Etikett: HelmutKohl

Att bereda plats åt

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Eller våndan av att få lite mer än vad man hade tänkt…

Senhösten 2021 så stötte jag på en annons på facebooks marknadsplats. Bilden föreställde två nummer av tidningar av tysk härkomst. Den ena, Auto Motor und Sport kände jag till. Den andra heter Sport Auto och är för mig alltjämt ett ograverat blad i mitt sinne.

En kortare dialog med säljaren gav väl visionen om att ja, det kunde vara ganska mycket tidningar men att det inte fanns några garantier för att det skulle vara komplett. När säljaren, efter en liten tid, hörde av sig och meddelande att priset var gratis mot avhämtning, ja då var point of no return så att säga passerad.

Från billigt till kostsamt

Att sedermera själva avhämtningsprojektet kom att resultera i fem transportresor a 26-27 mil, var gång med bräddfylld kombibil och att Mercan hamnade på skroten i Götene. Det ger väl en bild av vilken galenskap detta involverar.

Tidningar av dessa kvantiteter brukar inte vara så svårhanterligt. I alla fall inte på pappret. Tyska AMS har likt svenska Teknikens Värld en utgivningscykel på 26 nummer/år. Dessa brukar kunna få plats i en 8 centimeter bred arkivbox fram till millenieskiftet. Därefter är det lämpligt med en 12 centimeters dito. AMS ville mer och tryckte därmed gärna tjocka tegelstensnummer på uppemot och inte sällan mer än 280 sidor. Ergo – en årgång AMS vill ha TRE 8 centimeters boxar… förståeligt så tar ’stortysken’ fyra bokhyllor i anspråk medan ’lagomsvensken’ klarar sig på drygt en och en halv. Vikten per årgång likaså, svensken ca 4 kilo och tysken upp mot 17(!) kg så jag förstår att Mercan inte mäktade med.

Ett samlande föredöme

Mer fascinerande och svindlande är hur någon svensk entusiast lyckats samla ihop en tidningssamling med tyska tidningar från 1951. där bara totalt sju nummer av de lite drygt 1850 tidningar gavs ut dessa år saknas, alla före 1965!?

Jag råkade knappa in frasen ’att bereda plats’ och hittade bland andra följande synonym: att husera. Får tillstå, just nu känns det som om samlingen nått bristningsgränsen. Väggmetrarna i mitt rum i källaren är slut. Husera känns nu som en passade term för att förvara och förvalta dessa löpmetrar med samlad samtidsanalys satt på tidningspapper

Så länge du har garaget så är det lugnt…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige1 kommentar

För någon vecka sedan hade jag en dialog som gick i stil med ”det börjar bli lite platsbrist i tidningshyllan, men så länge man har garaget så är det ju lugnt…” Samtidigt så lade jag till något om att jag dock behöver få in en bil där för mercan och passaten ryms inte på uppfarten.

Föga förvånande så kastades allt upp i luften bara ett par dagar senare. Mercan råkade ut för ett haveri i Västergötland, då ett rör till nivåregleringen brast och bakvagnen säckade ihop.

Sista bilden på stortysken, framför Götene Bildemonterings portar där fragmentering hägrade.

Att jag i samma veva råkade komma över en trevlig samling Auto Motor und Sports, ställde ju det hela på sin spets. För det hela lär inte gå att få in i källaren utan lite större rockader. Så då var det synnerligen praktiskt att nämnda tyskättling redan gick till skroten i helgen som var.


Så på mercans plats vilar nu 200+ tidningssamlare i väntan på ny hylla i källaren…

Blocket, ständigt en källa till… frustration

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Idag testade jag att lägga ut den stackars Mercan på blocket. Gensvaret var… låt säga… förvånande. Visst massa svar. Det ena användarsignaturen mer fantasifull än den andra. Dessvärre verkar blocket mest bestå av bilhandlare och allmänna klippare. Jag anar att det finns en stor risk för att den stackare som råkar lägga ut ett objekt där prisbilden är låg kommer få 40-50 meddelanden från människor som gillar enstavig kommunikation och allmänt ohövlig ton. Hur svårt ska det vara att kommunicera med hela meningar för folk?

jag får inse, jag fick ett snarlikt bud från en bilköparsajt och då slipper man getterna… synd för det är nog döden för att handla privat.

Jimmy har lämnat plats för…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Föga anade jag att gårdagens inlägg skulle utmynna i ett byte. Som nämnt, jag skickar ju stundom kort till ägarna av intressanta vagnar. Som nämnt så fick jag en heads up om att en bil som varit på min radar skulle bytas in i dagarna. Idag fick jag även en hälsning om att bilen i fråga fanns hos en klassisk fristående bilverkstad.

Nyfiken som råkar vara min natur så svängde jag förbi nämnda etablissemang och tittade. Likaledes gjorde verkstadsägaren på lilla Jimmy och sa att vi kunde ju göra ett byte om jag lade en slant…. Ja resten är historia. Så nu tronar en två meter längre men lika blå stortysk på gården. Förbättringsmöjligheterna är oändliga! Tack Jimmy, det var kul! Välkommen BHZ!

Ett kort betyder – ja vadå?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige2 kommentarer

Den som orkat traggla sig igenom mitt orerade sedan 2007 till dags dato vet att jag ibland får inlevelsen att sända hälsningar till en och annan vagnförvaltare. (ja ja bilägare om nu det var svårassocierat).

Ibland tackar nämnde förvaltare aningen via att ringa eller sända ett svar på lämpligt sätt. Roligast var en historia där jag skickade en hälsning till någon som på pappret ägde en underbar rysk pickup införskaffad i finland på 1980-talet. Jag skriver på pappret, för nämnde herre svarade att bilen visserligen varit i hans ägo någon tid efter hemkomsten från en utlandspostering. Men bilen hade överlåtits till en bekant och var sedan dess försvunnen. Om han syftade på bara bilen eller den bekante likaledes ska jag låta vara osagt. Det lustiga var dock hur svarskuvertet var adresserat nämligen med mitt namn och mitt mobilnummer! Ibland imponerar posten stort, synd bara att det blir allt mer sällan,…

Nåväl, i veckan som gick nåddes jag av ännu ett bevis för dessa hälsningars vikt. För något år sedan skickade jag ett meddelande till ägaren av en klassisk SMV-husvagn. Klassisk såväl till formen men även eftersom lokalanknytningen. Tillverkningen låg i Örebro och första fabriken fanns ett par tre stenkast från där jag huserar. Nu skulle vagnen säljas och jag som hade hört av mig så långt i förväg hade första tjing.

Jag ska inte trötta ut församlingen med alla iakttagelser om kärrans egenheter utan mest konstatera att jag var i alla fall påtänkt som potentiell part men att treenigheten mellan utrymme, tid och engagemang inte fanns i samma ekvation.

På samma sätt fick jag igår en hälsning från en annan ägare till en härlig Mercedes W210 som nu ska byta ägare. Dock fick jag inte bjuda i förväg men ett klart besked om att bilen i fråga kommer ut till försäljning om två dagar.

Om jag skulle summera och spekulera – det ligger ju lite i min natur framför allt nu om hösten. Så har kanske mina hälsningar räddat en och annan bil från att hamna på skroten. Likaledes hoppas jag mitt tillrop stärkt en och annan ägare i sin stolthet över att äga något som får en helt okänd människa att skicka ett vykort med frimärke för att säga gud va kul att fått stöta på ditt fordon i trafikvimlet, det gjorde min dag. Min kära hälft här hemma brukar dock skrocka och säga ”ska du nu skrämma slag på någon stackare som nu tror du är en stalker”.

Kanske ligger sanningen mitt emellan. För skulle jag skatta så är det bara i hälften av fallen som jag hör något tillbaka. Men klart, om alla gör som husvagnsägaren så är ju utfallet svårt att veta innan alla bilar bytt ägare?!