Att digitalisera är…. tidsödande

Nyårsledigheten går smärtsamt fort mot sitt slut. När jag summerar vad säsongens ledighet emanerat i så står en ny serverdator till scannern som mest noterbara posten. Prestandan är markant bättre. Även om nu snabbt inte alltid är bättre. Men i det här fallet så har flaskhalsen i digitaliseringsprocessen försvunnit. Nu är det mer scannings-assistens tillkortakommanden som det mesta faller på. Eller ska man säga, att hantera snudd på 100 år gamla tidningar kräver visst finlir.

Så för några dagar sedan togs BilEkonomi före andra världskriget fram ur arkivboxarna. Det tidsödande hanterandet av milt sagt delikat sköra pappersbitar kräver viss finess. I normalfallet behöver jag låt säga 4-5 sekunder för att bläddra mellan sidorna. Men nu har jag fått programmera om takten till en bild var 13 sekund. Fördelen är möjigen att det hinns även bedöma sida för sida så resultatet är värd ansatsen.

Om att nätverka på nätverket… InFram-dagen 8 oktober 2021

Jag har ägnat förmiddagen åt att följa InFram-dagen via länk till Borlänge. InFram är ett samarbetsprojekt som håller ihop 4 delar som verkar för transportfrågor kopplat till Bergslagen. Mitt intresse för frågan och även deltagandet idag kom sig av mitt tidigare inlägg om Bergslagsdiagonalen.

Scoopet för dagens sittning hade ett större fokus på transporter och logistikkedjor än persontransporter. Även om dessa två sidor av samma mynt har flera beröringspunkter och stundom står i viss motpol till varandra. För ska industrin få till snabba och prioriterade flöden så kanske det inte finns kapacitet för persontransporter på samma sätt. Det var även en fråga som väcktes av några frågeställare. Jag tror ordalydelsen var att ur storstadsperspektivet så är arbetspendlingens smidighet överordnad godsflödet.

Det som annars hänger kvar som en viktigt insikt är annars vad Åsa Tysklind – kanslichef på Nationella godstransportrådet, lyfte som en tankeväckare. Vi konsumenter har idag en tendens att beställa tio par skor på nätet och sedan returnera nio… hur hållbart är det? Gemene man kanske skulle behöva få en upplysning om miljökonsekvensen av sitt beteende? Min egen analys vore kanske att alla dessa fria frakter skulle vara fria men att konsumenten skulle behöva betala för fraktens klimatavtryck? Kanske en obligatorisk en Co2-avgift?!

En annan insikt som jag behöver försöka kanalisera i mina föreningar är att exempelvis M Sverige och OK behöver bli bättre på att ha representation i dessa forum. Om inte vi väcker frågorna så kommer det inte vara någon annan som håller vår vana högt. Opinion och de allmänt gröna vindar som råder just nu gör att det lätt blir lite ”blame shame” på biltrafiken. Här behövs att någon kan ta debatten.

Om något möjligen förvånat mig så var det den totala avsaknaden av samtal om laddstolpar. Har samhället redan flyttat fokus till el-vägar för tung trafik?! Behållning av dagen i stort var ett nyväckt intresse hos mig för trafikverkets roll för infrastrukturens  kommande evolution.

 

Lite historia – BilEko blev Vi Bilägare 1963

I mitt tidigare inlägg som handlade om avgränsningar så berör jag problematiken att veta när man har allt av en tidning. Efter att ha lusläst slutnumret av BilEkonomi så tror jag mig kunna säga.

Första numret av nya Vi Bilägare utkom hösten 1963, i november för att vara exakt.

citat hämtat från John Backlunds ledare i nämnda nummer

” Här har »Bileko» inte räckt till, vilket framgår av tidigare nämnda upplagesiffra. Vad som nu sker i tidningsfrågan är helt enkelt en sammansmältning av IC Stockholms tidigare lokalorgan »Vi Bilägare» och rikstidningen »Bilekonomi». Utformningen av det nya organet, vars namn blir »Vi Bilägare», är redan bekant för större delen av vår läsekrets
genom de två provnummer som utsänts (nov. och dec.).

Det tekniska utförandet av »Vi Bilägare» blir som de flesta uppmärksammat av samma slag som dagspressens. Detta innebär kanske en något försämrad bildkvalitet men i gengäld blir det möjligt att presentera desto »färskare» nyheter. Tekniken möjlig­ gör också att vi kan ge ut flera olika upplagor av tidningen. Norrlänningarna kommer således att få en egen edition liksom de övriga delarna av landet. Allt som allt kommer »Vi Bilägare» ut i fem olika versioner — en syd, en mellansvensk, en stock­ holmsk, en väst- och en norrlandsedition. Vi tror att vi på detta sätt kommer att kunna ge läsaren ett betydligt mer levande och
intressant stoff.”

 

Perestrojka*! Elektrifieringen ritar om ekosystemen?!

Under loppet av några månads tid har nu två små men omvälvande nyheter sipprat ut till allmän kännedom. Den 2 mars avslöjade SvD att Volvo kommer sluta med sida traditionella bilhandlare 2030. SvD – Volvo ska bara sälja elbilar från 2030. Samt, sent i december ifjol kom nyheten att OKQ8 ska bygga 800 snabbladdare i samarbete med Skellefteåkraft på 300 av deras mackar.

Två i sig intressanta nyheter som jag tror är mer väsentliga tecken på en omdaning av hela bilismens ekosystem som vi känner idag.

Bilhandeln och övergången till att sälja online;

För tänker man på att bilhandelns förändring och att servicebehovet hos en elbil är ett helt annat än hos dagens bilar. Det medför troligen att de stora investeringar som gjorts hos bildetaljisterna varit kortsiktigt korrekta. Betänker man att exempelvis Volvohandlaren här i gnällbältets högborg funnits på samma plats så länge jag minns och lite till, ja då inser man att förr kunde man räkna hem investeringen på lång sikt. Ja man har nog verkat på samma plats sedan sent 1960-tal, dvs 60-talet år. Volkswagenhandlaren byggde nytt på 1980-talet och har därmed ”bara” 40 år på sin plats. SAAB’s forna näste huserar och representerar numera marknadsgiganten Hedin-bil med Fiat, Chrysler och GM’s rester här i trakten – i en kåk destinerad för bilhandel sedan 1960-talets slut.

Marginalförflyttning – tappade födkrokar behöver väl kompenseras?

I takt med att försäljningen av nya bilar flyttar till nätet och indirekt till biltillverkarens egna verksamhet så försvinner vinsten från den lokala/nationella bilhandlaren. Tänkbart är väl även att vinstmarginalen totalt sätt kommer krympa på en bil. Troligen väljer nu Volvo den här vägen för att kunna få tillbaka lite mer lite snabbare och därmed korta pay-off tiden för de tunga investeringar i ny fordonsteknik som måste till i elektrifierings spår.

Själv undrar jag mer över hur dagens bilhandlarled ska kunna kapitalisera och tjäna pengar på sikt. Servicebehovet hos en elbil är märkbart lägre, bilarna håller bättre kvalitet och de naturliga återkommande kontakterna med bilägaren blir allt färre. Det är mönster som redan i dag kan skönjas i spåren av leasingboomen som råder och exempelvis FKG aviserar att fordonsbranschen kräver/specificerar högre kvalitet och bättre toleranser från sina leverantörer. vilket ekonomi-ekot rapporterade nu på morgonen. Detta eftersom dagens leasinglösningar gör att biltillverkarna äger fordonen och då själva får bekosta reparationer och därmed är det inte lika attraktivt att sälja reservdelar till sig själva.

Drivmedelshandelns  goes online – ja faktiskt.

Om nu fordonshandelns stålbad står för dörren så tror jag att en elektrifierad fordonspark kommer innebära än mer utmaningar för drivmedelshandeln. Som nämnt ovan så aviserade OKQ8 att man satsar på att sätta upp 800 snabbladdstolpar hos 300 av sina drivmedelsstationer. Jag ser detta som en naturlig utveckling och kanske en säkerställare för att OKQ8 ska vara relevanta på lång sikt.

Men min underliggande fundering är hur detta kommer påverka på sikt. Tittar jag i grannskapet så finns ett antal elbilar på uppfarterna och på dem flesta så har villaägaren valt att sätta upp eget ladduttag. I många av de nybyggnationerna av parkeringsplatser jag besökt finns likaledes laddplatser. Det innebär ju att dem som skaffar elbil inte prompt behöver nöja sig med att ”åka ner till macken” för att skaffa räckvidd. Jag skulle nog säga att det är högst otroligt att någon av dem stannar på macken i sin hemkommun. Det är här vi har den kommande problematiken – hur ska vi hantera att folk inte inte har behovet av att ladda mer än i nödfall? Eller bara på genomresan?

Nya mönster- nya utmaningar

Om vi nu leker med tanken att ”macken” mest blir en plats för de genomresande och att en laddcykel tar 5-6 gånger så lång tid som en tankning i dag ja då kommer ju framtidens ”tankstation” behöva bli ett upplevelsecentrum, kanske med mat, dryck och möjlighet att gå på toaletten?! Och vips kan vi se att det handlar allt mindre om Bensinmacken av idag och mer om snabbmatskedjornas hak, eller kanske kanske något influerat av de tyska raststätten med restaurang… Nästa fråga – hur ska vi då göra med infrastrukturen i tätskogskommunerna där skidturisterna drar fram en handfull veckor om året?!

Ja frågorna blir mer komplexa ju mer man funderar och försöker sia om framtidens ovissa utveckling.

*Perestrojka = rysk term myntad i folks medvetande under kalla krigets sista fas. Brukar översättas med OMDANING och syfta på de reformer som Michail Gorbatjov's agenda av Glasnost och Perestrojka (öppenhet och omdaning).