JYA heter just det med tanke på de första tecknen i registreringsnumret. Låt säga min första riktigt seriösa ”samla på för framtiden” kärra.
Garagebristen, eller rättare sagt, bristen på utrymmen där jag kan skruva bil ostört över tid, gav JYA en tur till annan ort. Skylten med MAJKS känns ovan i mina ögon.
Så just nu står ännu en förbenad Ford i garaget och väntar på lite ambition och engagemang. Säger bara Våt Kamrem….
Att JYA nog må kallas JYA. Även om regskylten numera indikerar att Majk äger härligheten 🙂
Idag var det så dags, omskyltning av stolta JYA. Numer dubbats till MAJKS. Bildbevis på detta kommer vad det lider. Biltetris i snö bara för att få bra fotovinklar lockade föga
orden är inte mina egna, Ty redan på på 1700-talet så lär en Thomas Thorild ha yppat konklusionen. De finns för övrigt även återgivna över ingången till en aula på Uppsala universitet.
Att just mitt sätt att tänka skulle uppnå den där större nivån, det är inte troligt. Finns ens behovet? Tänker att jag tänker – det räcker väl?
I dagarna har det varit en del fokus på att vinterbona garaget. När nu Volvon JYA förväntas husera hemmavid så känns det bra om allt är så bra det bara kan. Ett led i detta var att sortera. Att bilen skulle bli mitt projekt stod klart redan förra sommaren. En lätt sömndrucken inköpsrunda företogs. Ett knippe beställningar från kända leverantörer klickades hem. Uteslutande saker i Volvos Blå kartonger hamnade huller m buller bland allsköns andra saker.
När jag nu summerar så tror jag mig ha luftfilter att byta i alla fall tills vägmätarställningen säger 25 000 mil, tändstift som räcker till 24 000, Oljefilter är bara för tre byten till, så där lär det inte vara miltalet som styr. Nya tändkablar. En flång ny nedre del till luftintaget/filtehuset. Kopparringar till oljepluggen tiofalt. Nya tolkarblad till strålkastarna.
Ja listan kan göras lång.
Det väl här det varit på sin plats att fundera. Behöver jag verkligen 4 nya luftfilter utöver det nya jag satte in i somras? Det spontana svaret är väl jo det behövs. Men jag får erkänna, det är inte troligt att jag kommer komma till en mästarställning på 25000 mil, i alla fall in te i närtid. Jag summerade att medelkörsträckan per år uppgår till 55 mil. idag står mätaren på 10650 mil. Med dagens körmönster passeras 11000 mil någongång runt 2031-32, exakt när de nästkommande 14000 milen ska hinna tillryggaläggas får jag återkomma om – lite senare 😀
Att hösten är tider av förändring torde väl stå var och en självskrivet. Det är bara att titta på närmaste Lönn eller Ek som byter sin färgskrud.
I garaget är inte förvandlingen fullt lika påtaglig. På JYA byts inga däck, för inte fnutt ska vägsaltet få chansen att ens nudda karossen. I alla fall inte så länge Rolands ande vilar över förvaltningen. Men väl, när jag tittade i korgen från bakluckan så materialiserade sig en uppsättning låsmuttrar. Eller ska vi säga, ”tror-det-ska-fördröja-kleptomanernas-ambition-att-sno-hjulen-tillägg”?
Att tristessen var stor nu när JYA officiellt är inställd för säsongen. Golvmattorna urtagna. allt löst förflyttat och batteriet bortkopplat och satt på laddning. Ja vad bättre än att ägna någn timme åt att rengöra och polera nämnda försvåra-stölden muttrarna. Resultatet helt ok om jag får säga själv. Att dessa inte suttit på JYA är solklart. den har någon ännu mer raffinerad variant. Men kanske har de suttit på en 240? Kanske rent av med de 25 ekrade turbin-fäljarna kallade ”Corona”.
Att dessa nog får ligga kvar i sin plastförpackning känns troligt. De kanske behövs en vacker dag.
Närhelst en nöjestur vankas får gärna JYA stå för färden. Här ett fotostopp på bildelsvaruhusets parkering för skönt motljus i solnedgången.
Klubbemblemet är nu på plats lagom diskret och garanterat utan att på sikt störa originalskicket.
Jag får erkänna, namnsättningen av min röda Volvo velar. Ibland benämns den som Rullo, Rulle, JYA eller Rolands bil. Möjligen ett tecken på att ”vi” inte riktigt känner varandra ännu. Men ”-kommer tid, kommer råd” intalar jag mig själv.
Semestern är ett faktum och vagnparken består nu bara av två bilar. Givet så får Rullo bekänna färg så snart ”glassätar-ärenden” står på agendan.
Att spela tetris med bilar är en utmaning i vardagen. Här ett exempel på att två 5-meter bilar ryms på längden.
Om nu fjolårets nyttjande av Rullo skulle kallas för något så var ”försiktigt och trevande” hur jag skulle beskriva det hela. Men det så när man ska lära känna något nytt.
I år har det istället blivit så att Rullo faktiskt fått göra lite längre utflykter. Nu senast en liten uppvärmning med 30-35 mil i sommarvärmen. Ett bra sätt att få lära känna sin vagn får jag allt säga. Att jag idag kört mycket dieselbil ligger mig i fatet. Vanan av att smyga på låga varv, passar dåligt för Rullos karaktär. Det är väl inte så att jag skulle beskriva den som snabb. Inte heller direkt inspirerad. Men det finns något väldigt pålitligt i hela upplevelsen.
Det står ju inte långt undan att jämföra med de Saab 9000 Turbo jag haft. Det var vagnar som uppmanade att bara stämpla på och dra iväg. Med Rullo så måste man planera och se till att hamna på vettiga varv för att något ska hända. Möjligen skulle upplevelsen kännas mer engagerade om man ni vågade låta bakvagnen få lite mer *vift*.
Men där befinner ”vi” oss. Någonstans i en era av att lära känna varandra…. Smak för 98-oktanigt har den i alla fall. Just runt litern.
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.