Opel – ett bilmärke som saknats i min ägo

Tittar man lite hastigt genom min lista över bilar som passerat min ägo, ja hittills finns 69 poster i listan så saknas faktiskt Opel med i förteckningen. Inte för att jag inte haft möjlighet att bekanta mig med produkterna från Rüsselsheim, under några vackra månader 2002 hade jag äran att korsa landet i en Vectra V6 (SEY228) som tillhörde min vän ambassadören.
Och om jag verkligen anstränger de “små grå” så finns en ständigt gäckande Senator av 85 års modell i nån guldmetallic (CZS???) som jag var fast besluten att förvärva då som nybliven högskolestudent. När väl pengarna fanns tillgängliga ja då var vagnen såld av mannen från Balkan som lovat att hålla bilen.

Kanske var det just denna malör att det aldrig blev nån affär som gjort att Opel liksom inte varit ett realt alternativ, eller så är det bara så att slumpen inte tagit mig i den riktningen.

I somras hittade jag dock ett vettigt alternativ, en en-ägarvagn anno 1980, 3996 mil(!) som dessutom verkar stämma vid alla kontroller. Kruxet eller ska vi säga kruxen för det fanns flera saker som satte stopp för affären, såsom vandaliseringsskadad lack, en milt sagt oengagerad god man som höll i försäljningen med en verklighetsuppfattning som rimmade illa med skicket kontra begärt pris och nu ett försäkringsbolag som nu valt att lösa in bilen i fråga….

De flesta andra hade väl kastat in handduken vid det här laget, men på nått sätt kändes väldigt konstigt att en Opel Rekord 1980 med en så god potential skulle behöva gå till de sällare jaktmarkerna på en teknikalitet såsom repad lack, så jag ringde upp skaderegleraren och pratade bil och till min förvåning, karl’n visade sig vara opelvän och lovade att bilen iaf kommer sparas och säljas till nån seriös bilvårdare!

Sixten har lämnat garaget

Då var det dags att summera mitt liv som Opel-ägare.

Och konklusionen kan nog kokas ned i ett sammanfattande “ganska tråkigt”.
Bilen i sig var ju ett unikum av om omvårdnad bortsett från reporna i lacken. Inte ett märke under den, bultarna i framvagnen bar fortfarande elförzinkningen med en sån glans jag svårligen trodde kunna vara möjlig. Men bilen hade ju levt ett liv i samma garage fram till min avhämtning i oktober i fjol.
Ägandet i sig bjöd inte på några överraskningar alls, vilket kändes lite konstlat tråkigt, inte minsta hostning, eller ens glapp i någon kabel.
Mitt underhåll inskränktes till att jag bytte torkarblad på strålkastarna—-

Så när väl den lycklige köparen väl kom och hämtade vagnen – internt kallad sixten, så var det inte utan att jag funderade på vad jag gjort…. en sån bil lär jag svårligen finna igen… men ACK va tråkig den var….

Ekonomiskt sett så var det väl ett nollsummespel på sista raden, inköp, frakter och besiktningen kostade i runda slängar vad jag fick tillbaka. Men vinsten för mig var väl att slippa en bil som jag faktiskt inte kände mig hemma i

Då var det klart – Opel’n Sixten har fått ny ägare

När väl tvivlet sätter in ja då är det inte så mycket att göra nått åt… Eller som min ingifte morbror lär ha sagt nån gång. När man bestämt sig för att sälja, ja då är det lika bra att sätta ett pris ingen kan stå emot.

Nu blev det väl vare sig till ett superlågt pris men för den delen inte heller någon långdragen försäljning om man nu ska vara ärlig. 6 timmar tog det innan pengarna fanns på kontot, även om bilen ännu ej lämnat garaget. Vädret gör det ju inte helt optimalt att förflytta en vagn av sådan kaliber direkt, drivsnö och 4-5 grader kallt…

En reflektion dock, den här gången var det hela spektret av potentiella köpare;
De Lokala som lätt kan komma och kolla men väljer att säga att vi tar väl det nån dag, De Nyfikna och initierade som ställde intresserade frågor och analyserade mina svar,
Den Bildsamlande, som trots 38 bilder på bilen på nätet vill ha ytterligare 20-30 bilder på saker som den kan anta är sämre än va jag sagt,
Tidsfördrivaren som givetvis de som bara ringer för att fördriva tiden och kanske snacka lite bil.
Just den sistnämnda skaran vet jag inte om de själva vet med sig varför de ringer, om det handlar om att har för mycket tid och tror att säljaren gärna berättar historien om bilen tillsalu för femtielfte gången bara för att. Ett tips från min sida om Du nu känner på dig att du tillhör den där skaran, ring Inte dag ett, eller ska jag sträcka mig till vecka ett. Med lite tur hinner vagnen bli såld och jag som säljare kan fokusera på de som verkligen vill köpa. Igår hann jag dessbättre bara med 4 av Er, men ack vad trött jag var på att berätta samma historik, höra samma kommentarer om att “ja det var ju synd att det inte finns papper på…” ” ja gud va de kunde rosta….” och allt där i mellan.

Låt mig presenter – Opel Rekorden “Sixten”

Opel Rekord 1980, en-ägarvagn med känd historik, vid inköp 3996! mil på mätaren. Avhämtad på Svenska Bil i Akalla och körd direkt till Opus bilprovning i Örebro. Där uppvisad inför en lyrisk besiktningsman som bara stod och häpnade över det underbara skicket sånär som på den repade lacken. Jag trodde aldrig att en besiktningsman ärligt skulle vara så begeistrad över en bil, men som han sa, “sånna här bilar finns inte idag, det var knappt de ens fanns 1983”

Nu i vintervila med ytterligare 50 mil tillryggalagda i makligt tempo, i stillhet och med ett värdigt lugn:-)