Sent skola syndaren vakna – Varför hade tidningen Riksettan Klassiker Special som tagline?

Nej – Riksettan som tidskrift var inte okänd för mig, tvärt om. Jag var en av dess flitigare interagenter på webben. Så pass frekvent att Redaktör J Persson sände ett stiligt plns på trevligt korrespondenskort. Men det har liksom inte passat att arkivera tidningar av genren. För ens nu. Kvalitativ journalistik bör sparas till eftervärlden -Punkt!

I samband med att jag nu fått äran att fortsätta förvaltandet av en härlig komplett uppsättning, (Varmt tack Torgny!) så noterade jag taglinen Klassiker Special. Klassiker skrivet i stilen som logotypen för OK förlagets andra ”tittaibackspegeln-titel Klassiker hade.

Jag anar att det finns tankar på koppling som möjligen aldrig blev officiell? Var kanske förlagshuset inne på att göra än fler one-offs under ett paraply med ”klassiker” som sammanhållare? I samband med att jag ville säkerställa att de 36 nummer jag ärofullt fått disponera så sprang jag på lite gamla pressreleaser inför sista numret. En tämligen intressant skrivning fanns; Redaktör Persson skulle nu gå i pension. Förlagshuset hade tittat i de egna leden efter en efterträdare – det här var 2016. Det fanns möjligen två namn som skulle kunnat axla rollen skrivs det. Men att man inte lyckats frigöra dessa för att fortsätta på den framgångsrika titeln.

Lite förbluffande, möjligen kan jag tänka att två potentiella kandidater kunnat vara Calle Carlquist, som fått stänga ned Automobil men nu fått ny hemvist på Vi Bilägare. Den andre borde rimligen ha varit Claes Johansson på Klassiker Där tror jag väl möjligen den kommande SAAB-titeln även den saligt medlagda SAAB Cars Magazine där herr Johansson var Cred. Ja om inte om vore?

Att kverulera som konsument och arkivarie

Så smått börjar insikten om att favorittidningen inte kommer komma ut i fler exemplar att få fatt i själen. Det är väl en aning förmätet att jag som trogen läsare tycker att det är ett stort frånfälle, ja snudd på oöverstigligt. Att då tänka tanken lite längre och sätta sig in i, som det nu varit för redaktionens medlemmar – upphöra med med som varit det dagliga värvet i mannaminne. Ja 19 år är väl en snudd på en generation och därmed mannaminne?

Nåväl – för egen del gäller det nu att rädda så mycket som möjligt av vad Klassiker satte på pränt till arkivet. Till den som möjligen vill påminna mig om mitt tidigare ställningstagande om att arkivet på Majks.se bara ska ha titlar med nyhetsfokus och samtid som scoop, så säger jag bara, jag vet. Men avstegen hittills har varit många. Nu gäller det att rädda kvalitativa alster till eftervärlden. Ty, mången, säkert med mig har förlitat sig på att tidningens arkiv av E-tidningar, ja de fanns ju att tillgå. Då var det inte så svårt att fortsätta prenumerera. En bortslarvad tidning var inte hela världen.

Ack den insikt och uppvaknade man fått i dessa dagar nu när kundtjänsten krediterat det man betalt och tillgången bara försvann. Ja då är det lätt att sakna kon och båset, när nu båda försvunnit i ett nafs.

Att redaktionens medlemmar fått den eminenta idén att fortsätta samlas vid mikrofonerna är en god tröst i allt elände. Så här i semestertider kan jag dessutom tänka att det finns gott om tid att förnöjsamt lyssna till parternas samtal. Men här vill jag sända ett varningens ord. I min iver att arkivera dels den gamla redaktionspodden och på samma vis även arkivera den nya podden Våra Klassiker. Ja då gick det hela över styr.

En liten ai-robot sattes upp och trålade igenom lämpliga källor. Här och nu får jag erkänna, jag tror mig ha lyssnat in på det kommande avsnittet i brott mod. Ett oförlåtligt avsteg. Liksom att tjuvkika bakom luckorna i adventskalendern. Om det är som så att jag fått mig till livs det kommande avsnittet. Ja det vet jag ju inte med säkerhet, kanske är det bara ett ’easter egg’ planterat av redaktör Legelius som villospår. Men jag säger bara ”Initiale” som indikation för framtiden.

Så var inte så nyfiken som ja, sitt lugn i båten och avnjut avsnitten i den takt de släpps 😀

Och visst – har någon en komplett uppsättning Klassiker så är jag intresserad. Just nu finns det bara 106 nummer i mitt arkiv….

 

 

Griftetal över fallna förlagstitlar

Om förgänglighet är en faktor att ta hänsyn till så har den bomb som briserade i slutet av maj sänt chockvågor i gammelbils-Sverige. Den stilistikt ledande Klassiker avslutades med ett pennstreck utan dess like. Jag får erkänna att trots mitt stora engagemang såväl som tidningsvän men även som ägarombud i OK gav ingen direkt insyn i vad som komma skulle.

I rollen som ägarombud så fick jag bara en hint som lät bättre än fjolårets kommuniké. ”OK Förlaget ligger fortsatt under budget och påverkas av den svaga annonsmarknaden samt ökade kostnader för produktion och distribution.” Att utifrån detta kunnat ana att styrelsen skulle ta fram röjsågen för att trimma denna bonsai-träd som förlagsrörelsen i mina ögon är var låt säga magstarkt och oövervägt. Möjligen är det så att planen är att göra en planerad avveckling av hela rörelsen. Kanske med en mild förhoppning om att denna ”föryngringsbeskärning” ska ge lite livskraft kvar till det kvarvarande skottet.

Skottet i det här fallet, den enda kvarvarande titeln i form Vi bilägare med 95 levnadsår och en förhoppning om att få nå 96 möjligen? Personligen tror jag det finns en ”försvårande faktor”.  Ägarbolaget bakom förlagsrörelsen OK Ekonomisk Förening håller på att samla sig för sitt 100 års jubileum som infaller 2026.

Jag tillhör skaran som propsat på att ”vi” i OK borde låta förlaget vara en del i jubileumet och framför allt nyttja kompetensen av vad skrået journalister besitter rent av forma ett jubileumsnummer för total distribution. Ja om än i digital form för en pappersutgåva till strax under en miljon medlemmar vore miljömässigt tveksam. Speciellt med tanke på distributionen av något dylikt lär kosta multum.

Men därefter kan jag tänka mig att det är tämligen enkelt att med ännu ett pennstreck släcka ut resten av det än gång så stolta lukrativa förlaget. Det handlar då på sin höjd om tiotalet tjänster. Jag hoppas jag har fel. Det är kanske den här skärselden som behövs för att komma vidare om än i bantad formula.

I min mer privata roll som tidnings entusiast så får jag väl säga att tvivlen varit mig närvarande. Redan vid årsskiftet så tvekade jag att förlänga min prenumeration. Efter mycket velande så gjorde jag det i alla fall. Så här i efterhand helt klart ett indicium på att känslan fanns att allt inte stod helt rätt till.

Såhär med någon veckas perspektiv så har jag insett ett par saker; att förlita sig på att ha tillgång till ett digitalt arkiv tack vare att jag är prenumerant = osmart. Att dessutom vara konsument av kringprodukterna, tex poddar som riskerar att försvinna = stressande.

Sensmoral = ”den som spar- han ha” förhoppningsvis något kvar. Så jag har även nu börjat arkivera de 154 poddavsnitt som redaktionen producerade. För hur länge dem kommer finnas kvar står skrivet i stjärnorna

Om jag skulle drista mig att stämma upp i någon form av griftetal så blir det kort och gott  ”-Älskad och Saknad”.

 

Lite som att ansa sitt bonsai-träd med röjsåg

I månadsskiftet maj-juni blev det officiellt, ’mitt’ älskade OK-förlag bantar i titelkatalogen. Från att ha producerat Klassiker, Husbil & Husvagn, Moped, Saab Cars Magazine, Volvo klassiker, en mängd specialutgåvor och Vi Bilägare. Så återstår bara Vi bilägare. För hur länge vågar jag inte sia om.

Jag ska väl inte säga att det kom som en blixt från klar himmel. Molnen har hopats länge nu.  Jag var ute redan på fjolårets stämma och försökte väcka medlemmarnas opinion i frågan om att säga att Förlaget och dess verksamhet är av stor vikt för OK Ekonomisk förening. Dessvärre utan direkt större respons eller gensvar.

Rädda en urblekt tummetott

Men att som i det här fallet friställa hälften av de anställda och skrota nichetitlarna för att rädda volymtiteln som idag mest är en blek urtvättad tummetott. Ja det lämnar mycket att önska. Men hur man skulle ha gjort istället? Ja det är frågan.

OK 100 år – dödsstöten för förlaget?

Med nedläggningen så kommer sannolikt strömhoppen från prenumeranterna, Många av oss förskottsbetalar på två år. I mitt fall förlängde jag så sent som i februari och har fått totalt två nummer av totalt tjugo. Så min fordran på förlaget är i alla fall över 1000 kronor av likvida medel. I en bransch med bristande likviditet kan sånt vara förödande. Skulle jag spekulera, OK Ekonomisk Förening firar 100 år under 2026. Det vore bra nesligt att få lägga ned hela förlagsrörelsen lagom till bemärkelseåret. Jag kan tänka mig att det är lättare att stoppa blodflödet och möjligen hålla verksamheten flytande med ett koncernbidrag eller uppdragsproduktion av redaktionellt material  för 2026. Kostymen har bevisligen krympt men frågan är hur illa likviditetstappet blir när många likt mig ber om återbetalning.

Mina tankar går till oss läsare av dessa nichetitlar, det är en sorgens dag! Ja kanske rent av borde det proklameras en hel vecka av landssorg?, Ja minst två dagar, nationaldagen kan vi väl få fira?

PS – om suget efter Klassikers redaktion och dess alster blir olidlig – så tipsar jag om att gänget planerar att sammanstråla emellanåt. Följ Vara_klassiker på instagram eller leta upp dem `Våra klassiker´ på närmaste poddkälla, till exempel på spotify

 

 

När hösten kommer och tiden gått för fort…

Det är inte utan att vintertidsomställningen för några dagar sedan, deklamerar att hösten verkligen är här. Hösten är för övrigt den tid på året då jag förlänger mina prenumerationer på biltidningar att samla på.

Möjligen känns det hela extra ominöst och ödesmättat när så många mörka saker samlar sig till den perfekta stormen.

Inte nog med det tråkiga vädret, den mörka uppsynen utanför fönstret, då sammanfaller med den glåmighet som tidningsbranschen alltjämt plågas av. Personligen vurmar jag lite extra för publikationerna som OK förlaget har i sitt stall. Det är inte utan att det känns som såväl Vi Bilägares som Klassikers skribenter är en del i vardagen.

Jag har även äran att vara vald som Ägarombud i OK Ekonomisk Förening. Ett ärofyllt uppdrag, om än där jag är en udda fågel som årligen pratar vikten av att förlaget får fortsatta förutsättningar att verka trots höjda omkostnader men framför allt vikande intäkter. Jag är inne på min andra mandatperiod men jag noterar ett illavarslande mönster i bulletinerna som kommer från styrelsen. Synnerligen lugubert ter sig skrivningarna om fortsatta utmaningar och vikande intäkter. Om det var det första gången dem torgfördes vore jag lugnare. Men när dem är med för andra året i rad anar man ett mönster. Eller mönster och mönster, man anar att det kan komma jobbiga besked i framtiden.

Som inte det vore nog så börjar nu samtalen mellan oss ägarombud antyda att flera av oss ägarombud nu valt att inte ha automatisk förlängning av prenumerationerna.

Det inte är någon större sak att inte ha valt att aktivera automatisk förnyelse. Men som indikator på vart hän det barkar kan vara ett lackmuspapper i alla fall. Som den nyfikne jag är jag är beslöt jag att forska lite . Ett mail till någon i förlagssvängen kammade noll. ”-Inget man följde upp.”
tjänsteleverantören replik. ”Jodå det erbjuds och är en del i uppföljningsverktyget”
Koncernchefen har valt att inte svara.

Om jag väljer att förlänga prenumerationerna? Juryn är ute för överläggning… Möjligt men inte troligt att det blir 24-månaders alternativet direkt.

Fortsättning lär följa

 

20-års jubilaren genomgår ansiktslyftning – grattis Klassiker

 

Lagom tills dess att helgen var ett faktum landade inte mindre än tre nya nummer av tidningarna jag prenumererar på landa i brevlådan. Ett av numren var årets andra nummer av tidningen Klassiker, som passade på att behålla den omarbetade grafiska profil som var ett faktum i och med årets första nummer. Jag hade inte fullt noterat det faktum att faceliften skulle vara ett permanent faktum.

Jag får åberopa faktorer så som säsongsbetonad sinnesförvirring till mitt försvar, förra numret landade väl i mina händer i mellandagarna. Därtill var möjligen det faktum att det föregående numret råkade just vara ett jubileums-dito. Något som gick att tolka som hela havet stormar och osade ”one-off”. Men här verkar kostymen vara mer i sin slutgiltiga form. Inte helt oäven men möjligen känns det lite tanigt när man fyller ut innehållet med ett alster av Sam Glovers penna och därmed översatt artikel hur kul och relevant den än kan vara vid första inblick. Nåväl med en redaktion på 4-5 själar som ska spotta ur sig 1100-1200 sidor klassiker, säkert 200 sidor Volvo-klassiker och troligen 5-600 dito SAAB Cars magazine och därtill typ 3-400 om andra märken ja då förstår jag att det kan vara svårt att ständigt hitta nya ypperliga uppslag. Nuvarande redaktionsledning är väl inne på 18 året och har säkert hittat sin samverkansform och tre av fyra har varit med sedan dess.

Just det här med en tidnings evolution är något som jag gillar att peta i. Just Klassiker startades som jag förstår det av den kände tidningsmakaren Kjell Broberg, där och då 2003 så hade han ett förflutet på tidningar så som Automobil och senare Premium Motor. Om jag inte helt missminner mig så var en av marknadsföringsgrejorna vid introduktionen att man skulle lotta ut en en Volvo Amazon – man kan undra dess livsöde därefter – Så bästa red, har ni grävt något i vad som blev av den första av klassikers bilar?

Om att hålla sig till planen – när samlandet vill gå över styr

Att jag ofta råkar ha en tendens till ”agil planering”. Eller agil och agil. Någon mig närstående kallar med mer lappkast och velighet. Jag är den första att erkänna att det säkert kan te sig så för den utomstående.

”Han som blandar kortleken” har säkert roligt åt mitt krumbuktande och nästa förkroppsligade förvrida uppseende när det är som kortast mellan kasten.

Just då, när det är som mest av hela havet stormar i tillvaron, ja då är tidningsakriverandet ett ankare i tillvaron. Även om jag ständigt får nya tips och uppslag på tidskrifter som förekommet, en del längre men de flesta väldigt flyktigt. Ja då är de lätt att begeistrat men ändå avmätt kunna säga, Ja den ska jag försöka leta upp, eller tvärt om. Nej, det ska inte ingå i mitt arkiv. Oftast då för att titlarna inte riktigt har nyhetsfokus. Utan här siktar man in sig på enskilda förekomster, såväl bilar, personer eller kanske företeelser.

Att gränsdragningen inte alltid är solklar det kan jag hålla med om. Den klassiska tidskiften Riksettan som fokuserade på bilismens framväxt och höjdpunkt. Ja den är svår. Man kan nyttja den för uppslag om hur trafikdebatten fördes och många artiklar inbjuder till spännande läsning. Men dessvärre ligger den för nära nostalgipress med Nostalgia, Classic Motor och Klassiker som andra exempel. Att nu det råkar finnas massa Classic Motor inläst på min sida Majks.se det erkänner jag. Det var mest ett olyckligt rastlöst moment när jag insåg att det fanns chans att sortera 20-25 årgångar och samtidigt ge dem chansen att förevigas. Jag får erkänna att de hänger synnerligen löst i samlingen på så sätt.

Nej fram med lite mer pondus och auktoritet i beslutsprocessen . Ja lite mer av Felldins klassiska ”Håll gränsen”, vill jag tänka.

Breaking News – Kontrollräkning pågår!

Det ska erkännas, det är inte ofta jag ger mig in på att utmana publicerade sanningar.

Men tack vare helgens stora fynd, alla utgåvor av Automobil så kände jag mig nödd och tvungen. I sista numret angav chefredaktör ”CC” att det var nummer 333. Men jag har 335 utgåvor!

Som likaledes stor vän av ordning så kontaktade jag nämnde motorjournalist som, av e-postsvaret att döma var en smula brydd.

Ny kontrollräkning lär pågå i OK-förlags magasin. Men jag vidhåller, efter att scannat var och en av framsidorna så stannar räkneverket på 335! Kom i håg var ni hörde det först! 🙂