Om nu 25 år sedan får antas vara ett mannaminne. det finns de som vill hävda det i alla fall. Ja då var det inte i det här mannaminnet det begav sig. Men strax efter vårt senkomna medlemskap i EG som rakt omdanades till EU vällde det in bilar i landet. Det skrevs spaltkilometrar i varje motortidning av rang. Det var tips och trix och allt vad man nu skulle ha koll på. Magkänslan är att det sålde lösnummer men även hade en viss folkbiladande karaktär.

Om nu privatimporten i slutet av 1980 och tidigt 1990-tal tidigare mest varit en företeelse för utlandsposterade svenskar på väg hem. Ja det var ju dessa som hade det vidaste nålsögat att ta sig igenom. Så innebar avreglering i form av slopande av särregler för nybilar om de uppfyllde regelverket för EU’s helbilsgodkännande.

Det i kombination med en inte helt oäven privatekonomi och utsikten att kanske skaffa en årsgammal bil till fördelaktigt pris, köra den något år här hemma och sälja till högt begagnatpris. Ja det var i alla fall det som tidiga anammare hävdade att det gjort. Och vem ville inte få bräcka grannen med en topputrustad stortysk? Hur det blev i verkligheten kom det även att skrivas spaltkilometrar om.

Lättlurade svenskar som inte direkt detaljstuderade om stämplarna i serviceboken verkade rimliga. Eller som någon skrev, -det är inte troligt att ratten och pedalgummin blir fullt så slitna på blott xxxxx km körsträcka. När väl marknaden kom till det läget att det var dags att casha in ja då var det inte fullt lika lätt att kränga den där importbilen. Avsaknaden utan stolsvärme eller rent av kontinentalvärmepaket som inte mäktade med att värma kupén vid -20 C kunde ju vara en stor plump i protokollet. För att inte tala om att vid det här laget var man inte den enda som fått den briljanta idéen att shoppa bil från utlandet. Ty även de som ville skaffa ny bil hade fått insikt om att det fanns besparingsmöjligheter i att ha en lång weekend i mellersta Tyskland. Å skulle utbudet av bilar inte falla på läppen. Ja då fanns väl möjligheten att bystta bilen full med fulöl på vägen hem.

I andra fall insåg man att man råkat köpa en citron och försökte göra försäkringsanspråk för om möjligt få ersättning. Man kan väl säga att det var en och annan som fick sina fiskar varma och rent av fick skaka galler för sina kreativa försök som resulterade i försäkringsbedrägerier.

Året 1997 så gjordes i alla fall en stor insats för att avmystifiera processen att åka utomlands för att köpa sin nästa bil. Bröderna Lindströms förlag och skribenten Roland Niklasson, som skrivit för bland annat Teknikens Värld gjorde slag i saken och satte processen mellan pärmar, eller ja i alla fall Kartonnage. Låt mig presentera publikationen med den imposanta titeln ”Stora Bilimporthandboken – AutoGuide ”complete European Car Price Guide”. Nja det är inte direkt så det rullar av tungan direkt. Om det blev några fler utgåvor – svårt att svara på. Jag hittar inget om denna i Kungliga Bibliotekets rullor. Om någon möjligen känner till något, eller om skribenten själv kanske får ett ping när jag nu nämnt ditt namn. Hör gärna av dig 0702170017 @ majks.se