Välkommen hem Rullo

Idag var det dags för att flytta hem Volvon till storstan. Så för sista gången lämnade nu Rullo garaget där den huserat sedan 1999.

Möjligen lite svårt att urskilja. Toppen på antennen har slagit i garageporten varje gång man passerat igenom. Nu är toppen avslipad och fått ett lättare styling.

Det låsbara lockar till nya tankar. Bristen på fler nycklar än en känns oroande.  Byter jag istället till ett NOS lock i rött istället?

Konstig och udda box det där… undra om hustruns morbror någongång lät de 190 Turbo+ hästkrafterna få löpa fritt?

Det är väl lika bra att byta kamrem nu när man ändå ska göra lite vanlig service. Ser ovanligt åtkomligt ut.

En Terracan i det fria – Bensinare om jag får be:)

Det var något som retade näthinnan, lite så där undermedvetet. En rask framryckning och saken var biff. En härlig Hyundai Terracan med den trevligt törstiga 3,5  liters v6:an. Allt borgar för en samvaro med ständiga besök vid pumpen. Kanske därför räkneverket bara verkar ha klockar upp med ca 500 mil om året (idag ca 11′)

Lägesbild

Läget – ja oförändrat i alla fall sedan i höstas. Allt för ett förbenat plastklips där man ska pressa igenom låspinnen. En baggis. Om det varit så enkelt att sprinten landat någonstans man kommer åt. I det här fallet, inte så, Nej jag vill inte ha ett plaststift som skramlar runt i en balk. Så operation limma på en tråd för att kunna fånga stiftet och fiska upp det när det väl tryckts igenom. Får återkomma med besked när jag vet resultatet

Det man inte har i huvudet…

…får man kompensera via drivmedelskontot. Här stannade tydligen mina nycklar till hemmet kvar efter dagens garagebesök.

Det blev en nätt rundtur på 5 mil bara för att kunna öppna dörren vid hemkomsten. Till mitt försvar vill jag hävda att det faktiskt bara är till just den här bilen som jag inte har bilnyckeln på egen knippa.

Sedan kan man väl undra varför nyckeln till den minst använda bilen följer med mig i vardagen?