Japp vecka 11 1995 är filtret daterat!, det är några veckor innan bilen lämnade bandet. Nu bytt i alla fall
Etikett: Garaget
Servicejobbet på Rullo – bättre sent än aldrig?
Ännu lite mer kvalitetstid i garaget och ännu fler servicedetaljer signerade Volvo Original. Så ny gummitätning till oljepåfyllningslocket. Nya kopparringar till bensinfilter och oljeplugg. En kvalitetsolja som innehåller lagom av det goda lämpad för bilar från 1990-talet. Även två dunkar glykol.
Bräslefiltret påvisade helt klart lite patina och vägdamm. Inget läckage, rost eller så. Men lika bra att skifta när man ändå betar av det eftersatta underhållet.
Kamremmen är nu bytt, då fick det även bli ny spännrulle och fjäder till den samma. lika så luftfilter, bränslefilter, motorolja, oljefilter och glykol. Senaste kamremsbytet gjordes 2003-03-28 när mätarställningen var 71045 km, idag 22 år senare säger mätaren 105802, så 3400 mil på 22 år. för skojs skull kan sägas att för 10 år sedan stod mätaren på 10275 mil. Så 300 mil på 10 år
Rullo får lite omvårdnad
Kvällens projekt. Ett väldigt senfärdigt byte av kamrem. Visst motorn klarar att remmen brister.Men man bör vara proaktiv.
Bilhistoriens mest ifrågasatta specialverktyg – 9995284 Mothåll – here in action!
Då så, märkningarna linjerar. nu återstår mest att reda ut resten av remsalladen med tre aggregatremmar, en till AC, en till Generator och sedan en till vattenpump och servo.
Välkommen hem Rullo
Idag var det dags för att flytta hem Volvon till storstan. Så för sista gången lämnade nu Rullo garaget där den huserat sedan 1999.
Möjligen lite svårt att urskilja. Toppen på antennen har slagit i garageporten varje gång man passerat igenom. Nu är toppen avslipad och fått ett lättare styling.
Det låsbara lockar till nya tankar. Bristen på fler nycklar än en känns oroande. Byter jag istället till ett NOS lock i rött istället?
Konstig och udda box det där… undra om hustruns morbror någongång lät de 190 Turbo+ hästkrafterna få löpa fritt?
Det är väl lika bra att byta kamrem nu när man ändå ska göra lite vanlig service. Ser ovanligt åtkomligt ut.
Om vågade vägval på bilfronten
Javisst är det den där tiden på året när suget efter en sommarbil är uthärdligt men påtagligt.
Hustrun är duktig på att påminna om mitt mantra om att garaget är fyllt. Som den petimäter jag är konstaterat jag raskt; Nej garaget är tomt på bil, ty Volvon står inte hemma just nu. Eller om vi ska vara petimäter. Den har aldrig stått i garaget vid bostaden. Nej den huserar i eget dubbelgarage med låst och larmad villa.
Nåväl – nu har möjligen ”önskelistan” kokat ned i ett par, möjligen det dubbla kandidater. Den första, Citroen dö sövå / 2CV. Illasinnade mås äga Apgunga. Ett bohemiskt val om än ett socialt acceptabelt dito. Två – Den flygande papplådan från Öst – Trabbi. Ett statement på många sätt, går att lägga in mången vinkling. Allt från sympatin för de förtryckta folken under kommunismen i öst, till att påvisa anhängartendenser i kritiken av kapitalism. Givet så finns doldisen Londontaxi – här är väl utbudet den största akilleshälen. Och så den allmänna stortysken – här må vagnen bara vara en bekväm kontinentenkryssare, fabrikatet må spela mindre rill.
Men här och nu så stor det mellan. det projicerade Franska måttet av oengagemang. där det finns stora anammande i skaran. Ja så pass vanlig till sin natur att det finns ca 1400 bilar i landet. Till öststatskritiken, såväl positiv som negativ. Vagnparken att välja från är dock betydligt skralare, ca 160 vagnar att välja mellan. Ska vi nu gå den brittiska vägen så är utbudet nere kring 30 bilar, högt räknat.
Så frågan får nog koka ned i, är det en udda kuf i en stor och socialt engagerad kontext jag vill bli en del av. Ja då är det Ankvagnen från frANKriken som gäller. Vill jag vara svår att sätta i något fack politikskt. Så liebe Genossen – Trabant.
Jag tror det är bäst om jag får fundera på detta ett varv till – ja innan jag lägger 3-4 skattade månadslöner på en pseudokodad vagn där innebörden inte alltid är det man står för.
The buffert Zone – ett minne blott
Att garaget är något av ett ständigt sorgebarn, är ingen ny insikt. Vare sig för mig som spekulerande ordmästrare här på bloggen. Ej heller för dig som är frekvent och förslagsvis minnesgod läsare av den samma.
I brist på åkdon att lämpligt härbärgera i garaget så verkar det automatiskt återgå till en typ av Buffertzon, en överfyllnadsyta, eller helt enkelt en mellanlagring för allt sånt som är påväg just mot andra såna platser där det lämpligast ska husera.
I helgen var det så dags att börja stämma i bäcken. Eller kanske mer att evaluera sakerna som ni råkade finnas i garaget och framför allt besluta deras vidare öden.
Systematiskt fick den gamla avpolleterade platt-tvn av generation ä, eller rent av mycket ä och en handfull minst lika omoderna bildskärmar av formatet 4:3 respass. Likaledes en kader av allmän elektronik med ursprung all sån där krafs som ens internetleverantör behagar ”hyra ut” för att när den är obsolet överlåta på kunden. Ja allt för att slippa sitt återvinningsansvar kan man ana.
En samling gamla tomma sprejburkar, någon cykel, eller kanske blir det slutligen kanske två, lite beroende på dagsform. Eller mer korrekt, beroende på om det går att få ihop navet. En Grammofon som vid mottagandet av donationen var fräsch. Dock inte längre sedan ett fall från en meters höjd gett en helt ny estetisk uppsyn…. Men även en kavalkad av biltidningar, ja tekniskt sett dubbletter om man nu ska vara korrekt. Ja listan blir bara längre ju mer man funderar. Så det mina vänner – det är så det blir när det finns en buffertzon där överflödet kan få husera – i väntan på att det ska bli något annat kul i garaget…..
Som att köpa sötlaktits till bilen
I dessa dagar av relativt vinterväder så har en långdragen kamp pågått för att återupprätta hedern för svärmors Volvo S60. I ett tafatt försök att effektivisera så valde saligt insomnade svärfar att gå på spåret Allrounddäck.
Vinsten för hans del var väl att slippa lägga om däck två gånger om året, plus möjligheten att kasta bort de dåliga vinterdäcken.
Just det faktum att kasta bort de gamla vinterdäcken är det som vi idag har förbannat in absurdum. För nu när svärfar inte länge är med och ”styr upp” så krävde svärmor att riktiga dubbdäck behöver monteras. Och det Pronto!
För den som försökt köpa däck eller fälgar på annonssajter när värsta snösmockan råder är det säkert ingen nyhet. Det finns inga vettiga alternativ. Utsikten att åka till däckverkstaden och köpa nya däck och fälgar – inte ekonomiskt realistiskt.
Givetvis råkade jag få tag på en uppsättning volvo-fälgar, om än med för smalt centrumhål och vad göra? Japp du anade det, Biltema säljer en hålsåg för betong som just motsvarar 65 mm. Så jag har precisionsborrat upp centrumen till rätt dimension. Nu väntar vi bara på att en uppsättning svarta Nokian Hakkapeliita 10 ska landa på uppfarten. Men erkänn – att köpa däck känns alltid lite bortkastat. Det är inte riktigt samma sak som att lägga motsvarande belopp på låt säga en kul leksak som mobil, dator eller annat tekniskt…..
Ett griftetal – eller möjligen Ode to Joy!
Nu har den inte helt indoktrinerade lilla Citroën C3, populärt kallad Trikålåren utgått ur min tjänstgöringslängd.
Ja jag hör dig fundera på om det varit en god investering. Jag får spela kortet att ha bil sällan är en investering. Men visst, jag fick igen köpeskillingen och skatten. Men alla timmar i garaget och de myckna leveranserna av bildelar ja de är föreviga ofinansierade.
Visst i sanningens namn, det var inte något behagligt ägande. När väl beslutet var fattat och förtroendet utraderat, ja då the point och no return nådd. Utsagan att det skulle bli skroten nästa för denna kom på skam – Viköperdinbil bjöd över vad klipparmaffian på blocket och FB kände var relevant. Så på så sätt ett enkelt val.
Så åter faller tjänsten på Diesel-Doris, även nämnda vagn har fått visa upp sig på bilprovningen, denna gång med anmärkning på en styrled. Vis av erfarenheterna från Trikålåren så valde jag givet att sikta lite högre än Biltema och valde FAG. Nog om detta, förnyat förtroende hela 2024 säkrat. I alla fall besiktningstekniskt.
Spänsten är åter – (f)jädrar anamma
Blotta utsikten att se lilla Trikålåren i en så pass agil vinken i garageöppningen lovar gott.
Mindre gott; den mest felande länken på vänstra sidan
Även den högra var brusten, om än så pass väl så att den stannade kvar i sitt säte
Någon timme senare så var de nya svarta och framför allt hela fjädrarna på plats. 
På tal om fel och Citroen….
Ännu en gång har Trikålåren nedkommit med ännu ett fel.
Nu vill fjädern vänster bak lämna sin plats – med andra ord körförbud på plats.
