Etikett: MSverige/Motormännen

Utgivningsåret 2025 till ända.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Visserligen är det lite av att vissla i vinjetten att proklamera att tidningsåret 2025 är lagt till handlingarna. Högst teoretiskt så återstår det för årets sista nummer av Motor att materialisera sig i min brevlåda. Om utgivningsplanen höll så är det den 18 december som är måldatum. Just motor verkar av någon anledning vara mindre ”utmanad” i postgången än Teknikens Värld och Vi Bilägare. För att inte tala om nya Saab Classic Cars som verkligen lyser med sin frånvaro, just nu en vecka för sedan från det att mani podden Våra_Klassiker skålade i bubbligt och förkunnande att den förstfödde lämnat tryckeriet.

Att min lilla samling tidningar inte växer med någon exponentiell faktor numera är … bra? Bra utrymmesmässigt – ja, Men som printnörd, solklart – nej.

Att tidnings-Sverige inte direkt påvisar någon livlig återväxt är ställt bortom tvivel. Inte heller verkar tidningen som fenomen ha en växande skara tillskyndare. Men lite förhoppningar borde man väl få ha. Nattsvart är det, rent säsongsmässigt med fem dagar till midvinter solståndet. När till och med tidningen SAAB Classic Cars verkar ha samma distributionsproblem som annan press. Ja då känns det som om man borde få tänka i andra banor. Nu har jag ännu inte sett hur man valt att distribuera. Mitt förhandsbeställda ex saknas mig. SAAB-klubben har i alla fall lyckats sända medlemstidningen inplastad. Här finns det kanske andra sätt att få till en vettig leveranskedja, låt säga jag hoppas.

 

M Sverige – allt kommer till sin ända… nu är det över

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det är inte första gången jag tvivlat på det goda i att vara medlem i M Sverige (fd Motormännen). Jag tror det blivit minst ett par tre inlägg där jag vädrat min tvivel såhär om hösten.

Nu har jag till slut fattat beslutet. Det är inte värt att betala 650 kr för att få medlemstidningen sex gånger om året. Bensinrabatten är visserligen god. Men kör man inte mer än ett par hundra mil på ett år så är det inte värt det.

Så jag säger; Ett varmt tack (och hej) M Sverige!

Medlemsavgiften – är det värt att vara med i riksförbundet M Sverige?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ett av de mer lästa inläggen här är just nu är om fd Motormännen, numera Riksförbundet M Sverige. Frågan jag ställer mig där är om det är värt medlemsavgiften på strax under 600 om året.

Frågan känns kanske mer aktuell nu än någonsin. Även jag tvivlar och det allt oftare. I bakhuvudet bör man ha att M Sverige är en intresseorganisation och ska ta tillvara bilisternas intressen i smått som stort. Historiskt fanns man representerade via lokala föreningar runt om i landet. Men över tid har det blivit glesare i klubbfloran.

Nämnas kan att i min trakt fanns det ingen verksamhet sedan 2000-talets början när lokalföreningen lade ned. Vad jag hört lades den ned i samband med att ekonomiska oegentligheter uppdagades, som man då valde att inte polisanmäla. Något som fick dåvarande styrelsen att avveckla sina engagemang för verksamheten.

Verksamheten av idag vilar på tre ben, ett; opinionsbildning, avtalsupphandlingar, rådgivning och remissvar som sköts från kansliet. två; försäkringsverksamhet och klubbshopp som sköts från servicekontoret i norra Sverige och sedan det tredje i form av lokalklubbarna och sin verksamhet.

Del ett och två servar alla medlemmar och är på så sätt gemensam och lika för alla, men i och med att det tredje benet baseras på att ett lokalt engagemang så möter man olikheter i utbud och verksamhet.

När jag lite längre fram på sensommaren kommer ställas just inför frågan om det är läge att betala in och förlänga ännu ett år så är tvivlet större än någonsin. Jag har hittills urskuldat det hela med att jag i alla fall får medlemstidningen i brevlåda och lägga till samlingen. Men numera har utgivningen krympt till endast 6 nummer om året. Det gör att kostnaden för tidningen i sig snuddar på 100-lappen per nummer. Det är den inte värd bara för att få fortsätta att arkivera.

 

Medlemstidningen – ett utrotningshotat exemplar?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att ”nedskitat papper” börjar bli en utrotningshotad företeelse. Kanske är utmaningarna så pass många. I takt med att räknenissar och hippa byråer må hävda att allt går att paketera så mycket billigare. Allt går ju att leda i bevis när allt ska räknas i kostnad per klick. Ja föga förvånade verkar det där på papper få stryka på foten.

Nu senast kom insikten att kära Riksförbundet M Sverige ändrat utgivningsplanen för ”Motor” till 6 utgåvor för 2023 och 2024. Nu är ju något på pränt påtagligt bättre än allt på internet. Men samtidigt – att få något i näven är så pass mycket mer handfast och beständigt. Tro mig, för jag försöker även katalogisera det där som bara finns i digital form – än så länge med miserabelt resultat.

Tittar man historiskt så var det inte ovanligt under det där som sägs vara välfärdsåren, då från 1950-1970 att klubbtidningarna kom frekvent. Bästa exemplet är nog just Motor där 50 nummer per år var standard fram till 1970. Sedan började kräftgången, 1971-1981 26 nummer, 18 st 1982, 1983 krympte det till 12 och det höll sig fram till 2006 när 10 nummer var standard till 2016 med 9 sedan redan 2017 som höll sig fram till 2022. Och nu enkom 6 st. Och som sagt, sex pappersutgåvor är långt bättre än allt bara på webben. Men håll med – det är något speciellt med ”nedskitat papper”

När Motormännen sålde bok på avbetalning

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Redan 2017 berörde jag att jag funnit ett eget exemplar av boken Allt om Bilen som i princip är jämngammal med mig. Ja någon gång i maj 1976 börjar Motormännen marknadsföra detta praktverk om att vara bilägare. Undertecknad skulle dock avvakta till fram mot slutet av augusti samma år innan jag gjorde debut.

I dagarna kom boken återigen på tapeten då tidningen Klassikers nya projektbil Grönadan städades ur. Det man fann, presenterades i en Youtube film och herr Legelius berör just ett litet fodral med Mönsterdjupsmätare och Däcktrycksmätare. Etuiet är märkt just med texten Allt om bilen. Givetvis har även jag ett sådant, arvegods från farsan och ständigt liggandes i Passaten i väntan på att stilla nästa nyfikna fundering på om mönsterdjupet uppfyller lagens råmärken.

I någon form av ambition att bringa klarhet i bokens uppkomst och hur dessa däckverktyg slutligen kom att spridas så blev lite arkivdyk påbjudet. Då utgivningsåret var 1976 så föll det sig naturligt att börja att frossa i tidningen Motor från Motormännen. Ganska tidigt fann jag rätt på dels en presentation över ett helt uppslag om histiorien bakom bokverket. Ett par sidor senare fanns beställningstalong med tillhörande ekonomisk fakta. Boken var tänligen dyr hela 129,60 kronor, vilket om räknat med dagens konsumentprisindex motsvarar 760 kronor! Jag är lite emot dessa sätt att jämföra, mer rimligt vore att titta på vad det motsvarar i arbetstid för en snittinkomst. Då landar vi i häradet av en dagslön! För den intresserade så erbjöds härligheten på avbetalning på 7 månader!

Med vårsol i blick och fem års fokus i sinnet

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Vårsolen skänker hopp om att ljusnade tider hägrar. Kanske inte direkt samhällsmässigt men väl ute i naturen i stort.

Den som följt denna bloggares alster över tid må kanske redan känna till att mycket fokus lagts på vad framtiden har att bjuda på.

Senaste tiden har mycket fokus lagts på papperstidningarnas väl och ve. Som regionombud i OK så faller det sig väl naturligt att snegla lite på förlagets verksamhet och de kommunicerade utmaningar man står inför. Ja de annalkande utmaningarna i branschen ser inte ut att enkelt övervinnas. Stigande produktionskostnader, minskad konkurrens kring utdelning, vikande upplagesiffror för det pappersburna och slutligen den växande konkurrensen på de digitala plattformarna.

På samma sätt har motsvarande skärseld prövat mina tankar om mitt älskade Riksförbund M Sverige (fd Motormännen). Även om den teoretiska rabatt man kan få via förbundet avtal med Preem, hela 50 öre litern, är synnerligen attraktiv så känns det som det känns allt mindre attraktivt. Jag vill understryka att jag inte är på väg att säga upp något medlemskap. Men det är inte längre lika solklart att det är det första jag betalar in.

I båda fallen så känns det som verksamheterna är ur takt med tiden. Utsikterna att vara medlem i respektive är en sak. Utsikterna att vara ENGAGERAD medlem helt andra. Det som möjligen talar för den första av dem är att det alltjämt finns en struktur med val och förening på lokal nivå. För den senare som inte har samma medlemsstruktur eller fotfolk att hålla liv i representationen. I gengäld känns möjligheterna att verka de spegelvända. I OK finns det lokala engagemanget men det finns liten eller tynande möjlighet att göra något. I M Sverige finns resurserna och friheten att göra något men inte strukturen för att lyckas göra något.

Utan att nu göra någon politisk jämförelse eller värdering så har i alla fall jag försökt att göra någon form av analys om var jag skulle tro att respektive organisation kommer befinna sig om 1825 dagar. Att ta ordet femårsplan i min lite mer borgerliga mun känns ekivokt så ”1825-dagars plan” får det bli.

Nu ska jag väl inte föregripa vad mitt spånande emanerat i. Respektive organ har fått mina tankevurpor för moget övervägande. Solklart är att jag som så ofta – har en fäbless det som är på utgående och transformerande. Exakt vad denna metamorfos kommer resultera i, ska jag låta vara osagt, men helt klart är att klockan är kvart i tolv för båda formerna av engagemang som jag ser det.

Om jag skulle sticka hakan rejält så blir mitt slutord – gå gärna med eller skaffa en prenumeration, men välj helst ett alternativ med digital leverans –  för det är ingen som går plus i verksamheter som fortfarande kommunicerar på papper….

God Jul – anno 1952 signerad B Karlström

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Som alla samlare med ett visst mått av galenskap har jag även börjat jaga originalen till omslagen – här i form av den tryckta versionen på originalet från 1952. Alltsammans signerat Björn Karlström.

Man ser tydligt var den tilltänkta avgränsningen fanns – tänk vilket jobb för reprofotografen innan bilden väl kunde gå i tryck

Men är det äkta?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Frågan må verka enkel. Men börjar man bena ut de flera dimensioner som ryms i frågan så blir ju svaret ja och kanske även nej.

Upprinnelsen till det hela är mitt inlägg om dekoren som som smyckade Rikki-Tikki-Tavi. Alltså ett så kallat seniorvagnsmärke i något så speciellt som något som påminner om försvarets färgskala.

Märket är ett fynd från auktionssajten Tradera för en massa år sedan. Historiken obefintlig men ser välgjort ut.

Så svaret lär landa i att ”ja” det är ett äkta Seniorvagnmärke. Men om det var i just denna livré som det lämnade Sporrong i Norrtälje någongång på 1960-talet det ska jag låta vara osagt. Skulle jag behöva säga med 100 procentig säkerhet så är väl svaret, nej jag vet inte att det verkligen lämnade fabriken i gröna firmans färger.

Kanske bäst att inte skåda given häst i mun?

Den långsträckta följetongen mellan Herr P, Motormännen, KAK och Svenska Volkswagen.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Jag får erkänna, jag har ingen som helst aning om hur det kom sig att den blå plastmappen med ett antal omsorgsfullt stencilerade papper hamnat i mitt arkiv. Skulle jag rekapitulera och chansa på i vilket av alla tidningspartier det kom med så skulle min slant sättas på ett parti Vi Bilägare från en herr Charles i Skillingaryd.

Nåväl, jag rensade en smula i högen av udda saker som liksom inte passar in i samlingen och där var den.  Det ska tillstås, det var nära att hela härligheten landade i återvinningen – mappen i brännbart och pappren i tidningsreturen.

Men nyfikenhet fick mig att slänga ett getöga och lite förstrött bläddrade jag mellan sidorna. Just saker som omfattar tidningarna Motor och Vi Bilägare är alltid av intresse, Därtill om Motormännen och KAK slängs med på ett hörn. Ja då har vi en mix som i alla fall triggar mitt intresse.

Ganska snart broderades historien om Herr P som köpt en ny bil av den nya modellen Volkswagen Passat Variant anno 1975. Redan ganska snart lär det ha stött på mankemang, ty i ett av dokumenten in brevväxlingen mellan Herr P och Svenska Volkswagen så refereras till en fråga sänd till kvällstidningen Expressens Rådbyrå den 26 juli 1976.

Sedan följer en lång och för bilägaren tröstlös och säkert frustrerande kamp mot den stora importören. Brevväxlingen kommer att pågå i tre år till och då 1979 är det ännu ett brev till Allmänna reklamationsnämnden som står som mottagare.

Att döma av övrig skriftväxling så tycks bilägaren sökt stöd hos såväl Motormännen som KAK’s tekniska och juridiska expertis. Av övrigt material och i viss mån skriftväxling att döma verkar det inte som om Herr P känt att ha fått det gehör han hoppats på. Kanske i någon form av att söka eget stöd så finns här ett antal andra pressklipp kopplade till verkstädernas dåliga jobb, Motormännens egna tillkortakommanden och allmänt sådant som kanske gett stöd till uppfattningen om att det fanns en större agenda mot att herr P skulle få rätt. Tråkigt för honom alldeles säkert, jag kan inte annat än känna medlidande för dennes kamp och ambition att få rätt. Än tråkigare är väl såhär med möjligheten att kunna skåda i backspegeln. att han inte accepterade det initiala budet att få köpet hävt.

Intressant är också att ta med sig ifrån klippsamlingen bilden av Riksförbundet Motormännen vars renommé verkligen tycks ha fått en törn. Inte kopplat till Herr P och deras ställningstaganden i det fallet utan de inre stridigheter som verkat prägla 1970-talets senare hälft. Där förbundsordförande lägger publiceringsförbud på en medlemsundersökning kopplad till nybilskvalitén 1977, där en enskild journalist hoppar av på grund av påtryckningar från en tillbehörstillverkare vars produkt fått kritik och en landshövding som verkar varit i beroendeställning gentemot branschen i övrigt.

Om sensmoralen ska vara någon så må den vara att det är inte alltid enkelt att hamna i konflikt om något man köpt. Där och då, för snart 50 år sedan så satte man sitt hopp till offentliga instanser, idag skulle nog att väcka opinion i sociala media vara vägen mången valt. Och tänk, vem dokumenterar idag alla Twitter-fejder och Facebook-battles som som utspelar sig idag för att kunna beskådas om 50 år?