ett, jag hittade en packningssats till förgasaren i grejorna som jag fick med till bilen. Så den har jag gjort grundlig demontering och rengöring av. Dock kom bakslaget i form av ännu sämre motorgång och frekventa avgassmällar…. Ett snabbt överslag på tankningskontot kontra körda mil gav förhållandet 6:1 dvs 24 liter soppa på 4 mil! Redan det borde varit en vägledning om att något stod riktigt fel. Och här, vill jag likt Erik den XIV skylla på dåliga rådgivare. i Eriks fall vet jag inte vem eller vilka, men i mitt fall Teknos för handbok för motorfordon som klart säger att inskruvad blandningsskruv ger mindre bränsle. På Mungan har jag nu insett att det är tvärt om….

När väl blandningsskruvens funktion stod klar så var det lättare att få bilen att gå – i alla fall i varmt tillstånd. Dock var den där rena tvåtaktssången inte lika markant. Test med att rycka tändkablarna uppdagade att cylinder nummer två verkar strunta i att bidra till något realt, även test  med tändstiftet utanför cylinder gav väldigt svag gnista så tändkretsen för cylinder två är nu starkt misstänkt. Om det handlar om brytarkontakten, kondensator eller möjligen spole med tillhörande strömmatning återstår dock att kartlägga. Men okulärt kan jag konstatera att tändspolen till cylinder 2 är kletig av olja så skulle jag tro något är det att den gott varm och givit upp. Nya spole finns alltjämt men kostar en slant – men på det hela så kanske det är läge att skaffa tre nya för att kunna utesluta det felet. Sen så kan man ju kolla över brytarspetsarna och ställa tändpunkten om nu tändverktyget från Polen behagar dimpa ned i lådan någon gång….

Summerat så ser det väl lite kämpigt ut för den lilla rovan – dålig komp på cyl 1, ingen tändning på cyl 2 och trean, ja där vågar jag inte peta så mycket mer just nu. Men på det hela taget – det lär väl behövas lite nya saker att skruva dit…. Nämnde jag möjligen att det fanns med tre topplockspackningar med bilen? Vågar jag anta att det är fler än jag som funderat på status på speleverket?!

Den vilda jakten på den tappade orken

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Charmen med att skaffa sig ny bil är ju att få utforska och kanske själv få uppleva det som andra redan känner till och beskrivit.

I mitt fall gjordes köpet av Mungan under mindre än optimala förutsättningar. Dels hann jag aldrig provköra fordonet innan köp, dels hade säljaren ingen möjlighet att vara med och reda ut kända eller okända egenheter. Hade jag någongång tidigare närmat mig en Munga i synnerhet eller dkw i allmänhet så hade nog mycket varit solklart. Men i mitt fall, som förstagångs ägare till en flercylindig tvåtaktare någanstans i mitten av livet så är det att lära mycket nytt och i viss mån återupptäcka ungdomsårens härliga tid på en Victoria Vicky MS51.

Vissa saker är ju lättare att ta ställning till än det rent mekaniska, karossen verkade rimligt rak och utan synliga genomrostningar. Kapellet och dörrar, om man nu kan kalla dem det, fanns om än i mer sentida vinyl med ett par revor vid vindrutan och i bakkant, på det hela taget lagom bra för att vara ett gott objekt att börja sin DKW-bana med.

Nåväl min munga verkar inte ha rullat nämnvärt de senaste decenniet, och skulle jag chansa så har nog mina provturer a 6 mil utgjort 25 % av det totala som den fått rulla sedan millenieskiftet. Ganska snabbt kunde jag konstatera att tomgången i bästa fall kunde kallas nyckfull men allt som oftast obefintlig. Jag bor ganska centralt inne i Örebro så det blir mest stadstrafik som den rullat. Försatt om möjligt hålla liv i motorgången så har jag fått öva tå-häl övningar med högerfoten för att traktera broms och gas, samtidigt. På samma sätt kunde jag ana att kraften och den stabilare motorgången var som bortblåst efter några kilometer i trafik. Inte förarens vid tredje provturer trillade polletten ned och insikten om att den riviga tvåtaktssången i schottistakt förbytts till försvårande sävlig foxtrot i fyrtakt.

Precis som i de flesta projekt så påkallade detta mankemang ett familjeråd, turliges bara mellan höger och väster hjärnhalva. Riva allt i form av förgasare, tändning och topp? Insikten att kalendern sade april månad och hela sommarsäsongens finturer stod på spel… snabb överläggning på ’huvudkontoret’ och beslut fattades, – riv möjligen förgasaren. Kolla tändningen efter överslag, men rör för guds skull inget… och leta fram den där borttappade kompressionsmätaren….

Resultatet av förgasaröversynen var inte helt solklar, lite skit och beläggningar i förgasarhuset, men inget uppenbart. Återmontering och nytt provkörning efter  grovjustering enligt film från youtube. Resultatet var nedslående, nu var tomgången obefintlig och startförsöken ackompanjerades av härliga avgassmällar som fick grannarna att ta betäckning och tänka på förorten.

I min ungdom någon  gång på slutet av 1980-talet så var standardlösningen för att lösa packningsproblem i förgasarna på mopeden att knacka ut egna ur gamla mjölkkartonger. Det ska erkännas att jag övervägde den genvägen för att komma vidare. Men efter lite sökning på nätet så stod det klart att Matz Autoteilie i Flensburg sannolikt var en långt bättre utväg även om det innebär en massa dagars tråkig väntan. I sann effektivitets anda så passade jag även på att beställa en komplett packningsats om nu jag skulle kunna hitta på den missplacerade kompressionsmätaren i garaget.

Välkommen Rikki-Tikki-Tavi

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige4 kommentarer

Det satt en bit in men sedan föll allt på plats – nu har DKW Mungan fått sitt interna namn. Föga förvånande så fanns inspirationen till namnet även denna gång i litteraturen. Så historien om mungon Rikki-Tikki-Tavi var att hitta rätt, dels djuret mungo är Munga på tyska, ljudet av att säga Rikki-Tikki-Tavi påminner mycket om tvåtakts-sången från motorn och så är det ju ganska kul. Så ett varmt tack till Rudyard Kipling för boken om den modiga mungan!